Me-Made-May 2021

Jag har redan nämnt att min stickpepp, och min lust att använda det jag har stickat, har vacklat lite på sistone. Det har varit vinter och pandemi, så knappt någon har sett mig utan ytterkläder, och jag ammar och tillbringar timtal i lekparker, så kraven på mina kläder är rätt specifika. Jag har använt gott om stickade sockar, vantar, sjalar och mössor och mina ullfrottétröjor, men annars har det varit väldigt enahanda.

Nu när det snart är dags för Me-Made-May kände jag inte alls för min vanliga föresats att varje dag ha på mig något jag själv har gjort. I princip gör jag redan så, men vad åstadkommer jag genom att ha på mig min ullfrottétröja 30 dagar i rad till? Istället kom jag på att jag ska gå tillbaka i tiden och använda mina första hemgjorda plagg, och i förekommande fall fixa till dem eller göra mig av med dem.

På Ravelry hittar jag 15 plagg som jag stickade till mig själv (eller som jag stickade och har behållit) 2013, som var året jag började sticka. Av dessa har jag tappat bort ett par halvvantar, och ett par sockar ligger i sommarstugan, men de övriga 13 plaggen ska jag försöka använda under maj månad, om vädret tillåter. Som det ser ut nu kommer det att vara alldeles perfekt väder för stickat och ylle åtminstone i början av maj.

Bland dessa 13 saker vet jag att det finns sådant jag använder flitigt och sådant jag nästan aldrig har på mig. Den största utmaningen blir nog att lista ut vad jag ska göra med den sistnämnda kategorin. Fortsättning följer!

Fokus byxor

Som jag kanske har berättat ärver vi mycket barnkläder efter mina systersöner, så när jag syr något till barnen är det oftast lyxsömnad för att jag känner för det. Nu har det dock börjat bli kris med treåringens byxor. Polarn och pyret har ju en slogan som är ”tre barn i varje plagg”, men då har de aldrig träffat honom, han nöter hål på alla byxknän, ärvda och nya om vartannat. Tur att jag kan både laga och sy nytt.

Just nu gör jag en liten kraftsamling och lappar byxknän, några av paren håller han på att växa ur men det är ju skönt om de är lappade och klara när det är dags att plocka fram dem till lillasyster. Det är lite pilligt att sy för hand (de går inte in i symaskinen), men jag tröstar mig med att jag sparar lite av jordens resurser och ett par hundra kronor för varje gång jag slipper köpa nya byxor (vilket förstås händer ändå ibland, tro inget annat!).

Sedan har jag sytt ett par nya mysbyxor i randig velour som jag hade kvar från en huvtröja jag sydde tidigare. Jag fick precis plats med de två byxbenen och fick bara småbitar kvar, det ger en särskild tillfredsställelse.

Mönstret är från Brindille and Twig, och jag har sytt den här modellen ett antal gånger nu i olika storlekar. Nu funderar jag på om det är dags att testa ett annat mönster nästa gång, kanske ett med fickor ?

WIP: Seascale

För ett par år sedan råkade jag läsa det här blogginlägget om gansey-tröjor, inklusive ett tips om att kunna ladda ner ett mönster gratis. Även om dessa tröjor tydligen traditionellt sett ska vara mörkblå började jag planera för en naturvit variant.

Garnet köpte jag i somras. Jag fick en dag att åka på utflykt och roa mig på egen hand, och jag åkte bland annat till Båvens spinnhus i Sparreholm. Där klämde jag och klappade på garnhärvor och uppstickade plagg, och köpte till sist fem härvor tvåtrådig finull.

Nyligen tyckte jag att det var dags att påbörja det här projektet. Det är behaglig stickning och jag gillar det ganska blygsamma strukturmönstret.

Den här vintern har jag inte alls utnyttjat hela min garderob av stickat, utan mest gått i samma ullfrottétröja hela tiden, för det är ändå ingen som någonsin ser en utan jacka eftersom man inte umgås inom hus, men kanske kommer det en dag när en snygg vit tröja är precis vad jag behöver, och då kommer jag att vara beredd!