torsdag 30 april 2015

Me-Made-May 2015: mina föresatser

Det är snart maj (herregud, är det maj redan?), och jag kom på härom dagen att jag förra året vid den här tiden grottade ner mig i diverse bloggar skrivna av folk som följde Me-Made-May, och tänkte att det vore roligt att göra det någon gång. Alltså, here goes.
Me-Made-May handlar om att faktiskt använda de kläder man tillverkar (tanken bakom kan man läsa om här, till exempel), men man kan sätta sina egna mål också. Jag använder mina stickade plagg regelbundet och eftersom maj brukar vara en koftmånad, ibland till och med en vantmånad, kommer jag inte att ha några svårigheter att varje dag ha på mig något jag gjort själv. (Jag har dock inte ambitionen, som vissa, att ha olika egenhändigt gjorda plagg på mig varje dag.) För att få lite snurr på min klädsömnad har jag därför som extra mål att sy (eller sy färdigt, ty jag har några oavslutade projekt) två plagg under maj månad. Det kan bli lite körigt, för jag kommer nog att vara bortrest en del och i största allmänhet ha mycket för mig (som alltid i maj!), men det borde vara görbart. Den här tyghögen har jag tänkt ska vara förvandlad till kläder innan månaden är över.

tisdag 28 april 2015

Regler

Jag tänkte prata lite mer om det där med att jag bara tillåter mig själv två pågående projekt åt gången, och om andra regler som jag sätter upp åt mig själv med stickningen.
Jag stickar för att det är roligt, och jag tänker en hel del på hur jag ska se till att det fortsätter vara roligt. Till exempel ser jag till att nästan aldrig sätta upp några deadlines för mig själv: det händer i och för sig att jag stickar julklappar eller födelsedagspresenter, men i övrigt försöker jag vara snäll mot mig själv. Jobbet bjuder på alldeles tillräckligt med deadlines ändå. En sak jag oroar mig för är att den här bloggen kommer att stressa mig lite, att jag kommer att vilja skynda mig att göra klart saker (eller starta nya saker) för att ha något att skriva om. Om det händer lägger jag ner bloggen med omedelbar verkan; jag har inget som helst behov av en piska, endast av morötter.
Ändå har jag alltså vissa regler för mig själv. I början bestämde jag mig för att bara ha ett projekt på gång i taget, sedan gav jag mig själv klartecken att börja på ett litet projekt även om jag hade ett stort på gång, nu är det ok med två projekt oavsett storlek, och jag har tänkt att om jag får för mig att hitta på ett eget mönster kan jag jobba med det även om jag har två andra projekt på gång. Det är alltså ganska tänjbara regler, men det gör inget. Det jag vill undvika är att påbörja tio saker bara för att jag har köpt nytt garn eller för att jag är rastlös eller för att jag har kört fast i den pågående stickningen eller för att jag vill ha ett visst färdigt plagg - och sedan sitta där med tio pågående stickningar som alla är långt ifrån att bli färdiga och som ger mig dåligt samvete.
Min andra ganska flexibla regel gäller garninköp. Rättare sagt är det ingen regel, utan det är mer så att jag håller reda på hur mycket jag köper och hur mycket jag använder. Många verkar försöka hålla reda på sin garnanvänding på motsvarande vis, men de flesta mäter det i meter, medan jag tittar på antalet hekto garn. Det är till stor del av utrymmesskäl som jag försöker hålla lite koll på garnflödet, och då känns hekto mer meningsfullt. Jag har skaffat ett par lådor där jag förvarar mitt garn, och tanken är helt enkelt att det inte ska växa ur lådorna. Jag tänker inte vara jättesträng mot mig själv med ett hekto hit eller dit så länge denna förvaring funkar, men i den bästa av världar ska jag under ett år inte köpa mer än jag gör av med. Även denna regel är till för att jag inte ska samla på mig saker som sedan stressar mig - jag är något av en hamster och får med jämna mellanrum panik över mängden saker jag har ackumulerat.
Det här är alltså de ramar jag har satt upp för mig själv, som jag hoppas ger mig alldeles lagom med spelrum för att stickning ska fortsätta vara roligt.

torsdag 23 april 2015

WIP: estniska vantar

Jag nämnde ju förut att Siri-koftan (som har gjort vissa framsteg sedan sist: jag har just delat av kropp och ärmar) är den ena av mina två pågående stickningar. Den andra är ett par flerfärgsstickade vantar efter ett estniskt mönster. Sedan jag lärde mig flerfärgsstickning precis i slutet av 2013 (första projektet var julkulor!) har jag blivit sugen på att prova vantmönster från olika länder. Hittills har jag stickat ett par norska selbuvantar och Claras Rigavantar, inspirerade av lettiska mönster. Mina pågående Maimu's mittens är alltså de estniska representanterna. Tyvärr har de hamnat lite på sparlåga på sistone, men jag ska göra ett ryck.

På önskelistan finns också ännu fler lettiska vantar (jag fick en bok med mönster i julklapp) och samiska vantar. Över lag finns det ingen ände på hur många vantar jag vill sticka. Jag har även storvulna planer på en estnisk-inspirerad tröja i flerfärgsstickning. Tröja i flerfärgsstickning på 3 mm-stickor, låter det rimligt eller har jag hybris?

söndag 19 april 2015

Stickning vs sömnad, 1-1?

Fastän stickning har seglat upp bland de saker jag helst gör på fritiden har jag inte helt övergett det där med sömnad. En stor fördel är den uppenbara: att det går mycket snabbare att sy ett plagg än att sticka ett. (I alla fall när man väl tar sig i kragen och kommer igång.) Det är mer quick fix över det.
En annan fördel är möjligheten att fynda roliga tyger. Jag försöker vara miljömedveten i det mesta jag gör, och eftersom jag råkar gilla retrotyger och oftast inte letar efter ett specifikt tyg att sy i, utan börjar med att hitta tyget och låter det bestämma, har jag en hel del gamla gardiner och sängöverkast från Myrorna som väntar på att bli kläder. Det gör också att jag kan komma väldigt billigt undan, vilket man väl sällan gör i stickning: bra garn kostar. Hurra för återbruk alltså!
Med detta sagt måste jag ändå säga att jag dels inte är så bra på att sy, dels sällan får saker färdiga. Jag kan i alla fall presentera två kjolar sydda enligt en standardmodell jag har knåpat ihop själv med utgångspunkt från en kjol jag hade som började falla i bitar. Den gröna är sydd av metervara från Ikea som tjänstgjorde som duk innan den blev kjol, den mönstrade är gjord av ett sängöverkast som jag köpte på Myrorna för länge sedan. Ursäkta skrynklorna!
Jag har en ordentlig trave med tyger av liknande ursprung på lager, så det kommer nog fler sådana här kjolar. Om jag sedan hittade ett klänningsmönster som passade mig lika väl och var lika lätt att sy skulle min lycka vara gjord. Några tips?

onsdag 15 april 2015

WIP: Siri

Jag försöker att inte ha mer än två pågående stickningar samtidigt. Den ena är just nu koftan Siri av Viffla. Jag har varit sugen på en sådan sedan den dök upp på hennes blogg, innan mönstret kom ut, men först nu har det blivit dags. En anledning till att det dröjde så länge var att jag egentligen behöver en mindre storlek än den minsta som erbjuds i mönstret, och jag funderade ett tag på hur jag skulle åstadkomma det. Jag tror att jag - när den tiden kommer - helt enkelt kommer att lägga upp färre maskor under armarna. Vi får se om det funkar. Än ser inte stickningen mycket ut för världen, men jag har stora förhoppningar.
Jag stickar den i fantastiskt mjukt, mossgrönt tvåtrådigt ullgarn från Fjällbete. Jag har en stor vurm för traditionellt, rustikt garn, och eftersom jag inte är särskilt besvärad av sticksig ull kan jag hänge mig åt denna vurm fullt ut. Just det här garnet tycker jag ändå är väldigt mjukt för att vara av den här typen. Det är färgat på grått garn, och det ger så otroligt fina skiftningar. Bilden gör inte riktigt färgen rättvisa, och för att förklara hur mjukt garnet är (i alla fall i mitt tycke) borde jag egentligen lägga in en bild av hur jag sitter och klappar på provlappen när jag ser på tv bara för att den är så mysig. Nåväl, den här koftan ska väl dyka upp på bloggen igen när den är färdig, även om det lär dröja ett tag.

söndag 12 april 2015

Stickning vs sömnad, 1-0?

Jag trodde inte att jag skulle nörda in på stickning; länge försökte jag nörda in på sömnad. Sedan jag återupptog stickningen för drygt två år sedan (efter att inte ha gjort det sedan syslöjden) har jag dock stickat mycket mer än jag har sytt. Jag har funderat lite på vad det beror på, och om jag verkligen är bekväm med det, eller om jag borde anstränga mig att sy lite mer.
Den största förklaringen till varför det har blivit så är förstås att stickning är en så portabel sysselsättning. När kan man sy på sin symaskin? När man är hemma. När har man mycket tid att sitta med en hobby? När man är på landet över helgen eller sitter på en lång tågresa eller liknande. Ni fattar vart jag vill komma. Stickning är också en tyst och socialt accepterad sysselsättning, som man kan hålla på med medan man pratar med folk eller tittar på tv. Sömnad på symaskin - not so much. Här har vi till exempel en bild på hur jag i somras satt på en skuggig veranda i en sommarstuga och stickade på en vante.
Faktum är att jag ibland stickar på jobbet också. Inte på möten och föreläsningar, som somliga gör, men däremot ibland på kontoret, om jag har mycket att läsa. Om jag ska plöja några hundra sidor forskningslitteratur kan en stickning få mig att hålla händerna i styr och låta bli att börja slösurfa. Då måste det i och för sig vara en enkel stickning. En ribbstickad mössa, till exempel. Strumpskaft är bra också.
Det här är alltså helt klart till stickningens fördel, men ännu tyngre väger nog Ravelrys existens. Att ha ett forum att hänga på, där man kan leta mönster, sukta efter garn i fina färger, få tips och svar på frågor, och där man kan visa upp sina alster - det har spelat stor roll för hur jag har sugits in i det här nya intresset och tagit mig an det på ett systematiskt vis. Jag tror att jag skulle behöva ett sömnadsforum att hänga på, det skulle nog sätta fart på saker och ting!

torsdag 9 april 2015

En första burk med ludd

Jag har haft en blogg förut, en modeblogg som existerade under en högst begränsad tid. Jag har velat lite fram och tillbaka angående om jag verkligen skulle dra igång en ny blogg eller inte, jag funderade på om instagram kunde fylla mina behov, men ack, jag är alldeles för förtjust i att lägga ut texten för att kunna nöja mig med det.
Det här blir kanske en stickblogg, kanske en sömnadsblogg, kanske något annat. Kanske slutar det med att jag mest ältar jobbnojor och pratar om kaffe. Det var väl ungefär det som hände med den förra bloggen.
I ett vagt försök att lyckas hålla mig till ämnet i alla fall i detta första inlägg bjuder jag här på en burk med restgarnsnystan.