2022 och 2023

2022 har varit ett helt okej år för egen del, fast det lämnade en del övrigt att önska i fråga om omvärldens tillstånd. Senare delen av hösten har dessutom varit ganska utmattande, med covid, magsjuka och influensa (eller vad det nu var) inom loppet av två månader.

Inget överflöd av tid och energi för att sy och sticka alltså, och det märks. Enligt Ravelry stickade jag bara färdigt nio saker, vilket är min absoluta bottennotering. Fem av dessa var till mig själv. Bland annat stickade jag en kofta som jag varken har skrivit om eller sytt fast knappar i (men som jag ändå använder då och då). Kanske dyker den upp här en vacker dag. Flitigt använd är i alla fall min halstub.

Jag har inte sytt mycket heller, fyra projekt har det blivit: två klänningar, en t-shirt och ett par trosor. Klänningarna har jag inga bilder på, men t-shirten har jag i alla fall skrivit om.

Jag har i och för sig inte köpt mycket kläder heller, mest basplagg som strumpor och strumpbyxor. Proportionerna mellan de tre kategorierna är alltså ungefär som tidigare år.

Jag har köpt 1850 gram garn och stickat upp ungefär 1250 gram, så lagret har ökat med ungefär 600 gram. I år ska jag verkligen försöka göra av med mer garn än vad jag köper, annars har jag nog inga löften eller planer inför året.

Me-Made-May 2022

Snart är det maj, och vi vet ju vad det betyder: dags för Me-Made-May. Jag har deltagit några år, med varierande framgång. 

2015 hade jag på mig en sak varje dag som jag hade gjort och lyckades nästan sy två nya plagg. 

2016 hade jag också på mig en sak per dag som jag hade gjort, med fokus på att använda så många av mina sydda plagg som möjligt, vilket gick ganska bra.

2017 fortsatte jag med ett plagg per dag, och skulle också se över de plagg jag använde minst för att göra något åt dem. Den delen av föresatsen blev aldrig riktigt av, men jag noterar med tillfredsställelse att av de fyra plagg jag visade som exempel är numera två omgjorda och passar mycket bättre, och ett har jag gett bort.

2018 hoppade jag över, men 2019 var jag med igen, med samma föresats som tidigare att använda ett plagg per dag, men med tillägget att jag skulle laga och fixa en del slitna plagg. Den delen gick det mindre bra med.

2020 fortsatte jag med min vanliga ambition, med tillägget att jag skulle sy några gravidplagg, vilket jag gjorde, så det var ju en framgång.

2021 skulle jag gräva lite i lådorna och använda alla plagg jag stickade under 2013, men jag kom av mig.

Vad ska jag hitta på i år då? Det ska vara en utmaning men görbart, och jag tror att ett bra sätt att höja ribban är att lova att ha på mig minst två av mina egenhändigt gjorda plagg varje dag. Egentligen skulle jag gärna åta mig att laga och fräscha upp mina kläder, men det faller på "görbart" - jag har inte tid.

Jag ska försöka dokumentera om jag kommer på några extra lyckade kombinationer. Önska mig lycka till!

2021 och 2022

När jag försökte reflektera över året som gått kändes det som ett ganska trist år på många sätt, men när jag läser vad jag skrev förra året inser jag att jag inte är fullt lika slut som då, i alla fall. Vi blev vaccinerade, jag började jobba igen efter föräldraledigheten och under årets två sista månader jobbade jag till och med på kontoret, inte hemma. Det ledde till lite större variation i vad jag hade på mig, vilket ju var ett problem förra året.

Jag använde ungefär 950 gram garn under 2021 och köpte 1700 gram. Det var ett inköp med anledning av Yll och tylls adventskalender som stod för överskottet, på sätt och vis synd när jag var så nära att gå plus minus noll, men inget jag ångrar.

Jag stickade sex saker till mig själv: två par vantar, två mössor, en tröja och ett par sockar. Jag sydde också sex saker: fyra par underbyxor, en huvtröja och en klänning. Under året köpte jag ett par skor och ett par jeans. Däremot glömde jag helt bort mina föresatser att sticka färdigt de två större pågående projekten, de är fortfarande oavslutade. Ja ja.

De stickade plagg jag har uppskattat mest är mössan Capitol och tröjan Seascale. Mössan har legat i fickan på en av mina jackor och använts dels av mig, dels av treåringen när vi inte har hittat hans mössa. Han gillade den så mycket att vi till slut bestämde att det nu är hans mössa.

Och tröjan blev verkligen lyckad, garnet är väldigt mjukt och skönt och passformen är bra.

Bland det jag har sytt är det klart att de fyra paren underbyxor (två kommer i ett eget inlägg snart) används mycket, men nöjdast är jag ändå med min ultimata huvtröja. Den blev precis så fin, skön och användbar som jag hade tänkt. Ett lätt och mjukt lager ull under jackan (eller inomhus) är aldrig fel.

Jag håller inte lika noga reda på kläder jag har lagat och gjort om, men apropå ullfrottétröjor kan jag meddela att jag äntligen har satt in en ny dragkedja i den gröna tröjan som hade en lite för kort dragkedja och som därför såg lite konstig ut kring kragen. Nu går dragkedjan ända upp och tröjan är ännu bättre.

Har jag några nyårslöften och planer då? Nej, inte direkt. Jag har en liten lista på saker jag vill sy och sticka, men ingen stor plan för året, och det vill jag nog inte heller ha. Kanske är min föresats att inte ta mig vatten över huvudet, det är nog så viktigt.

Me-Made-May 2021

Jag har redan nämnt att min stickpepp, och min lust att använda det jag har stickat, har vacklat lite på sistone. Det har varit vinter och pandemi, så knappt någon har sett mig utan ytterkläder, och jag ammar och tillbringar timtal i lekparker, så kraven på mina kläder är rätt specifika. Jag har använt gott om stickade sockar, vantar, sjalar och mössor och mina ullfrottétröjor, men annars har det varit väldigt enahanda.

Nu när det snart är dags för Me-Made-May kände jag inte alls för min vanliga föresats att varje dag ha på mig något jag själv har gjort. I princip gör jag redan så, men vad åstadkommer jag genom att ha på mig min ullfrottétröja 30 dagar i rad till? Istället kom jag på att jag ska gå tillbaka i tiden och använda mina första hemgjorda plagg, och i förekommande fall fixa till dem eller göra mig av med dem.

På Ravelry hittar jag 15 plagg som jag stickade till mig själv (eller som jag stickade och har behållit) 2013, som var året jag började sticka. Av dessa har jag tappat bort ett par halvvantar, och ett par sockar ligger i sommarstugan, men de övriga 13 plaggen ska jag försöka använda under maj månad, om vädret tillåter. Som det ser ut nu kommer det att vara alldeles perfekt väder för stickat och ylle åtminstone i början av maj.

Bland dessa 13 saker vet jag att det finns sådant jag använder flitigt och sådant jag nästan aldrig har på mig. Den största utmaningen blir nog att lista ut vad jag ska göra med den sistnämnda kategorin. Fortsättning följer!

2020 och 2021

Kring årsskiftet brukar jag (originellt, jag vet) försöka summera det gångna året och planera för det kommande. När jag nyss plockade fram notisblocket där jag skriver upp mina projekt och in- och utflödet av garn blev jag lite ställd. Till skillnad från tidigare år, när jag ofta har stickat 10-12 saker till mig själv och sytt lika många, så har jag under 2020 bara avslutat fyra stickade och fyra sydda projekt till mig själv. Jag brukar också notera hur många plagg jag köper eller får, men i år har jag ingen slutgiltig siffra på det, eftersom jag fick en del kläder under året som jag inte vet om jag ska behålla eller ge vidare.

Kanske tråkigare än det låga antalet är att jag knappt ens har använt mina färdiga stickningar. Det rör sig om ett par sockar, en kofta, en sjal och ett par halvvantar, och jag känner mig bara inte särskilt inspirerad av dem, fastän jag rent objektivt tycker att de blev fina.

Det jag sydde kom till större användning, eftersom det var gravid- respektive amningskläder. Särskilt den blå kjolen använde jag hur mycket som helst.

Sedan ska det sägas att jag har stickat och sytt till barnen också, så det har inte varit fullständig torka.

Planer då, har jag några sådana? Även där är entusiasmen ganska liten. Jag ska försöka avsluta mina två pågående stickprojekt, även långköraren den estniska tröjan. Sedan finns det några saker jag vill sy: en skjortklänning eller två och kanske den ultimata svarta huvtröjan. Det vore dessutom lite spännande att sy ett par byxor. I övrigt har jag svårt att leva mig in i en tillvaro där jag klär mig med något annat syfte än att inte frysa i lekparken, så min fantasi tryter.

Däremot vill jag fortsätta laga mina kläder och sy om sådant som inte används. Nyligen har jag till exempel för första gången nött hål i mina handstickade sockar, så det är dags att komma igång med stoppning. Det finns också ett gäng vantar som väntar på samma behandling.

Vad gäller garnförbrukningen har jag stickat upp ungefär 1100 gram och köpt ungefär 1450 gram, så jag har gått ungefär 350 gram plus. Det vore bra att vända trenden och sticka upp mer än jag köper, men med min brist på inspiration vet jag inte riktigt hur det ska gå till.

Me-Made-May och en annan plan

Det är maj och dags för Me-Made-May igen. Tanken är, som vanligt, att man ska se till att använda de kläder man själv har gjort och utmana sig själv lite, men inititivtagaren Zoe Edwards föreslår att man är lite snäll mot sig själv mitt i corona-kaoset och kanske inte sätter ribban så högt.
Jag brukar aldrig orka sätta ribban särskilt högt, självpåtagna deadlines och måsten brukar inte vara vad jag behöver. Jag gör alltså ungefär som vanligt och formulerar min utmaning till mig själv så här:
Jag ska varje dag använda minst ett plagg jag har sytt eller stickat. Dessutom ska jag försöka sy ett par saker - jag återkommer till det.

Den 1 maj kom jag ihåg att föreviga den svarta långärmade t-shirten jag sydde förra året men aldrig visade upp. Mönstret är som vanligt Tonic Tee (men den långärmade varianten verkar inte finnas kvar?), tyget är bomullsribb från Andersson och Hjalmarson. Den 2 maj var vi ute på utflykt i skogen, och då passade min ullfrottétröja bra.

Den 3 maj använde jag två riktiga favoritplagg: randig t-shirt och randig slapparkofta. Idag testar jag en nysydd kjol som ska få ett eget inlägg framöver. Dessutom har det varit ganska kyligt ute alla dessa dagar, så jag har använt stickade sockar, sjal, mössa och vantar regelbundet. Förresten är det kyligt inne också, eftersom vi har fel på elementen i lägenheten.
Jo, angående de här andra planerna och syprojekten. Vi väntar tillökning igen, i slutet av augusti om allt går som det ska. Jag har förstås kvar mammakläder från förra gången, men det är ju roligt att förnya sig, och dessutom infaller ju perioden maxi-mage (mega-mage) under en helt annan årstid den här gången. Del två av min Me-Made-May-plan är alltså att fylla några luckor i mamma-garderoben. För inspiration i planeringen lyssnade jag bland annat på ett podcastavsnitt om att sy mammakläder.
Jag saknade framför allt en kjol för varmt väder; klänningar har jag, men man kanske inte alltid vill gå i klänning. Det är alltså en sådan jag har sytt, och den blev färdig första maj, så jag räknar den till Me-Made-May. Därutöver tänker jag mig att jag ska sy en klänning och kanske något mer. På den punkten är planen kanske inte helt klar. Jag ber att få återkomma!

Me-Made-May, slutet - och nya planer

Jag fullföljde den del av mina Me-Made-May-föresatser som gick ut på att ha något hemsytt eller hemstickat på mig varje dag, även om jag blev allt sämre på att dokumentera det. Mot slutet kom till exempel min randiga slapparkofta fram.

Ullfrottétröjan jag sydde nyligen kom också fram och värmde skönt under ett par kyliga dagar.

Den delen av föresatserna som handlade om att laga och fräscha upp mina sydda och stickade plagg fullföljde jag däremot inte. Det är helt enkelt inte läge för självpåtagna måsten som kräver ostörd tid hemma. Någon gång ska jag ta tag i alla lösa knappar och fransiga kanter, men det blev helt enkelt inte nu.
Och när Me-Made-May är över börjar Summer of Basics. Under juni, juli och augusti ska jag försöka sy och/eller sticka tre basplagg (vilket som vi vet är ett relativt begrepp). Jag har gjort detta två gånger förut, första gången blev jag färdig med alla tre plagg på utsatt tid men andra gången dröjde det lite längre. Vi får se hur det blir i år, men det känns i alla fall bra att ha en plan.
En stickad kofta är aldrig fel, även om jag inte med bästa vilja i världen kan hävda att jag behöver fler sådana. Jag köpte nyligen ett alpacka-silke-garn till nedsatt pris och tänkte sticka en lite lyxig kofta av det. Det ska bli en Empire Ave. Cardigan, som jag har stickat en gång förut och tycker sitter fint.
Vad jag ska sy är en annan fråga. Ett tag funderade jag på att köpa svart trikå till t-shirts, basplaggens basplagg, men jag vill försöka sy av tyg jag redan har, så jag har letat lite i gömmorna och hittat några bitar som borde kunna räcka till en enkel topp i alla fall, och så vill jag försöka mig på en skjortklänning. Jag ska fundera lite till och rota lite mer i lådorna, så får vi se.

Me-Made-May 2019: mina föresatser

Förra året deltog jag inte i Me-Made-May, eftersom jag hade annat att tänka på, men jag har deltagit tre gånger tidigare. Min baslinje har varit att ha (minst) ett plagg på mig per dag som jag har stickat eller sytt. De första två åren tänkte jag dessutom lite extra på mina sydda plagg, och tredje gången funderade jag lite på det jag har sytt och stickat men inte använder.
I år har jag kommit fram till något i den här stilen: jag ska ha på mig minst ett plagg per dag som jag själv har gjort, och jag ska under månadens lopp använda alla t-shirts/skjortor/toppar jag har sytt själv (i alla fall alla som väderleken tillåter - jag kanske hoppas över ulltrikåtröjorna).

Dessutom ska jag jobba på att försätta mina handgjorda plagg i dugligt skick: laga om det behövs, sy i knappar, kanske ändra det som inte sitter bra.

Jag har en blå kofta med fransiga muddar, en svart och en lila kofta som har tappat varsin knapp, diverse sömmar som behöver bättras på och lösa trådar som behöver fästas. Det är inte så kul, men det är kanske bästa sättet att se till att mina handgjorda plagg kommer till användning (och är i sig ett tecken på att jag redan är ganska bra på att använda dem).

Kanske faktiskt en sommarplan

Jag har inte särskilt hög ambitionsnivå för min stickning och sömnad just nu och vill inte ålägga mig själv alltför mycket, men kanske ska jag ändå försöka genomföra Summer of basics i år igen - sy eller sticka tre plagg som behövs i min garderob. Jag blev så nöjd med de tre plaggen från förra året, mest har jag använt min Plantain.

Vad vill jag då göra i år? Jag har tänkt mig en stickning och två syprojekt. Jag har ju tidigare i år köpt några lyxgarner för att sticka en randig kofta, och nu ska jag börja på den. Det blir kanske inte ett klassiskt basplagg, men den kommer nog att passa in i min garderob utan problem. 

Sedan är det frågan om vad jag ska sy. Nu när det har varit så varmt har jag önskat att jag hade fler sommarkjolar med fickor, så det får bli det ena projektet. Till det kommer jag att använda mitt egenritade mönster som jag har kopierat från en gammal kjol jag har slitit ut, och något tyg ur gömmorna.
Vad gäller det andra vet jag inte vilken ambitionsnivå jag ska ha. Det som verkligen saknas i min garderob är skjortklänningar, men det jag är inte säker på om jag har något lämpligt tyg hemma. Jag skulle också gärna vilja sy en skjorta, kanske utan krage. Jag har det här mönstret och förmodligen tyg till det. Jag vet bara inte om det är ett för komplicerat projekt, som vanligt under sommaren kommer jag nog att vara borta från min symaskin en hel del. Samtidigt är det kanske bättre att ha en ambitiös plan för ett plagg som jag behöver än att fega ur och sy något enkelt som jag egentligen inte har behov av just nu?

Planer av ett annat slag

När jag planerar mina sy- och stickprojekt inför en ny säsong brukar jag hela tiden vara fullt medveten om att jag egentligen inte behöver mer kläder. Jag utgår från vilka tyger och garner jag har i gömmorna och vad jag känner för att sy eller sticka. Inför den här vintern och början av våren är det ett lite annat läge. Vi väntar nämligen tillökning i mars, så jag behöver fylla på garderoben med plagg med plats för magen.
I min planering har jag haft stor glädje av att läsa om andras planer och erfarenheter, till exempel här och här och andra inlägg på samma blogg. Åsikterna verkar gå isär om huruvida man ska orka sy kläder för en så begränsad period, men på samma sätt kan man fråga sig om man verkligen ska köpa kläder för en så begränsad period. Jag tycker mig se på vänner och bekanta som har eller väntar barn att de plagg som passar under graviditeten används väldigt flitigt, så jag tror att det kommer att vara lika väl investerad tid som att sy vad som helst för normala förhållanden, när jag har fler olika plagg att välja mellan.
Jag har klarat mig längre än jag trodde jag skulle göra med mina vanliga kläder, även om det ena paret byxor efter det andra har blivit förpassade till kassar på vinden. Nu, i sjätte månaden - ett skede som vi kan kalla midi-mage - funkar fortfarande vissa kjolar, många t-shirts och en hel del klänningar. Av mina egensydda plagg är det mina t-shirts - Plantain och Tonic - som jag använder mest, och de stickade koftorna passar förstås fortfarande bra. Tova trodde jag att jag skulle använda en del, men den har hunnit bli lite för trång vid det här laget.
För perioden maxi-mage (eller mega-mage) får jag ta till mönster som faktiskt är avsedda för mammakläder. Till att börja med ska jag sy några Cordelia av Zoe, vars blogg jag länkade till ovan. Maxi-magen kommer att infalla när det antagligen är ganska kallt, så förutom linnen borde jag nog sy något med ärm också. Så här borde jag kunna fixa till exempelvis en Tonic med plats för magen.
Det blir inga bilder på magen idag, men det kommer!

Nya utmaningar

Jag konstaterade någon gång i mitten av maj att mina storslagna planer om att se över mina mindre lyckade plagg under Me-Made-May inte skulle bli av. Däremot fortsatte jag månaden ut med att ha på mig minst en sak per dag som jag själv hade stickat eller sytt. Jag har inte dokumenterat det hela alls, men jag minns att även mot slutet var det mest koftor, hemma gick jag en del i trikåklänning men kjolar använde jag knappt alls. Jag tänker inte dra några långtgående slutsatser av detta, annat än att jag tidvis var ganska utarbetad och inte orkade bry mig så mycket om kläder.
Jag har fortfarande mycket att göra, men har återfått lite initiativförmåga och kreativitet. Därför har jag börjat fundera lite på att haka på utmaningen Summer of Basics Make-along, som går ut på att sy eller sticka tre basplagg under de tre sommarmånaderna.
Det finns i och för sig två små hakar med det här för min del. Den ena är att jag har ganska mycket av det som jag egentligen räknar som basplagg, så jag tänker tolka begreppet ganska löst som "plagg jag tror att jag kommer att ha väldigt stor användning för". Den andra är att jag verkligen har många stickade plagg och alltså gärna skulle sy lite, men under sommaren brukar min tillgång till symaskin vara begränsad, så det är osäkert om jag kommer att hinna det jag vill.

Min plan är som följer. För det första ska jag använda den gröna ullfrottén jag köpte i höstas och sy en huvtröja. Den tanken har funnits sedan förra sommaren, när jag frös så mycket uppe i fjällen, och eftersom jag ska fjällvandra i sommar igen måste jag nu göra slag i saken och sy den där huvtröjan.
För det andra har jag tre härvor mjukt svart garn som är tänkt att bli en kofta, och nyligen slog mig tanken att jag vill sticka en Hitofude. Jag har tillräckligt många (eller nej, har man någonsin tillräckligt många?) svarta koftor i mer figurnära modell med knäppning, och nu vill jag ha en sådan här lite ovanligare modell som jag ändå tror att jag kommer att använda ofta.
För det tredje har jag lite svart trikå på lager som jag tänkte sy en Plantain av, kanske med trekvartsärm, kanske med kantband i en annan färg. Vi får se.
Det här är nog görbart, och alla tre sakerna faller inom åtminstone min definition av basplagg. Då drar vi igång!

Me-Made-May 2017: mina föresatser

Även i år har jag tänkt genomföra Me-Made-May för att se till att faktiskt använda de kläder jag stickar och syr. De senaste två åren har jag lyckats använda något jag själv gjort varje dag under hela maj, och utöver det har jag haft andra föresatser som gått ganska bra, om än inte lyckats helt. I år ser min plan ut så här:

Varje dag under maj månad ska jag ha på mig något jag har stickat eller sytt. Dessutom ska jag se över de egenhändigt gjorda plagg jag använder minst, fundera över varför jag inte använder dem och försöka åtgärda problemet.

Ett sätt att göra det kan vara genom att fundera ut vad de kan kombineras med eller vilka situationer de passar till, så att jag börjar använda dem mer. Ett annat sätt är att laga dem om de är trasiga, sy om dem om de inte passar så bra och så vidare. Slutligen kan det resultera i att jag ger bort dem, repar upp stickade plagg eller slaktar sydda plagg och använder tyget till något annat.

De här plaggen hör till dem jag ska ta itu med i maj, och det finns fler kandidater. Vi får se hur många av problemen jag lyckas lösa!

FO: en riktigt mysig sjal

Jag repade inte upp den där sjalen jag hade tvivel om ändå. Istället stickade jag envetet vidare, och nu är den färdig och ungefär lika lång som jag själv.

Ursäkta att jag ser lite bister ut på bilderna, det var ganska kallt.
Det har varit ett ganska enahanda arbete, men på kafferaster och framför tv:n gör det inget, och resultatet blev fint. Garnet är Verkegårds Fårö tunn, och jag gissar att det är färgerna naturgrå och varmröd. Jag köpte dem just för att använda tillsammans, det är ju en klassiskt vintrig kombination, tycker jag.

Jag har fått lite ny stickpepp och ny inspiration också. Av någon anledning handlar de flesta av mina idéer just nu om flerfärgsstickning, man skulle ju kunna tro att den estniska tröjan fyllde det behovet hos mig, men det verkar finnas utrymme för mer. Ett av mina planerade projekt får skjutas lite på framtiden, eftersom jag just nu inte har två matchande garner i samma tjocklek för det, men de här vantarna har jag börjat på så smått, bildbevis kommer.

Inför hösten

Det gick väl sådär med mina planer för sommaren. Jag stickade visserligen den där silvergrå sjalen och har kommit ganska långt på ärm nummer två på min estniska tröja, men linnelinnet är fortfarande bara en provlapp och något av ett sorgebarn. Icke desto mindre har jag gått vidare till att fundera på vad jag vill sy och sticka i höst.
Efter en fjällvandring i augusti känner jag mig mycket motiverad att bättra på min garderob med tunna men varma kläder. Jag tänker mig tröjor i ulltrikå, och framför allt har jag stora planer på en huvtröja i ullfrotté. Jag har redan köpt ett mönster, och nu ser jag ivrigt fram emot syfestivalen för att hitta tyg där. Eventuella rester av dessa tröjor ska omvandlas till foder till stickade vantar och mössor, för ökat skydd mot vinden.
Förutom det kan jag inte med bästa vilja i världen säga att det finns några luckor i min garderob, men det hindrar mig inte från att ha planer. För det första är jag sugen på ett par flerfärgsstickade vantar, eftersom jag har så många fina mönster hemma: lettiska, estniska och mer moderna, plus en egen design som jag går och grunnar på. För det andra var det länge sedan jag stickade en tröja, och nyligen köpte jag ett garn gjort av ull och nässlor som jag gärna vill använda. Jag har funderat på tröjan Gretel, som har en fin struktur och verkar sitta snyggt på dem som har stickat den (ofta ett av mina urvalskriterier!), men det är inte hugget i sten.

Sommarplaner

Det börjar dra ihop sig till ledighet, och en viktig post på packlistan när jag ska fly stan och hänga i olika sommarstugor är material till sommarens stickprojekt. Jag är nästan klar med min röda tweedkofta, det saknas bara knappslåar och halsringning. Vad står då näst på tur?
För det första ska min estniska tröja få följa med som sommarstickning. Jag har börjat på ärm nummer två och tror att jag kan komma en bit på den när jag får lite ledigt.

För det andra vore det roligt med ett lite mindre projekt än en tröja eller kofta, gärna något som kan komma till användning innan det blir höst. En sjal passar bra in på de här kriterierna. Jag har ett par fina härvor hemma som är tänkta att bli sjalar, och jag tror att jag ska börja med en fint silvergrå härva.
För det tredje har jag två härvor lingarn hemma som jag är sugen på att göra något av. Jag har funderat ett tag på om ett stickat linne (ett linnelinne!) är något för mig, men jag tror att jag först måste göra en provlapp för att se om den masktäthet som krävs för det jag har i åtanke är uthärdlig att jobba med.

Jag kommer att vara borta från min symaskin en stor del av sommaren, och egentligen hade jag velat sy ett par shorts innan jag lämnar den, men jag tror inte att det blir av. Jag kanske klarar mig ändå.

Me-Made-May 2016: mina föresatser

Vårvädret kommer lite långsammare än jag skulle önska, men icke desto mindre är det snart maj, och jag ska för andra gången haka på Me-Made-May, som går ut på att utmana sig själv att använda de kläder man syr och stickar i en omfattning som utgör just en utmaning för en själv. Förra året lyckades jag använda något av mina egenhändigt tillverkade plagg varje dag, men hade dessutom tänkt sy två plagg under månadens lopp, vilket jag inte riktigt hann.
Precis som då tänker jag nu att jag av bara farten använder mina stickade koftor, sockar och vantar så snart vädret tillåter (och det gör det ju nästan jämt, även i maj). Det är därför en större utmaning för mig att jobba med sydda saker.

I år tänker jag dels återigen ha på mig något jag gjort varje dag, dels se till att jag under månadens lopp använder så många av mina sydda plagg som möjligt. 

Om vädret eller mina aktiviteter sätter stopp för vissa plagg är de undantagna. Det här ska bli roligt!

Vårplaner

Nu har det varit både vårdagjämning, påsk och omställning till sommartid. Kan det vara så väl att våren är på väg? Efter att ha blivit färdig med en tjock och varm kofta kan jag börja fundera på vad jag har för plan för våren.
I stickväg har jag inga särskilt storvulna planer. I höstas köpte jag rostrött tweedgarn med koftan Audrey in Unst i tankarna, och jag tror att det nu är dags att omsätta de tankarna i praktiken. Kanske kommer jag att sticka någon sjal också, eftersom jag har några fina härvor på lut och två bröllop att gå på i sommar.
Sömnadsplanerna är lite mer omfattande. För det första har jag en del trikåtyger kvar som ska bli tröjor (Bronte eller Tonic) eller klänningar (Lady Skater, förstås). För det andra har jag nyss fått ett nytt favoritmönster, nämligen Afternoon Blouse - mer om den i ett eget inlägg snart. För det tredje har jag fått lite hybris av att jag är så himla nöjd med mina senaste syprojekt, och känner mig sugen på att ta mig an något lite mer komplicerat. En skjortklänning? En jacka? En långklänning? Jag tror jag ska gå hem och leta inspiration i tyglådan.

WIP: tredje delen av höstplanen

Ingen kan påstå att det är höst längre, det har ju blivit nytt år, jag har åkt både skidor och skridskor och temperaturen har tidvis sjunkit riktigt lågt. Enligt varje tänkbar måttstock har jag alltså misslyckats med tredje delen av min höstplan, nämligen att sticka en tjock randig sjal. Så här ser den ut just nu:

Garnet är Vålberggarn från Wålstedts Textilverkstad, och mönstret är Duke St. Shawl av Glenna C., en designer jag gillar mycket.

Nu gör det inte så mycket att den här inte blev klar innan kylan kom, för jag har en sådan här sjal sedan tidigare:

Den är stickad i Abuelita merino worsted, och är mjukare än vad den randiga kommer att bli, men också lite mindre. En räddare i nöden den här vintern är den i alla fall, och jag är säker på att den randiga också kommer att göra en god insats.

Höststickningen fortsätter

Jag håller mig ganska väl till mina höstplaner på vad jag ville sticka till mig själv. De randiga sockarna är jag som bekant färdig med, koftan har nu betydligt mer än bara en ärm och kommer kanske att bli färdig i helgen, och jag har nystat garn till en sjal (de två nystanen till vänster). Den uppmärksamme kan ana ett visst randigt tema.

Utöver detta pågår viss hemlig stickning, företrädesvis på kafferasterna på jobbet. Det mesta är faktiskt under kontroll.

Hur det går med höstplanerna

Sedan jag började drömma om mina höstplaner för stickningen för precis en månad sedan (argh, jag är så dålig på att uppdatera!) har jag faktiskt avslutat två av mina hemliga projekt och börjat tänka på saker till mig själv. Till att börja med grävde jag fram mina restnystan av sockgarner och började på en socka. En bild på själva det pågående projektet kommer en annan dag, det ligger på jobbet för att jag ska kunna sticka på kafferasterna. Nedan ser ni istället den andra halvan av restgarnshögen, som väntar på att bli socka nummer två.

Det vita nystanet hör dock inte dit. Det är en av de tre härvorna från Amsterdam, som jag har börjat sticka en provlapp av för att se vad för slags kofta de kan bli. Det verkar lovande. Min preliminära plan är att ha både sockar och kofta klara till jul.