Året som gick

Det finns framför allt två saker jag håller reda på när det gäller mina stick- och syprojekt, och det är för det första hur mycket garn jag köper i förhållande till hur mycket garn jag använder, och för det andra hur mycket kläder jag stickar eller syr i förhållande till kläder jag köper eller får.
Under 2015 har jag köpt ungefär 400 g mer garn än jag har stickat upp. 2014 gick jag ungefär 500 g plus. Mitt garnförråd är fortfarande gott och väl hanterbart, så jag har inte ålagt mig själv något köpstopp eller så, men jag har planer på en massa trevliga projekt som jag ska ta itu med innan jag köper alltför mycket nytt.
Jag har stickat tolv saker till mig själv under året, sytt sju och köpt eller fått tio. Listan för 2014 ser ungefär likadan ut i kategorierna stickat och köpt/fått, men det året sydde jag ingenting. Jag är glad att jag har kommit igång mer med att sy, och jag har en massa idéer för framtiden.
Framtiden ja. Jag har inga särskilda nyårslöften eller ambitioner, förutom att fortsätta sticka och sy saker jag blir nöjd med och använder. Under julledigheten har jag gjort ett nytt ryck med min estniska tröja, och det vore ju spännande om den blev klar under 2016. Vi får se.

FO: vantpresenter

I år har jag stickat tre par vantar, och fast de blev klara vid väldigt olika tidpunkter slutade alla tre som julklappar.

Från vänster till höger är det 1) ett par estniska vantar ur Nancy Bushs Folk Knitting in Estonia, stickade i Rauma finull, 2) ett par samiska vantar ur boken Samisk husflid i Finnmark, stickade i tvåtrådigt garn från Ullcentrum (det vita och det röda) och Kampes (det blå), och 3) improviserade vantar i herrstorlek i olika snuttar av Drops Karisma, Rowan Felted Tweed och lite mjuk och lyxig alpacka till muddarna. Jag hoppas mottagarna håller sig ordentligt varma om händerna nu.

Julklänningen

Det är jul och jag börjar varva ner på ett välbehövligt vis. På julafton och juldagen gick jag runt och myste i min nysydda julklänning.

Den är sydd i ullribb från A&H som jag köpte på syfestivalen, och mönstret är Lady Skater. Den här gången förlängde jag livet med kanske tre centimeter, och lade till några centimeter på kjolen också. Till skillnad från på de två första inkarnationerna använde jag trestegssöm på fållen istället för att fuska med vanlig raksöm, för att få en elastisk söm. På det hela taget är jag väldigt nöjd och kan tänka mig att köpa den svarta varianten av tyget också. Förresten har jag kvar av det här röda, så det blir mer ull i vinter.

Färdigt, halvfärdigt och ofärdigt

Det börjar bli dags för julledigt, helt klart. Jag har varit förkyld och hostar fortfarande som om jag hörde hemma på sanatorium, och jag ligger efter - inte med jobbet, men med nästan allt annat.
Dock har jag lyckats åstadkomma ett par stickade julklappar, som jag förstås inte kan visa upp än, och sytt en klänning till jul, som det kommer bilder på så småningom. Jag har en julklappsstickning på gång som kanske hinner bli klar i tid, och min randiga kofta är nog bara en kvälls tv-stickning från att bli färdig. Kanske lyckas jag parkera mig i soffan ett tag ikväll och få den färdig, för att kunna svepa in mig i den i mellandagarna.

Höststickningen fortsätter

Jag håller mig ganska väl till mina höstplaner på vad jag ville sticka till mig själv. De randiga sockarna är jag som bekant färdig med, koftan har nu betydligt mer än bara en ärm och kommer kanske att bli färdig i helgen, och jag har nystat garn till en sjal (de två nystanen till vänster). Den uppmärksamme kan ana ett visst randigt tema.

Utöver detta pågår viss hemlig stickning, företrädesvis på kafferasterna på jobbet. Det mesta är faktiskt under kontroll.

FO: Randiga sockar

Sockarna jag har stickat på kafferasterna är färdiga. Ursäkta bilden, det är svårt att få till en bra vinkel för att fotografera sina egna fötter. 

De är alltså stickade från tån och uppåt med en Fleegle heel, som jag förväntar mig kommer att sitta bra men inte vara så hållbar. Tiden får utvisa om detta stämmer.

Garnet är rester av Drops Delight och Drops Fabel i olika blå, grå och gröna nyanser. Planen var att skapa lite plats för nytt sockgarn i gömmorna, eftersom jag har för mig att Drops brukar ha sockgarnsrea i februari eller så.

Jag vet inte vad mer jag ska säga om de här. Jag tror redan jag har sagt hur mycket jag älskar handstickade sockar, både att använda och att ha som portabla stickprojekt. Nästa par får dock vänta till efter rean.

WIP: slapparkofta

Jag har just nu bara högst egoistiska stickningar på gång. Förutom mina randiga restgarnssockar håller jag också på med en randig kofta.

Mönstret är Harvest, ett gratismönster som finns i en lång rad storlekar, och garnet är Texelse Schapenwol som jag köpte i Amsterdam i våras. Än så länge blir koftan precis som jag hade tänkt mig, men det är kanske svårt att förstå av bara en ärm och ett hopkorvat ok hur nöjd jag är.

Det finns tre orsaker till att jag börjar med ärmarna: dels vill jag ha dem undanstökade, eftersom jag tycker ärmar är lite småtråkiga, dels vill jag veta hur mycket garn som behövs till dem för att sedan kunna sticka koftkroppen tills någon färg tar slut, om jag känner för det, och dels började jag närma mig det ställe där jag tänker göra koftans enda knapphål, och jag hade ännu inte letat fram en lämplig knapp så jag visste inte hur stort knapphålet skulle behöva vara, utan sköt det då på framtiden.

Jag hoppas få den här färdig ganska snart, för jag tror att det blir en utmärkt kofta att mysa in sig i nu i december, och särskilt över julledigheten.

Mera färdigsytt

Förutom en klänning har jag också sytt färdigt en Bronte Top i tyg som blev över från klänningen jag sydde i somras. Tyget räckte bara till den kortärmade versionen, och det nätt och jämnt - mer om det strax. Först en bild:

Inte världens bästa bild, men man ser i alla fall halsringningen, som är lite av poängen med den här tröjan. Jag tycker den är fin, även om jag i mina mer nojiga stunder tänker att den snarare hör hemma på babykläder. Oftast är jag dock inte nöjig utan mycket nöjd. Ärmarna sitter kanske åt lite för mycket, men det kan bero på att jag inte har fållat dem med elastisk söm utan med vanlig raksöm med lång stygnlängd. Jag ska jämföra mönsterdelarna med motsvarande delar till Lady Skater-klänningen för att se om jag behöver göra några ändringar.
Jo, det där om att tyget nätt och jämnt räckte: i själva verket räckte det faktiskt inte. Hur jag än lade ut mönsterdelarna fattades det en liten trekant högst upp på framstycket. Jag bestämde mig för att skarva, att det var värt det för att få ut en tröja av tyget och att det kanske till och med gick att mönsterpassa så att det knappt syntes.

Sedan insåg jag vilken tur jag hade: eftersom bakstycket överlappar framstycket vid axlarna blev skarven helt dold och syns inte alls!
Nu har jag inga fler färdigsydda plagg på lut, men tänkte sätta igång med min planerade klänning i ulltrikå snart.

Voilà, en klänning!

Jag vet inte hur många veckor jag har haft ambitionen att ta lite bilder när jag är hemma på helgen och får lite dagsljus, men det har inte blivit av. I lördags var det i alla fall solsken och inte så hektiskt, så jag riggade upp kameran i hallen och tog bilder av ett par syprojekt.

Först ut är klänningen Françoise, som jag har hållit på och fixat med, och som blev klar för ett tag sedan, men jag har inte hållit reda på när. Så här blev den:

Tyget är av okänt material, bomulls- och syntetblandning kanske? Köpt för tio kronor på Myrorna för några år sedan, och jag har en bra bit kvar av det, så det dyker nog upp ytterligare en klänning och/eller kjol i det här så småningom. Det är ganska kraftigt och stumt, och jag tyckte att det passade bra för den här typen av sextiotalsinspirerad modell.

Jag hade lite svårt att få klänningen att sitta bra, det dök upp en hel del konstiga veck under resans gång och jag har ingen vana vid att förstå mig på hur man åtgärdar sådant. Dessutom tyckte jag att det var väldigt svårt att prova ut var dragkedjan skulle sitta, hur gör folk? Har alla provdockor? Till slut blev jag ganska nöjd med passformen, men inte hundra procent, vilket är synd eftersom jag har flera tygbitar på lager som jag tror skulle göra sig väldigt väl i den här modellen. Vi får se när jag vågar mig på nästa version.

WIP: Restgarnssockar

Här har vi alltså bildbevis på att jag har börjat på en restgarnssocka. De nystan som syns på bilden, det blåspräckliga och det gröna, hade jag mest kvar av, så de räcker nog till hela sockan. Sedan hade jag småskvättar kvar av en till blå variant och en grå, men de får bara vara med en bit på vägen, tills de tar slut.

I vanliga fall (=tre gånger hittills) när jag stickar sockar från tån och upp använder jag det här mönstret för hälen, vilket ger en förstärkt häl som verkar tåla ganska bra att traska runt i kängor hela vintern. Nu tänkte jag variera mig och göra en Fleegle Heel, eftersom de lär sitta väldigt bra på foten. Jag vet inte om den håller i längden, men jag vill ändå prova.

Sockar är ett bra projekt att sticka på kafferasterna på jobbet eftersom de är så små och portabla, men nackdelen är att det kanske inte blir så uppskattat när man tar av sig de sockar man har på sig bland kollegorna för att prova passformen.

Hur det går med höstplanerna

Sedan jag började drömma om mina höstplaner för stickningen för precis en månad sedan (argh, jag är så dålig på att uppdatera!) har jag faktiskt avslutat två av mina hemliga projekt och börjat tänka på saker till mig själv. Till att börja med grävde jag fram mina restnystan av sockgarner och började på en socka. En bild på själva det pågående projektet kommer en annan dag, det ligger på jobbet för att jag ska kunna sticka på kafferasterna. Nedan ser ni istället den andra halvan av restgarnshögen, som väntar på att bli socka nummer två.

Det vita nystanet hör dock inte dit. Det är en av de tre härvorna från Amsterdam, som jag har börjat sticka en provlapp av för att se vad för slags kofta de kan bli. Det verkar lovande. Min preliminära plan är att ha både sockar och kofta klara till jul.

Alltid rätt

Den här helgen är det syfestival på Älvsjömässan, och jag var där igår. Jag har bara varit där en gång förut, för två år sedan, när jag hade återupptagit stickning mindre än ett år tidigare och kände att allt var nytt och lockande. Jag vill minnas att jag kom hem med rött garn som blev en kofta och en härva grå-vit-skiftande garn som blev en sjal. Det var nog allt, tror jag.
I år syr jag lite mer, framför allt har jag lärt mig sy i trikå, och det märks på mina inköp. Dessutom märks det en viss färgmässig dominans.

Jag vet inte om det är hösten eller något annat som fick mig att sikta in mig på röda tyger och rött garn, men till efter ett tag gav jag upp försöken att kämpa emot och kom alltså hem med rött tweedgarn, röd ullribb och röd bomullsribb med vita ränder. Den trassliga högen längst ner, den som inte är röd, är vikresår.
Garnet är Donegal Tweed från Magasin Duett. När jag valde det tänkte jag på den här fina koftan och ser alltså framför mig att det ska bli en Audrey in Unst, men jag har inte tänkt börja på den precis nu, så jag hinner kanske ändra mig.
Ulltyget, som är från A&H, ska bli en till Lady Skater, denna gång antingen med trekvartsärm eller lång ärm. Jag siktar på att gå runt och mysa i den helga julhelgen.
Det randiga tyget, från samma försäljare, har jag tänkt ska bli en Bronte Top, troligen långärmad (jag håller på med en kortärmad sådan just nu).
Vikresåren, slutligen, köpte jag för att jag har tänkt försöka mig på att sy linnen enligt ett gratismönster, antingen av rester från andra projekt eller av utslitna eller illasittande t-shirts.
Förutom dessa inköp tog jag med mig en hel del idéer, och jag har klämt och känt på saker som jag kanske så småningom kommer att beställa på nätet. Dessutom fick jag nöjet att träffa på Ina med sällskap, och det muntrar ju alltid upp!

Höstplaner

Det är rejält med frost i gräset om morgnarna nu, till och med när solen faller på den smälter den inte bort med en gång. Dags att plocka fram lite varmt ylle och se över förråden!
Jag stickar fortfarande mest på hemliga saker, men jag har vissa planer för vad jag ska sticka till mig själv nästa gång det blir dags att lägga upp till något nytt: restgarnssockar, en stor sjal och en löst stickad, öppen kofta i garnet jag köpte i Amsterdam i våras, kanske en Harvest, som visserligen är tänkt för mycket tjockare garn, men det kanske går att komma nära stickfastheten ändå. Jag kommer att vara så varm!

Mönsterpassning, helt oförtjänt

Jag håller på att sy en klänning, en ärmlös Françoise, i ett småmönstrat tyg. När jag klippte fram- och bakstyckena såg jag till att göra framstycket symmetriskt respektive bakstyckena likadana, men jag hade inte en tanke på att försöka mönsterpassa i raglansömmarna. Och ändå...

Jag vill inte påstå att sömmen snett ner mot ärmhålet är helt osynlig, men nog är det ganska snyggt med tanke på att jag inte ens försökte? Det här är den snyggaste av de fyra, men de andra tre är inte heller så dumma.

Hur det ser ut i sidsömmarna ska vi dock tala tyst om.

En halv ärm

Som utlovat har vi här en halv ärm på mitt långtidsprojekt, den flerfärgsstickade estnisk-inspirerade tröjan.

Ärmen har varit ännu lite längre, men jag har ganska ojämn stickfasthet i flerfärgsstickning, och jag upptäckte plötsligt att jag hade börjat sticka lösare, så jag repade upp en bit för att istället försöka sticka lite fastare. Det här är ett så pass ambitiöst projekt att jag vill att det ska bli så bra som möjligt. Det kommer ändå att ta så lång tid att jag lika gärna kan ta mig tiden att göra om när det blir fel.

WIP: hemligt

Inte mycket att skriva om just nu. Den estniska tröjan växer så sakteliga, jag har snart en halv ärm att visa upp. Annars har jag bara hemliga stickningar på gång. Jag kan på sin höjd visa upp denna garnhög som är associerad till ett av dessa hemliga projekt.

Blå och röda restgarner och nyinköpt vitt. Vad kan det bli, tro?

FO: Mysvantarna

Efter att ha stickat en kofta i mycket tunt garn var det riktigt befriande att sticka ett par halvvantar i ganska tjockt garn. Mina fina, mjuka, mysiga halvvantar i alpacka är alltså färdiga.

Jag repade alltså upp det jag först stickade och började om med 36 maskor runt handleden, men efter tummen kom jag upp till 40 maskor. Strukturstickningen är ganska lös, så jag hade kanske klarat mig med några maskor mindre även kring handflatan. Det här är första gången jag har stickat fingrar, och även om det inte var någon traumatisk upplevelse - det gick förstås fort eftersom de är så korta - så vet jag inte om jag kommer att göra det i fortsättningen. I så här tjockt garn blir det ganska mycket bulk.

På grund av att de är lite rymliga runt handflatan och på grund av det här med fingrarna är vantarna inte så smidiga, vilket gör att jag tror att de passar bättre att ha på sig ute på hösten än inne på vintern. Fina är de i vilket fall.

FO: Featherweight (också äntligen)

Det tog ett tag att sticka den, och ytterligare ett tag att få den fotad, men här är den, min Featherweight.

Det är en kofta av ett slag som jag aldrig brukar använda: kort och utan knäppning. Kanske kommer jag ständigt att gå omkring och dra i den nertill eller framtill, men än så länge har det gått bra. Det är också första gången jag stickar en kofta med trekvartsärm (eller vad det nu är för längd), jag brukar vara av övertygelsen att om jag behöver en kofta behöver jag vara varm om hela armarna, men på den här tycker jag att det passar.
Det enda som faktiskt stör mig är att ärmarna är så smala. Jag vet inte om min stickfasthet var fel, jag tror inte det eftersom resten av koftan har de mått den ska. Kanske stickar jag en till en vacker dag (i lin kanske?), men då gör jag nog en större storlek rakt av.

Garnet är Drops Lace och färgen är vad de kallar vinröd (även om jag inte håller med om det namnet). Hela koftan väger bara 80 gram, den är alltså väldigt tunn, men eftersom garnet till stor del består av alpacka kan den nog ändå värma.

Balkongen i höstsol är ingen dum plats att ta bilder. Ingen dum plats att vara i största allmänhet.

Oillustrerat

Jag har egentligen saker jag skulle kunna visa upp, men jag lyckas aldrig ta några vettiga bilder. Bland annat har jag stickat färdigt min Featherweight, men jag behöver assistans för att ta koftbilder och det har inte blivit av. Ett av mina pågående stickprojekt är hemligt och kommer därför inte att få något WIP-inlägg, utan förevisas först när det är färdigt.
Slutligen har jag sytt en provversion av klänningen Francoise i det gröna f.d. duktyget som brukar få ställa upp för första versionen av symönster. (Brukar? Det är väl tredje gången eller så.) Jag har ansträngt mig en del för att få mönstret att passa mig. Jag har lång överkropp, så jag förlängde livet lite, och fick då öva på hemska saker som att rita om insnitt (heter det väl?) på fri hand. På provversionen visade det sig att insnitten satt för högt upp (en del av längden i överkroppen sitter uppenbarligen ovanför bysten), så jag har flyttat ner dem på mönsterdelarna och känner mig nu ganska redo att göra ett nytt försök med ett tyg med högre affektionsvärde. Kanske i helgen.

WIP: världens mysigaste halvvantar

Vädret har blivit svalare, och det har gett utslag i min stickning. Igår började jag på ett par halvvantar som har potential att bli världens mysigaste.

Mönstret heter Treads och är gratis, och innehåller partier med lite diskret struktur, som jag först tyckte inte syntes så bra i garnet jag använder, men på bilden framträder den lite i alla fall.

Bilden är för övrigt tagen med mobilkameran, eftersom den visade sig vara bättre på färgåtergivning än min vanliga kamera just i det här fallet, så vissa andra aspekter av bildkvaliteten kan ha fått lida. Färgen på det garnet är nämligen helt underbar, och jag ville i alla fall försöka få fram den. Det är ett alpackagarn som jag köpte i USA för drygt ett år sedan, mjukt som vispgrädde och kattungar, och med blå-grön-turkosa skiftningar som den här bilden inte heller gör rättvisa. Jag tror att ni alla måste komma hem till mig och titta på garnet själva.

Bilden ovan visar alltså vad jag stickade igår, men nyss bestämde jag mig för att repa upp alltihop och börja om med lite färre maskor, för jag tycker att de sitter lite för löst. Mönstret säger 40 maskor, men jag ska nog gå ner till 36 runt handleden och sedan hamna på 40 runt handflatan, för att få vantarna att sitta bättre. Den här vispgrädden, jag menar det här garnet förtjänar att slutresultatet blir riktigt bra.

Äntligen en klänning

Nu när jag är tillbaka i stan har jag passat på att tillbringa lite tid vid symaskinen. I juni förklarade jag ju att jag tänkte haka på en Outfit-along, som gick ut på att sy en klänning (eller motsvarande) och sticka en kofta (eller motsvarande) under juni och juli. Jag insåg rätt snart att jag inte skulle lyckas med detta, men det våndas jag inte över. Nu är i alla fall klänningen färdig!

Det är en kortärmad Lady Skater, en bekväm trikåklänning. Jag har sytt den en gång förut, då med trekvartsärm och i ett lite stabilare trikåtyg - det här rullade ihop sig och drev mig halvt till vansinne när jag klippte ut bitarna, men klänningen är lite mjukare och skönare än den förra, så det var värt det. En vacker dag ska jag sy en långärmad i velour eller något annat varmt och mysigt tyg, för vinterbruk. Just nu verkar det i alla fall som om det kommer att vara säsong för kortärmade klänningar ett litet tag till.

Här börjar evigheten

För ett par dagar sedan påbörjade jag något som lovar att bli ett långvarigt projekt. Jag har nämnt förut att jag är sugen på att sticka en flerfärgsstickad tröja av estnisk typ, och jag köpte garn till den i maj. Nu tyckte jag tiden var mogen att börja sticka på den.

Jag följer inget färdigt mönster, mest för att jag inte har hittat något som var lätt att få tag i, men också för att jag inte vill ha en helt traditionell tröja, utan en med lite annan passform och konstruktion. Tröjan är därför lite löst baserad på gratismönstret Platte River, men fylld med estniska mönster. Jag har letat efter bilder på estniska tröjor (och för den delen även vantar) och tagit de element jag tyckte bäst om. Bården är inspirerad av en bild på en tröja, själva huvudmönstret är taget från någon översikt över traditionella mönster.
Jag har som synes börjat med ena ärmen, som får agera provlapp för både stickfasthet och estetiska överväganden. Min stickfasthet är lösare än på de köpta estniska tröjor jag har, så den här tröjan kommer väl att se lite annorlunda ut, men så får det bli. Den kommer nog ändå att ta en evighet, men jag har höga förhoppningar om att den blir bra i slutänden.
Såhär när jag redan har börjat har jag insett att det hade varit rimligare att välja till exempel en islandströja som första flerfärgsstickade tröja: tjockare garn och flerfärgsstickning bara på vissa delar. Nåväl, det är så dags nu.

FO: Prufrock

Nu har jag varit dålig på att uppdatera på sistone. Mina vanliga stickrutiner hör inte sommaren till: jag brukar dimpa ner i soffan efter en lång dag på jobbet och sticka en stund för att tänka på något annat, men när jag är ledig är det inte samma sak. Förra veckan jobbade jag visserligen, men var då på konferens och hade ingen ledig tid alls. Idag har jag i alla fall blivit färdig med mina fina gräsgröna sockar, Prufrock.

De sitter skönt och jag gillar spetsmönstret. Jag har aldrig stickat sockar med spetsmönster förut, men jag tror att jag kommer att prova det fler gånger, de formar sig bra efter foten.

Jag fick ganska mycket garn kvar och planerar redan grönrandiga restgarnssockar. Yay!

Alpackor

Inte så mycket stickat på sistone alltså, men under de närmaste dagarna kommer jag att vara lite mer stationär och kanske sitta och ta det lugnt lite mer.
Förra veckan var inte särskilt stationär, utan tillbringades i tält på olika håll i södra Sverige. Jag badade, åt stora mängder fisk och hade det allmänt bra. Ett av de ställen jag besökte var Österlen Alpacka strax utanför Simrishamn, där jag köpte en härva garn i en härlig brun färg.

Österlen Alpacka blandar inte ullen från olika djur, utan varje härva man köper är från ett visst djur. Den som hade gett upphov till min garnhärva råkade vara alldeles i närheten när vi kom ut från gårdsbutiken.

Exakt vad jag ska göra av mitt nya garn vet jag inte, men jag funderar på ett par halvvantar. Det dröjer dock innan jag börjar på något nytt projekt - jag håller fortfarande på med samma kofta och sockar som förut. Kanske lyckas jag sticka färdigt något under nästa etapp av semestern.

Semesternotiser

Jag är ute och semestrar och bor i tält, vilket innebär att det inte blir så mycket stickat. Med anledning av mitt förra inlägg kan jag i alla fall tipsa om att sockmönstret jag använder där, och andra mönster av samma designer, går att köpa till billigare pris den här veckan. Kolla in www.knitthehellout.com om du vill sticka likadana sockar som jag!

Vill du sticka andra sockar kan jag rekommendera ett inlägg av Glenna C på www.crazyknittinglady.wordpress.com om sockstickning, med länkar till en massa roliga mönster som jag är sugen på att prova.

WIP: Prufrock

Jag hängav mig åt min socklängtan och påbörjade nyligen ett par riktigt gräs- eller grodgröna sockar. Mönstret är Prufrock av Cassandra Dominick som har bloggen Knit the hell out, som jag har följt ett tag. Jag ville ha ett mönster där det händer saker eftersom garnet är enfärgat (om än inte direkt diskret).

Annars håller jag på med ärmarna på min Featherweight. Jag börjar bli liiite less på att sticka i så tunt garn, men jag hoppas att resultatet blir värt det.

Sommarsouvenir

Jag, svag för små lokala ullproducenter? Inte då.

I fredags var jag på Skulefestivalen, och det var mycket trevligt att sitta och lyssna på musik i vacker miljö på en av sommarens varmaste kvällar. Dessutom visade det sig att de små försäljningsstånden inte bara erbjöd kaffe, Trocadero och kantarellsmörgåsar (högt uppskattade saker, alla tre), utan även garn. Det tvåtrådiga på bilden fick följa med mig hem. Jag har ingen direkt plan för det än, men det unnar jag mig att inte ha för souvenirgarner som detta.

Inte enligt plan

Jag skulle ju sy en trikåklänning innan jag lämnade min symaskin för skog och hav, var tanken. Mina kvällar blev dock upptagna av allt annat som också ska göras innan man lämnar stan, och när jag väl hade en stund över för att sy krånglade allt och jag fick sprätta upp och kom ingen vart. Nu är jag femtio mil från min symaskin. Så kan det gå.

FO: Siri

Härom dagen stickade jag alltså färdigt koftan Siri, och jag är mycket nöjd, även om den nog kommer att vara för varm ett bra tag framöver.

Som jag har skrivit tidigare kommer garnet från Fjällbete och är väldigt mysigt. Knapparna är ur min mammas gömmor, därifrån kommer knapparna till alla mina koftor än så länge, och jag brukar inte bestämma antal knapphål förrän jag har rotat igenom påsarna efter passande knappar och fastställt hur många det finns. De här fanns det sex av.
Jag gjorde några små ändringar jämfört med mönstret: lade upp färre maskor under ärmarna för att få en lite smalare kofta, minskade lite i midjan och ökade förstås sedan igen, och gjorde två räta/två aviga i resåren istället för vridna maskor som i mönstret. Jag borde ha haft större stickstorlek i oket än i det slätstickade partiet, eftersom mönstret i oket drar ihop stickningen lite - det syns på bilderna att det slätstickade bubblar sig lite. Lite lirkande vid nästa tvätt borde kunna lösa problemet.

Mycket nöjd, som sagt, men nu står somrigare projekt på tur.

Sockplaner

Ikväll har jag stickat färdigt Siri (bilder kommer en annan dag; jag har förresten inte fäst trådarna eller sytt i knapparna men räknar koftan som färdig ändå) och i enlighet med mina regler kan jag nu påbörja ett nytt projekt parallellt med Featherweight-koftan (som växer i ganska god takt). Jag är väldigt sugen på att låta det nya projektet bli ett par sockar.

Jag börjar bygga upp ett bra lager sockar, och fler ska det bli. Jag har förstås haft raggsockar förr, men den här sorten är något annat. De är tunna nog att ha i vanliga skor men varma nog för kyliga sommarstugegolv, och de är så pass tjocka att de är snälla mot fötterna om man ska gå långt. Jag tror att de kan komma väl till pass vid fjällvandring.
Sagt och gjort, nu åker strumpstickorna fram!

WIP: Featherweight

Jag har haft nästan löjligt mycket att göra på sista tiden, och semester (eller för den delen sovmorgon) står högt på önskelistan, men det finns några saker till som måste göras innan det är dags för det. Mitt i allt har jag i alla fall lyckats börja på en ny kofta - en enkel raglan som tur är, annars tror jag inte min hjärna skulle klara av den. Det här är början på min Featherweight.

Historien bakom det här projektet är som följer. För ett tag sedan (ett år? två?) köpte jag till nedsatt pris en härva Drops Lace i denna fina färg, som jag tycker är tegelröd men som tydligen heter vinröd. Jag kunde inte tänka mig att sticka något annat än en sjal i så tunt garn, men jag hade ingen särskild sjal i åtanke och inget särskilt sug efter projektet, så garnet fick ligga och vänta. Nyligen kom jag på att jag ju faktiskt länge har önskat mig en tegelröd kofta, att det finns koftmönster skrivna för så här tunt garn och att man då bara behöver ungefär 800 meter, alltså en härva, för min storlek. Featherweight kändes som en enkel och fin modell.
I samma veva började det talas om en ny omgång av något som jag lite halvt om halvt följde förra sommaren, men utan att delta, nämligen en Outfit-along som ordnas av Andi med bloggen Untangling knots och Lauren med bloggen Lladybird. Tanken är att man under loppet av två månader ska sy till exempel en klänning och sticka en kofta eller tröja för att få en komplett outfit. På sina respektive bloggar går de igenom specifika mönster, men man kan delta med vilka projekt man vill.
Jag fick för mig att det vore kul att ansluta mig med den här koftan och sy en klänning som skulle passa till. För att kompensera för det vansinniga i att sticka en kofta i så här tunt garn valde jag en enkel klänningsmodell som jag har sytt en gång tidigare, nämligen trikåklänningen Lady skater, och för att matcha (eller snarare för att inte behöva matcha) de ganska speciella och svårfångade skiftningarna i garnet valde jag ett tyg i neutrala färger, om än med ett ganska framträdande mönster.

Jag kommer nog att vara borta från min symaskin en hel del i juli, så jag ska ta itu med klänningen ganska snart, och planerar att ta med stickningen på semester. Det blir nog en bra sommaroutfit av det här när jag är klar.

Ärmar, min nemesis

Jag har mycket på jobbet nu och är ganska slut, men kvällarna rymmer lite tid för tv och stickning, och på så sätt har jag blivit klar med ärmarna på min Siri-kofta och har nu bara knappslåarna och halsringningen kvar. Varsågoda, här är bildbevis.

Ärmar är inte min favoritbit av koftstickning, och jag har flera mindre lyckade ärmpar på mitt samvete. Låt mig förklara.
Jag har ett problem som jag har förstått att jag delar med många, nämligen att mina aviga maskor är lösare än mina räta, så att stickfastheten skiljer sig åt beroende på om jag stickar runt eller fram och tillbaka. Jag gillar att sticka koftor, och eftersom många verkar vilja undvika att sticka koftor i delar och sy ihop dem finns det en massa koftmönster som är skrivna på så vis att ärmarna stickas runt - medan kroppen förstås stickas fram och tillbaka. Det här ställer till det för mig. Jag har en lila kofta som visserligen blev mycket bra till sist, men där ärmarna först höll på att bli löjligt små och jag fick repa upp dem och gå upp en storlek i stickor. Jag har också en grå kofta där jag inte gick upp en storlek, utan försökte sticka lite lösare på ärmarna istället, vilket dessvärre ledde till att jag stickade olika mycket lösare på de två ärmarna, så att de nu är olika vida.
Jag har en röd kofta där inte stickfastheten är boven, utan jag var mest bara inkompetent när jag skulle mäta ärmlängden. Följaktligen skiljer det ungefär en centimeter på ärmarna, och eftersom de har ett flätmönster är det inte bara att repa upp mudden och sticka om, utan jag måste då repa upp hela flätmönstret. Orka.

Förmodligen borde jag lösa det genom att lära mig sticka båda ärmar på samma gång, men tills jag tar itu med det kan jag i alla fall glädja mig åt att Siris ärmar verkar vara i god ordning.

FO: Estniska vantar

Äntligen har jag stickat färdigt något! Mina estniska vantar, Maimu's mittens, är färdiga till sist.

Flerfärgsstickning tar väldigt lång tid för mig, delvis är det nog för att jag hela tiden måste titta på stickningen för att mönstret ska bli rätt, vilket gör att jag inte kan sticka framför tv:n eller medan jag läser.

Garnet är Rauma Finullgarn, som jag verkligen gillar för flerfärgsstickning eftersom det finns i så många fina färger, och eftersom det är lite strävt så att flotteringarna på baksidan filtar ihop sig lite och blir som ett foder snarare än som en massa trådar. Det grå garnet tog slut när jag var nästan klar, så toppen och tummen på den ena vanten är stickade med mörkgrått tvåtrådigt garn från Solkustens spinnverkstad. Tur att mörkgrått garn är väl representerat i mina gömmor.

De här vantarna blev lite för korta för mig, och jag funderade på att repa upp minskningarna och sticka dem lite längre, men med tanke på hur många par vantar jag redan har är det nog nyttigt för mig att ge bort de här istället. Någon vän med kortare händer kan alltså förvänta sig en present så småningom.

Mission accomplished, nästan

Maj är över, och vän av ordning frågar sig förstås om jag lyckades med mina föresatser för me-made-May. Svaret är nästan. Jag lyckades varje dag använda något jag hade gjort själv, men jag blev inte riktigt klar med de två plagg jag hade tänkt sy: det andra i ordningen blev klart först ikväll. Låt mig presentera: Kjolen!

Ursäkta att jag ser så bister ut på bilden, jag är jätteglad, jag lovar!
Den här kjolen är huvudsakligen sydd efter samma egenhändigt konstruerade mönster som min illgröna kjol och min brunorangerosa kjol. Det är en rak modell med ett veck fram och ett bak, och jag trivs mycket bra med formen: jag tycker att den passar min kroppsbyggnad (också ganska rak) och mina vanor (jag cyklar mycket, vilket gör att snäva kjolar blir obekväma och vida kjolar blåser upp eller fastnar i ekrarna).
Tyget är en före detta gardinkappa av okänt material, jag gissar på Läskig Syntet. Det fransar sig till förbannelse och är lite kliigt, så jag fodrade linningen med bitar av ett gammalt örngott.

Samma örngott fick bli fickor - jag har tidigare bara gjort utanpåfickor, men nu provade jag isydda fickpåsar eller vad det nu heter på fackspråk. Det ser mycket proprare ut (fast kanske inte på insidan). Det kombinerade helhetsintrycket av den här raka modellen och den grågröna färgen blir att det ser lite ut som en uniformskjol som skulle platsa på en gränsvakt någonstans i östeuropa, men det behöver väl inte vara en dålig sak?

Stickning vs sömnad, 2-1?

Jag antar att många som stickar tycker att en av de tråkigaste sakerna med stickning är att repa upp och göra om för att något har blivit fel. Det är för all del trist, men samtidigt är det nog en av stickningens stora fördelar. En hantverksform som låter en göra färdigt en sak, upptäcka att det inte blev så bra och gå tillbaka och använda samma material till en helt annan sak, ofta utan materialförluster, det är ju inte så dumt. Där känner jag att sömnad ligger i lä. Eftersom jag inte är särskilt bra på att sy har jag ofta klippt ut något och börjat sy, för att sedan upptäcka att tyget inte alls passar till det jag ville göra eller att jag valde fel storlek, eller också har jag sytt färdigt plagget efter bästa förmåga, men eftersom den förmågan är begränsad går plagget inte att använda offentligt utan att skämmas. Visst kan man mixtra med en misslyckad klänning så att den blir en okej kjol eller nåt, men inte utan visst spill. Stickning är så att säga lite mer lämpat för oskickliga perfektionister.

Med detta sagt är jag trots allt ganska nöjd med min sömnad på sistone, jag hoppas kunna förevisa ett par alster mycket snart.

Fler souvenirer

Strax efter min resa till Amsterdam var jag ute och reste igen, denna gång till England. Vid tidigare Englandsbesök har jag spanat in Loop i London, som är en mycket fin affär där man hittar en massa garner som här i Sverige bara finns att köpa på nätet (om ens det). Under den här resan var jag dock inte i London, däremot i Oxford, där det finns en supermysig liten butik vid namn Darn it and stitch. Jag hade kollat upp den i egenskap av garnbutik, men det visade sig att de hade fina tyger och söta sybehör också. Allt var väldigt fint ordnat, till exempel hade de stuvbitar av tyg som inte låg i ett oordnat trassel, utan som var vikta, ombundna med band och prydligt travade i en låda.
Från detta trevliga ställe köpte jag alltså med mig ett par souvenirer: en härva garn från Oxford Kitchen Yarns, en lokal färgare (vilket ju hörs på namnet) och lite rött bomullstyg. Jag har nämligen insett att jag  nästan bara har gröna och blå tyger hemma, och tänkte försöka variera mig lite. (Tyget är lite mörkare och mindre rosa i verkligheten.)

Apropå tyger och sömnad har jag sytt färdigt min Plantain t-shirt och är riktigt nöjd. Bild kommer nog någon annan gång, just nu ligger den i tvätten. För att hålla mina föresatser för me-made-May behöver jag sy ett plagg till den här veckan, och det är faktiskt på gång. Fortsättning följer!

Kalas

I skrivande stund är jag på väg hem från ettårskalaset för stickpodden Rätt avigt, som jag rekommenderar alla att lyssna på. Jag har lyssnat sedan starten och blev lite starstruck över att få vara med och lyssna när de spelade in ett avsnitt på kalaset.

Förutom inspelning, kaffe, tårta och umgänge fanns det också workshops att delta i, så jag övade på lettiska flätor. Jag har gjort sådana någon enstaka gång förut, men nu fick jag dels öva, dels fick jag några idéer om hur man kan variera flätorna.

Överlag fick jag en hel del stickpepp, och om jag nu bara fick motsvarande mängd sticktid skulle allt vara frid och fröjd.

Kjoltyg

Jag fortsätter klä mig i egenhändigt gjorda kläder för me-made-May, oftast samma gamla stickade koftor (den svarta noppiga alpackakoftan har varit mycket i bruk på sistone), men även annat. Idag kan jag återigen visa upp en kjol. Precis som den gröna härom sistens är den sydd efter eget huvud, och ni har sett den förr, men då utan mig i den.

Så här avslappnad och naturlig ser jag ut när jag poserar framför en kamera med självutlösare på morgonen innan jag går till jobbet. Ursäkta att bilden är sned och att det dessutom ser ut som om jag slår huvudet i taket, jag har ingen vidare precision i stativanvändningen. Håll till godo, jag ska försöka bättra mig.
Jag är rätt förtjust i den här kjolen, men den är lite svår att färgmatcha, för brunt, orange och rosa sticker ut lite i min garderob. Idag fick den i alla fall komma fram.

Souvenirer

Jag har varit i Amsterdam en sväng och lyckades besöka en trevlig garnbutik när jag var där. Den heter Stephen and Penelope och har en massa fina garner, Malabrigo och Madelinetosh och liknande i ett stort utbud av färger. Jag köpte dock något lokalproducerat istället: garn av ull från nederländska får från ön Texel (fårrasen heter likadant). De hade fem olika ofärgade nyanser, och jag köpte tre med avsikten att sticka något slags bredrandig kofta så småningom.

För övrigt håller jag på att läsa A Tale of Two Cities av Dickens, och roas av att stickning spelar en viss roll i historien. När det finns kapitel som heter "Knitting" och "Still knitting" bara måste man ju läsa vidare.

Oavslutat

Det går lite långsamt med alla mina projekt just nu, och jag har känt mig lite missmodig över det, särskilt med tanke på att det kommer att vara en intensiv period på jobbet framöver. I helgen har jag i alla fall kommit lite framåt med min föresats att sy.

Det här ska bli en Plantain t-shirt, vilket är ett gratismönster i pdf-format. Jag hade gärna gjort den med trekvartsärm, men det blir en kortärmad variant istället, för tyget räcker inte - det är en snutt som blev över efter en klänning jag sydde tidigare i våras. Bitarna är utklippta, men jag vet inte riktigt när jag hinner sy ihop den. Fortsättning följer!

The best laid plans

När Yll och tyll har sänkt priset på Rauma finull just när man går och funderar på att sticka sig en estnisk tröja, då är det inte lätt att vara återhållsam med garninköpen. (Jag räknar med att behöva mer garn än så här, men jag har kompromissat med mig själv lite.)

Syhörnan

Jag fortsätter använda mina egenhändigt gjorda kläder, mest koftor, sockar och de ständigt aktuella halvvantarna. Jag har också en klänning som jag har sytt, som jag brukar gå runt i hemma, men som är ganska anskrämlig och som jag därför inte tänker visa upp.
Härom dagen hade jag i alla fall en av mina hemsydda kjolar på jobbet, och fick komplimanger av två kollegor för den. Till den hade jag dessutom en kofta jag har stickat, detaljerna syns inte på bilden, men det är en Audrey in Unst i alpacka. Supermjuk, supervarm men tyvärr supernoppig. Mer om den en annan gång, kanske.

Jag har ännu inte kommit så långt med mina föresatser att sy, men jag har i alla fall fått hem ett litet bord som har fått bli sybord. Att ha symaskinen uppställd jämt kommer kanske att främja mina ambitioner lite grann i alla fall.

På stickfronten är jag nästan färdig med kroppen på Siri-koftan och ska övergå till ärmarna så snart jag inte försöker sticka och se på ishockey samtidigt.

Första vackra dan i maj

En långhelg går mot sitt slut, och jag har varit ute på landet. I enlighet med mina föresatser har jag varje dag haft något på mig som jag själv har gjort: stickade sockar, stickad kofta och när det var särskilt ruggigt även stickade halvvantar. Jag har inte dokumenterat det hela, men jag kan bjuda på en gammal bild av koftan i fråga och ta tillfället i akt att svärma lite över den.

Det här är Jackson Creek Cardigan av Glenna C, som gör härliga koftmönster med massor av flätor. Jag stickade min i Kampes tvåtrådiga i en färg som jag tror heter åskblå, en riktigt härlig blå färg, färgad på grått garn så att det blir fina skiftningar. Bilden ovan togs för snart två år sedan, när koftan var ny (och den togs i samma sommarstuga där jag tillbringade helgen, mycket passande), men jag vill påstå att den inte har noppat ett dugg utan ser likadan ut nu. Jag tycker om passformen och den är varm nog att ha mitt i vintern men inte för varm för att använda kyliga sommarkvällar, i alla fall om man befinner sig i Sverige. Det är helt enkelt min favoritkofta, måttstocken för alla framtida koftor.
Idag var dock vädret sådant att man börjar fundera på att lämna hemmet utan ylle på kroppen. Vi får se om det verkligen kommer att hända.

Me-Made-May 2015: mina föresatser

Det är snart maj (herregud, är det maj redan?), och jag kom på härom dagen att jag förra året vid den här tiden grottade ner mig i diverse bloggar skrivna av folk som följde Me-Made-May, och tänkte att det vore roligt att göra det någon gång. Alltså, here goes.
Me-Made-May handlar om att faktiskt använda de kläder man tillverkar (tanken bakom kan man läsa om här, till exempel), men man kan sätta sina egna mål också. Jag använder mina stickade plagg regelbundet och eftersom maj brukar vara en koftmånad, ibland till och med en vantmånad, kommer jag inte att ha några svårigheter att varje dag ha på mig något jag gjort själv. (Jag har dock inte ambitionen, som vissa, att ha olika egenhändigt gjorda plagg på mig varje dag.) För att få lite snurr på min klädsömnad har jag därför som extra mål att sy (eller sy färdigt, ty jag har några oavslutade projekt) två plagg under maj månad. Det kan bli lite körigt, för jag kommer nog att vara bortrest en del och i största allmänhet ha mycket för mig (som alltid i maj!), men det borde vara görbart. Den här tyghögen har jag tänkt ska vara förvandlad till kläder innan månaden är över.

Regler

Jag tänkte prata lite mer om det där med att jag bara tillåter mig själv två pågående projekt åt gången, och om andra regler som jag sätter upp åt mig själv med stickningen.
Jag stickar för att det är roligt, och jag tänker en hel del på hur jag ska se till att det fortsätter vara roligt. Till exempel ser jag till att nästan aldrig sätta upp några deadlines för mig själv: det händer i och för sig att jag stickar julklappar eller födelsedagspresenter, men i övrigt försöker jag vara snäll mot mig själv. Jobbet bjuder på alldeles tillräckligt med deadlines ändå. En sak jag oroar mig för är att den här bloggen kommer att stressa mig lite, att jag kommer att vilja skynda mig att göra klart saker (eller starta nya saker) för att ha något att skriva om. Om det händer lägger jag ner bloggen med omedelbar verkan; jag har inget som helst behov av en piska, endast av morötter.
Ändå har jag alltså vissa regler för mig själv. I början bestämde jag mig för att bara ha ett projekt på gång i taget, sedan gav jag mig själv klartecken att börja på ett litet projekt även om jag hade ett stort på gång, nu är det ok med två projekt oavsett storlek, och jag har tänkt att om jag får för mig att hitta på ett eget mönster kan jag jobba med det även om jag har två andra projekt på gång. Det är alltså ganska tänjbara regler, men det gör inget. Det jag vill undvika är att påbörja tio saker bara för att jag har köpt nytt garn eller för att jag är rastlös eller för att jag har kört fast i den pågående stickningen eller för att jag vill ha ett visst färdigt plagg - och sedan sitta där med tio pågående stickningar som alla är långt ifrån att bli färdiga och som ger mig dåligt samvete.
Min andra ganska flexibla regel gäller garninköp. Rättare sagt är det ingen regel, utan det är mer så att jag håller reda på hur mycket jag köper och hur mycket jag använder. Många verkar försöka hålla reda på sin garnanvänding på motsvarande vis, men de flesta mäter det i meter, medan jag tittar på antalet hekto garn. Det är till stor del av utrymmesskäl som jag försöker hålla lite koll på garnflödet, och då känns hekto mer meningsfullt. Jag har skaffat ett par lådor där jag förvarar mitt garn, och tanken är helt enkelt att det inte ska växa ur lådorna. Jag tänker inte vara jättesträng mot mig själv med ett hekto hit eller dit så länge denna förvaring funkar, men i den bästa av världar ska jag under ett år inte köpa mer än jag gör av med. Även denna regel är till för att jag inte ska samla på mig saker som sedan stressar mig - jag är något av en hamster och får med jämna mellanrum panik över mängden saker jag har ackumulerat.
Det här är alltså de ramar jag har satt upp för mig själv, som jag hoppas ger mig alldeles lagom med spelrum för att stickning ska fortsätta vara roligt.

WIP: estniska vantar

Jag nämnde ju förut att Siri-koftan (som har gjort vissa framsteg sedan sist: jag har just delat av kropp och ärmar) är den ena av mina två pågående stickningar. Den andra är ett par flerfärgsstickade vantar efter ett estniskt mönster. Sedan jag lärde mig flerfärgsstickning precis i slutet av 2013 (första projektet var julkulor!) har jag blivit sugen på att prova vantmönster från olika länder. Hittills har jag stickat ett par norska selbuvantar och Claras Rigavantar, inspirerade av lettiska mönster. Mina pågående Maimu's mittens är alltså de estniska representanterna. Tyvärr har de hamnat lite på sparlåga på sistone, men jag ska göra ett ryck.

På önskelistan finns också ännu fler lettiska vantar (jag fick en bok med mönster i julklapp) och samiska vantar. Över lag finns det ingen ände på hur många vantar jag vill sticka. Jag har även storvulna planer på en estnisk-inspirerad tröja i flerfärgsstickning. Tröja i flerfärgsstickning på 3 mm-stickor, låter det rimligt eller har jag hybris?

Stickning vs sömnad, 1-1?

Fastän stickning har seglat upp bland de saker jag helst gör på fritiden har jag inte helt övergett det där med sömnad. En stor fördel är den uppenbara: att det går mycket snabbare att sy ett plagg än att sticka ett. (I alla fall när man väl tar sig i kragen och kommer igång.) Det är mer quick fix över det.
En annan fördel är möjligheten att fynda roliga tyger. Jag försöker vara miljömedveten i det mesta jag gör, och eftersom jag råkar gilla retrotyger och oftast inte letar efter ett specifikt tyg att sy i, utan börjar med att hitta tyget och låter det bestämma, har jag en hel del gamla gardiner och sängöverkast från Myrorna som väntar på att bli kläder. Det gör också att jag kan komma väldigt billigt undan, vilket man väl sällan gör i stickning: bra garn kostar. Hurra för återbruk alltså!
Med detta sagt måste jag ändå säga att jag dels inte är så bra på att sy, dels sällan får saker färdiga. Jag kan i alla fall presentera två kjolar sydda enligt en standardmodell jag har knåpat ihop själv med utgångspunkt från en kjol jag hade som började falla i bitar. Den gröna är sydd av metervara från Ikea som tjänstgjorde som duk innan den blev kjol, den mönstrade är gjord av ett sängöverkast som jag köpte på Myrorna för länge sedan. Ursäkta skrynklorna!

Jag har en ordentlig trave med tyger av liknande ursprung på lager, så det kommer nog fler sådana här kjolar. Om jag sedan hittade ett klänningsmönster som passade mig lika väl och var lika lätt att sy skulle min lycka vara gjord. Några tips?

WIP: Siri

Jag försöker att inte ha mer än två pågående stickningar samtidigt. Den ena är just nu koftan Siri av Viffla. Jag har varit sugen på en sådan sedan den dök upp på hennes blogg, innan mönstret kom ut, men först nu har det blivit dags. En anledning till att det dröjde så länge var att jag egentligen behöver en mindre storlek än den minsta som erbjuds i mönstret, och jag funderade ett tag på hur jag skulle åstadkomma det. Jag tror att jag - när den tiden kommer - helt enkelt kommer att lägga upp färre maskor under armarna. Vi får se om det funkar. Än ser inte stickningen mycket ut för världen, men jag har stora förhoppningar.

Jag stickar den i fantastiskt mjukt, mossgrönt tvåtrådigt ullgarn från Fjällbete. Jag har en stor vurm för traditionellt, rustikt garn, och eftersom jag inte är särskilt besvärad av sticksig ull kan jag hänge mig åt denna vurm fullt ut. Just det här garnet tycker jag ändå är väldigt mjukt för att vara av den här typen. Det är färgat på grått garn, och det ger så otroligt fina skiftningar. Bilden gör inte riktigt färgen rättvisa, och för att förklara hur mjukt garnet är (i alla fall i mitt tycke) borde jag egentligen lägga in en bild av hur jag sitter och klappar på provlappen när jag ser på tv bara för att den är så mysig. Nåväl, den här koftan ska väl dyka upp på bloggen igen när den är färdig, även om det lär dröja ett tag.

Stickning vs sömnad, 1-0?

Jag trodde inte att jag skulle nörda in på stickning; länge försökte jag nörda in på sömnad. Sedan jag återupptog stickningen för drygt två år sedan (efter att inte ha gjort det sedan syslöjden) har jag dock stickat mycket mer än jag har sytt. Jag har funderat lite på vad det beror på, och om jag verkligen är bekväm med det, eller om jag borde anstränga mig att sy lite mer.
Den största förklaringen till varför det har blivit så är förstås att stickning är en så portabel sysselsättning. När kan man sy på sin symaskin? När man är hemma. När har man mycket tid att sitta med en hobby? När man är på landet över helgen eller sitter på en lång tågresa eller liknande. Ni fattar vart jag vill komma. Stickning är också en tyst och socialt accepterad sysselsättning, som man kan hålla på med medan man pratar med folk eller tittar på tv. Sömnad på symaskin - not so much. Här har vi till exempel en bild på hur jag i somras satt på en skuggig veranda i en sommarstuga och stickade på en vante.

Faktum är att jag ibland stickar på jobbet också. Inte på möten och föreläsningar, som somliga gör, men däremot ibland på kontoret, om jag har mycket att läsa. Om jag ska plöja några hundra sidor forskningslitteratur kan en stickning få mig att hålla händerna i styr och låta bli att börja slösurfa. Då måste det i och för sig vara en enkel stickning. En ribbstickad mössa, till exempel. Strumpskaft är bra också.

Det här är alltså helt klart till stickningens fördel, men ännu tyngre väger nog Ravelrys existens. Att ha ett forum att hänga på, där man kan leta mönster, sukta efter garn i fina färger, få tips och svar på frågor, och där man kan visa upp sina alster - det har spelat stor roll för hur jag har sugits in i det här nya intresset och tagit mig an det på ett systematiskt vis. Jag tror att jag skulle behöva ett sömnadsforum att hänga på, det skulle nog sätta fart på saker och ting!