WIP: julvanten 2022

Två år i rad jag har deltagit i Järbos julvantestickning, där de släpper ett vantmönster i tre delar under veckorna före jul. Jag har alltså stickat 2020 års vante och 2021 års vante, som jag visst inte har bloggat om, men som jag har använt en del under hösten.

Nu håller jag på med årets vante, som jag stickar i Järbos Svensk ull. De blir väldigt täta och kommer nog att värma gott när de blir färdiga.

Jag har blivit väldigt förtjust i det här garnet. Jag stickar ju också en tröja i det (snart färdig), och jag fantiserar redan om fler tröjor. Garnet finns i så fina färger som passar så bra ihop. Jag tänker mig en Riddari med Wasa Crisp som huvudfärg och mönster i Lingonberry Jam, Bergslagen Dark Blue och Arctic Fox, kanske? Jaja, jag ska väl bli färdig med tröjan jag håller på med först.

Jag vill också så småningom sticka julvantarna från 2018 och 2019. Man kan aldrig få för många vantar!

FO: karantänsockar

Efter att ha klarat oss undan covid ända sedan pandemins början åkte vi till sist på det för någon månad sedan. Jag hade lämnat min stickning på jobbet när jag gick hem en måndag eftermiddag, på kvällen kände jag mig hängig och på tisdagen var jag sjuk. Där satt jag alltså fast hemma utan stickning och blev tvungen att lägga upp något nytt. Ett par sockar kändes lagom.

Garnet köpte jag på syfestivalen i oktober, det är från Regia och kändes bra att sticka med. Jag har lite svårt att hitta ett sockgarn som jag riktigt trivs med och som inte är alltför dyrt, men det här kanske kan vara det jag letar efter.

Mönstret är A Nice Ribbed Sock, eller jag utgick från det mönstret i alla fall. Många av mina stickade sockar börjar bli lite slitna, så det var bra att få ett nytt par nu när det börjar bli kallt.

FO: The Capitol, igen

För snart två år sedan stickade jag mössan The Capitol, som var både snygg och rolig att sticka, tyckte jag. Någon gång förra vintern lånade jag ut den till sonen när vi inte kunde hitta hans mössa - och nu tror säkert någon att historien kommer att sluta med att han tappade bort den, men så var det inte alls. Tvärtom blev han förtjust i den och ville använda den igen, och uppskattning för stickat är ju något jag vill uppmuntra, så den fick helt enkelt övergå till att bli hans mössa.

Nu fick jag lust att sticka den igen så att jag också skulle få ett exemplar. Jag använde finullgarn från Båvens spinnhus som blev kvar från den här tröjan, det räckte inte riktigt till hela mössan, men det var inte svårt att hitta lite vitt tvåtrådigt garn att skarva med. 

En lätt och skön mössa som går att ha under cykelhjälmen. Jag är nöjd!

WIP: Dreyma

I slutet av förra året köpte jag ett gäng härvor av Järbo Svensk ull att sticka en mönstrad tröja i. Valet föll på Dreyma. Oket är färdigt och nu matar jag på med slätstickning för kroppen. Länge transporterade jag projektet fram och tillbaka till jobbet, men nu tar det upp hela ryggsäcken, så jag har lämnat tröjan på jobbet för stickning på kafferaster och (ibland) möten.

Jag hoppas den blir klar innan kylan sätter in, för den här kommer att bli riktigt varm!

Sonens nya huvtröja

Min fyraåring har växt ur den gula huvtröjan i ullfrotté som jag sydde åt honom för ett och ett halvt år sedan. (Jag var visst inte så nöjd med den när den just hade blivit färdig, men oj vad den har blivit flitigt använd.) Som tur är köpte jag ju en massa nya ylletyger på Woolpowers fabriksbutik i somras, däribland deras 400-gramskvalitet i en fin skogsgrön färg.

Till den gula tröjan använde jag ett gratismönster på en huvtröja utan dragkedja som jag gjorde om och satte dragkedja i. Nu köpte jag ett mönster som stämde lite bättre överens med det jag ville sy, och jag blev verkligen nöjd. Muddarna är sydda i grå ullribb som fanns i gömmorna. Den räckte inte till att fodra huvan med, så den fållade jag bara, jag tycker inte att det gör något att den inte är fodrad. Jag tror att det här kommer att bli ett av höstens och vinterns stapelplagg.

FO: kofta till den lilla

Redan i våras började jag på en kofta till dottern i Sandnes Tynn Alpakka Ull. Jag hade för lite at det grå garnet, men lyckades till slut hitta mer i en dansk nätbutik som skickade till Sverige till samma pris som inom Danmark. När garnet sedan kom var det till och med samma färgbad som de nystan jag redan hade, så där hade jag tur. Jag lade till några extra ränder i grönt längst ner och längst ut på ärmarna, de finns inte i mönstret men jag tyckte det såg trevligt ut med lite mer färg.

Hon har inte riktigt vuxit i koftan än, men den blir nog mysig senare i höst och vinter.

Sommarens souvenirer

Under sommarens resor har jag handlat lite tyg och garn. Först var vi i Tänndalen, och på en dagstripp till Röros tittade jag in i en trevlig liten garnbutik som jag har glömt namnet på, men jag tror inte det finns mer än en i den stan. De hade ett stort sortiment av Sandnes-garner, men också garn från Hillesvåg ullvarufabrikk som jag inte hade sett tidigare, fast namnet lät bekant. Jag köpte en fin grön härva som nog kan bli inblandad i flerfärgsstickning så småningom.

Sedan åkte vi till stugan i Örnsköldsvikstrakten via Östersund, och där fanns tillfälle att titta in på Woolpowers fabriksbutik. Jag hade hoppats på att hitta ullfrotté i lite roligare färger än den svarta som jag redan har hemma (som jag har sytt en overall och en huvtröja av), och jag blev inte besviken. Jag slog till på en mörkt blågrön längd av 400-gramsväv och två korta bitar 200-gramsväv i turkos respektive rött.

Jag tror att jag bland annat ska sy en tröja med blixtlås till sonen av det tjockare tyget, han börjar växa ur sin gula huvtröja i ullfrotté som han har haft hittills. I övrigt har jag inga särskilda planer för tygerna, men något kommer jag väl på. Alltid är det väl någon som behöver en tröja eller mössa eller så.

WIP: liten kofta

Idag är sista dagen av Me-made-May, och jag lyckades hålla min föresats att använda två plagg per dag som jag själv har gjort, så när som på en dag, tror jag. Jag har inte dokumenterat det i skrift eller bilder och har inte känt något behov av det, det räcker att jag har märkt att det är fullt görbart. Jag har dock kunnat konstatera ett par saker. Dels visar det sig att min slapparkofta passar till mer än jag trodde, dels är det väldigt många av mina koftor som behöver lagas: knappar har trillat av och muddar fransar sig. Särskilt min svarta alpackakofta ser bedrövlig ut, jag måste nog sticka en ny svart kofta snart.

Det här stickar jag på just nu: en kofta till lilltjejen, som jag hoppas kommer att bli lagom till hösten.

Mönstret heter Rice Crispies, och jag har stickat det en gång förut, men den gången gjorde jag om det till en tröja. Nu tyckte jag att det vore fint med en kofta. Jag stickar storleken 18 månader men med lite lösare stickfasthet, så jag hoppas att den passar i höst.

Garnet är Tynn Alpakka Ull från Sandnes, som inte säljs längre. Jag köpte ett gäng nystan när det var utförsäljning, men jag har för lite av det ljusgrå som är huvudfärg, så jag måste antingen hitta mer någonstans eller bli lite kreativ.

Mina barn uppskattar sina stickade plagg, vilket gör mig glad. Idag när jag tog fram en stickad tröja till lilltjejen ropade hon glatt "Ja! Den!", och när sonen såg mig sticka på en kofta till mig själv för ett tag sedan blev han lite besviken över att den inte var till honom. Jag frågade vilken färg han skulle vilja ha om jag stickade en tröja till honom, och då funderade han lite och sade sen "Regnbågsfärgad", så det kanske får bli nästa projekt då, att hitta ett bra regnbågsfärgat garn och sticka en ny tröja till honom.

Me-Made-May 2022

Snart är det maj, och vi vet ju vad det betyder: dags för Me-Made-May. Jag har deltagit några år, med varierande framgång. 

2015 hade jag på mig en sak varje dag som jag hade gjort och lyckades nästan sy två nya plagg. 

2016 hade jag också på mig en sak per dag som jag hade gjort, med fokus på att använda så många av mina sydda plagg som möjligt, vilket gick ganska bra.

2017 fortsatte jag med ett plagg per dag, och skulle också se över de plagg jag använde minst för att göra något åt dem. Den delen av föresatsen blev aldrig riktigt av, men jag noterar med tillfredsställelse att av de fyra plagg jag visade som exempel är numera två omgjorda och passar mycket bättre, och ett har jag gett bort.

2018 hoppade jag över, men 2019 var jag med igen, med samma föresats som tidigare att använda ett plagg per dag, men med tillägget att jag skulle laga och fixa en del slitna plagg. Den delen gick det mindre bra med.

2020 fortsatte jag med min vanliga ambition, med tillägget att jag skulle sy några gravidplagg, vilket jag gjorde, så det var ju en framgång.

2021 skulle jag gräva lite i lådorna och använda alla plagg jag stickade under 2013, men jag kom av mig.

Vad ska jag hitta på i år då? Det ska vara en utmaning men görbart, och jag tror att ett bra sätt att höja ribban är att lova att ha på mig minst två av mina egenhändigt gjorda plagg varje dag. Egentligen skulle jag gärna åta mig att laga och fräscha upp mina kläder, men det faller på "görbart" - jag har inte tid.

Jag ska försöka dokumentera om jag kommer på några extra lyckade kombinationer. Önska mig lycka till!

FO: Seachange

Det var ett tag sedan jag stickade den här koftan, närmare bestämt två år sedan, men bättre sent än aldrig.

Jag tror att alltihop började med att jag köpte en jättestor härva melerat garn på en resa till Tallinn för fem år sedan. Jag tänkte att det vore fint att kombinera den i en tröja eller kofta med blått garn som jag visste att jag hade hemma, och så småningom hittade jag det här mönstret, som dock egentligen är till en tröja. Det var inte alltför svårt att göra om det till en kofta, och jag stickade den under vintern 2019-2020. Sedan fastnade projektet på att jag inte hade några passande band och knappar, och när pandemin just hade slagit till ville jag inte gå i några affärer. Så dök det upp passande band, jag minns inte var jag hittade det, och så hittade jag en påse med träknappar som jag hade köpt på samma Tallinnresa, så då kunde jag äntligen göra färdigt koftan.

Sedan blev den knappt använd på ett bra tag, eftersom jag var gravid och inte kunde knäppa den, och sedan hade jag en period när jag mest hade samma saker jämt (helst oömma och maskintvättbara), men på sistone har jag börjat använda och uppskatta den mer. Den är lite hög i halsen fram, så jag föredrar att inte knäppa den ända upp, men jag tycker mycket om den nu när den har legat till sig lite.

FO: halstub

Förutom alla mina stickade sjalar har jag även en halstub från Woolpower, som jag köpte för att ha på vandring och sånt eftersom den väger så lite, men som jag har använt även till vardags för att det är enkelt att dra den över huvudet utan att vira en sjal en massa varv runt halsen. När jag insåg hur praktisk den är kom jag på att jag skulle sticka en av mjuka och lyxiga restgarner. Så här såg den ursprungliga planen ut:

Det blev ett par små modifieringar längs vägen, till exempel tyckte jag inte att det blev så bra med det spräckliga garnet i första försöket.

Den sista färgen, den gråsvarta, hoppade jag också över, för jag var nöjd efter den mörkblå. Till sist blev den så här.

Garnerna är, nerifrån och upp, från Noro, Malabrigo, Moods of Colors, Fru Valborg, Hazel Knits, A Verb for Keeping Warm och Noro igen. Då har jag ändå en hel del fina restgarner kvar som inte platsade i den här. Det är roligt att gräva i restgarnslagret!

Omklädda stolar

Här har det varit tyst ett tag. Jag stickar, men jag stickar inte färdigt saker, och jag syr, men det är mest lagning av byxor.

För omväxlings skull kan jag visa upp något helt annat. Våra köksstolar har länge varit väldigt slitna, och till slut tröttnade jag på att skumgummistoppningen smulades sönder och hamnade på golvet. Den stora tröskeln var att välja vilket tyg de skulle kläs om i, men när det väl var bestämt gick det ganska smidigt.

Det yttre tyget är ett grovt linnetyg från Ohlssons tyger, och eftersom det är lite glest är det ett lager lakansväv i matchande färg under. Det gamla tyget var fastsatt med nubb, men jag körde med häftpistol. Undersidan av sitsarna skvallrar om att de här stolarna har klätts om flera gånger, och jag är glad över att ha kunnat fräscha upp dem lite. Kanske skulle de behöva ett lager färg också, men det är ingen brådska med det.

Före:

Efter:

Randiga rester

För ett tag sedan frågade min mamma om jag ville ha en bit av ett nattlinne i bomullsribb som hade blivit slitet upptill, men där nederdelen var i fint skick. Visst, sade jag, man kan alltid göra t-shirts till barnen eller så. Sen visade det sig att jag nästan fick ut en hel t-shirt till mig själv av tyget, och då tyckte jag att det var ett bättre sätt att använda så mycket som möjligt av det. Jag lade ut mönsterdelarna så att jag kunde använda fållen som redan fanns. Det fanns inte plats för ärmar i samma tyg, men jag visste att jag hade rester av ett annat randigt tyg som jag tyckte skulle passa.

Mönstret är Tonic Tee, som jag tycker så mycket om, och tröjan är mycket mjuk och skön. Kanske är den mest en hemmatröja, men jag är ändå supernöjd över att ha fått ut en tröja av bara resttyger.

Nu har jag så smått börjat på nästa syprojekt: en skjortklänning i blått linne. Det kanske är ett lite konstigt projekt att ta sig an i januari, men jag har inte så mycket sytid, så det är lika bra att börja nu. I helgen gick jag igenom mönsterdelarna och såg till att jag hade rätt delar utskrivna, så nästa gång jag har en stund för mig själv (och lite golvyta) ska jag börja klippa i tyget.

Nixie och Trixie

I maj förkunnade jag att jag skulle sy totalt sju par underbyxor enligt det gratismönster jag tidigare har använt och sedan kosta på mig att köpa ett nytt och testa. Nu blev det istället så att kort efteråt släppte Zoe Edwards en uppdaterad version av sitt mönster, och Jennifer Lauren Handmade hade något slags kampanj, så jag köpte båda hennes mönster på underbyxor, Nixie och Trixie. Sedan blev det inte av att jag testade dem förrän alldeles nyligen.

En finess med Trixie är att det finns en variant med sidostycken eller vad man ska säga, så att mönsterdelarna blir mindre - en fördel om man använder rester från andra projekt. 

Nixie har en fint överlappande detalj i sidan, som dessutom gör att de ligger platt mot kroppen utan någon skavande söm.

Tygerna hade jag på lager, och resåren hittade jag nyligen i en webshop när jag var på jakt efter melerad jeanstråd. Det är vikresår med lite mönster, det känns lite extra fint.

Jag är jättenöjd med båda de här paren, de är bekväma och snygga. Det kommer absolut att bli fler!

2021 och 2022

När jag försökte reflektera över året som gått kändes det som ett ganska trist år på många sätt, men när jag läser vad jag skrev förra året inser jag att jag inte är fullt lika slut som då, i alla fall. Vi blev vaccinerade, jag började jobba igen efter föräldraledigheten och under årets två sista månader jobbade jag till och med på kontoret, inte hemma. Det ledde till lite större variation i vad jag hade på mig, vilket ju var ett problem förra året.

Jag använde ungefär 950 gram garn under 2021 och köpte 1700 gram. Det var ett inköp med anledning av Yll och tylls adventskalender som stod för överskottet, på sätt och vis synd när jag var så nära att gå plus minus noll, men inget jag ångrar.

Jag stickade sex saker till mig själv: två par vantar, två mössor, en tröja och ett par sockar. Jag sydde också sex saker: fyra par underbyxor, en huvtröja och en klänning. Under året köpte jag ett par skor och ett par jeans. Däremot glömde jag helt bort mina föresatser att sticka färdigt de två större pågående projekten, de är fortfarande oavslutade. Ja ja.

De stickade plagg jag har uppskattat mest är mössan Capitol och tröjan Seascale. Mössan har legat i fickan på en av mina jackor och använts dels av mig, dels av treåringen när vi inte har hittat hans mössa. Han gillade den så mycket att vi till slut bestämde att det nu är hans mössa.

Och tröjan blev verkligen lyckad, garnet är väldigt mjukt och skönt och passformen är bra.

Bland det jag har sytt är det klart att de fyra paren underbyxor (två kommer i ett eget inlägg snart) används mycket, men nöjdast är jag ändå med min ultimata huvtröja. Den blev precis så fin, skön och användbar som jag hade tänkt. Ett lätt och mjukt lager ull under jackan (eller inomhus) är aldrig fel.

Jag håller inte lika noga reda på kläder jag har lagat och gjort om, men apropå ullfrottétröjor kan jag meddela att jag äntligen har satt in en ny dragkedja i den gröna tröjan som hade en lite för kort dragkedja och som därför såg lite konstig ut kring kragen. Nu går dragkedjan ända upp och tröjan är ännu bättre.

Har jag några nyårslöften och planer då? Nej, inte direkt. Jag har en liten lista på saker jag vill sy och sticka, men ingen stor plan för året, och det vill jag nog inte heller ha. Kanske är min föresats att inte ta mig vatten över huvudet, det är nog så viktigt.