Ännu ett år

Liksom i slutet av förra året funderar jag över min garnförbrukning och proportionerna av stickat, sytt och köpt/fått i min garderob.
Jag har gått mer plus i garnlagret det här året jämfört med 2014 och 2015, hela 1200 g. En stor del av förklaringen till det är ett stort och hemligt projekt som borde bli klart ganska snart, så jag tror att jag ändå ligger ganska bra till. Jag ska i alla fall försöka använda en del av mina fina garner och inte köpa så mycket nytt på ett tag, jag har en del bra planer som involverar garn jag redan har.
Jag har stickat 15 saker till mig själv i år, sytt tio och köpt eller fått ungefär tolv. Det känns som ganska bra siffror. Framför allt är det roligt att jag flitigt använder det mesta av det jag syr och stickar, av årets syprojekt är det framför allt den här blusen och den randiga långärmade tröjan som jag har använt om och om igen. Av de stickade projekten är jag nog hittills mest förtjust i den här sjalen från början av året. Undrar vad 2017 års favoriter kommer att bli?

Andras stickning

Jag har inget att visa upp idag, alla pågående stickprojekt är hemliga (förutom den estniska tröjan, och där har inte mycket hänt sedan sist). Däremot var jag på Nordiska museets stickcafé förra veckan och lyssnade på ett föredrag om hönsestrik av Anna Bauer. Jag tog en del bilder av de fina stickade plaggen hon hade med sig, men vill inte lägga upp dem utan att ha frågat om lov, så det här får duga.

Jag tycker att hönsestrik är roligt som koncept, att följa sin fantasi och bryta mot regler och konventioner, men i praktiken är det inget jag tror att jag kommer att ge mig in på. Jag tyckte i och för sig mycket om vantarna som Anna visade, där varje vante är unik så att det inte finns några förutbestämda par utan alla passar ihop med alla. Praktiskt och roligt! Däremot skulle en tröja eller kofta i den stilen bli lite väl mycket för min smak. Flerfärgsstickning går ganska långsamt för mig (vilket framgår av långtidsprojektet med den estniska tröjan), och ska jag sticka en hel tröja i det ska jag vara riktigt säker på min sak.
Jag ska försöka gå på nästa stickcafé med föredrag också, i januari, men vi får se hur det blir. Åka till Stockholm en vardagkväll efter jobbet kan ibland kännas mindre lockande.

Tröja i ullribb

Jag har helt lagt om kurs vad gäller mina syprojekt sedan sist. Det visade sig att min motivation för att sy en ofodrad trenchcoat sjönk i takt med utomhustemperaturen, medan ullens dragningskraft ökade i motsvarande grad. Därför plockade jag fram min relativt nyinköpta ullribb och mönstret till den långärmade Tonic, som jag har sytt en gång förut och blev så himla nöjd med.

Den här gången blev det en lite mer frustrerande upplevelse. Jag är i princip ett stort fan av trestegsraksöm för trikåtyger, så jag tänkte använda det kring halsringningen. Fastän jag tidigare har haft problem med att tyget töjer sig körde jag på och hade hunnit sy runt halva ringningen när undertråden tog slut och jag blev tvungen att göra en paus. Då såg jag att resultatet var alldeles fruktansvärt, tyget hade töjt ut sig och var alldeles fladdrigt. Stygnlängden är väldigt liten i trestegssöm, i alla fall på min maskin, så det fanns inget att få tag i för att sprätta, och även om jag hade kunnat göra det hade nog tyget varit uttöjt bortom räddning. Efter lite tjurande klippte jag bort halsringningen, klippte ut ett nytt band (lite bredare och lite kortare) och sydde dit det. Den här gången tog jag vanlig raksöm för att hålla bandet på plats. Slutresultatet blev bra, men det är frustrerande att inte få denna väldigt användbara söm att funka.

Ullribben är en liten aning kliig, så jag föredrar att ha ett linne under de plagg jag syr av den, men när det är ullväder är det ju också lager-på-lager-väder, så det gör inget. Nu känner jag mig redo för skidåkning, vinterpromenader och dragiga lantställen!

FO: Gretel

Nu är jag färdig med Gretel, tröjan som jag påbörjade i slutet av oktober. Jag har en hel del synpunkter på hur mönstret är skrivet, men först kan vi väl konstatera att den är riktigt snygg?

Jag stickar inte tröjor lika ofta som koftor, eftersom jag tycker att tröjor ofta blir för varma. En typisk dag tar jag på och av mig koftan, knäpper och knäpper upp den, hur många gånger som helst, och det är ju betydligt bökigare med en tröja. Därför valde jag det här garnet som är en blandning av ull och nässlor, med tanken att det kanske är lite svalare än ren ull. Jag vet inte om det faktiskt är det, tröjan är ganska varm, men hittills har den i alla fall inte varit för varm. Garnet är i alla fall mjukt, och jag tycker om färgskiftningarna i det.

Men alltså, mönstret. Den här tröjan har en del fina detaljer, men fotona i mönstret är lite konstnärligt blurrade så att dessa detaljer inte syns alls. Instruktionerna är för all del tydliga, men jag förstår inte varför mönstret är skrivet så att strukturen på framstyckena inte är symmetriskt placerad. Jag flyttade runt saker och ting lite och lade till någon extra kantmaska på något ställe för att rätta till det.
I ett parti (efter att man har satt ihop ärmarna och kroppen, men innan strukturmönstret börjar) har man en maska mer för ena ärmen än för andra. En maska hit eller dit gör förstås ingen skillnad för storleken, men det störde mitt ordningssinne, så jag ändrade det. Det innebar i och för sig att anslutningen mellan ärmarna och kroppen inte blev riktigt som den skulle, men hur ofta tittar någon i mina armhålor?
Jag tyckte också att halsringningen var för vid, jag gillar inte båtringningar, så jag lade till förkortade varv i sidorna och blev mycket nöjd med resultatet. Jag hade bara fyra knappar av den sort jag gillade bäst, och tvekade länge om jag skulle sätta två i muddarna och två i oket eller sy ihop muddarna och sätta alla fyra knappar i oket. Till slut bestämde jag mig för två i muddarna och två i oket, vilket jag tycker blev snyggt, men knäppningen i oket glipar lite. Kanske kompletterar jag med ett par dolda tryckknappar så småningom, eller syr igen öppningen helt och hållet, eftersom den inte behövs för att få tröjan över huvudet. Radikalt, jag vet.

Det har alltså varit en del besvär med den här tröjan, både med att över huvud taget lyckas köpa mönstret och sedan med att modifiera det, men nu när den är klar är jag väldigt nöjd med resultatet.

Nästan rätt, fast inte riktigt

I helgen gjorde jag ett litet ryck med min estniska tröja, och nu har jag kommit någon decimeter på kroppen.

Vi tillbringade helgen på landet, och jag tänkte att det här skulle vara en bra stickning att ta med eftersom jag inte behöver något mönster, inte någon annan storlek på stickor, jag behöver inte tänka efter, bara sticka och sticka i all oändlighet.

Om det inte hade varit för att det blå garnet tog slut och jag hade glömt att ta med ett extra nystan. Jaja, bättre lycka nästa gång.

FO: definitivt inte rosa

Det har varit lite tyst här på sistone. Jag syr fortfarande inte så mycket, men stickar gör jag. På min Gretel har jag kommit upp till oket och hoppas bli färdig relativt snart, men tröjan är nu för stor att släpa med sig och för krånglig att sticka framför tv:n, så den är beroende av dedikerad sticktid hemma i soffan.

Halvvantarna jag skrev om sist är i alla fall färdiga nu, och de är allt annat än rosa. Jag vet verkligen inte hur jag kunde tro det.

De är riktigt mysiga, med långa muddar. Deras kompisar, som jag stickade i en annan färgställning av samma garn (Noro Flower Bed), ligger på mitt skrivbord på jobbet och håller mig varm när det är ruggigt på kontoret, men de här tror jag kommer att komma bättre till sin rätt utomhus, när muddarna kan hålla handlederna varma om ärmarna på tröjor och kappor inte riktigt håller sig på plats.

WIP: nya halvvantar

Förra vintern stickade jag ett par halvvantar av garn jag hade köpt i Berlin, nämligen den ena av två färgställningar av Noro Flower Bed. Nu har jag plockat upp den andra för att göra ytterligare ett par halvvantar, de förra är nämligen väldigt sköna.

Av någon anledning tänker jag på det här garnet som rosa, fastän det bevisligen hittills har haft färgerna brunt och lila. Det måste vara den rosa randen på konen som lurar mig. Denna illusion gjorde i alla fall att jag valde ett mönster utan en massa spets, för att inte resultatet skulle bli alltför gulligt. Mönstret heter Bamboo Field Mitts och är gratis, och jag tror att de här vantarna kommer att bli riktigt trevliga.

Ett mycket långsamt projekt

Jag har inte sytt så mycket på sistone. Det beror till viss del på att jag läser en kurs, och när man har en massa böcker och artiklar att läsa passar det bättre att krypa upp i soffan med en stickning än att krypa runt på golvet och klippa tyg eller sitta vid symaskinen.
För några veckor sedan försökte jag ändå dra igång ett nytt projekt, och ett ganska ambitiöst sådant. Tidigare i år (tror jag det var) köpte jag mönstret till Robson, en ofodrad trenchcoat som jag tycker är snygg och som kändes rimlig som första jackprojekt. Jag skrev ut mönstret och köpte ett tyg på Myrorna som jag tyckte passade för en provversion, men sedan kom jag inte längre.
Så en måndag i oktober när jag hade tusen saker att tänka på fick jag för mig att jag behövde ägna mig åt något som krävde arbete och koncentration, för att tvinga hjärnan att stänga av alla de tusen sakerna, så då började jag på det här projektet.

Sedan kom jag av mig lite. Jag behövde inte distraktionen lika mycket längre, och vädret blev så kallt att motivationen för en fodrad trenchcoat avtog. Nu försöker jag bestämma mig för om jag ska lägga undan det här projektet ett tag eller om jag ska göra ett krafttag. Tills jag når ett beslut ser det ut så här på mitt vardagsrumsgolv.

WIP: Gretel

Jag stickar inte tröjor i någon stor utsträckning, men just nu har jag två stycken på stickorna: dels den estniska förstås, och dels en som ingår i mina planer för hösten. Modellen heter Gretel och jag har haft den i min Ravelry-kö ganska länge. Det var inte helt lätt att köpa det här mönstret. Ursprungligen kunde man köpa det på två sätt, men den ena länken har försvunnit, så nu går det bara att köpa det i Knit Picks webshop. Eftersom de egentligen säljer garn har de en begränsning som är att de bara levererar till adresser i USA, och det gäller fastän detta är ett pdf-mönster för nerladdning. Nu lyckades jag i alla fall köpa mönstret och är i full gång med stickningen.

Garnet är Onion no. 4 av ull och nässlor, och jag gillar verkligen att sticka med det. De ljusa nässelfibrerna ger lite glans och skiftningar i färgen, och jag föreställer mig att tröjan kommer att bli lite svalare än ren ull, vilket jag tycker är en fördel i en tröja där man ju inte kan reglera temperaturen på samma sätt som med en kofta.
Jag började med ärmarna, och faktiskt har ärm nummer två just blivit klar och det är dags att lägga upp för kroppen (men det är ju aldrig vettigt dagsljus, så jag kunde inte ta någon färsk bild). Det dröjer nog inte länge innan jag har en färdig tröja i säsongens färgskala.

FO: är det en fuskolle?

Mitt odefinierbara projekt på stickor 6 mm blev klart ganska snabbt, och har nu fått knappar och blivit förevigat i dagsljus.

Jag funderar på om det möjligen kan sägas vara ett slags fuskolle. Hur som helst planerar jag att vara riktigt varm om halsen och bröstet i vinter. Det händer mig ganska ofta när det är som kallast att jag omsorgsfullt - tycker jag - virar in mig i en sjal, bara för att upptäcka när jag går utanför dörren att det trots allt finns en glipa någonstans, och då är det för sent att skala av sig alla lager och börja om. Den här saken kommer i alla fall att hålla sig på plats.

Garnet köpte jag i Californien i våras, och jag är glad att ha hittat ett projekt för det. Jag lade upp så många maskor att det skulle räcka runt halsen och gå att knäppa, och så stickade jag tills garnet tog slut. Det enda problemet är att garnet färgar av sig lite, jag hade rosa fingrar medan jag stickade och när jag lade det färdiga projektet i blöt blev vattnet som kokvattnet efter rödbetor. Jag lär få finna mig i att bli lite rosa om halsen i början i alla fall, och det är tur att jag sällan använder vita kläder.

FO: Grace

I samband med utflykten till Syfestivalen gjorde Ina mig den stora tjänsten att föreviga koftan jag stickade färdigt nyligen, alltså min grå Grace.

Dessutom kunde jag inte låta bli att gå förbi Dandelion Yarns stånd och visa upp den, eftersom det var därifrån jag köpte garnet i vintras.
Det är ett bra mönster, ärmarna är kanske lite smalare än jag skulle önska men i övrigt sitter koftan väldigt skönt. Jag gillar hålmönstret, det ger plagget liv men är ändå neutralt.

Garnet är supermjukt, som de flesta mjuka garner har det visserligen blivit lite noppigt efter flitig användning, men inte värre än att det går att hålla efter. Jag älskar färgskiftningarna, de är som en mulen himmel eller en istäckt sjö. Dandelion Yarns kan sina saker!

Påfyllning av förråden

Igår var jag med Ina på Syfestivalen, det var en mycket trevlig utflykt. Vi klappade på garner som var mjuka som kattungar, höll upp buketter av olikfärgade härvor (och köpte vissa av dem) och funderade på framtida projekt.
Ibland på mässor och marknader kan jag drabbas av konsumtionströtthet så att det slutar med att jag inte köper något alls. Andra gånger köper jag alldeles för mycket eller fel saker för att passa på. Den här gången hittade jag en bra medelväg.

Här ser vi grön ullfrotté och petrolfärgad ullribb från Andersson och Hjalmarsson, som ska bli mysiga tröjor till vintern. De två översta garnhärvorna kommer från Dandelion Yarns, och ska bli något slags sjal eller så. Jag tänker på kombinationen som skog och stjärnhimmel, det mörkare garnet blir nämligen svart med små vita fläckar när det är uppstickat. De två nedre härvorna köpte jag av Organic Knitters, och båda är Rosy Green Wool: en svart härva av den tunnare varianten, som tillsammans med två härvor jag redan har ska bli en kofta, och en ljuslila härva av den tjockare sorten, som jag aldrig har provat och blev nyfiken på att göra något litet projekt i. Förutom detta köpte jag mönsterhäftet Selbustrikk, så nu kanske det blir fler mönstrade vantar framöver.
Om man jämför med mina inköp förra året håller jag mig till ungefär samma mängd, men mina cravings efter rött har uppenbarligen mättats och årets favoritfärger är kallare. Vad det säger om mig? Ingen aning!

FO: vantar med reflexrand

Sådär, nu är mina vantar klara, som tillsammans med mössan (waaah, tänk vad grönt det var ute när jag tog den där bilden!) ska säkerställa att jag syns nu när det börjar bli mörkt.

Det grå partiet som börjar strax ovanför tummen är alltså stickat i reflexgarn, resten är raggsocksgarn.
Mönstret heter Arched Gusset Mittens, och det speciella med det är hur tummen är formad, ökningarna är placerade så att - äsch, jag kan inte förklara, ni ser väl själva på bilden.

Tyvärr är vantarna lite stora, jag hade hoppats att de skulle sitta bättre. I och för sig planerar jag ju att sy tunna innervantar i ulltrikå att ha under stickade vantar, och då är det väl bara bra om det finns utrymme i dem. Jag tror alltså att mössan och vantarna kommer att bli en hit i vinter, särskilt eftersom jag kan matcha med en (ej stickad) sjal i en liknande grönblå färg med detaljer i svart och guld.

WIP: myskrage

Efter att ha stickat färdigt min silvergrå kofta (bilder kommer snart) har jag börjat men något som jag inte vet vad jag ska kalla det. En krage kanske, eller en knäppbar halsduk. Den ska lindas om halsen och knäppas ihop, och jag föreställer mig att det är ett bra sätt att hålla kylan ute i vinter.

Garnet är tjockt och stickorna 6 mm, så det dröjer nog inte länge förrän jag kan visa upp den färdiga vad-det-nu-är.

På gång

Jag har nyligen varit bortrest i flera dagar utan att ta med mig någon stickning, så igår unnade jag mig lyxen att bänka mig i soffan och sticka lite på vart och ett av mina tre pågående projekt: min grå kofta, där jag är inne på andra ärmen, reflexvantarna, där jag har hunnit lite förbi tummen på första vanten, och min estniska tröja, där båda ärmarna nu är färdiga och jag har börjat på kroppen.

När ärm nummer två blev klar hade jag tillräckligt god självinsikt för att inse att det var bäst att lägga upp för kroppen med en gång, medan jag fortfarande liksom hade lite schvung. 324 maskor tvåfärgad uppläggning tog sin lilla tid, och 324-maskiga varv i flerfärgsstickning är inte heller gjorda i en handvändning, men det är kul att ha kommit så här långt.

Jag känner mig väldigt pepp på den här tröjan, och om det håller i sig kan den nog bli klar... inte innan det blir vinter, men i alla fall innan vintern är över.

Prickig klänning

Det här är min fjärde Lady Skater och var ett snabbt projekt. Jag köpte tyget på nätet för något år sedan, och efter mitt senaste frustrerande syprojekt behövde jag något lätt och välbekant. Jag har kommit fram till att om jag kombinerar storlek 2 upptill med storlek 3 från midjan och neråt, samt förlänger livet med ett par centimeter, blir det bra.

Det syns kanske inte så bra, men det är ett rött bomullstyg med orange prickar. Det är en mjuk och färgglad klänning som jag kommer att använda mycket.

WIP: matchande vantar

Som jag sade för några dagar sedan har jag garn kvar från mössan med reflexbräm som ska bli matchande vantar. I det här fallet ska reflexgarnet inte utgöra muddarna, eftersom de ofta är gömda inuti ärmarna på jackan eller kappan och reflexeffekten då skulle gå förlorad. Istället har jag börjat med vanligt garn och ska göra en reflexrand runt handflatan efter att ha delat av maskor för tummen.

Det är inte vantväder riktigt än, tvärtom har det varit riktigt varmt om dagarna, men om morgnarna och kvällarna åker halvvantarna fram, så det känns inte helt otroligt att mössa och vantar kan komma till pass inom kort, och då kommer jag att vara redo.

FO: reflexmössa

Nu är den klar, min mössa med kant i reflexgarn. Lätt och snabb att sticka, mjuk och varm att ha på sig.

Nu syns det förstås inte på de här bilderna att det grå garnet innehåller reflextrådar. Jag borde ta en bild med blixt, en sådan där som man annars brukar försöka undvika. Eller också får ni tro mig på mitt ord.

Mina kollegor tyckte att jag borde göra en boll av reflexgarn och sätta på toppen, men jag är inte säker. Kanske senare.
Det gick åt ganska mycket av det turkosa garnet, så jag vet inte om det räcker till ett par vantar i exakt de här två garnerna, men jag har ett melerat garn också som matchar, så jag ska fundera ut någon snygg kombination och lägga upp snart.

En krånglig enkel klänning

Mitt syprojekt den senaste tiden har varit en klänning som jag inte riktigt vet om jag ska kalla enkel eller krånglig. Det började med att jag köpte en stuvbit av ett batiktyg i starka färger med glitter, säkert inte i allas smak men oemotståndligt i mina ögon. Jag visste från början att jag ville utnyttja tygets breda bårder och sy en klänning, och till slut bestämde jag mig för mönstret Laurel från Colette, eftersom jag ville ha något med enkla linjer och en rak nederfåll. Jag klurade och pusslade lite för att mönsterpassa i sömmen mitt bak, och så satte jag igång.

Den här klänningen var svårare att sy än vad man kan tro med tanke på hur rak och enkel den ser ut i instruktionerna. Det första problemet var att jag är något smalare än vad som anges för den minsta storleken, så jag var beredd på att behöva ta in den färdiga klänningen lite. Jag bestämde mig för att vänta till sist med att sy insnitten i ryggen, för att kunna justera storleken med hjälp av dem, vilket i sig känns som ett klokt beslut, men jag tänkte inte på att de skulle hamna mitt i mönsterbården, så trots den mönsterpassade mitt-bak-sömmen blev inte ryggen så snygg. Kanske hade klänningen fått bättre proportioner om jag hade tagit in den i sidsömmarna också, men där hade jag sytt i fickor för att slippa mönsterpassa utanpåfickor, så jag struntade i det.

Det andra problemet var att jag hade lite svårt med ärmarna. Jag har aldrig satt i ärmar på något annat än trikåplagg och var inte beredd på momentet att lirka in en större ärm i ett mindre ärmhål. Jag var helt övertygad om att det var något fel på mönstret och var färdig att ta fram saxen och klippa på fri hand, men tack och lov tittade jag först i en syhandbok och på nätet och blev övertygad om att mönstret hade rätt och jag hade fel. Jag är faktiskt riktigt nöjd med hur ärmarna blev till slut.

Manschetterna på ärmarna lade jag till på fri hand, liksom den lilla v-ringningen i ryggen. Det var riktigt roligt att fundera på vilken del av tyget som skulle passa till manschetterna.
Jag är ganska nöjd med slutresultatet, men jag begriper inte att det ska behöva vara så svårt att få en klänning att passa. Jag har verkligen inte standardmått, det är uppenbart. Min dröm är att hitta ett enkelt basmönster att använda när jag får tag i ett lite roligt tyg, som sitter snyggt nästan oavsett tygets kvalitet - just med tanke på stuvbitar och loppisfynd. Jag vet inte om jag ska försöka mixtra med det här mönstret, eller om jag helt enkelt ska fortsätta leta.

Inför hösten

Det gick väl sådär med mina planer för sommaren. Jag stickade visserligen den där silvergrå sjalen och har kommit ganska långt på ärm nummer två på min estniska tröja, men linnelinnet är fortfarande bara en provlapp och något av ett sorgebarn. Icke desto mindre har jag gått vidare till att fundera på vad jag vill sy och sticka i höst.
Efter en fjällvandring i augusti känner jag mig mycket motiverad att bättra på min garderob med tunna men varma kläder. Jag tänker mig tröjor i ulltrikå, och framför allt har jag stora planer på en huvtröja i ullfrotté. Jag har redan köpt ett mönster, och nu ser jag ivrigt fram emot syfestivalen för att hitta tyg där. Eventuella rester av dessa tröjor ska omvandlas till foder till stickade vantar och mössor, för ökat skydd mot vinden.
Förutom det kan jag inte med bästa vilja i världen säga att det finns några luckor i min garderob, men det hindrar mig inte från att ha planer. För det första är jag sugen på ett par flerfärgsstickade vantar, eftersom jag har så många fina mönster hemma: lettiska, estniska och mer moderna, plus en egen design som jag går och grunnar på. För det andra var det länge sedan jag stickade en tröja, och nyligen köpte jag ett garn gjort av ull och nässlor som jag gärna vill använda. Jag har funderat på tröjan Gretel, som har en fin struktur och verkar sitta snyggt på dem som har stickat den (ofta ett av mina urvalskriterier!), men det är inte hugget i sten.

WIP: en mössa som syns

Nu när min grå kofta är lite för stor för att smidigt kunna tjänstgöra som kafferaststickning har jag påbörjat ett nytt litet projekt: en mössa.

Det började med att jag fick reflexgarn i julklapp av min svägerska och tänkte att en mössa som får en att synas bättre i mörkret vore en bra idé. Jag ville inte göra hela mössan i reflexgarn, utan kombinera det med något annat, och länge tänkte jag att vinrött vore snyggt till, men sedan kom jag ihåg det här blågröna garnet som jag ytterligare några jular tidigare fick av min svärmor. Garnerna passar bra ihop i tjocklek och färg, och när mössan är klar lär jag ha tillräckligt kvar av båda sorterna för att sticka matchande vantar.

FO: en tax från en taxask

På sista tiden har jag haft flera projekt på gång, däribland ett som skiljer sig lite från de vanliga: jag har stickat en tax.

Jag är väldigt svag för taxar, och därför fick jag nyligen ett kit i present som innehöll mönster och material för att sticka en tax. Garnet var obestämd syntet och mönstret var ganska pilligt när man kom till monteringen, men den färdiga taxen är väldigt söt, tycker jag.

Nu ser jag fram emot att återgå till mer välbekanta projekt: att sticka något man kan ha på sig i mysigt ullgarn.

WIP: silvergrå kofta

Jag har börjat sticka en kofta som på vissa sätt påminner om sjalen jag stickade nyligen: jag har länge känt ett behov av en tunn grå kofta som passar till det mesta. Garnet beställde jag av Dandelion Yarns förra hösten på Syfestivalen, och när jag fick hem härvorna med posten var de precis så mjuka och fint skiftande som jag hade hoppats.

Mönstret heter Grace och är trevligt och lättstickat. Jag har precis kommit förbi okets hålmönster och har nu bara slätstickning framför mig tills jag kommer till knappslåarna. Perfekt tv-, kaffepaus- eller resestickning.

FO: senaste upplagan av restgarnssockar

Efter en hel del sticktid på tåg och på kafferaster är mina restgarnssockar klara. Jag använde upp alla sockgarnsrester utom det knallgröna garnet som jag har använt till muddarna, så det kommer att dyka upp igen.

De är stickade från tån och upp, och nu har jag lyckats lära mig den här typen av häl utantill, inklusive när jag ska börja öka för hälen för att sockarna ska sitta bra.

I övrigt är det väl inte så mycket att säga. Det är skönt att tömma restgarnslagret lite, och de här kommer att bli flitigt använda i vinter.

Guldkant

Härom dagen fick jag lust att spinna igen. Det var länge sedan sist, och precis som förra gången kom jag av mig mitt i ett projekt och lät det ligga. Den här gången hade jag spunnit hälften av en liten portion ull till en tråd, och nu ett halvår senare spann jag andra halvan till tråd nummer två.

Ullen var ett litet prov som jag fick på köpet när jag köpte den gröna ullen från Willow Fairy Wool. Jag är annars inte så lockad av ull och garn med glitter i, men får man en provtuss så kan man ju testa. Ullen var lite svårspunnen eftersom de olika fibrerna uppförde sig olika, men resultatet är fint, tycker jag.

Medan den här härvan hängde på tork lät jag pendeln svänga åt andra hållet genom att ta fram lite okardad ull och ställa mig på balkongen och karda den inför nästa spånadsprojekt.

Pyjamasbyxor

Som jag nämnde tidigare i somras har ett par shorts i trikå, för pyjamasbruk, länge stått på min lista över saker jag faktiskt behöver sy. Jag har ett par köpta som håller på att falla sönder i sina beståndsdelar, och nu var det hög tid att ersätta dem.
Jag tog tyget som hade blivit över efter min randiga långärmade t-shirt, ungefär 85 x 85 cm (jag har kommit på att jag vill bli bättre på att hålla reda på hur mycket tyg som går åt till olika projekt), och vände och vred lite på det för att se om det skulle räcka. Istället för att använda ett existerande mönster tog jag mått på mig själv och på tre olika par shorts jag har hemma (de jag nyss sydde om, de gamla utslitna pyjamasshortsen och ett par till) och jämkade ihop resultaten till ett mönster, som jag testsydde i ett gammalt påslakan innan jag sydde de här (även om det sedan behövdes lite justering för trikåns töjbarhet).

Mina nya pyjamasbyxor är mycket sköna, de har fickor och dragsko och jag kan intyga, efter att ha använt dem en del sedan de blev färdiga för några veckor sedan, att de gör sitt jobb alldeles utmärkt. Projektet blev en märklig blandning av att vilja göra alldeles rätt, eftersom det här var sista biten av ett tyg jag tycker mycket om och eftersom jag räknar med att använda byxorna mycket, och att inte bry mig så mycket om detaljerna, eftersom det trots allt bara rör sig om en pyjamas. Ränderna matchar inte riktigt i sömmarna, till exempel, och jag kollade inte innan jag sydde fållarna att byxbenen blev lika långa. Men ändå - pyjamas!

WIP: hur många par restgarnssockar kan en människa ha?

Liksom Ina har jag börjat sticka sockar. För min del berodde det dock inte på att jag upptäckte någon lucka i strumplådan, utan på att jag behövde en liten portabel stickning för en fjällsemester. Några restgarnsnystan fick därför följa med i packningen. Jag kom inte så långt under semestern, bara till strax före hälen, men nu ser den ut så här:

Jag stickar från tån och upp med en Fleegle heel, som på ett tidigare restgarnspar. Egentligen blir sockarna snyggare med lite smalare ränder, men på resan orkade jag inte trassla med det, så det blir stora färgpartier istället. Det spelar ingen större roll hur de ser ut, jag vet att jag kommer att använda dem ändå.

FO: den lilla mössan

Det tar inte särskilt lång tid att sticka en liten mössa. Den här är lite mindre än de två jag stickade förut, och är toppigare (som den ska vara enligt mönstret) och har en liten tofs (också enligt mönstret).

Jag gillar verkligen den här roliga lilla öronlappsmössan, jag hoppas att ungen som ska få den också gör det!

Ingen större investering

Jag är i en sommarstuga och ägnar mig åt att bada bastu, läsa böcker och äta blåbär. Ett litet besök på en loppis har jag hunnit med också, där jag gjorde denna stora investering:

Ett par gardiner för fem kronor, två smala våder som jag tror kan bli en kjol eller något liknande. För fem kronor kan det ju inte bli så fel, eller hur?

WIP: ytterligare en babymössa

Ute är det åska och regn, och jag sitter inne och stickar en mössa till nästa tillökning i bekantskapskretsen.

Mönstret och garnet är desamma som till mössorna jag stickade i våras: Garter Ear Flap Hat respektive Drops Merino Extra Fine. Bra att använda upp lite restgarner!

FO: silversjal

Jag har stickat ett antal sjalar de senaste åren, varav vissa är varma och ulliga och avsedda att hålla halsen varm, medan andra är tänkta som tillbehör till festklädsel. Sjalar är ett roligt sätt att använda lyxiga garnhärvor i vackra färger, men av den anledningen har jag flera sjalar som sällan används, för att de inte passar till några kläder. Jag brukar rättfärdiga dessa projekt med "jag kan använda den till en svart klänning", men i ärlighetens namn har jag klänningar i många andra färger än svart och vill kunna använda sjalar tillsammans med dem också. Därför började jag vid något tillfälle drömma om sjalar i mer neutrala färger, i synnerhet silvergrått.
I något skede av detta drömmande, för säkert ett par år sedan, blev jag helt besatt av Madelinetoshs färg Silver Fox, som jag tyckte (och fortfarande tycker) var den perfekta färgen. Jag ville köpa den på studs, för jag ville ju ha den där silvergrå sjalen. Det slutade med att jag beställde en härva från en tysk webshop, efter att ha letat på flera ställen som inte hade just den färgen. Och sedan... ja, sedan dröjde det alltså ganska länge innan jag kom så långt som till att sticka den här sjalen. Behöver jag säga att jag sedan dess har haft flera tillfällen att köpa just det här garnet på enklare vis?

Mönstret heter Glam Shells och är gratis, och jag har stickat det en gång förut och gillade att det är så enkelt och neutralt. Neutral färg, neutrala linjer.

Jag har i alla fall dragit lärdom av historien med garnet: när jag nu får en sådan här fix idé håller jag utkik efter garnet och köper det om det dyker upp i min närhet eller till ett bra pris, men finkammar inte internet på det här viset förrän jag är helt säker på att projektet jag behöver garnet till helt säkert är nästa i kön.
Hur som helst, jag är mycket nöjd med den färdiga sjalen, och den kommer att passa till större delen av min garderob (och till mina silversandaletter).

Ganska okej shorts

Nyligen ägnade jag ett par kvällar åt att göra om ett par shorts från gräsliga till ganska okej. Jag hade ursprungligen sytt dem i syslöjden för tusen år sedan, och tyget - något slags tunt jeanstyg, ungefär - var värt ett bättre öde. Jag tänker inte visa några bilder på hur de såg ut innan jag tog itu med dem, men de hade resår i midjan, som satt åt alldeles för hårt, benen var vida och fladdriga och de var alldeles pösiga framtill.
Min ursprungliga tanke var att helt sprätta isär shortsen i sina beståndsdelar och klippa ut nya delar av tyget efter någon befintligt mönster, till exempel det här gratismönstret. De hade dock fickor i sidsömmarna som jag ville behålla, så istället sprättade jag bara fram- och baksömmarna, trädde ett shortsben på varje ben och nålade ihop halvorna så att de skulle sitta lite bättre. Inte direkt enligt konstens alla regler, men det funkade rätt bra. Här syns sömmarna; jag klippte förstås bort det överflödiga tyget sedan.

Det slutade med att jag sydde den nya baksömmen på samma ställe som den gamla, men tog in varje ben med kanske fem centimeter och tog in ungefär lika mycket fram. Midjeresåren var ju för kort, och jag hade ingen ny hemma, så jag trädde in ett band i hällan istället och gjorde en dragsko. (Säg det inte till någon, men det är faktiskt ett skosnöre.)

Slutresultatet är som sagt ganska okej. Jag är inte direkt en shortsperson, jag föredrar kjol när det är tillräckligt varmt för bara ben, så de här kommer nog inte att användas mycket ute bland folk, och jag tycker helt klart att de duger för sitt ändamål (ända! ha!).