FO: sockar, inte till mig

Nu är sockarna till sambon klara, jag lyckades få garnet att räcka nästan precis (socka nummer två fick två varv kortare mudd, bara), och dessutom matchar de varandra ganska väl.

Jag har tre olika sockmodeller (närmare bestämt hälar) som jag växlar mellan. När jag är osäker på om garnet kommer att räcka, antingen för att jag som i det här fallet stickar i en större storlek än vanligt, eller för att jag använder restgarner, brukar jag sticka från tån och upp. Ibland gör jag en variant med hällapp utifrån det här mönstret, fast oftast inte med något av de föreslagna maskantalen. Andra gånger använder jag en modell med en Fleegle heel, mer eller mindre.
Annars gillar jag att sticka sockar uppifrån och ner med hällapp. Det här mönstret var nog det första jag använde, men det finns ju många.
Jag köpte nyligen lite nytt grått sockgarn och är sugen på att så småningom sticka ett par strukturmönstrade sockar till mig själv, som de här till exempel, men först är jag nog sugen på någon annan typ av projekt. En vårsjal kanske?

WIP: sockar för större fötter

Saker jag stickar till andra tenderar att inte dyka upp här. Medan jag håller på med dem vill jag inte riskera att mottagaren får nys om dem, och när de är färdiga ger jag ofta bort dem innan jag hinner dokumentera dem. Just nu stickar jag dock ett par sockar som inte är hemliga, så dem kan jag visa upp.

Före jul köpte jag två nystan Järbo Mellanraggi, som är lite grövre än det sockgarn jag brukar använda till mig själv, med tanken att sticka sockar att ge bort. Det ena nystanet blev en julklapp, och nu stickar jag ett par ohemliga sockar till sambon av det andra. Jag kan för mitt liv inte ögonmåtta ett par sockar i storlek 45, utan måste prova dem på mottagaren hela tiden, det är därför de är ohemliga.
Jag stickar dem från tån och upp för att kunna avsluta socka nummer ett när hälften av garnet återstår. Det visade sig att skaftet blir ganska kort, så proportionerna blir lite märkliga, men det är väl huvudsaken att de håller fötterna varma, antar jag.

Inte längre WIP

Nämen det här blev ju inte så bra. Nu kommer jag att bjuda på en före- och efter-bild. Det här är före:

Och det här är efter:

När kroppen på min kofta var nästan klar upptäckte jag att jag hade tio maskor för mycket på bakstycket, och hade haft det hela tiden. Man ser ju tydligt på översta bilden att framstyckena inte möts i mitten, det var inte riktigt lika uppenbart under arbetets gång, och i den mån det märktes trodde jag att det berodde på att kolumnerna med hålmönster drar ihop sig lite. Men nej, alldeles i början när jag räknade om lite för att anpassa koftan efter mina mått hade jag räknat fel och lagt upp tio maskor för mycket. Det var inget annat att göra än att repa upp alltihop.

Nystanen på den undre bilden ligger nu i en påse och får tänka över sina synder. När jag har kommit över min irritation över denna snöpliga miss ska jag plocka fram dem och börja om, med rätt antal maskor den här gången, men jag känner mig inte redo för det riktigt än.