lördag 24 juni 2017

Den varmaste av huvtröjor

Bara för att jag sade att det var ett nöje att sy min huvtröja i ullfrotté så stötte jag naturligtvis på problem när jag skulle sy färdigt den. Först krånglade tråden och bildade stora tovor på undersidan av tyget. Först trodde jag att det var för att jag försökte sy genom så många lager, men efter mycket sprättande upptäckte jag att den innersta änden på övertråden, som höll på att ta slut, hade fastnat i trådrullehållaren och ställde till det.
Sedan, när jag var nästan färdig så när som på att sy ihop huvan med tröjan, insåg jag att jag borde ha mätt lite noggrannare (=mätt över huvud taget) när jag vek in huvans kant för dragskon, eftersom det förstås påverkar hur väl huvan och halsringningen stämmer överens. Jag hade bara höftat till något som jag tyckte såg bra ut, och huvan var ett par centimeter för liten på varje sida. Det gick dock att lösa, nästan helt utan svordomar.
Visst ser den ganska proffsig ut? Den är betydligt längre än mina köpta huvtröjor, och till och med jag som sällan klagar på att en tröja är för lång tänker att om jag syr en till kommer jag nog att göra den lite kortare.
Huvan känns också lite väl stor, men annars är jag väldigt nöjd med passformen och utförandet.
Planen är alltså att den här ska funka till exempel vid fjällvandring. "Tunna men varma kläder" hade jag visst i åtanke i höstas. Tunn kan man verkligen inte säga att den här tröjan är, men däremot lär den vara varm så det räcker. Jag vägde den när den blev färdig, eftersom vikten är rätt intressant vid vandring, och den väger 650 gram, vilket är ganska mycket. Kanske måste jag en vacker dag sy en till huvtröja i lite tunnare ulltyg.
Nu låter det kanske som om jag är missnöjd, men det är jag absolut inte. Den här tröjan är snygg, skön och användbar. Jag försöker nog mest hitta en ursäkt att köpa mer mysigt ylletyg och sy en till!

lördag 17 juni 2017

WIP: basplagg

Det går försiktigt framåt med min Summer of Basics-plan. Jag har börjat sticka på min Hitofude, och på grund av koftans konstruktion är varven väldigt långa i början och går följaktligen mycket långsamt framåt, men i gengäld kommer stickningen nog att gå ganska snabbt när ärmarna väl är klara.
Jag har också börjat sy min huvtröja, och idag köpte jag dragkedja och snodd till huvan. Det går så orimligt fort att sy i trikå, även ett lite mer komplicerat plagg som det här, jämfört med mitt senaste projekt, trenchcoat-jackan. Den är för övrigt inte klar, det visade sig att min symaskin inte riktigt vill samarbeta när det kommer till knapphål, så nu väntar den på att jag ska hitta en annan lösning eller lämna in maskinen på service.
I väntan på det håller jag mig i alla fall sysselsatt. Det är ett nöje att sy i det här tyget, det är tjockt och mysigt, lite stretchigt så att det formar sig som det ska, men inte så stretchigt att det töjer ut sig och blir sladdrigt. Jag älskar ju färgen också (bilden gör den inte rättvisa). Det är ingen slump att jag redan hade sytråd hemma i samma grodgröna färg.

måndag 12 juni 2017

FO: grå sockar

Mina grå sockar är färdiga, och riktigt fina tycker jag.
Jag stickade alltså uppifrån och ner med en hällapp med eye-of-partridge-mönster, vilket är som en vanlig häl med lyfta maskor fast man inte lyfter samma maska varje gång, utan förskjuter den lyfta maskan, eller hur man ska säga. Dessutom lät jag framsidans mönster fortsätta ner på tån.
Jag har inte använt dem på riktigt än, för även om det inte direkt är något sommarväder är det för varmt för yllesockar, men när jag har provat dem hemma i soffan är de sköna och sitter bra.

onsdag 7 juni 2017

Nya utmaningar

Jag konstaterade någon gång i mitten av maj att mina storslagna planer om att se över mina mindre lyckade plagg under Me-Made-May inte skulle bli av. Däremot fortsatte jag månaden ut med att ha på mig minst en sak per dag som jag själv hade stickat eller sytt. Jag har inte dokumenterat det hela alls, men jag minns att även mot slutet var det mest koftor, hemma gick jag en del i trikåklänning men kjolar använde jag knappt alls. Jag tänker inte dra några långtgående slutsatser av detta, annat än att jag tidvis var ganska utarbetad och inte orkade bry mig så mycket om kläder.
Jag har fortfarande mycket att göra, men har återfått lite initiativförmåga och kreativitet. Därför har jag börjat fundera lite på att haka på utmaningen Summer of Basics Make-along, som går ut på att sy eller sticka tre basplagg under de tre sommarmånaderna.
Det finns i och för sig två små hakar med det här för min del. Den ena är att jag har ganska mycket av det som jag egentligen räknar som basplagg, så jag tänker tolka begreppet ganska löst som "plagg jag tror att jag kommer att ha väldigt stor användning för". Den andra är att jag verkligen har många stickade plagg och alltså gärna skulle sy lite, men under sommaren brukar min tillgång till symaskin vara begränsad, så det är osäkert om jag kommer att hinna det jag vill.
Min plan är som följer. För det första ska jag använda den gröna ullfrottén jag köpte i höstas och sy en huvtröja. Den tanken har funnits sedan förra sommaren, när jag frös så mycket uppe i fjällen, och eftersom jag ska fjällvandra i sommar igen måste jag nu göra slag i saken och sy den där huvtröjan.
För det andra har jag tre härvor mjukt svart garn som är tänkt att bli en kofta, och nyligen slog mig tanken att jag vill sticka en Hitofude. Jag har tillräckligt många (eller nej, har man någonsin tillräckligt många?) svarta koftor i mer figurnära modell med knäppning, och nu vill jag ha en sådan här lite ovanligare modell som jag ändå tror att jag kommer att använda ofta.
För det tredje har jag lite svart trikå på lager som jag tänkte sy en Plantain av, kanske med trekvartsärm, kanske med kantband i en annan färg. Vi får se.
Det här är nog görbart, och alla tre sakerna faller inom åtminstone min definition av basplagg. Då drar vi igång!

torsdag 1 juni 2017

Lite nya inköp

Jag var i Tallinn en sväng i helgen, vilket var mycket trevligt. Vid tidigare besök har jag kommit hem med mysiga mönsterstickade vantar från något av de många stånden längs stadsmuren, men det var innan jag själv började sticka. Den här gången kom jag hem med garn!
Även garnet fanns vid stadsmuren, i en liten butik. Längst till höger är en redig härva (200 gram!) med tvåtrådig Aade lõng, som jag har fått intrycket av är något av ett standardgarn i Estland. Det fanns i en massa fina randningar, och det var svårt att välja, men till sist blev det detta blå-grön-lila garn.
I mitten ligger 100 gram/1400 meter sjalgarn. Visserligen har jag tunt sjalgarn hemma sedan tidigare (ryskt garn av sibirisk get!), och det kommer att dröja länge innan jag stickar två superambitiösa spetssjalar, men jag kunde inte riktigt låta bli.
Sedan köpte jag en bok med vantmönster också. Man kan aldrig få för många vantmönster!
Planen för det blå-grön-lila garnet ser ut ungefär så här.
Jag tänker mig en kofta med flerfärgsstickat ok - det nya garnet tillsammans med vitt från Ullcentrum - och enfärgad blå kropp i Kampes tvåtrådiga. Nu återstår bara att hitta ett passande mönster, men det är ju ett kärt besvär!