torsdag 28 december 2017

Årets julklappar (till andra)

Då och då stickar jag presenter till andra, och de senaste jularna har väl i snitt två personer fått stickade julklappar, så även i år.
För det första skickades ett par vantar med posten till samma lilla barn som nyligen fick ett par sockar. Även vantar hade ju efterfrågats, och när jag tittade på vantmönster för små barn på Ravelry insåg jag att det redan fanns ett lämpligt mönster i mitt mönsterbibliotek, nämligen baby-Selbuvantarna från mönsterhäftet Selbustrikk.
Jag stickade dem i Rauma finullgarn, och de gick fort att sticka och blev grymt söta, om jag får säga det själv. Jag vet inte om de är lagom stora, och kanske är de i stickigaste laget för en liten knodd, men de var i alla fall ett nöje att göra.
För det andra har sambon haft ett par såna där kombinerade torgvantar/tumvantar (köpta) som har sett bättre dagar, så jag bestämde mig för att det var på tiden att han fick ett par nya. Jag använde gratismönstret Chilly Podsters och garn som var kvar efter tröjan jag stickade till honom förra året (som jag tydligen aldrig skrev om på bloggen).
Jag sydde i tryckknappar på handryggen så att inte vantdelen ska flaxa runt när den är uppfälld.
De passar tydligen bra. Så får familj och vänner hålla sig varma om händerna under året som kommer!

torsdag 7 december 2017

WIP: koftan Emma

Jag håller på med en ny kofta - jag håller nästan alltid på med en kofta. Mönstret heter Emma, och jag har beundrat det ända sedan jag såg den första varianten som Linnéa Öhman, som har gjort det, stickade, långt innan den blev tillgänglig som mönster.
Det riktigt fina med den här koftan är knappkanterna, som har ett slags stjärnmönster. Det är inte helt lätt att sticka, det innehåller några varianter på maskor som jag inte har träffat på förut och som är lite dunkelt beskrivna, men jag tror att jag har lyckats förstå hur de ska stickas, med ledning av hur resultatet ska se ut. Sedan har jag lyckats göra ett par fel i stickningen, men de beror på mig och inte på mönstret, och jag tror inte att de kommer att märkas.
Garnet är Gotlandsgarn 2 som jag har köpt för ett presentkort jag fick av kollegorna när jag slutade på mitt förra jobb. Det är ulligt och glansigt och finns i så härliga färger att jag blir sugen på att sticka något mer i det väldigt snart.
I huvudet delar jag in mina koftor i tre kategorier efter tjocklek, och beroende på utetemperaturen är det olika koftor som blir aktuella att använda. Den här kommer att falla in i mellankategorin, som sedan tidigare bara innehåller två koftor, en i Kampes tvåtrådiga och en i Ullcentrums tvåtrådiga. Det är en himla användbar kategori av kofta, och när jag tänker efter kan jag absolut motivera att fylla på den ännu mer - men först ska den här bli färdig, förstås.

lördag 2 december 2017

Planer av ett annat slag

När jag planerar mina sy- och stickprojekt inför en ny säsong brukar jag hela tiden vara fullt medveten om att jag egentligen inte behöver mer kläder. Jag utgår från vilka tyger och garner jag har i gömmorna och vad jag känner för att sy eller sticka. Inför den här vintern och början av våren är det ett lite annat läge. Vi väntar nämligen tillökning i mars, så jag behöver fylla på garderoben med plagg med plats för magen.
I min planering har jag haft stor glädje av att läsa om andras planer och erfarenheter, till exempel här och här och andra inlägg på samma blogg. Åsikterna verkar gå isär om huruvida man ska orka sy kläder för en så begränsad period, men på samma sätt kan man fråga sig om man verkligen ska köpa kläder för en så begränsad period. Jag tycker mig se på vänner och bekanta som har eller väntar barn att de plagg som passar under graviditeten används väldigt flitigt, så jag tror att det kommer att vara lika väl investerad tid som att sy vad som helst för normala förhållanden, när jag har fler olika plagg att välja mellan.
Jag har klarat mig längre än jag trodde jag skulle göra med mina vanliga kläder, även om det ena paret byxor efter det andra har blivit förpassade till kassar på vinden. Nu, i sjätte månaden - ett skede som vi kan kalla midi-mage - funkar fortfarande vissa kjolar, många t-shirts och en hel del klänningar. Av mina egensydda plagg är det mina t-shirts - Plantain och Tonic - som jag använder mest, och de stickade koftorna passar förstås fortfarande bra. Tova trodde jag att jag skulle använda en del, men den har hunnit bli lite för trång vid det här laget.
För perioden maxi-mage (eller mega-mage) får jag ta till mönster som faktiskt är avsedda för mammakläder. Till att börja med ska jag sy några Cordelia av Zoe, vars blogg jag länkade till ovan. Maxi-magen kommer att infalla när det antagligen är ganska kallt, så förutom linnen borde jag nog sy något med ärm också. Så här borde jag kunna fixa till exempelvis en Tonic med plats för magen.
Det blir inga bilder på magen idag, men det kommer!

onsdag 15 november 2017

FO: sockar modell mindre

För drygt ett år sedan stickade jag en liten mössa till en kompis barn, som då inte var fött än. Nu fyller barnet snart ett och saknar tydligen varma vantar och sockar i lämplig storlek. Det behöver inte sägas två gånger.
I rester av Drops Fabel från sockar jag har stickat till mig själv gjorde jag det här lilla paret, som enligt beskrivningen ska vara lagom för en ettåring. Det är lite svårt att veta om de verkligen är lagom stora när mottagaren inte är i närheten och man inte har några andra ettåringar till hands att prova på heller. Jag tycker i alla fall att de blev fina, och tänk vad fort det går att sticka i så små storlekar!

måndag 6 november 2017

FO: spetssjal

Någon gång i somras blev jag sugen på att sticka något komplicerat i ett lyxigt garn och startade en sjal. Det dröjde dock inte särskilt länge innan stickningen kändes väldigt seg, och det var sällan jag stickade mer än ett par varv åt gången innan jag tröttnade, fastän varven ju är korta i början. Spetsmönstret är ganska oregelbundet och jag hade svårt att memorera det, och i största allmänhet var jag väldigt oinspirerad.
Långt om länge har sjalen i alla fall blivit färdig, och den kändes roligare på slutet. Garnet - Even Tinier Annapurna, som jag köpte på A Verb for Keeping Warm i Oakland förra året - är onekligen mjukt och lyxigt, och även om det här kanske inte är en sjal som jag kommer att använda särskilt ofta så tror jag att den kommer att kännas riktigt tjusig när jag väl gör det.

tisdag 31 oktober 2017

Brun finull

Jag spinner sällan och ryckvis. För över ett år sedan skrev jag att jag hade kardat lite ull på balkongen, och nu har denna ull sent omsider blivit till en härva garn.
Själva ullen hade också legat länge innan jag ens kardade den. Jag fick med mig den när jag hade gått på spinnkurs för kanske tre år sedan, och så blev den liggande för att jag inte hade några kardor. Det var också anledningen till att jag inte hade särskilt mycket av ullen, man fick ta för sig av olika sorter i samband med kursen, men jag ville inte ta så mycket eftersom jag inte visste om och när jag skulle kunna använda den.
Det här är alltså 18 gram brun finull, den var otvättad när jag spann den och såg ganska knorvig ut när den var nyspunnen, men nu har den fluffat upp sig och är mjuk och trevlig. Den är spunnen på turkisk slända, precis som det garn jag har spunnit tidigare. Jag har ibland drömt om en spinnrock men tycker inte att jag har plats, så jag fortsätter så här. Härnäst blir det nog något mindre rustikt.

onsdag 4 oktober 2017

Washi-topp

Nu har jag sytt lite igen. Jag har tidvis varit lite sugen på att prova något mönster från Made by Rae, och bestämde mig till slut för att klänningen Washi var min favorit. Som testversion sydde jag den kortare längden i ett grönt tyg som kanske dykt upp här förr, ett billigt ikea-tyg som tjänstgjort som duk innan det hamnade i min sylåda.
Jag valde att göra den ärmlös, för jag tror att de små ärmarna skulle sticka ut som fåniga små vingar i det här ganska stela tyget. En annan ändring var att jag inte sydde smock i ryggen som det ska vara enligt mönstret, eftersom jag inte hade någon elastisk tråd hemma och inte orkade åka och handla det.  Istället gjorde jag som i det här blogginlägget, sydde fast vanlig resår i ryggen, något sträckt.
Jag borde nog ha sträckt resåren mer, för jag tror att det vore snyggare om toppen satt åt mer i ryggen, men annars är jag ganska nöjd. Nu planerar jag att sy den längre varianten, kanske med ärmar och med knytband i ryggen istället för resår. Jag är ett stort fan av knytband. Jag hoppas kunna visa resultatet om inte alltför länge.

måndag 11 september 2017

Gör om, gör rätt

Jag har i viss utsträckning hållit mig till min senaste föresats, nämligen att laga lite kläder: en jacka, en kofta och ett par byxor har fått tillbaka sina knappar, i alla fall. Dessutom har jag åtgärdat ett mycket gammalt, misslyckat stickprojekt.
Den här stickade kockmössan, eller vad man ska kalla den, är mössan Riga av Clara Falk, och något blev väldigt fel med min variant. Enligt mina Ravelry-anteckningar var det så här: jag stickade den på något större stickor än de matchande vantar jag redan hade gjort (3mm istället för 2,5mm), eftersom jag trodde att det behövdes för att den inte skulle bli för liten. Resåren stickade jag också på 3mm, eftersom jag inte hade någon mindre rundsticka och var för lat för att sticka på strumpstickor. Följaktligen blev resåren för vid och hela mössan på något vis för hög. Istället för att hänga lite avslappnat i nacken blev den bara som en stor strut som jag aldrig använde.
Nu, två år senare, tog jag tag i problemet. Jag klippte bort resåren och stickade istället en i-cord-kant, så att mössan sitter längre ner på huvudet, så att säga. 
Det här tycker jag blev mycket bättre, och nu får den flytta från sin långvariga plats bland projekt att åtgärda till påsen för mössor, där den hör hemma!

onsdag 23 augusti 2017

Sommarens produktion

Sådär, jag lyckades fullfölja min plan för sommaren. Bilderna nedan är usla, men här har vi i alla fall mina tre basplagg.
Härom dagen sydde jag alltså färdigt en svart Plantain med halsringning och ärm-kantband i rött med orangea prickar - rester efter den här klänningen. Mönstret innehåller inga kantband på ärmarna, men jag tyckte att de behövdes för att balansera halsringningen. Ärmarna är lite kortare än den trekvartslånga varianten i mönstret, eftersom tyger inte räckte, men jag tycker de är bra så här. Dessutom råkar de vara nästan exakt lika långa som ärmarna på min Hitofude-kofta, och det är väl lämpligt?
Inte fullt lika matchy-matchy, men ändå lyckad, är kombinationen Plantain och grön huvtröja. När vädret blir svalare tror jag att det blir väldigt skönt med t-shirtens halvlånga ärmar och så den varma huvtröjan ovanpå.
Nu har jag inga syprojekt på gång, utan ska försöka ta mig i kragen och laga lite kläder istället: sy i knappar, lappa jeans och annat småtrist men välbehövligt.

lördag 19 augusti 2017

FO: svart kofta

Det har varit ganska tyst här ett tag nu. Jag har inte stickat eller sytt så mycket, inte gjort så mycket annat som hör hemma här, och fastän den här koftan har varit färdig flera veckor har jag inte varit på humör (eller haft rätt kläder eller haft tillräckligt nytvättat hår) för att få den fotograferad förrän nu.
Det här är Hitofude, stickad i Rosy Green Wools Cheeky Merino Joy i svart. Ekologisk merino, supermjuk, om än med en liten benägenhet att bli noppig. Jag har stickat samma kofta i samma garn en gång tidigare, till min syster, och ville nu ha en egen.
Den här koftan var ju del av min Summer of Basics-plan, och nu återstår bara en svart Plantan, som också är på gång. Återkommer snart med den!

tisdag 25 juli 2017

Tygfynd

Jag har varit ute i Jämtlandsfjällen, och på väg dit stannade vi i Östersund på Woolpowers fabriksbutik. Där finns dels deras varma ullplagg i andrasortering, utgående färger och annat till nedsatt pris, dels tygstyvar av ullfrottén som de syr av. Ur den bingen köpte jag två bitar.
Den gröna är tunnare, 200 g/kvm, och den blå är 400. Båda är ungefär en meter breda och två meter långa. Jag tänker mig att de kan resultera i fler mysiga huvtröjor, eller tröjor utan huva.
Den här ullfrottén är an en helt annan typ än den jag tidigare har sytt en tröja av, mindre kompakt och glesare stickad. På bilden nedan är den nyinköpta överst och den gamla nederst.
Min knallgröna huvtröja användes flitigt på fjällturen, så jag är mycket glad att jag kom mig för med att sy den före sommaren.

tisdag 18 juli 2017

WIP: lyxsjal

Sedan vantarna blev färdiga har jag arbetat flitigt på min Hitofude-kofta, men jag har också börjat på en ny stickning. När jag funderade på vad jag skulle ta med för garn till sommarstugan fick jag lust att sticka något lyxigt, så jag tog fram en av mina finhärvor och startade en komplicerad spetssjal.
Garnet köpte jag förra året på A Verb for Keeping Warm i Oakland, det är mjukt, tunt och blekt guldbrunt (men lite mörkare än på den här bilden).
Mönstret heter Golden Orchids, och jag tilltalas av att sjalen inte har något mittlinje, som så många sjalar har, utan ett mer integrerat mönster, så att säga.
Det är en stickning som kräver lite koncentration, men det är bara roligt.

söndag 9 juli 2017

FO: vårvintervantar

Nu är vante nummer två klar. Den gick fortare än den andra, jag lider uppenbarligen inte alls av second sock syndrome, det som gör att man tycker att det är tråkigt att sticka den andra sockan, vanten och så vidare. Tvärtom gick den här i ett nafs, fast det kan förstås bero på att jag har semester och kan sitta och sticka timmar i sträck om jag vill.
Mudden är stickad över 54 maskor med en lettisk fläta i början och slutet, och i och med tumkilen ökade jag till 64 maskor.
Färgfälten är två till fyra maskor långa och oregelbundna, men tummens mönster är som synes regelbundet.
Mycket nöjd. Nu har jag börjat fundera på  vad jag ska sticka härnäst, och därmed vad jag ska hämta upp för garn nästa gång jag lämnar utomhus för att göra ett besök i min garnlåda.

söndag 2 juli 2017

WIP: efter eget huvud

Jag har haft en idé (eller en kombination av två idéer) till ett vantmönster i bakhuvudet ett tag, men jag kan inte hitta att jag har sagt något om det här, förutom när jag köpte garn till flerfärgsstickning.
Den ena idén var en ranka med blad, som jag någon gång satt och ritade på ett rutat papper. Den andra var ett oregelbundet rutmönster, inspirerat av en gammal femtiotalstapet, eller var det en bordsskiva?
Färgerna får mig att tänka på tidig vår: brunt fjolårsgräs, gulgröna skott, ljusgröna blad och mörkgröna barrträd. Jag är inte helt övertygad om att det där med de oregelbundna rutorna faktiskt blev så bra, på sätt och vis ser det mest slarvigt ut, men annars är jag nöjd.
Det här är vante ett av två, som blev färdig igår. Jag återkommer när den andra också är klar.

lördag 24 juni 2017

Den varmaste av huvtröjor

Bara för att jag sade att det var ett nöje att sy min huvtröja i ullfrotté så stötte jag naturligtvis på problem när jag skulle sy färdigt den. Först krånglade tråden och bildade stora tovor på undersidan av tyget. Först trodde jag att det var för att jag försökte sy genom så många lager, men efter mycket sprättande upptäckte jag att den innersta änden på övertråden, som höll på att ta slut, hade fastnat i trådrullehållaren och ställde till det.
Sedan, när jag var nästan färdig så när som på att sy ihop huvan med tröjan, insåg jag att jag borde ha mätt lite noggrannare (=mätt över huvud taget) när jag vek in huvans kant för dragskon, eftersom det förstås påverkar hur väl huvan och halsringningen stämmer överens. Jag hade bara höftat till något som jag tyckte såg bra ut, och huvan var ett par centimeter för liten på varje sida. Det gick dock att lösa, nästan helt utan svordomar.
Visst ser den ganska proffsig ut? Den är betydligt längre än mina köpta huvtröjor, och till och med jag som sällan klagar på att en tröja är för lång tänker att om jag syr en till kommer jag nog att göra den lite kortare.
Huvan känns också lite väl stor, men annars är jag väldigt nöjd med passformen och utförandet.
Planen är alltså att den här ska funka till exempel vid fjällvandring. "Tunna men varma kläder" hade jag visst i åtanke i höstas. Tunn kan man verkligen inte säga att den här tröjan är, men däremot lär den vara varm så det räcker. Jag vägde den när den blev färdig, eftersom vikten är rätt intressant vid vandring, och den väger 650 gram, vilket är ganska mycket. Kanske måste jag en vacker dag sy en till huvtröja i lite tunnare ulltyg.
Nu låter det kanske som om jag är missnöjd, men det är jag absolut inte. Den här tröjan är snygg, skön och användbar. Jag försöker nog mest hitta en ursäkt att köpa mer mysigt ylletyg och sy en till!

lördag 17 juni 2017

WIP: basplagg

Det går försiktigt framåt med min Summer of Basics-plan. Jag har börjat sticka på min Hitofude, och på grund av koftans konstruktion är varven väldigt långa i början och går följaktligen mycket långsamt framåt, men i gengäld kommer stickningen nog att gå ganska snabbt när ärmarna väl är klara.
Jag har också börjat sy min huvtröja, och idag köpte jag dragkedja och snodd till huvan. Det går så orimligt fort att sy i trikå, även ett lite mer komplicerat plagg som det här, jämfört med mitt senaste projekt, trenchcoat-jackan. Den är för övrigt inte klar, det visade sig att min symaskin inte riktigt vill samarbeta när det kommer till knapphål, så nu väntar den på att jag ska hitta en annan lösning eller lämna in maskinen på service.
I väntan på det håller jag mig i alla fall sysselsatt. Det är ett nöje att sy i det här tyget, det är tjockt och mysigt, lite stretchigt så att det formar sig som det ska, men inte så stretchigt att det töjer ut sig och blir sladdrigt. Jag älskar ju färgen också (bilden gör den inte rättvisa). Det är ingen slump att jag redan hade sytråd hemma i samma grodgröna färg.

måndag 12 juni 2017

FO: grå sockar

Mina grå sockar är färdiga, och riktigt fina tycker jag.
Jag stickade alltså uppifrån och ner med en hällapp med eye-of-partridge-mönster, vilket är som en vanlig häl med lyfta maskor fast man inte lyfter samma maska varje gång, utan förskjuter den lyfta maskan, eller hur man ska säga. Dessutom lät jag framsidans mönster fortsätta ner på tån.
Jag har inte använt dem på riktigt än, för även om det inte direkt är något sommarväder är det för varmt för yllesockar, men när jag har provat dem hemma i soffan är de sköna och sitter bra.

onsdag 7 juni 2017

Nya utmaningar

Jag konstaterade någon gång i mitten av maj att mina storslagna planer om att se över mina mindre lyckade plagg under Me-Made-May inte skulle bli av. Däremot fortsatte jag månaden ut med att ha på mig minst en sak per dag som jag själv hade stickat eller sytt. Jag har inte dokumenterat det hela alls, men jag minns att även mot slutet var det mest koftor, hemma gick jag en del i trikåklänning men kjolar använde jag knappt alls. Jag tänker inte dra några långtgående slutsatser av detta, annat än att jag tidvis var ganska utarbetad och inte orkade bry mig så mycket om kläder.
Jag har fortfarande mycket att göra, men har återfått lite initiativförmåga och kreativitet. Därför har jag börjat fundera lite på att haka på utmaningen Summer of Basics Make-along, som går ut på att sy eller sticka tre basplagg under de tre sommarmånaderna.
Det finns i och för sig två små hakar med det här för min del. Den ena är att jag har ganska mycket av det som jag egentligen räknar som basplagg, så jag tänker tolka begreppet ganska löst som "plagg jag tror att jag kommer att ha väldigt stor användning för". Den andra är att jag verkligen har många stickade plagg och alltså gärna skulle sy lite, men under sommaren brukar min tillgång till symaskin vara begränsad, så det är osäkert om jag kommer att hinna det jag vill.
Min plan är som följer. För det första ska jag använda den gröna ullfrottén jag köpte i höstas och sy en huvtröja. Den tanken har funnits sedan förra sommaren, när jag frös så mycket uppe i fjällen, och eftersom jag ska fjällvandra i sommar igen måste jag nu göra slag i saken och sy den där huvtröjan.
För det andra har jag tre härvor mjukt svart garn som är tänkt att bli en kofta, och nyligen slog mig tanken att jag vill sticka en Hitofude. Jag har tillräckligt många (eller nej, har man någonsin tillräckligt många?) svarta koftor i mer figurnära modell med knäppning, och nu vill jag ha en sådan här lite ovanligare modell som jag ändå tror att jag kommer att använda ofta.
För det tredje har jag lite svart trikå på lager som jag tänkte sy en Plantain av, kanske med trekvartsärm, kanske med kantband i en annan färg. Vi får se.
Det här är nog görbart, och alla tre sakerna faller inom åtminstone min definition av basplagg. Då drar vi igång!

torsdag 1 juni 2017

Lite nya inköp

Jag var i Tallinn en sväng i helgen, vilket var mycket trevligt. Vid tidigare besök har jag kommit hem med mysiga mönsterstickade vantar från något av de många stånden längs stadsmuren, men det var innan jag själv började sticka. Den här gången kom jag hem med garn!
Även garnet fanns vid stadsmuren, i en liten butik. Längst till höger är en redig härva (200 gram!) med tvåtrådig Aade lõng, som jag har fått intrycket av är något av ett standardgarn i Estland. Det fanns i en massa fina randningar, och det var svårt att välja, men till sist blev det detta blå-grön-lila garn.
I mitten ligger 100 gram/1400 meter sjalgarn. Visserligen har jag tunt sjalgarn hemma sedan tidigare (ryskt garn av sibirisk get!), och det kommer att dröja länge innan jag stickar två superambitiösa spetssjalar, men jag kunde inte riktigt låta bli.
Sedan köpte jag en bok med vantmönster också. Man kan aldrig få för många vantmönster!
Planen för det blå-grön-lila garnet ser ut ungefär så här.
Jag tänker mig en kofta med flerfärgsstickat ok - det nya garnet tillsammans med vitt från Ullcentrum - och enfärgad blå kropp i Kampes tvåtrådiga. Nu återstår bara att hitta ett passande mönster, men det är ju ett kärt besvär!

måndag 29 maj 2017

WIP: sockstickning

Det var länge sedan jag stickade ett par sockar... eller var det? Senast jag stickade ett par till mig själv var i alla fall i augusti. Nu tyckte jag att det var dags igen. De senaste var ju ganska brokiga, men de här är mycket återhållsamma.
Garnet är helt vanligt Drops Fabel i en helt vanlig grå färg. Jag var sugen på något fiskartröjeinspirerat och gjorde ganska grundlig research på Ravelry, framför allt bland gratismönstren. Av de jag hittade med ett maskantal som verkade lämpligt tyckte jag bäst om det här, som heter Shamborough Socks. Enligt mönstret ska sockarna stickas nerifrån och upp, men jag kände för att sticka uppifrån och ner, så jag läser helt enkelt mönsterdiagrammen från motsatt håll. Jag gör en hällapp med eye-of-partridge-mönster (jag har inte hittat någon svensk term för det), som jag tyckte matchade mosstickningen på sidorna fint. Det känns bra att kunna välja mellan olika tekniker och veta vad jag gillar och vad jag känner för vid ett givet tillfälle.

måndag 22 maj 2017

FO: fantastisk sjal

Efter att ha ägnat många kafferaster och tv-kvällar åt min Tailwind är den nu färdig och hur mysig som helst.
Jag stickade och stickade tills båda garnhärvorna var i princip helt slut, och sjalen blev riktigt stor och härlig. Jag är väldigt nöjd med hur färgerna passar ihop, det här var precis vad jag var ute efter.
Dessutom är garnet så mjukt och gosigt att jag är säker på att det här kommer att bli en riktig favorit.
Nu är dock mitt behov av slätstickning uppfyllt för ett tag framöver och jag har övergått till lite pilligare projekt, men mer om dem en annan dag!

tisdag 16 maj 2017

Koftor, koftor

Jag är lite road av mina Me-Made-May-outfits igår och idag:
Igår röd Tonic och svart Audrey.
Idag svart Bronte och röd Audrey.
Även i övrigt har koftor behövts, men någon dag hade jag visst en kjol jag hade sytt också.
Den andra delen av mina föresatser inför den här månaden har jag släppt. Tanken bakom det här eventet är visserligen att man ska utmana sig själv lite, men maj är helt fel månad för mig att lägga på mig ett extra måste. Det är mycket att göra på jobbet och mycket att göra hemma, och det sista jag behöver är skuldkänslor över att jag inte efterlever något som jag själv har hittat på.
Med det sagt har jag i alla fall funderat lite över vilka kläder jag använder och inte, och en sak jag har kommit fram till är att jag just nu inte gillar att ha kjol, inte så länge jag måste ha strumpbyxor till. Jag har också kommit fram till att det är helt ok och att jag inte behöver försöka ändra på det utan får göra precis som jag vill. Det var väl en ganska bra slutsats?

söndag 7 maj 2017

Hur går det?

Me-Made-May fick en ganska varm start, det har visserligen varit kallt på morgnarna, men dagarna har varit fina. Flera av mina sydda plagg har fått komma till heders: min turkosa Plantain, Afternoon Blouse, en av mina trikåklänningar och mina pyjamasshorts.
Dock behövs fortfarande koftor och halvvantar, till exempel har jag använt min grå Grace och min tweediga Audrey.
Den andra delen av mina föresatser, att se över de delar av garderoben jag inte använder och åtgärda dem, har jag inte börjat med än, men det har varit en ganska intensiv vecka och jag orkade inte riktigt. Det är ju flera veckor kvar av maj, så det ska nog hinnas med.

onsdag 3 maj 2017

FO: färdig mössa

Jag sade ju att det skulle gå fort att bli färdig med babymössan, och då gjorde jag ändå ett par fel som gjorde att jag fick repa upp lite.
Jag försökte hitta en lampa, burk eller vad som helst som kunde agera modell, men till slut fick jag helt enkelt använda min egen hand. Snart ska den skickas iväg till mottagaren, hoppas den passar bra lagom till hösten!

måndag 1 maj 2017

FO: hennakoftan

Jag inleder årets Me-Made-May med att ha på mig koftan som jag påbörjade i början av februari och repade upp i början av mars, och som alltså nu är färdig. Jag var rädd att jag på grund av mitt missöde skulle vara väldigt trött på den och ha svårt att motivera mig till att sticka klart den, men jag kände faktiskt inte alls så, utan höll ångan uppe in i det sista.
Mönstret innehåller instruktioner för tre längder på koftan, och jag följde instruktionerna för den längsta (det finns nog inget tillfälle när jag vill ha på mig en ullkofta men inte vill värma korsryggen) och förlängde ärmarna (av liknande anledning, fast för underarmarna).
Jag fick en trevlig överraskning när jag skulle väga den färdiga koftan för att se hur mycket garn som hade gått åt. Jag hade ett ganska stort nystan kvar av min tredje härva, men ändå visade det sig att koftan vägde nästan exakt 300 gram. När jag rotade lite i saken visade det sig att garnet inte säljs på 100-gramshärvor, som jag hade trott, utan det som styr är garnlängden (400 yards), vilket tydligen motsvarar ungefär 120 gram per härva. Jag fick alltså ganska mycket mer garn än jag trodde att jag hade betalat för, och lägger belåtet bonusgarnet till min hög med lyxiga restgarner.
Det är så skönt med lite sol och värme! Koftan blev faktiskt klar för en hel vecka sedan, och jag har haft den på mig på promenader med avsikten att ta bilder, men det har varit så kallt att det har känts otänkbart att ta av mig jackan ens en stund. Nu har vädret slagit om lite, och jag hyser en viss förhoppning att få fylla Me-Made-May med annat än ullsockar och vantar.

fredag 28 april 2017

WIP: liten grön mössa

Här kommer ett sånt där projekt där man får skynda sig att göra ett WIP-inlägg innan det blir klart. Det är en liten mössa i vardande, som ska skickas till en baby i bekantskapskretsen.
Mönstret är detsamma som jag har använt flera gånger förut. Jag har spanat in flera andra söta mönster på babymössor, men de är såna man knyter under hakan, och det känns lite... otidsenligt på något vis. Därför fick det bli denna öronlappsmössa igen.
Garnet är Drops Cotton Merino som jag köpte på rea för ändamålet. Jag har inte använt det tidigare, faktiskt har jag aldrig stickat i bomull eller bomullsblandningar förut, och jag vet inte helt och hållet vad jag tycker, men mjukt är det ju, och färgen är fin. Och fort går det!

lördag 22 april 2017

Me-Made-May 2017: mina föresatser

Även i år har jag tänkt genomföra Me-Made-May för att se till att faktiskt använda de kläder jag stickar och syr. De senaste två åren har jag lyckats använda något jag själv gjort varje dag under hela maj, och utöver det har jag haft andra föresatser som gått ganska bra, om än inte lyckats helt. I år ser min plan ut så här:
Varje dag under maj månad ska jag ha på mig något jag har stickat eller sytt. Dessutom ska jag se över de egenhändigt gjorda plagg jag använder minst, fundera över varför jag inte använder dem och försöka åtgärda problemet.
Ett sätt att göra det kan vara genom att fundera ut vad de kan kombineras med eller vilka situationer de passar till, så att jag börjar använda dem mer. Ett annat sätt är att laga dem om de är trasiga, sy om dem om de inte passar så bra och så vidare. Slutligen kan det resultera i att jag ger bort dem, repar upp stickade plagg eller slaktar sydda plagg och använder tyget till något annat.
De här plaggen hör till dem jag ska ta itu med i maj, och det finns fler kandidater. Vi får se hur många av problemen jag lyckas lösa!