onsdag 30 december 2020

Annat hemgjort till jul

Förutom ett par stickade vantar gjorde jag några saker till som jag ville ha färdiga till jul. Det ena var en julklapp till mina föräldrar.

Det som kanske ser ut som en stor tehuva är ett överdrag till en köksmaskin som vi har i sommarstugan. Det ursprungliga överdraget i plast har med åren blivit ganska slitet och ofräscht, så jag fick i uppdrag att sy ett nytt. Tyger är köpt på second hand för länge sedan och var på god väg att bli en trenchcoatjacka, en Robson Coat, innan jag insåg att jag inte skulle använda en tillräckligt mycket för att låta den ta upp plats i garderoben. Det nästan färdiga projektet blev liggande och har nu delvis sprättats upp och fått en ny inkarnation. (Jag vill fortfarande sy en Robson någon gång, fast kanske i svart. Någon gång när jag har utrymme för något annat än praktiska jackor att hänga i lekparken med.)

Jag sydde också julstrumpor till barnen (fast bara den äldre fick presenter i sin). De är just nu likadana, men inför nästa jul tänkte jag brodera namn på dem och kanske dekorera dem lite. Tygerna hittade jag i gömmorna, jag hade svårt att hitta något juligt men är nöjd med det här.

lördag 26 december 2020

FO: julklappsvantar

Förra året fick jag i julklapp en stickbok som heter Småstickat, med mönster till en massa vantar, sockar och mössor till barn. Till den här julen när jag skulle sticka vantar till sonen hämtade jag lite inspiration ur den.


Han gillar gult och fascineras av traktorer och liknande, så det blev ett par vantar i gult och grått, där den ena har en traktor och den andra en grävskopa. Traktorn är egentligen hämtad från sockmönstret, och jag fick mixtra lite med maskantalet. Muddarna är inte alls enligt mönstret, utan är inspirerade av Barnehagevotter, som jag har stickat tidigare. Jag gnuggade vantarna lite i vatten så att de drog ihop sig något, men de är ändå lite stora. Mottagandet blev lite svalt eftersom sonen vid det laget var ganska utmattad av allt julståhej, men jag hoppas att han kommer att uppskatta dem så småningom.

söndag 20 december 2020

Amningströja för vintern

Jag har något slags förhoppning om att det ska bli en riktig vinter i år, och fick för mig att jag skulle behöva en amningströja i ull för att så att säga kunna erbjuda uteservering till familjens minsta medlem. Sådana finns att köpa, men de är dyra, och eftersom jag ändå hade ullribb hemma bestämde jag mig för att sy en. Tanken är att jag sedan ska kunna göra om den till en vanlig tröja.

Jag använde mig halvt om halvt av den här guiden, men som grundmönster använde jag mitt beprövade Tonic Tee. Jag försökte först sy fast resåren i tyget enligt instruktionerna, men det blev inte alls bra, så istället sydde jag kanaler och trädde igenom resåren. Överlappet fram är kanske lite litet, jag vet inte om jag tänkte fel eller om kanalerna tog mer tyg än jag hade räknat med. Jag borde nog ha mätt på en befintlig tröja istället för att bara höfta till.

Tröjan funkar dock som den ska, hälsar lillan, så allt är gott och väl.

torsdag 3 december 2020

FO: tröja i höstfärger

Två-och-ett-halvtåringen här hemma har hittills haft en stickad tröja som passar. Jag tyckte det kunde behövas en till.
För två år sedan, när han var väldigt liten, köpte jag en fin härva guldgult tweedgarn från Fru Valborg på Stickkontakts garnmarknad. Tanken var att sticka en kofta till honom i garnet medan en härva fortfarande räckte, men det blev inte av. Nu plockade jag fram garnet tillsammans med några fina restnystan att kombinera det med.

Mönstret är Flax Light, som är gratis. Jag har tidigare stickat storlek 1-2 år och tyckte att den blev ganska liten, så nu gjorde jag storlek 4-6 år fast sonen inte har fyllt tre än. En för stor tröja växer man ju alltid i, eller hur? Han har inte provat den än, men jag tror att han skulle kunna använda den nu, kanske med uppvikta ärmar.
Förutom det gula garnet från Fru Valborg använde jag Malabrigo Sock i den gröna färgen Ivy och Hazel Knits Artisan Sock i den rödbruna färgen Henna.
Nästa tröja jag stickar till honom blir nog i lite tjockare garn, han börjar bli så stor att det tar rätt lång tid i tunt garn.

måndag 9 november 2020

FO: tossor och pyttevantar

Familjens minsta medlem har fått några stickade saker som kom till lite i förbifarten. Först stickade jag Första tossan i rester av ett supermjukt alpackagarn, vars fantastiska färgskiftningar inte riktigt går att fånga på bild. När jag stickade efter mönstret blev de gigantiska, så jag repade upp och stickade dem några varv mindre på alla ledder. De är ändå mycket större än  nyfödda fötter, men funkar bra att ha utanpå vanliga strumpor och overall för att värma fötterna lite extra.

Sedan tyckte jag en dag att lillungen nog behövde ett par vantar också. När storebror föddes sydde jag ett par i ulltrikå, men den ena tappades bort, och istället för att sy en ny stickade jag ett par. De här pyttiga sakerna utan tummar är stickade i rester av Drops alpacka.

Sedan dess har det dykt upp en del små vantar bland arvegods, men det kanske inte gör något att det finns flera par nu när vintern närmar sig.

lördag 31 oktober 2020

Nysytt halvsmått

Jag vet inte om det bara känns så vid jämförelsen med en liten tvåmånaders baby, men jag får för mig att tvååringen plötsligt har växt en decimeter. Rent objektivt har faktiskt en hel del kläder blivit för små på sistone, så det är kanske inte bara min inbillning.

Därför har han fått lite nya kläder: först en långärmad t-shirt i ett tyg som jag köpte på syfestivalen förra hösten. Nu är väl inte de brokiga störst bland hans idoler för tillfället, men han tycker ändå att tröjan är fin, han brukar vara positiv när jag har stickat eller sytt något.


Sedan har jag sytt ett par byxor av en gammal kjol som jag hade slitit ut. Det var en lång kjol i tjock bomullsribb, som kändes lite som sweatshirttyg men utan öglor på baksidan, och bakstycket var tunnslitet men framstycket var i gott skick. Det är mjukt och skönt efter många tvättar. Hurra för återbruk!

tisdag 27 oktober 2020

FO: rost och ärg

Titta, man kan sticka klart något fast man har två barn! Visserligen bara ett par halvvantar som tog nästan en månad, och så tar det en månad till innan de hamnar på bloggen, men ändå.



Jag fick ändra lite i mönstret för att de här skulle sitta bra - ta bort två mönsterrapporter på huvuddelen, lägga till ett par maskor på tummen - men nu är jag väldigt nöjd. Med tanke på att mina halvvantar och vantar ibland får rycka in som benvärmare på barn i sele har jag inte heller dåligt samvete för att jag har stickat ytterligare ett par, fast jag har så många.



Det är en tydlig dominans av kalla färger i den senaste tidens stickningar, men det kommer att bli ändring på det framöver. Sonen har önskat sig ett par gula vantar, och jag som själv aldrig använder gult låter hans ord vara lag och planerar inköp av gult garn.

onsdag 23 september 2020

WIP: halvvanten rost och ärg

Sedan några veckor tillbaka har vi en ny liten familjemedlem, en mysig liten flicka. Allt är förstås lite upp och ner och oförutsägbart just nu, men vi har det bra.

Huvudet är fullt av idéer om höst- och vinterkläder till båda barnen, men jag vet inte vad jag kommer att lyckas förverkliga. Just nu använder jag min sticktid till ett projekt jag sedan ett tag tillbaka har planerat till mig själv.

För några år sedan var jag ju med i en garnklubb från Dandelion Yarns. De första två månadernas garner har jag sedan länge använt till en sjal och en barntröja, men den tredje månadens garn har legat och väntat. Jag har haft en föreställning om att det skulle passa till ett par halvvantar, men jag har inte riktigt vetat vilket mönster jag skulle välja. Till slut bestämde jag mig för halvvanten Rost och ärg ur Erika Åbergs bok Sticka varmt och mönstrat.



Jag fick inte stickfastheten att stämma, eller också är vantarna helt enkelt avsedda för större händer än mina, så jag lade upp 12 maskor mindre än mönstret anger, så att de ska sitta bra. Jag gillar hur garnerna samspelar, sedan återstår förstås att se hur mycket jag kommer att använda dem, jag har trots allt ungefär tusen par halvvantar redan.

måndag 31 augusti 2020

FO: hundtandshalsduk

Min härliga hundtandsmönstrade halsduk är färdig. Jag stickade helt enkelt tills härvorna tog slut och gjorde en någotsånär elastisk avmaskning. Halsduken blev lagom lång att vira ett par varv runt halsen, och strukturmönstret borde göra den varm och skön eftersom det nog håller kvar lite luft mellan maskorna. 


Vädret har börjat bli kyligare nu, men det är inte riktigt dags för tjocka merinohalsdukar än, så jag får vänta med att använda den på riktigt. Däremot har det varit premiär för stickade sockar de senaste dagarna, det känns hemtamt och bra. Fritt fram att fortsätta sticka alltså!


måndag 24 augusti 2020

Lagningsbonanza

Vad gör man när man inte riktigt har fått ordning på sin syhörna efter flytt, och samtidigt går hemma och väntar på att få barn? Förutom att fortsätta med mina pågående stickningar har jag tagit tag i en del mindre syprojekt, mest lagning.

Sonen har slitit ut knäna på ett stort antal byxor i sommar. Några har han dessutom vuxit ur, men det vore ju trevligt om syskonet också kunde använda dem när den dagen kommer, så jag tänkte lappa dem innan jag lägger undan dem. De här jeansen fick knälappar av resterna från en skjorta jag har sytt, och jag tycker det passar riktigt bra. Jag sydde på dem för hand för att det hade varit svårt att klämma in byxorna i symaskinen, det tar en stund men är helt okej att handsy och lyssna på musik eller någon trevlig podd. Nu håller jag på med ett par svarta jeans som ska få röda lappar, och sedan är det två par gröna byxor kvar innan jag måste fundera på hur man bäst lagar hål i en pyjamas av trikå.

En av mina egna pyjamasar behövde förresten också lagas. Tydligen har jag inte använt den här pyjamasjackan på ett tag, för jag hade glömt att den hade en stor reva, men när jag packade upp en flyttkartong upptäckte jag det.

Den fick en lapp av muslin som matchade i färg men inte i mönster. Det gör mig inget att lagningen är ganska synlig, det är inte många som ska se mig i pyjamas. Jag räknar inte med att den här pyjamasen håller för evigt ändå, men om lagningen kan förlänga livet på den lite är jag nöjd.

Jag fortsätter arbeta mig igenom lagningshögen, för en gångs skull känns det ganska roligt. Annars brukar det kännas som en mindre kreativ typ av sömnad som inte lockar särskilt mycket, men nu är det tillfredsställande att med små medel kunna flytta saker från kartonger och kassar med osorterat hantverksmaterial till ordentlig förvaring i garderober.

lördag 1 augusti 2020

WIP: hundtandshalsduk

På garnmarknad för två år sedan köpte jag två härvor av ett vackert handfärgat garn från Flora Yarns, och har sedan dess funderat på att kombinera det med något mer neutralt och sticka en sjal. För ett år sedan köpte jag en vit härva på Syfestivalen, och nu har jag äntligen börjat på min sjal.
Jag utgick från kvasi-hundtandsmönstret i Snow Day Shawl, som jag stickade för några år sedan, men stickar nu bara det utan att varva med enfärgade partier, och ökar i ena kanten och minskar i andra så att det blir en lång halsduk med sneda ändar. Jag hoppas att en härva av vardera garnet ger en tillräckligt lång halsduk, så har jag en härva kvar av det handfärgade till något annat sedan. En babykofta kanske?

tisdag 21 juli 2020

Sommarens bästa (och enda) kjol

Jag har gett upp tanken på att visa en bild på mig i kjolen jag sydde i maj, det blir liksom aldrig av att ta bilder med stativ och det går inte att få till någon bra vinkel med mobilkameran. För att inte detta fantastiska plagg ska gå helt obemärkt förbi kommer här i alla fall en bild av kjolen, utan mig och magen i.
När jag väntade första barnet köpte jag denna interlock från Andersson och Hjalmarson just för att sy en kjol, men det blev aldrig av, bland annat för att jag då var höggravid under vintern och använde ett par mammakjolar i ylle väldigt mycket. Sedan har jag funderat på att sy en kofta av tyget, men inte kommit till skott med det heller. Nu återvände jag till den ursprungliga planen, och det är jag glad för.
Jag hade tänkt köpa mönstret till kjolen Erin från Megan Nielsen, men kom mig inte för innan corona gjorde att jag inte längre kom iväg till ställen med tillgång till skrivare, och hemma har vi ingen, så jag kunde inte skriva ut något mönster. Istället bestämde jag mig för att rita upp ett eget.
Mina utgångspunkter var en grå trikåkjol jag redan ägde (ej mammamodell), mina egna mått och lite tumregler från när jag har sytt mammatröjor. Om jag minns rätt har bakstycket samma mått som den grå kjolens, men framstycket gjorde jag ungefär tio centimeter längre som jag har gjort med tröjorna, och försökte gissa mig fram till en bredd som skulle räcka till över magen men inte bli alltför överdimensionerad kring midjan. Sedan rynkade jag sidorna som på tröjorna.
Jag tycker att jag lyckades ganska bra, och jag har använt den här kjolen hur mycket som helst. Färgen passar till det mesta och den är väldigt bekväm. Jag hade gärna sytt en till och drömde länge om att hitta en bredrandig interlock, för det tror jag hade varit snyggt, men det verkar inte finnas, och jag var rädd att vanlig trikå inte skulle vara tillräckligt stadig, så det blev ingen mer sådan här kjol. Nog för att jag har klarat mig bra ändå, delvis för att vi har åkt runt mycket till sommarstugor, och då är det onödig lyx att ha med sig mer än en kjol.
Inte många veckor kvar nu med mammakläder.

lördag 20 juni 2020

FO: matchande tröjor

Lilla Karlsö, som jag höll på med förut, har varit färdig ett tag men inte visats upp här. Sedan har jag dessutom stickat en liten kofta i samma garn, så syskonen kan matcha varandra till vintern (om jag nu har lyckats med storlekarna så att de passar samtidigt).
Den större tröjan är alltså Lilla Karlsö i storlek 3-4 år, garnet är betydligt tunnare än det rekommenderade men jag fick ändå rätt stickfasthet och tänker mig att det blir en lätt men ändå varm tröja.
Till den lilla koftan har jag använt maskantalet från gratismönstret Sunnyside i storlek 3-6 månader, men stickat den i slätstickning för att jag tyckte det passade bäst med ränderna.
Jag har ingen aning om ifall storlekarna blev rätt, den randiga blev nog större än vad jag hade trott, men de växer ju fort i början, de små liven, så den kanske blir lagom.

onsdag 17 juni 2020

Summering av Me-Made-May till slut

Jag kom visst av mig lite i min dokumentation av Me-Made-May. De sista veckorna i den månaden var väldigt stressiga och jobbiga eftersom vi har jobbat med att sälja vår lägenhet, och vi lever fortfarande lite i kappsäck. Nu ser jag fram emot att ta fram symaskinen ur förrådet igen och ha det lite normalt.
Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag hade på mig. Vädret blev varmt, och min blå kjol användes flitigt. Det enda jag tänkte på att dokumentera i bild var den 18/5, när jag använde min randiga kofta som jag tycker så mycket om men som är så svår att matcha med andra färger.
Någon gång i mitten av maj växte jag ur det mesta utom rena mammakläder, så nu är det en ganska liten samling plagg som är i ständig rotation. Jag har dock inte helt gett upp hoppet om att kunna sy ytterligare något medan det fortfarande är någon mening med det.

lördag 23 maj 2020

FO: två små mössor

För ett tag sedan nappade jag på en förfrågan på Instagram om att teststicka en baby-/barnmössa. Det var Katarina Linnhagen på Hagenhuset som hade gjort mönstret, som nu har blivit släppt.
Jag stickade först ett exemplar i storlek 2-3 år för att kunna prova på tvååringen direkt, och valde garnet Onion No. 4 Organic Wool + Nettles, som jag hade några nystan kvar av efter tröjan Gretel, och som gav (ungefär) rätt stickfasthet. Resultatet blev bra, och sonen har vid flera tillfällen bett att få ha på sig "den stickade mössan" (man skulle kunna tro att han bara har en, ha!) och tycker att den är mysig.
Lagom till att mönstret släpptes lade jag upp till en mössa i mindre storlek till knodd nummer två. Den kommer ju att vara helt ur fas med storebror vad gäller årstiderna, vilket jag ser som en ursäkt att sticka lite nya saker. Den här gången gjorde jag storlek 2-6 månader, vilket borde bli en lagom stor vintermössa åt detta augustibarn.
Jag tycker om mönstret med dess prydliga i-cordkant, och jag föreställer mig att rätstickningens dragspelseffekt gör att en och samma storlek passar ganska länge. Garnet gillar jag också, det är mjukt och trevligt både att sticka i och att ha på sig, och jag tycker om färgskiftningarna som de ljusare nässelfibrerna ger. Ofta när jag har min Gretel på mig blir jag sugen på att sticka mig någon mer tröja eller kofta i garnet, kanske i grått eller vinrött. Nu har jag kaske ett och ett halvt nystan kvar i den här färgen, så det kan bli ytterligare ett par små saker till barnen inför nästa vinter. Kanske en halskrage?

måndag 11 maj 2020

Me-Made-May del två

Jag har inte lyckats ta någon bild av kjolen jag har sytt, eftersom laddaren till den kamera jag använder när jag behöver stativ och självutlösare var borta, men nu har jag städat skrivbordet och hittat den, så det kanske kommer ett inlägg framöver. Tills dess ska jag försöka komma ihåg vilka kläder jag har använt som kvalar in för Me-Made-May.
Den 5 och 6 maj plockade jag fram lite nya stickade koftor och tröjor: Jackson Creek cardigan (min favorit som tyvärr börjar bli lite sliten) och Gretel. Tröjan jag hade under var inte hemsydd, men jag hade min nya kjol på mig (i alla fall delar av dagarna).
Den 7 och 8 maj använde jag bland annat Washi-toppen som jag sydde under förra graviditeten, och den 9 och 10 maj hade jag också ett av mina alster från den perioden: min lila t-shirt, tillsammans med Braid Hills cardigan (som jag under helgen tyvärr tappade bort en knapp från).
Idag har jag klämt in mig i min turkosa Plantain - snart för liten. Jag ska förskona er från bild på detta.

måndag 4 maj 2020

Me-Made-May och en annan plan

Det är maj och dags för Me-Made-May igen. Tanken är, som vanligt, att man ska se till att använda de kläder man själv har gjort och utmana sig själv lite, men inititivtagaren Zoe Edwards föreslår att man är lite snäll mot sig själv mitt i corona-kaoset och kanske inte sätter ribban så högt.
Jag brukar aldrig orka sätta ribban särskilt högt, självpåtagna deadlines och måsten brukar inte vara vad jag behöver. Jag gör alltså ungefär som vanligt och formulerar min utmaning till mig själv så här:
Jag ska varje dag använda minst ett plagg jag har sytt eller stickat. Dessutom ska jag försöka sy ett par saker - jag återkommer till det.
Den 1 maj kom jag ihåg att föreviga den svarta långärmade t-shirten jag sydde förra året men aldrig visade upp. Mönstret är som vanligt Tonic Tee (men den långärmade varianten verkar inte finnas kvar?), tyget är bomullsribb från Andersson och Hjalmarson. Den 2 maj var vi ute på utflykt i skogen, och då passade min ullfrottétröja bra.
Den 3 maj använde jag två riktiga favoritplagg: randig t-shirt och randig slapparkofta. Idag testar jag en nysydd kjol som ska få ett eget inlägg framöver. Dessutom har det varit ganska kyligt ute alla dessa dagar, så jag har använt stickade sockar, sjal, mössa och vantar regelbundet. Förresten är det kyligt inne också, eftersom vi har fel på elementen i lägenheten.
Jo, angående de här andra planerna och syprojekten. Vi väntar tillökning igen, i slutet av augusti om allt går som det ska. Jag har förstås kvar mammakläder från förra gången, men det är ju roligt att förnya sig, och dessutom infaller ju perioden maxi-mage (mega-mage) under en helt annan årstid den här gången. Del två av min Me-Made-May-plan är alltså att fylla några luckor i mamma-garderoben. För inspiration i planeringen lyssnade jag bland annat på ett podcastavsnitt om att sy mammakläder.
Jag saknade framför allt en kjol för varmt väder; klänningar har jag, men man kanske inte alltid vill gå i klänning. Det är alltså en sådan jag har sytt, och den blev färdig första maj, så jag räknar den till Me-Made-May. Därutöver tänker jag mig att jag ska sy en klänning och kanske något mer. På den punkten är planen kanske inte helt klar. Jag ber att få återkomma!

söndag 26 april 2020

Förkläde till en liten

Som jag tidigare har nämnt så har mitt sybord blivit skrivbord nu i tider av hemarbete - men på helgerna får datorn maka på sig och ge plats åt symaskinen igen. Det här är förra helgens projekt.
På sistone har vi bakat en del här hemma, nu när vi är hemma mer, och sonen vill gärna titta i alla bunkar och blir glad om han får vara med och röra om. Då tyckte jag att det var dags för honom att få ett förkläde.
Jag gjorde en snabb sökning efter mönster och instruktioner och hittade bland annat det här blogginlägget som jag tyckte var bra att utgå från. Jag letade lite i gömmorna efter lite kraftigare tyger som kunde passa, och det här var det första jag fick tag i som var en lagom stor bit. Det har en gång varit ett sängöverkast som jag köpte second hand och förvandlade till en klänning och en kjol, och det räckte alltså också till ett litet förkläde. Brun snedslå hade jag också hemma, men om man tittar noga ser man att det är två olika nyanser, även snedslå brukar jag nämligen ofta köpa på second hand och då styr man ju inte över hur långa längder man får tag i.
Slutligen kan jag avslöja att anledningen till att bilden visar förklädet upphängt på en stol inte bara är för att jag tyckte att det såg trevligt ut. Det är också så att jag sydde färdigt det en kväll när det började bli mörkt, och tidigt nästa morgon när sonen fick syn på det i köket ville han ha det på sig när han åt frukost, och spillde omedelbart fil på det. Ja ja, det är det förkläden är till för, eller hur?

torsdag 16 april 2020

WIP: Lilla Karlsö

Min Seachange-kofta är nästan färdig, jag behöver bara klippa upp den fram, sy i band för att täcka klippkanterna och sy i knappar. Den låg i dvala ett tag eftersom jag inte trodde att jag hade några passande knappar hemma och inte ville gå i affärer mer än nödvändigt för att handla, men sedan hittade jag en liten påse träknappar, så nu kan jag komma igång igen.
Jag har också stickat ett annat litet projekt på sistone, men det är en teststickning, så det kan jag inte visa upp här.
Däremot har jag ytterligare ett projekt på gång att berätta om. Precis som förra julen fick jag och sonen i julas en gemensam julklapp i form av garn som var öronmärkt för en barntröja. Även i år var det Sandnes tynn alpakka ull, denna gång i beige, brunt och blått. Jag kom att tänka på Erika Åbergs fina tröja Lilla Karlsö och satte igång, efter att ha kompletterat julklappsgarnet med lite rostrött från förra årets tröja.
Det är så mjukt och härligt garn, och mönstret har hittills varit väldigt roligt att sticka. Jag hoppas att tröjan får godkänt av sonen, han börjar bli väldigt bestämd vad gäller kläder. Han gillar i alla fall den förra, så jag håller tummarna för att den här också blir populär när det väl är dags.

tisdag 24 mars 2020

Byxor till små personer

Det är konstiga tider nu. Med en rastlös tvååring hemma blir det allt annat än långtråkigt fastän man inte ska ge sig ut så mycket och vara social, men även om mina vanor har påverkats ganska lite jämfört med många andras är det en ganska stor skillnad mentalt.
På ett konkretare plan har mitt sybord förvandlats till skrivbord för att kunna jobba hemma, typiskt nog just när jag har hur många ideer som helst. Jag kan i alla fall visa upp några saker som jag har sytt nyligen.
På Syfestivalen i höstas köpte jag en hel del roligt, bland annat ett sweatshirttyg med katter från Paapii (är jag ganska säker på, fast nu finns inte motivet på deras hemsida). Av det har jag sedan dess sytt dels en tröja som jag visst inte har någon bild på, och dels ett par byxor.
Mönstret är Cuff Pants från Brindille and Twig. Det här är storlek 18-24 månader, som ska motsvara ungefär storlek 90, och de passar fint på nästan-tvååringen som nog är lite drygt 90 cm lång. Jag är glad att de har storleksangivelsen både i ålder och i centimeter, som man ju är mer van vid här i Sverige.
När jag sedan behövde en present till en väntad baby i bekantskapskretsen sydde jag ett till par, denna gång i betydligt mindre storlek (0-3 månader) och i ett Mumin-tyg från Pysselnabon. Hoppas de passar, de ser så orimligt små ut, men barn är visst de när de är helt färska? Man glömmer fort.

tisdag 25 februari 2020

WIP: Seachange

Jag håller på att sticka en kofta, jag har faktiskt kommit ganska långt med den till och med.
Planen för den här koftan har legat och mognat i två och ett halvt år, sedan jag kom hem från Estland med en jättehärva färgskiftade ullgarn som gick så fint ihop med två överblivna blå härvor jag hade hemma. Jag fastnade för mönstret Seachange, men stickar alltså en kofta istället för en tröja genom att lägga till maskor mitt fram och sedan klippa upp den. Nu har jag just börjat på flerfärgsstickningen på oket och trivs bra med det här projektet, koftan är trevlig att sticka och jag ser fram emot att ha det färdiga plagget i min garderob. Snart så!

tisdag 18 februari 2020

FO: Mörkgrå sockar

Man kan visst sticka också, har jag hört. Ett par sockar är till exempel aldrig fel.
Det är som bekant helt hopplöst att ta bilder av mörkgrå eller svarta plagg, men de är desto bättre att ha i garderoben. Det här är ett par Petty Harbour i Sandnes Sisu. De har ett enkelt och neutralt strukturmönster, men av någon anledning - garnet eller mönstret? - blev de väldigt tjocka och tunga, de väger betydligt mer än vad mina sockar brukar göra. Jag är inte sådär alldeles förtjust i dem, men det kan också bero på att mörkgrått i februari inte direkt känns som ett lyckopiller.

lördag 11 januari 2020

Året som gick

2019 var ett väldigt måttligt år i termer av garn och kläder. Jag köpte ungefär 1650 gram garn, vilket är den lägsta siffran sedan jag började sticka, och använde ungefär 1500 gram, vilket också är den lägsta siffran hittills, konstigt nog till och med lägre än förra året när en ond handled ställde till det för mig.
Enligt Ravelry stickade jag färdigt 18 saker, varav bara 5 stycken entydigt till mig själv. Av dessa är nog den grårandiga tröjan den jag tycker mest om, och Vintervinge används flitigt.
Jag sydde fem plagg till mig själv, och alla känns som lyckade projekt. Min gröna ullfrottétröja använder jag mycket, de här trosorna är mycket bekväma, och så har jag sytt en svart långärmad t-shirt som inte har dykt upp här på bloggen, men som är ett riktigt bra basplagg.
Enligt mina noteringar köpte jag bara två plagg: ett par jeans och ett par vandringsbyxor. Kan det verkligen stämma? Vem vet, men mycket mer var det nog inte.