Blå linneklänning, ett år gammal

I januari förra året började jag sy en skjortkläning i blått linne. Jag kände mig så nöjd med att ha börjat i god tid för att kunna ha en färdig klänning till sommaren, och med begränsad sytid såg jag till att kunna göra lite i taget för att ändå komma framåt.

Jag har använt mönstret Bonn, som jag har använt en gång förut för att göra en skjorta som jag tycker väldigt mycket om. Jag kände mig alltså ganska säker på att klänningen skulle passa bra. Tyget är ett linnetyg från Korps som jag köpte på Syfestivalen när det nu var.

Kläningen blev klar till förra sommaren, men det har inte blivit av att ta några vettiga bilder på den. Nu fastnade den i alla fall på en ovettig bild under Me-made-May.

Det är en riktigt härlig klänning, som jag har haft på kalas, på jobbet och på varma dagar.

Jag är inne i lite av en linne-period just nu, jag håller just på att bli färdig med ett par svarta linnebyxor och sneglar lite på mer linnetyg. Det är sommar helt enkelt.

Olika saker med vågor på

Någon gång när jag skulle köpa tyg till barnkläder såg jag också ett tyg som jag inte kunde låta bli att beställa till mig själv. Sedan tog det lång tid innan projektet blev av, men nu har jag i alla fall en Lady Skater i fint tyg med vågor på.

Det här är min femte Lady Skater, och jag använder dem flitigt både som sommarklänningar (förutom den långärmade i ulltrikå) och året om med strumpbyxor. Jag förväntar mig att den här också kommer att bli använd ofta.

Det blev en hel del tyg över, och jag är lite inne på att sy en matchande klänning till lilltjejen, men vi får se om jag hinner före sommaren. Jag har i alla fall hunnit sy ett par snygga Nixie till mig själv.

Byxor gånger två

Maj rusar på som en ångvält med mycket att göra på jobbet och mycket att fixa hemma. Barnen har i alla fall fått nya byxor, matchande till och med.

Tyget är från Paapii och mönstret är Brindille and Twigs Cuff pants. Barnen är nöjda, jag är nöjd.

Me-made-May 2023: föresatser

Snart är det maj, fast man kanske inte kan tro det med tanke på utetemperaturen. Jag har försökt komma på någon bra föresats till Me-made-May, men jag känner mig egentligen ganska tillfreds med hur jag använder det jag har sytt och stickat och känner inget stort behov av att utmana mig själv. (Och som varje år vet jag att maj kommer att bli ganska ansträngande jobbmässigt och vill inte åta mig några nya måsten.)

Jag kan utan större problem använda minst ett plagg varje dag som jag har sytt eller stickat, men i år ska jag faktiskt också ta bilder varje dag, de får hamna i Stories på Instagram. Jag vet inte om det kommer att tillföra något, men just det har jag inte gjort förut, så vem vet?

FO: Lilla Karlsö i blått

De senaste åren har jag av min sambo fått garn i julklapp som är ämnat åt tröjor (eller annat) till barnen, så det blir liksom en present både till mig och till dem. Julen 2021 fick jag alpackagarn som jag inte riktigt kom på något bra projekt till, men julen 2022 fick jag sedan Rauma finull i delvis samma färger, och då föll det på plats.

Det var ett tag sedan jag stickade någon tröja till sonen som nu fyller fem, jag har helt enkelt blivit lite lat och inte orkat nu när han börjar bli så stor. Nu kom jag på att jag kunde sticka en tröja i dubbelt garn, finull och alpacka.

Mönstret är Lilla Karlsö, som jag har stickat en gång förut. Jag gjorde ränderna lite annorlunda än i mönstret, eftersom jag hade färre kontrastfärger, och valet av färger bestämdes av vad jag hade hemma (det är Rauma finull kombinerat med antingen Drops Alpaca eller Drops Lace), men jag gillar resultatet.

Det här är lite stickigare garn än vad jag brukar använda till barnens kläder, och sonen började med att säga ”Tack mamma, den passar, men den sticks lite”, men han har ändå använt den ett par gånger sedan den blev färdig.

Lite lagningar

Nu har faktiskt året startat med ett helt gäng färdigstickade projekt, varav några ska få egna inlägg så småningom, hoppas jag. Idag har jag dock ägnat mig åt lite lagning av kläder, ett sisyfosarbete av rang. Jag har suttit hemma och lyssnat på ett jobbmöte, och då kan händerna få pyssla med annat.

Sonen sliter ut sina byxknän på löpande band, och nu hade turen kommit till ett par pyjamasbyxor med Mumintryck. Nu råkade jag ha rester av ett grönt Mumintyg som passade fint, så nu har byxorna blivit lappade medan jag förkovrade mig.

Jag letade lite bland mina bilder på fler lagningsprojekt att fylla på med, men jag har visst varit dålig på det, för det senaste jag hittade var från oktober, när jag lagade tummarna på mina favoritvantar (eller bland favoriterna i alla fall).

Det känns alltid lika bra när ett plagg får komma in i vanlig rotation igen, synd bara att högen av plagg som väntar på lagning är så stor. Näst på tur står nog att sy i tappade knappar i ett gäng koftor.

2022 och 2023

2022 har varit ett helt okej år för egen del, fast det lämnade en del övrigt att önska i fråga om omvärldens tillstånd. Senare delen av hösten har dessutom varit ganska utmattande, med covid, magsjuka och influensa (eller vad det nu var) inom loppet av två månader.

Inget överflöd av tid och energi för att sy och sticka alltså, och det märks. Enligt Ravelry stickade jag bara färdigt nio saker, vilket är min absoluta bottennotering. Fem av dessa var till mig själv. Bland annat stickade jag en kofta som jag varken har skrivit om eller sytt fast knappar i (men som jag ändå använder då och då). Kanske dyker den upp här en vacker dag. Flitigt använd är i alla fall min halstub.

Jag har inte sytt mycket heller, fyra projekt har det blivit: två klänningar, en t-shirt och ett par trosor. Klänningarna har jag inga bilder på, men t-shirten har jag i alla fall skrivit om.

Jag har i och för sig inte köpt mycket kläder heller, mest basplagg som strumpor och strumpbyxor. Proportionerna mellan de tre kategorierna är alltså ungefär som tidigare år.

Jag har köpt 1850 gram garn och stickat upp ungefär 1250 gram, så lagret har ökat med ungefär 600 gram. I år ska jag verkligen försöka göra av med mer garn än vad jag köper, annars har jag nog inga löften eller planer inför året.

WIP: julvanten 2022

Två år i rad jag har deltagit i Järbos julvantestickning, där de släpper ett vantmönster i tre delar under veckorna före jul. Jag har alltså stickat 2020 års vante och 2021 års vante, som jag visst inte har bloggat om, men som jag har använt en del under hösten.

Nu håller jag på med årets vante, som jag stickar i Järbos Svensk ull. De blir väldigt täta och kommer nog att värma gott när de blir färdiga.

Jag har blivit väldigt förtjust i det här garnet. Jag stickar ju också en tröja i det (snart färdig), och jag fantiserar redan om fler tröjor. Garnet finns i så fina färger som passar så bra ihop. Jag tänker mig en Riddari med Wasa Crisp som huvudfärg och mönster i Lingonberry Jam, Bergslagen Dark Blue och Arctic Fox, kanske? Jaja, jag ska väl bli färdig med tröjan jag håller på med först.

Jag vill också så småningom sticka julvantarna från 2018 och 2019. Man kan aldrig få för många vantar!

FO: karantänsockar

Efter att ha klarat oss undan covid ända sedan pandemins början åkte vi till sist på det för någon månad sedan. Jag hade lämnat min stickning på jobbet när jag gick hem en måndag eftermiddag, på kvällen kände jag mig hängig och på tisdagen var jag sjuk. Där satt jag alltså fast hemma utan stickning och blev tvungen att lägga upp något nytt. Ett par sockar kändes lagom.

Garnet köpte jag på syfestivalen i oktober, det är från Regia och kändes bra att sticka med. Jag har lite svårt att hitta ett sockgarn som jag riktigt trivs med och som inte är alltför dyrt, men det här kanske kan vara det jag letar efter.

Mönstret är A Nice Ribbed Sock, eller jag utgick från det mönstret i alla fall. Många av mina stickade sockar börjar bli lite slitna, så det var bra att få ett nytt par nu när det börjar bli kallt.

FO: The Capitol, igen

För snart två år sedan stickade jag mössan The Capitol, som var både snygg och rolig att sticka, tyckte jag. Någon gång förra vintern lånade jag ut den till sonen när vi inte kunde hitta hans mössa - och nu tror säkert någon att historien kommer att sluta med att han tappade bort den, men så var det inte alls. Tvärtom blev han förtjust i den och ville använda den igen, och uppskattning för stickat är ju något jag vill uppmuntra, så den fick helt enkelt övergå till att bli hans mössa.

Nu fick jag lust att sticka den igen så att jag också skulle få ett exemplar. Jag använde finullgarn från Båvens spinnhus som blev kvar från den här tröjan, det räckte inte riktigt till hela mössan, men det var inte svårt att hitta lite vitt tvåtrådigt garn att skarva med. 

En lätt och skön mössa som går att ha under cykelhjälmen. Jag är nöjd!

WIP: Dreyma

I slutet av förra året köpte jag ett gäng härvor av Järbo Svensk ull att sticka en mönstrad tröja i. Valet föll på Dreyma. Oket är färdigt och nu matar jag på med slätstickning för kroppen. Länge transporterade jag projektet fram och tillbaka till jobbet, men nu tar det upp hela ryggsäcken, så jag har lämnat tröjan på jobbet för stickning på kafferaster och (ibland) möten.

Jag hoppas den blir klar innan kylan sätter in, för den här kommer att bli riktigt varm!

Sonens nya huvtröja

Min fyraåring har växt ur den gula huvtröjan i ullfrotté som jag sydde åt honom för ett och ett halvt år sedan. (Jag var visst inte så nöjd med den när den just hade blivit färdig, men oj vad den har blivit flitigt använd.) Som tur är köpte jag ju en massa nya ylletyger på Woolpowers fabriksbutik i somras, däribland deras 400-gramskvalitet i en fin skogsgrön färg.

Till den gula tröjan använde jag ett gratismönster på en huvtröja utan dragkedja som jag gjorde om och satte dragkedja i. Nu köpte jag ett mönster som stämde lite bättre överens med det jag ville sy, och jag blev verkligen nöjd. Muddarna är sydda i grå ullribb som fanns i gömmorna. Den räckte inte till att fodra huvan med, så den fållade jag bara, jag tycker inte att det gör något att den inte är fodrad. Jag tror att det här kommer att bli ett av höstens och vinterns stapelplagg.

FO: kofta till den lilla

Redan i våras började jag på en kofta till dottern i Sandnes Tynn Alpakka Ull. Jag hade för lite at det grå garnet, men lyckades till slut hitta mer i en dansk nätbutik som skickade till Sverige till samma pris som inom Danmark. När garnet sedan kom var det till och med samma färgbad som de nystan jag redan hade, så där hade jag tur. Jag lade till några extra ränder i grönt längst ner och längst ut på ärmarna, de finns inte i mönstret men jag tyckte det såg trevligt ut med lite mer färg.

Hon har inte riktigt vuxit i koftan än, men den blir nog mysig senare i höst och vinter.

Sommarens souvenirer

Under sommarens resor har jag handlat lite tyg och garn. Först var vi i Tänndalen, och på en dagstripp till Röros tittade jag in i en trevlig liten garnbutik som jag har glömt namnet på, men jag tror inte det finns mer än en i den stan. De hade ett stort sortiment av Sandnes-garner, men också garn från Hillesvåg ullvarufabrikk som jag inte hade sett tidigare, fast namnet lät bekant. Jag köpte en fin grön härva som nog kan bli inblandad i flerfärgsstickning så småningom.

Sedan åkte vi till stugan i Örnsköldsvikstrakten via Östersund, och där fanns tillfälle att titta in på Woolpowers fabriksbutik. Jag hade hoppats på att hitta ullfrotté i lite roligare färger än den svarta som jag redan har hemma (som jag har sytt en overall och en huvtröja av), och jag blev inte besviken. Jag slog till på en mörkt blågrön längd av 400-gramsväv och två korta bitar 200-gramsväv i turkos respektive rött.

Jag tror att jag bland annat ska sy en tröja med blixtlås till sonen av det tjockare tyget, han börjar växa ur sin gula huvtröja i ullfrotté som han har haft hittills. I övrigt har jag inga särskilda planer för tygerna, men något kommer jag väl på. Alltid är det väl någon som behöver en tröja eller mössa eller så.

WIP: liten kofta

Idag är sista dagen av Me-made-May, och jag lyckades hålla min föresats att använda två plagg per dag som jag själv har gjort, så när som på en dag, tror jag. Jag har inte dokumenterat det i skrift eller bilder och har inte känt något behov av det, det räcker att jag har märkt att det är fullt görbart. Jag har dock kunnat konstatera ett par saker. Dels visar det sig att min slapparkofta passar till mer än jag trodde, dels är det väldigt många av mina koftor som behöver lagas: knappar har trillat av och muddar fransar sig. Särskilt min svarta alpackakofta ser bedrövlig ut, jag måste nog sticka en ny svart kofta snart.

Det här stickar jag på just nu: en kofta till lilltjejen, som jag hoppas kommer att bli lagom till hösten.

Mönstret heter Rice Crispies, och jag har stickat det en gång förut, men den gången gjorde jag om det till en tröja. Nu tyckte jag att det vore fint med en kofta. Jag stickar storleken 18 månader men med lite lösare stickfasthet, så jag hoppas att den passar i höst.

Garnet är Tynn Alpakka Ull från Sandnes, som inte säljs längre. Jag köpte ett gäng nystan när det var utförsäljning, men jag har för lite av det ljusgrå som är huvudfärg, så jag måste antingen hitta mer någonstans eller bli lite kreativ.

Mina barn uppskattar sina stickade plagg, vilket gör mig glad. Idag när jag tog fram en stickad tröja till lilltjejen ropade hon glatt "Ja! Den!", och när sonen såg mig sticka på en kofta till mig själv för ett tag sedan blev han lite besviken över att den inte var till honom. Jag frågade vilken färg han skulle vilja ha om jag stickade en tröja till honom, och då funderade han lite och sade sen "Regnbågsfärgad", så det kanske får bli nästa projekt då, att hitta ett bra regnbågsfärgat garn och sticka en ny tröja till honom.

Me-Made-May 2022

Snart är det maj, och vi vet ju vad det betyder: dags för Me-Made-May. Jag har deltagit några år, med varierande framgång. 

2015 hade jag på mig en sak varje dag som jag hade gjort och lyckades nästan sy två nya plagg. 

2016 hade jag också på mig en sak per dag som jag hade gjort, med fokus på att använda så många av mina sydda plagg som möjligt, vilket gick ganska bra.

2017 fortsatte jag med ett plagg per dag, och skulle också se över de plagg jag använde minst för att göra något åt dem. Den delen av föresatsen blev aldrig riktigt av, men jag noterar med tillfredsställelse att av de fyra plagg jag visade som exempel är numera två omgjorda och passar mycket bättre, och ett har jag gett bort.

2018 hoppade jag över, men 2019 var jag med igen, med samma föresats som tidigare att använda ett plagg per dag, men med tillägget att jag skulle laga och fixa en del slitna plagg. Den delen gick det mindre bra med.

2020 fortsatte jag med min vanliga ambition, med tillägget att jag skulle sy några gravidplagg, vilket jag gjorde, så det var ju en framgång.

2021 skulle jag gräva lite i lådorna och använda alla plagg jag stickade under 2013, men jag kom av mig.

Vad ska jag hitta på i år då? Det ska vara en utmaning men görbart, och jag tror att ett bra sätt att höja ribban är att lova att ha på mig minst två av mina egenhändigt gjorda plagg varje dag. Egentligen skulle jag gärna åta mig att laga och fräscha upp mina kläder, men det faller på "görbart" - jag har inte tid.

Jag ska försöka dokumentera om jag kommer på några extra lyckade kombinationer. Önska mig lycka till!

FO: Seachange

Det var ett tag sedan jag stickade den här koftan, närmare bestämt två år sedan, men bättre sent än aldrig.

Jag tror att alltihop började med att jag köpte en jättestor härva melerat garn på en resa till Tallinn för fem år sedan. Jag tänkte att det vore fint att kombinera den i en tröja eller kofta med blått garn som jag visste att jag hade hemma, och så småningom hittade jag det här mönstret, som dock egentligen är till en tröja. Det var inte alltför svårt att göra om det till en kofta, och jag stickade den under vintern 2019-2020. Sedan fastnade projektet på att jag inte hade några passande band och knappar, och när pandemin just hade slagit till ville jag inte gå i några affärer. Så dök det upp passande band, jag minns inte var jag hittade det, och så hittade jag en påse med träknappar som jag hade köpt på samma Tallinnresa, så då kunde jag äntligen göra färdigt koftan.

Sedan blev den knappt använd på ett bra tag, eftersom jag var gravid och inte kunde knäppa den, och sedan hade jag en period när jag mest hade samma saker jämt (helst oömma och maskintvättbara), men på sistone har jag börjat använda och uppskatta den mer. Den är lite hög i halsen fram, så jag föredrar att inte knäppa den ända upp, men jag tycker mycket om den nu när den har legat till sig lite.

FO: halstub

Förutom alla mina stickade sjalar har jag även en halstub från Woolpower, som jag köpte för att ha på vandring och sånt eftersom den väger så lite, men som jag har använt även till vardags för att det är enkelt att dra den över huvudet utan att vira en sjal en massa varv runt halsen. När jag insåg hur praktisk den är kom jag på att jag skulle sticka en av mjuka och lyxiga restgarner. Så här såg den ursprungliga planen ut:

Det blev ett par små modifieringar längs vägen, till exempel tyckte jag inte att det blev så bra med det spräckliga garnet i första försöket.

Den sista färgen, den gråsvarta, hoppade jag också över, för jag var nöjd efter den mörkblå. Till sist blev den så här.

Garnerna är, nerifrån och upp, från Noro, Malabrigo, Moods of Colors, Fru Valborg, Hazel Knits, A Verb for Keeping Warm och Noro igen. Då har jag ändå en hel del fina restgarner kvar som inte platsade i den här. Det är roligt att gräva i restgarnslagret!

Omklädda stolar

Här har det varit tyst ett tag. Jag stickar, men jag stickar inte färdigt saker, och jag syr, men det är mest lagning av byxor.

För omväxlings skull kan jag visa upp något helt annat. Våra köksstolar har länge varit väldigt slitna, och till slut tröttnade jag på att skumgummistoppningen smulades sönder och hamnade på golvet. Den stora tröskeln var att välja vilket tyg de skulle kläs om i, men när det väl var bestämt gick det ganska smidigt.

Det yttre tyget är ett grovt linnetyg från Ohlssons tyger, och eftersom det är lite glest är det ett lager lakansväv i matchande färg under. Det gamla tyget var fastsatt med nubb, men jag körde med häftpistol. Undersidan av sitsarna skvallrar om att de här stolarna har klätts om flera gånger, och jag är glad över att ha kunnat fräscha upp dem lite. Kanske skulle de behöva ett lager färg också, men det är ingen brådska med det.

Före:

Efter:

Randiga rester

För ett tag sedan frågade min mamma om jag ville ha en bit av ett nattlinne i bomullsribb som hade blivit slitet upptill, men där nederdelen var i fint skick. Visst, sade jag, man kan alltid göra t-shirts till barnen eller så. Sen visade det sig att jag nästan fick ut en hel t-shirt till mig själv av tyget, och då tyckte jag att det var ett bättre sätt att använda så mycket som möjligt av det. Jag lade ut mönsterdelarna så att jag kunde använda fållen som redan fanns. Det fanns inte plats för ärmar i samma tyg, men jag visste att jag hade rester av ett annat randigt tyg som jag tyckte skulle passa.

Mönstret är Tonic Tee, som jag tycker så mycket om, och tröjan är mycket mjuk och skön. Kanske är den mest en hemmatröja, men jag är ändå supernöjd över att ha fått ut en tröja av bara resttyger.

Nu har jag så smått börjat på nästa syprojekt: en skjortklänning i blått linne. Det kanske är ett lite konstigt projekt att ta sig an i januari, men jag har inte så mycket sytid, så det är lika bra att börja nu. I helgen gick jag igenom mönsterdelarna och såg till att jag hade rätt delar utskrivna, så nästa gång jag har en stund för mig själv (och lite golvyta) ska jag börja klippa i tyget.