FO: Lilla Karlsö i blått

De senaste åren har jag av min sambo fått garn i julklapp som är ämnat åt tröjor (eller annat) till barnen, så det blir liksom en present både till mig och till dem. Julen 2021 fick jag alpackagarn som jag inte riktigt kom på något bra projekt till, men julen 2022 fick jag sedan Rauma finull i delvis samma färger, och då föll det på plats.

Det var ett tag sedan jag stickade någon tröja till sonen som nu fyller fem, jag har helt enkelt blivit lite lat och inte orkat nu när han börjar bli så stor. Nu kom jag på att jag kunde sticka en tröja i dubbelt garn, finull och alpacka.

Mönstret är Lilla Karlsö, som jag har stickat en gång förut. Jag gjorde ränderna lite annorlunda än i mönstret, eftersom jag hade färre kontrastfärger, och valet av färger bestämdes av vad jag hade hemma (det är Rauma finull kombinerat med antingen Drops Alpaca eller Drops Lace), men jag gillar resultatet.

Det här är lite stickigare garn än vad jag brukar använda till barnens kläder, och sonen började med att säga ”Tack mamma, den passar, men den sticks lite”, men han har ändå använt den ett par gånger sedan den blev färdig.

FO: karantänsockar

Efter att ha klarat oss undan covid ända sedan pandemins början åkte vi till sist på det för någon månad sedan. Jag hade lämnat min stickning på jobbet när jag gick hem en måndag eftermiddag, på kvällen kände jag mig hängig och på tisdagen var jag sjuk. Där satt jag alltså fast hemma utan stickning och blev tvungen att lägga upp något nytt. Ett par sockar kändes lagom.

Garnet köpte jag på syfestivalen i oktober, det är från Regia och kändes bra att sticka med. Jag har lite svårt att hitta ett sockgarn som jag riktigt trivs med och som inte är alltför dyrt, men det här kanske kan vara det jag letar efter.

Mönstret är A Nice Ribbed Sock, eller jag utgick från det mönstret i alla fall. Många av mina stickade sockar börjar bli lite slitna, så det var bra att få ett nytt par nu när det börjar bli kallt.

FO: The Capitol, igen

För snart två år sedan stickade jag mössan The Capitol, som var både snygg och rolig att sticka, tyckte jag. Någon gång förra vintern lånade jag ut den till sonen när vi inte kunde hitta hans mössa - och nu tror säkert någon att historien kommer att sluta med att han tappade bort den, men så var det inte alls. Tvärtom blev han förtjust i den och ville använda den igen, och uppskattning för stickat är ju något jag vill uppmuntra, så den fick helt enkelt övergå till att bli hans mössa.

Nu fick jag lust att sticka den igen så att jag också skulle få ett exemplar. Jag använde finullgarn från Båvens spinnhus som blev kvar från den här tröjan, det räckte inte riktigt till hela mössan, men det var inte svårt att hitta lite vitt tvåtrådigt garn att skarva med. 

En lätt och skön mössa som går att ha under cykelhjälmen. Jag är nöjd!

FO: kofta till den lilla

Redan i våras började jag på en kofta till dottern i Sandnes Tynn Alpakka Ull. Jag hade för lite at det grå garnet, men lyckades till slut hitta mer i en dansk nätbutik som skickade till Sverige till samma pris som inom Danmark. När garnet sedan kom var det till och med samma färgbad som de nystan jag redan hade, så där hade jag tur. Jag lade till några extra ränder i grönt längst ner och längst ut på ärmarna, de finns inte i mönstret men jag tyckte det såg trevligt ut med lite mer färg.

Hon har inte riktigt vuxit i koftan än, men den blir nog mysig senare i höst och vinter.

FO: Seachange

Det var ett tag sedan jag stickade den här koftan, närmare bestämt två år sedan, men bättre sent än aldrig.

Jag tror att alltihop började med att jag köpte en jättestor härva melerat garn på en resa till Tallinn för fem år sedan. Jag tänkte att det vore fint att kombinera den i en tröja eller kofta med blått garn som jag visste att jag hade hemma, och så småningom hittade jag det här mönstret, som dock egentligen är till en tröja. Det var inte alltför svårt att göra om det till en kofta, och jag stickade den under vintern 2019-2020. Sedan fastnade projektet på att jag inte hade några passande band och knappar, och när pandemin just hade slagit till ville jag inte gå i några affärer. Så dök det upp passande band, jag minns inte var jag hittade det, och så hittade jag en påse med träknappar som jag hade köpt på samma Tallinnresa, så då kunde jag äntligen göra färdigt koftan.

Sedan blev den knappt använd på ett bra tag, eftersom jag var gravid och inte kunde knäppa den, och sedan hade jag en period när jag mest hade samma saker jämt (helst oömma och maskintvättbara), men på sistone har jag börjat använda och uppskatta den mer. Den är lite hög i halsen fram, så jag föredrar att inte knäppa den ända upp, men jag tycker mycket om den nu när den har legat till sig lite.

FO: halstub

Förutom alla mina stickade sjalar har jag även en halstub från Woolpower, som jag köpte för att ha på vandring och sånt eftersom den väger så lite, men som jag har använt även till vardags för att det är enkelt att dra den över huvudet utan att vira en sjal en massa varv runt halsen. När jag insåg hur praktisk den är kom jag på att jag skulle sticka en av mjuka och lyxiga restgarner. Så här såg den ursprungliga planen ut:

Det blev ett par små modifieringar längs vägen, till exempel tyckte jag inte att det blev så bra med det spräckliga garnet i första försöket.

Den sista färgen, den gråsvarta, hoppade jag också över, för jag var nöjd efter den mörkblå. Till sist blev den så här.

Garnerna är, nerifrån och upp, från Noro, Malabrigo, Moods of Colors, Fru Valborg, Hazel Knits, A Verb for Keeping Warm och Noro igen. Då har jag ändå en hel del fina restgarner kvar som inte platsade i den här. Det är roligt att gräva i restgarnslagret!

FO: diverse smått till andras barn

Sedan början av november jobbar jag bara på jobbet igen, och i kombination med årstiden betyder det att jag nästan aldrig är hemma i dagsljus. Stickar gör jag på kafferasterna på jobbet (och på vissa möten), men jag har väldigt lite tid att sy. Jag har en lång lista på saker som behöver lagas, men det går långsamt.

Ett och annat lyckas jag ändå färdigställa. Jag har bland annat stickat presenter till nytillskott i släkten och bekantskapskretsen. En liten pojke har fått de här plaggen, stickade i Cheeky Merino Joy från Rosy Green Wool. Det är en Sunshine Bonnet, en Puerperium Cardigan och Första tossan, och jag siktade på något slags nyfödd-storlek för alltihop. Jag är lite osäker på om jag lyckades, men vintern är lång och plaggen passar nog någon gång innan det blir vår.

Ett annat litet barn i bekantskapskretsen skulle ha fötts ungefär nu, men föddes alldeles för tidigt. Jag har väldigt dålig koll på prematurstorlekar men gjorde en Ravelry-sökning och hittade ett mönster på franska på en liten raglankofta. Min franska är rostig, men räcker för att läsa ett enkelt stickmönster, det var ju ändå mest siffrorna jag var ute efter. Garnet är fingarn från Manduzana.

Jag lever under en illusion om att jag har en massa enstaka härvor med lyxigt garn i gömmorna som man kan plocka fram om man behöver sno ihop en present, men när jag letade efter garn till den här koftan var det bara just det här som funkade, så jag kanske måste köpa på mig lite...

FO: Towards North

Ibland blir jag sugen på att sticka något visst projekt (eller får behov av det) och väljer garn sedan, ibland är det garnet som kommer först. I det här fallet var det garnet. Jag skulle göra en annan garnbeställning på nätet och lade med några extra nystan som jag ändå ville prova, för att komma upp i fri frakt. Bland annat löpte jag ett nystan De Rerum Natura Gilliatt, som jag tyckte skulle passa för en mössa.

Jag letade efter mössor med lite strukturmönster och bestämde mig för Towards North, ett gratismönster som använder lyfta maskor. Jag har ännu inte använt mössan, men projektet fyllde sitt syfte: jag har konstaterat att garnet var trevligt att sticka med, och jag kan absolut tänka mig att använda det mer framöver: till mössor, vantar eller tröjor. I mitt bakhuvud puttrar till exempel en tanke på en riktigt varm tröja till treåringen, så det kanske blir av så småningom.

FO: sjögröna sockar

Sockarna som var min sommarstickning blev klara ganska snart efter mitt förra inlägg, men har inte kommit till användning ännu. Vi har haft en vända med ruggigt väder, men inte riktigt så ruggigt att jag har plockat fram stickade sockar.

De sitter i alla fall skönt, och även om jag minns att jag inte var helt nöjd med färgen när jag fick hem garnet tycker jag nu att den är ganska fin, lite sjögrön sådär.

Jag har lite annat stickat att visa upp så småningom, men däremot syr jag väldigt lite. Ungarna är inne i en kvällspigg period och jag har inte suttit vid symaskinen på flera veckor, tror jag. Lite lappat och lagat för hand blir det (fokus byxor), men jag har en klänning på gång som har väntat på knapphål sedan före sommaren. Ja ja, det kommer väl andra tider.

FO: Seascale

Dags för fler färdiga projekt. Den här tröjan har blivit klar, och jag tycker mycket om den, men har inte använt den än eftersom det är för varmt för ylle just nu.

Mönstret heter Seascale, och det var mycket trevlig stickning, det hände lagom mycket. Jag förlängde ärmarna lite men följde annars mönstret, tror jag.

Garnet är tvåtrådig finull från Båvens spinnhus, och det är så mjukt och skönt. Jag har nästan en hel härva kvar som jag hade tänkt skulle bli vantar, men nu slår det mig att en mössa också kan vara ett bra val för ett så mjukt garn.

Jag råkade ut för ett litet missöde med den här tröjan. Jag brukar sällan använda vita kläder, bland annat för att jag är rädd att spilla kaffe på dem. En dag hade jag den här stickningen i väskan tillsammans med en termosmugg med kaffe. Ni kanske förstår vart den här historien är på väg? Just det, termosmuggen läckte och jag lyckades alltså spilla kaffe på tröjan innan den ens var färdig. Jag blev inte så upprörd som man hade kunnat tro eftersom jag ändå tänkte att det bara var en tidsfråga, och fläckarna bleknade en hel del efter blötläggning, men nog är det ändå typiskt.

FO: the Capitol

Min senaste mössa är färdig, och den var riktigt rolig att sticka. Eftersom den är designad för att efterlikna Kapitoliums kupol innehåller den en del ovanliga element som gjorde stickningen omväxlande.

Jag förlängde den lite för att vara säker på att den skulle gå att dra ner över öronen, och nu passar den perfekt! Den är lite för tunn för den nu rådande kylan, men mjuk och varm på grund av alpackahalten i garnet.

FO: julvanten 2020

Inför julen hade jag stor lust att tröstkonsumera. Den eländiga pandemin och det utmattande i att numera ha två barn gjorde att jag ville skämma bort mig själv. Det fanns flera olika garnadventskalendrar som lockade mig, men jag stålsatte mig och bestämde mig för att använda upp garn istället för att skaffa mer.

Yll och tyll brukar ha en adventsstickning, men i år kostade mönstret pengar, och jag var inte så sugen på att betala för ett mysteriemönster, man vet ju inte vad man får. Istället hakade jag på Järbo garns julvantestickning. Man kan visserligen inte säga att det var en adventskalender eftersom delarna släpptes 13, 15 och 17 december, men det fick duga.

Jag använde garn jag hade hemma: grått från Solkustens spinnverkstad och rödsvart från Ullcentrum. De passar bra ihop i tjocklek och luddighet. Vantarna är fluffiga och sköna, det enda jag borde ha gjort annorlunda är att jag borde ha gått ner i stickstorlek för mudden. De här är de vantar jag använder mest just nu, och då har jag ändå åtskilliga par att välja på.

FO: julklappsvantar

Förra året fick jag i julklapp en stickbok som heter Småstickat, med mönster till en massa vantar, sockar och mössor till barn. Till den här julen när jag skulle sticka vantar till sonen hämtade jag lite inspiration ur den.

Han gillar gult och fascineras av traktorer och liknande, så det blev ett par vantar i gult och grått, där den ena har en traktor och den andra en grävskopa. Traktorn är egentligen hämtad från sockmönstret, och jag fick mixtra lite med maskantalet. Muddarna är inte alls enligt mönstret, utan är inspirerade av Barnehagevotter, som jag har stickat tidigare. Jag gnuggade vantarna lite i vatten så att de drog ihop sig något, men de är ändå lite stora. Mottagandet blev lite svalt eftersom sonen vid det laget var ganska utmattad av allt julståhej, men jag hoppas att han kommer att uppskatta dem så småningom.

FO: tröja i höstfärger

Två-och-ett-halvtåringen här hemma har hittills haft en stickad tröja som passar. Jag tyckte det kunde behövas en till.

För två år sedan, när han var väldigt liten, köpte jag en fin härva guldgult tweedgarn från Fru Valborg på Stickkontakts garnmarknad. Tanken var att sticka en kofta till honom i garnet medan en härva fortfarande räckte, men det blev inte av. Nu plockade jag fram garnet tillsammans med några fina restnystan att kombinera det med.

Mönstret är Flax Light, som är gratis. Jag har tidigare stickat storlek 1-2 år och tyckte att den blev ganska liten, så nu gjorde jag storlek 4-6 år fast sonen inte har fyllt tre än. En för stor tröja växer man ju alltid i, eller hur? Han har inte provat den än, men jag tror att han skulle kunna använda den nu, kanske med uppvikta ärmar.

Förutom det gula garnet från Fru Valborg använde jag Malabrigo Sock i den gröna färgen Ivy och Hazel Knits Artisan Sock i den rödbruna färgen Henna.

Nästa tröja jag stickar till honom blir nog i lite tjockare garn, han börjar bli så stor att det tar rätt lång tid i tunt garn.

FO: tossor och pyttevantar

Familjens minsta medlem har fått några stickade saker som kom till lite i förbifarten. Först stickade jag Första tossan i rester av ett supermjukt alpackagarn, vars fantastiska färgskiftningar inte riktigt går att fånga på bild. När jag stickade efter mönstret blev de gigantiska, så jag repade upp och stickade dem några varv mindre på alla ledder. De är ändå mycket större än  nyfödda fötter, men funkar bra att ha utanpå vanliga strumpor och overall för att värma fötterna lite extra.

Sedan tyckte jag en dag att lillungen nog behövde ett par vantar också. När storebror föddes sydde jag ett par i ulltrikå, men den ena tappades bort, och istället för att sy en ny stickade jag ett par. De här pyttiga sakerna utan tummar är stickade i rester av Drops alpacka.

Sedan dess har det dykt upp en del små vantar bland arvegods, men det kanske inte gör något att det finns flera par nu när vintern närmar sig.

FO: rost och ärg

Titta, man kan sticka klart något fast man har två barn! Visserligen bara ett par halvvantar som tog nästan en månad, och så tar det en månad till innan de hamnar på bloggen, men ändå.

Jag fick ändra lite i mönstret för att de här skulle sitta bra - ta bort två mönsterrapporter på huvuddelen, lägga till ett par maskor på tummen - men nu är jag väldigt nöjd. Med tanke på att mina halvvantar och vantar ibland får rycka in som benvärmare på barn i sele har jag inte heller dåligt samvete för att jag har stickat ytterligare ett par, fast jag har så många.

Det är en tydlig dominans av kalla färger i den senaste tidens stickningar, men det kommer att bli ändring på det framöver. Sonen har önskat sig ett par gula vantar, och jag som själv aldrig använder gult låter hans ord vara lag och planerar inköp av gult garn.

FO: hundtandshalsduk

Min härliga hundtandsmönstrade halsduk är färdig. Jag stickade helt enkelt tills härvorna tog slut och gjorde en någotsånär elastisk avmaskning. Halsduken blev lagom lång att vira ett par varv runt halsen, och strukturmönstret borde göra den varm och skön eftersom det nog håller kvar lite luft mellan maskorna. 

Vädret har börjat bli kyligare nu, men det är inte riktigt dags för tjocka merinohalsdukar än, så jag får vänta med att använda den på riktigt. Däremot har det varit premiär för stickade sockar de senaste dagarna, det känns hemtamt och bra. Fritt fram att fortsätta sticka alltså!

FO: matchande tröjor

Lilla Karlsö, som jag höll på med förut, har varit färdig ett tag men inte visats upp här. Sedan har jag dessutom stickat en liten kofta i samma garn, så syskonen kan matcha varandra till vintern (om jag nu har lyckats med storlekarna så att de passar samtidigt).

Den större tröjan är alltså Lilla Karlsö i storlek 3-4 år, garnet är betydligt tunnare än det rekommenderade men jag fick ändå rätt stickfasthet och tänker mig att det blir en lätt men ändå varm tröja.
Till den lilla koftan har jag använt maskantalet från gratismönstret Sunnyside i storlek 3-6 månader, men stickat den i slätstickning för att jag tyckte det passade bäst med ränderna.
Jag har ingen aning om ifall storlekarna blev rätt, den randiga blev nog större än vad jag hade trott, men de växer ju fort i början, de små liven, så den kanske blir lagom.

FO: två små mössor

För ett tag sedan nappade jag på en förfrågan på Instagram om att teststicka en baby-/barnmössa. Det var Katarina Linnhagen på Hagenhuset som hade gjort mönstret, som nu har blivit släppt.
Jag stickade först ett exemplar i storlek 2-3 år för att kunna prova på tvååringen direkt, och valde garnet Onion No. 4 Organic Wool + Nettles, som jag hade några nystan kvar av efter tröjan Gretel, och som gav (ungefär) rätt stickfasthet. Resultatet blev bra, och sonen har vid flera tillfällen bett att få ha på sig "den stickade mössan" (man skulle kunna tro att han bara har en, ha!) och tycker att den är mysig.
Lagom till att mönstret släpptes lade jag upp till en mössa i mindre storlek till knodd nummer två. Den kommer ju att vara helt ur fas med storebror vad gäller årstiderna, vilket jag ser som en ursäkt att sticka lite nya saker. Den här gången gjorde jag storlek 2-6 månader, vilket borde bli en lagom stor vintermössa åt detta augustibarn.

Jag tycker om mönstret med dess prydliga i-cordkant, och jag föreställer mig att rätstickningens dragspelseffekt gör att en och samma storlek passar ganska länge. Garnet gillar jag också, det är mjukt och trevligt både att sticka i och att ha på sig, och jag tycker om färgskiftningarna som de ljusare nässelfibrerna ger. Ofta när jag har min Gretel på mig blir jag sugen på att sticka mig någon mer tröja eller kofta i garnet, kanske i grått eller vinrött. Nu har jag kaske ett och ett halvt nystan kvar i den här färgen, så det kan bli ytterligare ett par små saker till barnen inför nästa vinter. Kanske en halskrage?

FO: Mörkgrå sockar

Man kan visst sticka också, har jag hört. Ett par sockar är till exempel aldrig fel.

Det är som bekant helt hopplöst att ta bilder av mörkgrå eller svarta plagg, men de är desto bättre att ha i garderoben. Det här är ett par Petty Harbour i Sandnes Sisu. De har ett enkelt och neutralt strukturmönster, men av någon anledning - garnet eller mönstret? - blev de väldigt tjocka och tunga, de väger betydligt mer än vad mina sockar brukar göra. Jag är inte sådär alldeles förtjust i dem, men det kan också bero på att mörkgrått i februari inte direkt känns som ett lyckopiller.