FO: diverse smått till andras barn

Sedan början av november jobbar jag bara på jobbet igen, och i kombination med årstiden betyder det att jag nästan aldrig är hemma i dagsljus. Stickar gör jag på kafferasterna på jobbet (och på vissa möten), men jag har väldigt lite tid att sy. Jag har en lång lista på saker som behöver lagas, men det går långsamt.

Ett och annat lyckas jag ändå färdigställa. Jag har bland annat stickat presenter till nytillskott i släkten och bekantskapskretsen. En liten pojke har fått de här plaggen, stickade i Cheeky Merino Joy från Rosy Green Wool. Det är en Sunshine Bonnet, en Puerperium Cardigan och Första tossan, och jag siktade på något slags nyfödd-storlek för alltihop. Jag är lite osäker på om jag lyckades, men vintern är lång och plaggen passar nog någon gång innan det blir vår.

Ett annat litet barn i bekantskapskretsen skulle ha fötts ungefär nu, men föddes alldeles för tidigt. Jag har väldigt dålig koll på prematurstorlekar men gjorde en Ravelry-sökning och hittade ett mönster på franska på en liten raglankofta. Min franska är rostig, men räcker för att läsa ett enkelt stickmönster, det var ju ändå mest siffrorna jag var ute efter. Garnet är fingarn från Manduzana.

Jag lever under en illusion om att jag har en massa enstaka härvor med lyxigt garn i gömmorna som man kan plocka fram om man behöver sno ihop en present, men när jag letade efter garn till den här koftan var det bara just det här som funkade, så jag kanske måste köpa på mig lite...

FO: Towards North

Ibland blir jag sugen på att sticka något visst projekt (eller får behov av det) och väljer garn sedan, ibland är det garnet som kommer först. I det här fallet var det garnet. Jag skulle göra en annan garnbeställning på nätet och lade med några extra nystan som jag ändå ville prova, för att komma upp i fri frakt. Bland annat löpte jag ett nystan De Rerum Natura Gilliatt, som jag tyckte skulle passa för en mössa.

Jag letade efter mössor med lite strukturmönster och bestämde mig för Towards North, ett gratismönster som använder lyfta maskor. Jag har ännu inte använt mössan, men projektet fyllde sitt syfte: jag har konstaterat att garnet var trevligt att sticka med, och jag kan absolut tänka mig att använda det mer framöver: till mössor, vantar eller tröjor. I mitt bakhuvud puttrar till exempel en tanke på en riktigt varm tröja till treåringen, så det kanske blir av så småningom.

Vintage Shirtdress och funderingar kring skjortklänningsmönster

Jag har en vurm för skjortklänningar, vilket nog inte alls framgår av min garderob, jag har en eller kanske två, inte mer. Hur många skjortklänningsmönster har jag dreglat över på nätet? Desto fler. Det finns ett helt gäng av lite olika typ.

Det finns några löst sittande klänningar som många gillar, som Alder och Kalle, men jag är inte så intresserad av dem. Eftersom jag är så pass smal har jag känt tillräckligt ofta att jag drunknar i kläder, och vill helst inte själv sy kläder som känns så.

Jag föredrar mönster med lite mer struktur eller vad man ska säga. Jag skulle gärna prova Hawthorn och Sorrel, jag har planer på en Bonn, som jag tidigare har sytt som skjorta, och mitt senaste projekt var en Vintage Shirtdress.

Jag har haft mönstret i några år, men jag är lite långsam med att ta mig an större projekt. Före sommaren tog jag äntligen mod till mig och klippte ut den. Jag använde ett tyg som jag har köpt second hand, det är helt uppenbart bomull. Jag kröp omkring på golvet i gillestugan ett par kvällar och mätte och funderade för att mönsterpassa på de viktigaste ställena (mitt fram och i midjesömmen mitt fram och mitt bak), och jag är nöjd med hur det blev. Jag sydde färdigt det mesta före sommaren, men sedan blev den liggande i väntan på knappar och knapphål, som jag tycker är ganska tråkigt och jobbigt. Synd, eftersom det som bekant ska vara sådana på skjortklänningar.

Hur som helst tycker jag att det här blev en riktigt trevlig klänning, och det ska inte dröja flera år tills jag vågar/orkar sy en skjortklänning igen.

FO: sjögröna sockar

Sockarna som var min sommarstickning blev klara ganska snart efter mitt förra inlägg, men har inte kommit till användning ännu. Vi har haft en vända med ruggigt väder, men inte riktigt så ruggigt att jag har plockat fram stickade sockar.

De sitter i alla fall skönt, och även om jag minns att jag inte var helt nöjd med färgen när jag fick hem garnet tycker jag nu att den är ganska fin, lite sjögrön sådär.

Jag har lite annat stickat att visa upp så småningom, men däremot syr jag väldigt lite. Ungarna är inne i en kvällspigg period och jag har inte suttit vid symaskinen på flera veckor, tror jag. Lite lappat och lagat för hand blir det (fokus byxor), men jag har en klänning på gång som har väntat på knapphål sedan före sommaren. Ja ja, det kommer väl andra tider.

WIP: sommarsockstickning

Inför sommarens olika vistelser i sommarstugor och kvällar framför fotbollsmatcher behövde jag en lite enklare stickning än spetssjalen som jag annars håller på med. Då plockade jag fram ett sockgarn som jag köpte i vintras och lade upp till ett mönster jag har stickat förut.

Garnet är Sandnes Sisu, som jag köpte i samband med en nätbeställning för att komma upp i gratis frakt. Ett par nystan sockgarn är ju aldrig ivägen. Sisu är ganska tjockt, så jag lade upp färre maskor än sist jag stickade mönstret, och det blev bra.

Mönstret är gratis och heter Simple Skyp Socks. Ett allmänt trevligt projekt, helt enkelt.

Annars är det fortsatt fokus byxor. Lillasyster kryper för fullt, så nu är det två barn vars byxor och pyjamasar behöver lagas kontinuerligt.

FO: Seascale

Dags för fler färdiga projekt. Den här tröjan har blivit klar, och jag tycker mycket om den, men har inte använt den än eftersom det är för varmt för ylle just nu.

Mönstret heter Seascale, och det var mycket trevlig stickning, det hände lagom mycket. Jag förlängde ärmarna lite men följde annars mönstret, tror jag.

Garnet är tvåtrådig finull från Båvens spinnhus, och det är så mjukt och skönt. Jag har nästan en hel härva kvar som jag hade tänkt skulle bli vantar, men nu slår det mig att en mössa också kan vara ett bra val för ett så mjukt garn.

Jag råkade ut för ett litet missöde med den här tröjan. Jag brukar sällan använda vita kläder, bland annat för att jag är rädd att spilla kaffe på dem. En dag hade jag den här stickningen i väskan tillsammans med en termosmugg med kaffe. Ni kanske förstår vart den här historien är på väg? Just det, termosmuggen läckte och jag lyckades alltså spilla kaffe på tröjan innan den ens var färdig. Jag blev inte så upprörd som man hade kunnat tro eftersom jag ändå tänkte att det bara var en tidsfråga, och fläckarna bleknade en hel del efter blötläggning, men nog är det ändå typiskt.

Den ultimata huvtröjan

Nu är det sista dagen i maj, och någonstans mitt i månaden gav jag upp mina ambitioner i samband med Me-Made-May. Jag har varit för trött och slut för att orka ännu ett måste.

Däremot tog jag en dag fram min kamera och det lilla stativet för att ta bilder på några odokumenterade färdiga plagg, så nu ska jag försöka komma ikapp.

Först ut är min ultimata huvtröja, som jag har planerat länge. Historien började med att jag sydde en tjock huvtröja i ullfrotté, som är härlig men ganska tung. Sedan sydde jag en tunnare ullfrottétröja utan huva, men insåg att ett mellanting kanske vore det allra bästa: en tunn huvtröja i ull.

Tyget kommer från Woolpowers fabriksbutik, och i deras eget sortiment används det för tjockare underställ, men jag tycker att det passar för mellanlager också. Dragkedjan köpte jag också där. Jag köpte en påse dragkedjor i olika längder, och den här visade sig vara lagom lång. Sedan slumpade sig så att min mamma hade passande orange bomullsband till sömmen mellan huvan och kroppen, det ser mer genomtänkt ut än det var.

Mönstret är, liksom tidigare, Halifax Hoodie. Huvan är väldigt stor, och jag funderade på att göra den lite mindre, men bestämde mig för att göra den enligt mönstret och kanske ändra den när jag har använt tröjan ett tag.

Jag är supernöjd, och dessutom matchar den mina vandringsbyxor som går i rött och orange. Hoppas att jag kan komma ut på något slags vandring i sommar bara.

Me-made-May, första veckan

Efter sju dagar har jag använt tre av de tretton plaggen som ingår i min Me-made-May-utmaning. Vädret är ganska ruggigt, så det var ingen uppoffring att bylta på mig lite.

Den här gröna mössan är min bästa mössa när det är riktigt kallt, så den hade jag härom dagen när det var kanske tre grader och regn.

Min blå basker använder jag däremot inte alls så mycket numera. Förr hade jag den ofta, när jag inte var lika flitig med att använda cykelhjälm. Jag gillar den dock fortfarande och tänker inte göra mig av med den.

Idag använde jag ett par sockar som jag stickade det där första året, de används flitigt även annars. Tre av tretton hittills, jag funderar fortfarande på hur jag ska använda min tunna spetssjal under den här månaden.

Hel och ren inunder

Jag ligger lite efter med att visa upp mina projekt. Först ut är två par underbyxor som jag sydde nyligen, de var något av en belöning till mig själv efter att ha sytt mycket till barnen.

Jag använde gratismönstret från So Zo, som jag har använt förut och som passar mig bra. Nu har jag totalt fyra par.

Jag har bestämt mig för att när jag har gjort sju par (en veckouppsättning) enligt det här mönstret ska jag testa ett nytt, kanske Nixie eller Trixie från Jennifer Lauren Handmade.

Me-Made-May 2021

Jag har redan nämnt att min stickpepp, och min lust att använda det jag har stickat, har vacklat lite på sistone. Det har varit vinter och pandemi, så knappt någon har sett mig utan ytterkläder, och jag ammar och tillbringar timtal i lekparker, så kraven på mina kläder är rätt specifika. Jag har använt gott om stickade sockar, vantar, sjalar och mössor och mina ullfrottétröjor, men annars har det varit väldigt enahanda.

Nu när det snart är dags för Me-Made-May kände jag inte alls för min vanliga föresats att varje dag ha på mig något jag själv har gjort. I princip gör jag redan så, men vad åstadkommer jag genom att ha på mig min ullfrottétröja 30 dagar i rad till? Istället kom jag på att jag ska gå tillbaka i tiden och använda mina första hemgjorda plagg, och i förekommande fall fixa till dem eller göra mig av med dem.

På Ravelry hittar jag 15 plagg som jag stickade till mig själv (eller som jag stickade och har behållit) 2013, som var året jag började sticka. Av dessa har jag tappat bort ett par halvvantar, och ett par sockar ligger i sommarstugan, men de övriga 13 plaggen ska jag försöka använda under maj månad, om vädret tillåter. Som det ser ut nu kommer det att vara alldeles perfekt väder för stickat och ylle åtminstone i början av maj.

Bland dessa 13 saker vet jag att det finns sådant jag använder flitigt och sådant jag nästan aldrig har på mig. Den största utmaningen blir nog att lista ut vad jag ska göra med den sistnämnda kategorin. Fortsättning följer!

Fokus byxor

Som jag kanske har berättat ärver vi mycket barnkläder efter mina systersöner, så när jag syr något till barnen är det oftast lyxsömnad för att jag känner för det. Nu har det dock börjat bli kris med treåringens byxor. Polarn och pyret har ju en slogan som är ”tre barn i varje plagg”, men då har de aldrig träffat honom, han nöter hål på alla byxknän, ärvda och nya om vartannat. Tur att jag kan både laga och sy nytt.

Just nu gör jag en liten kraftsamling och lappar byxknän, några av paren håller han på att växa ur men det är ju skönt om de är lappade och klara när det är dags att plocka fram dem till lillasyster. Det är lite pilligt att sy för hand (de går inte in i symaskinen), men jag tröstar mig med att jag sparar lite av jordens resurser och ett par hundra kronor för varje gång jag slipper köpa nya byxor (vilket förstås händer ändå ibland, tro inget annat!).

Sedan har jag sytt ett par nya mysbyxor i randig velour som jag hade kvar från en huvtröja jag sydde tidigare. Jag fick precis plats med de två byxbenen och fick bara småbitar kvar, det ger en särskild tillfredsställelse.

Mönstret är från Brindille and Twig, och jag har sytt den här modellen ett antal gånger nu i olika storlekar. Nu funderar jag på om det är dags att testa ett annat mönster nästa gång, kanske ett med fickor ?

WIP: Seascale

För ett par år sedan råkade jag läsa det här blogginlägget om gansey-tröjor, inklusive ett tips om att kunna ladda ner ett mönster gratis. Även om dessa tröjor tydligen traditionellt sett ska vara mörkblå började jag planera för en naturvit variant.

Garnet köpte jag i somras. Jag fick en dag att åka på utflykt och roa mig på egen hand, och jag åkte bland annat till Båvens spinnhus i Sparreholm. Där klämde jag och klappade på garnhärvor och uppstickade plagg, och köpte till sist fem härvor tvåtrådig finull.

Nyligen tyckte jag att det var dags att påbörja det här projektet. Det är behaglig stickning och jag gillar det ganska blygsamma strukturmönstret.

Den här vintern har jag inte alls utnyttjat hela min garderob av stickat, utan mest gått i samma ullfrottétröja hela tiden, för det är ändå ingen som någonsin ser en utan jacka eftersom man inte umgås inom hus, men kanske kommer det en dag när en snygg vit tröja är precis vad jag behöver, och då kommer jag att vara beredd!

Upphittat

På sista tiden har båda barnen börjat somna i rimlig tid, vilket har gett mig mer tid att sy om kvällarna. Dessutom har jag nu äntligen lokaliserat de sista sybehören som jag ännu inte hade packat upp efter flytten (de låg i en flyttlåda märkt ”jox, källaren”).

Sammantaget har det resulterat i en del inspiration att sy och laga. Jag har till exempel fållat ett par vandringsbyxor som jag köpte för snart två år sedan och som har legat i att fixa-högen sedan dess. En skjorta vars ena ärm hade spruckit har fått ärmarna avklippta och ärmhålen fållade för att jag ska kunna använda den som ärmlös ett tag till.

Fler lagnings- och förbättringsprojekt står på tur: jeans ska lagas (mina och sonens) och en dragkedja ska bytas (eller i alla fall sys i snyggare) på en av mina tröjor. Den stora högen med halvdana kläder minskar, och en liten arbetsinsats ger stor förbättring. Hurra!

Ulloverall

Nu har jag sytt mer i ullfrotté, det gäller att passa på innan vintern är över. Lillasyster har fått en overall i tyg från Woolpowers fabriksbutik, det är deras 200-gramskvalitet. Till storebror sydde jag en sådan här i det tjockare 400-gramstyget som han vara det mest använda plagg jag någonsin har sytt. Han använde den i mer än ett år i vagn, bil och sele. I väntan på att lillasyster växer i detta fantastiska plagg har hon alltså nu fått en egen overall i lite mindre storlek.

Mönstret är från Brindille & Twig och jag sydde storlek 74, som är lite större än vad hon använder just nu, men det gör inget att overallen är lite stor, det är bara bra att ärmar och ben är lite långa och värmer lite extra.

Samtidigt som jag klippte ut delarna till den här började jag också klippa ut delar till en huvtröja till mig i samma tyg för att kunna pussla med bitarna och få så lite spill som möjligt. Om jag bara kunde hitta mitt förråd med dragkedjor så kunde jag sy tröjan också.

Gul huvtröja

Den här tröjan till sonen har jag planerat länge. Tyget köpte jag någon gång i höstas, det är ullfrotté från Andersson och Hjalmarson med muddar och huv-foder i deras ullribb. Mönstret är gratismönstret Hooded Raglan från Brindille and Twig, fast jag har alltså lagt till en dragkedja mitt fram.

Det tog evigheter att sy den, bland annat för att jag sydde fel flera gånger och blev tvungen att sprätta. Jag har så lite tid att sy att jag ibland stressar igenom något och inte läser instruktioner så noga eller tänker efter, och då kan det lätt bli tokigt.

Det blev tyvärr ganska snett och vint med dragkedjan också, det är en klen tröst att snart-treåringen knappast bryr sig. Jag önskar att den här tröjan hade blivit snyggare, jag har funderat så mycket på den att den förtjänade att bli bättre. Ja ja, så kan det gå.

FO: the Capitol

Min senaste mössa är färdig, och den var riktigt rolig att sticka. Eftersom den är designad för att efterlikna Kapitoliums kupol innehåller den en del ovanliga element som gjorde stickningen omväxlande.

Jag förlängde den lite för att vara säker på att den skulle gå att dra ner över öronen, och nu passar den perfekt! Den är lite för tunn för den nu rådande kylan, men mjuk och varm på grund av alpackahalten i garnet.

WIP: the Capitol

Mitt sticksug har faktiskt kommit tillbaka lite. Jag har stickat lite på spetssjalen jag håller på med, och trots ett par motgångar (eller klantigheter) känns den rolig. Härom dagen startade jag även ett nytt litet projekt.

På instagram såg jag mössan the Capitol, som ska efterlikna kupolen på Kapitolium i Washington. Dels roades jag av idén att göra mössmönster av kupoler, dels tyckte jag att den var snygg och dels kändes det lite symboliskt. Jag hade inget lämpligt vitt garn hemma, men däremot ljusgrå Tynn alpakka ull från Sandnes, som kändes som ett bra alternativ.

Det visar sig att jag kan sticka medan jag läser för sonen, om han håller i boken och bläddrar, så jag får mer sticktid än man skulle kunna tro. Det finns alltså vissa utsikter att omsätta stickpeppen i faktisk stickning.

FO: julvanten 2020

Inför julen hade jag stor lust att tröstkonsumera. Den eländiga pandemin och det utmattande i att numera ha två barn gjorde att jag ville skämma bort mig själv. Det fanns flera olika garnadventskalendrar som lockade mig, men jag stålsatte mig och bestämde mig för att använda upp garn istället för att skaffa mer.

Yll och tyll brukar ha en adventsstickning, men i år kostade mönstret pengar, och jag var inte så sugen på att betala för ett mysteriemönster, man vet ju inte vad man får. Istället hakade jag på Järbo garns julvantestickning. Man kan visserligen inte säga att det var en adventskalender eftersom delarna släpptes 13, 15 och 17 december, men det fick duga.

Jag använde garn jag hade hemma: grått från Solkustens spinnverkstad och rödsvart från Ullcentrum. De passar bra ihop i tjocklek och luddighet. Vantarna är fluffiga och sköna, det enda jag borde ha gjort annorlunda är att jag borde ha gått ner i stickstorlek för mudden. De här är de vantar jag använder mest just nu, och då har jag ändå åtskilliga par att välja på.

2020 och 2021

Kring årsskiftet brukar jag (originellt, jag vet) försöka summera det gångna året och planera för det kommande. När jag nyss plockade fram notisblocket där jag skriver upp mina projekt och in- och utflödet av garn blev jag lite ställd. Till skillnad från tidigare år, när jag ofta har stickat 10-12 saker till mig själv och sytt lika många, så har jag under 2020 bara avslutat fyra stickade och fyra sydda projekt till mig själv. Jag brukar också notera hur många plagg jag köper eller får, men i år har jag ingen slutgiltig siffra på det, eftersom jag fick en del kläder under året som jag inte vet om jag ska behålla eller ge vidare.

Kanske tråkigare än det låga antalet är att jag knappt ens har använt mina färdiga stickningar. Det rör sig om ett par sockar, en kofta, en sjal och ett par halvvantar, och jag känner mig bara inte särskilt inspirerad av dem, fastän jag rent objektivt tycker att de blev fina.

Det jag sydde kom till större användning, eftersom det var gravid- respektive amningskläder. Särskilt den blå kjolen använde jag hur mycket som helst.

Sedan ska det sägas att jag har stickat och sytt till barnen också, så det har inte varit fullständig torka.

Planer då, har jag några sådana? Även där är entusiasmen ganska liten. Jag ska försöka avsluta mina två pågående stickprojekt, även långköraren den estniska tröjan. Sedan finns det några saker jag vill sy: en skjortklänning eller två och kanske den ultimata svarta huvtröjan. Det vore dessutom lite spännande att sy ett par byxor. I övrigt har jag svårt att leva mig in i en tillvaro där jag klär mig med något annat syfte än att inte frysa i lekparken, så min fantasi tryter.

Däremot vill jag fortsätta laga mina kläder och sy om sådant som inte används. Nyligen har jag till exempel för första gången nött hål i mina handstickade sockar, så det är dags att komma igång med stoppning. Det finns också ett gäng vantar som väntar på samma behandling.

Vad gäller garnförbrukningen har jag stickat upp ungefär 1100 gram och köpt ungefär 1450 gram, så jag har gått ungefär 350 gram plus. Det vore bra att vända trenden och sticka upp mer än jag köper, men med min brist på inspiration vet jag inte riktigt hur det ska gå till.