Me-Made-May 2022

Snart är det maj, och vi vet ju vad det betyder: dags för Me-Made-May. Jag har deltagit några år, med varierande framgång. 

2015 hade jag på mig en sak varje dag som jag hade gjort och lyckades nästan sy två nya plagg. 

2016 hade jag också på mig en sak per dag som jag hade gjort, med fokus på att använda så många av mina sydda plagg som möjligt, vilket gick ganska bra.

2017 fortsatte jag med ett plagg per dag, och skulle också se över de plagg jag använde minst för att göra något åt dem. Den delen av föresatsen blev aldrig riktigt av, men jag noterar med tillfredsställelse att av de fyra plagg jag visade som exempel är numera två omgjorda och passar mycket bättre, och ett har jag gett bort.

2018 hoppade jag över, men 2019 var jag med igen, med samma föresats som tidigare att använda ett plagg per dag, men med tillägget att jag skulle laga och fixa en del slitna plagg. Den delen gick det mindre bra med.

2020 fortsatte jag med min vanliga ambition, med tillägget att jag skulle sy några gravidplagg, vilket jag gjorde, så det var ju en framgång.

2021 skulle jag gräva lite i lådorna och använda alla plagg jag stickade under 2013, men jag kom av mig.

Vad ska jag hitta på i år då? Det ska vara en utmaning men görbart, och jag tror att ett bra sätt att höja ribban är att lova att ha på mig minst två av mina egenhändigt gjorda plagg varje dag. Egentligen skulle jag gärna åta mig att laga och fräscha upp mina kläder, men det faller på "görbart" - jag har inte tid.

Jag ska försöka dokumentera om jag kommer på några extra lyckade kombinationer. Önska mig lycka till!

FO: Seachange

Det var ett tag sedan jag stickade den här koftan, närmare bestämt två år sedan, men bättre sent än aldrig.

Jag tror att alltihop började med att jag köpte en jättestor härva melerat garn på en resa till Tallinn för fem år sedan. Jag tänkte att det vore fint att kombinera den i en tröja eller kofta med blått garn som jag visste att jag hade hemma, och så småningom hittade jag det här mönstret, som dock egentligen är till en tröja. Det var inte alltför svårt att göra om det till en kofta, och jag stickade den under vintern 2019-2020. Sedan fastnade projektet på att jag inte hade några passande band och knappar, och när pandemin just hade slagit till ville jag inte gå i några affärer. Så dök det upp passande band, jag minns inte var jag hittade det, och så hittade jag en påse med träknappar som jag hade köpt på samma Tallinnresa, så då kunde jag äntligen göra färdigt koftan.

Sedan blev den knappt använd på ett bra tag, eftersom jag var gravid och inte kunde knäppa den, och sedan hade jag en period när jag mest hade samma saker jämt (helst oömma och maskintvättbara), men på sistone har jag börjat använda och uppskatta den mer. Den är lite hög i halsen fram, så jag föredrar att inte knäppa den ända upp, men jag tycker mycket om den nu när den har legat till sig lite.

FO: halstub

Förutom alla mina stickade sjalar har jag även en halstub från Woolpower, som jag köpte för att ha på vandring och sånt eftersom den väger så lite, men som jag har använt även till vardags för att det är enkelt att dra den över huvudet utan att vira en sjal en massa varv runt halsen. När jag insåg hur praktisk den är kom jag på att jag skulle sticka en av mjuka och lyxiga restgarner. Så här såg den ursprungliga planen ut:

Det blev ett par små modifieringar längs vägen, till exempel tyckte jag inte att det blev så bra med det spräckliga garnet i första försöket.

Den sista färgen, den gråsvarta, hoppade jag också över, för jag var nöjd efter den mörkblå. Till sist blev den så här.

Garnerna är, nerifrån och upp, från Noro, Malabrigo, Moods of Colors, Fru Valborg, Hazel Knits, A Verb for Keeping Warm och Noro igen. Då har jag ändå en hel del fina restgarner kvar som inte platsade i den här. Det är roligt att gräva i restgarnslagret!