Idag är sista dagen av Me-made-May, och jag lyckades hålla min föresats att använda två plagg per dag som jag själv har gjort, så när som på en dag, tror jag. Jag har inte dokumenterat det i skrift eller bilder och har inte känt något behov av det, det räcker att jag har märkt att det är fullt görbart. Jag har dock kunnat konstatera ett par saker. Dels visar det sig att min slapparkofta passar till mer än jag trodde, dels är det väldigt många av mina koftor som behöver lagas: knappar har trillat av och muddar fransar sig. Särskilt min svarta alpackakofta ser bedrövlig ut, jag måste nog sticka en ny svart kofta snart.
Det här stickar jag på just nu: en kofta till lilltjejen, som jag hoppas kommer att bli lagom till hösten.
Mönstret heter Rice Crispies, och jag har stickat det en gång förut, men den gången gjorde jag om det till en tröja. Nu tyckte jag att det vore fint med en kofta. Jag stickar storleken 18 månader men med lite lösare stickfasthet, så jag hoppas att den passar i höst.
Garnet är Tynn Alpakka Ull från Sandnes, som inte säljs längre. Jag köpte ett gäng nystan när det var utförsäljning, men jag har för lite av det ljusgrå som är huvudfärg, så jag måste antingen hitta mer någonstans eller bli lite kreativ.
Mina barn uppskattar sina stickade plagg, vilket gör mig glad. Idag när jag tog fram en stickad tröja till lilltjejen ropade hon glatt "Ja! Den!", och när sonen såg mig sticka på en kofta till mig själv för ett tag sedan blev han lite besviken över att den inte var till honom. Jag frågade vilken färg han skulle vilja ha om jag stickade en tröja till honom, och då funderade han lite och sade sen "Regnbågsfärgad", så det kanske får bli nästa projekt då, att hitta ett bra regnbågsfärgat garn och sticka en ny tröja till honom.
