Blå linneklänning, ett år gammal

I januari förra året började jag sy en skjortkläning i blått linne. Jag kände mig så nöjd med att ha börjat i god tid för att kunna ha en färdig klänning till sommaren, och med begränsad sytid såg jag till att kunna göra lite i taget för att ändå komma framåt.

Jag har använt mönstret Bonn, som jag har använt en gång förut för att göra en skjorta som jag tycker väldigt mycket om. Jag kände mig alltså ganska säker på att klänningen skulle passa bra. Tyget är ett linnetyg från Korps som jag köpte på Syfestivalen när det nu var.

Kläningen blev klar till förra sommaren, men det har inte blivit av att ta några vettiga bilder på den. Nu fastnade den i alla fall på en ovettig bild under Me-made-May.

Det är en riktigt härlig klänning, som jag har haft på kalas, på jobbet och på varma dagar.

Jag är inne i lite av en linne-period just nu, jag håller just på att bli färdig med ett par svarta linnebyxor och sneglar lite på mer linnetyg. Det är sommar helt enkelt.

Olika saker med vågor på

Någon gång när jag skulle köpa tyg till barnkläder såg jag också ett tyg som jag inte kunde låta bli att beställa till mig själv. Sedan tog det lång tid innan projektet blev av, men nu har jag i alla fall en Lady Skater i fint tyg med vågor på.

Det här är min femte Lady Skater, och jag använder dem flitigt både som sommarklänningar (förutom den långärmade i ulltrikå) och året om med strumpbyxor. Jag förväntar mig att den här också kommer att bli använd ofta.

Det blev en hel del tyg över, och jag är lite inne på att sy en matchande klänning till lilltjejen, men vi får se om jag hinner före sommaren. Jag har i alla fall hunnit sy ett par snygga Nixie till mig själv.

Byxor gånger två

Maj rusar på som en ångvält med mycket att göra på jobbet och mycket att fixa hemma. Barnen har i alla fall fått nya byxor, matchande till och med.

Tyget är från Paapii och mönstret är Brindille and Twigs Cuff pants. Barnen är nöjda, jag är nöjd.

Sonens nya huvtröja

Min fyraåring har växt ur den gula huvtröjan i ullfrotté som jag sydde åt honom för ett och ett halvt år sedan. (Jag var visst inte så nöjd med den när den just hade blivit färdig, men oj vad den har blivit flitigt använd.) Som tur är köpte jag ju en massa nya ylletyger på Woolpowers fabriksbutik i somras, däribland deras 400-gramskvalitet i en fin skogsgrön färg.

Till den gula tröjan använde jag ett gratismönster på en huvtröja utan dragkedja som jag gjorde om och satte dragkedja i. Nu köpte jag ett mönster som stämde lite bättre överens med det jag ville sy, och jag blev verkligen nöjd. Muddarna är sydda i grå ullribb som fanns i gömmorna. Den räckte inte till att fodra huvan med, så den fållade jag bara, jag tycker inte att det gör något att den inte är fodrad. Jag tror att det här kommer att bli ett av höstens och vinterns stapelplagg.

Randiga rester

För ett tag sedan frågade min mamma om jag ville ha en bit av ett nattlinne i bomullsribb som hade blivit slitet upptill, men där nederdelen var i fint skick. Visst, sade jag, man kan alltid göra t-shirts till barnen eller så. Sen visade det sig att jag nästan fick ut en hel t-shirt till mig själv av tyget, och då tyckte jag att det var ett bättre sätt att använda så mycket som möjligt av det. Jag lade ut mönsterdelarna så att jag kunde använda fållen som redan fanns. Det fanns inte plats för ärmar i samma tyg, men jag visste att jag hade rester av ett annat randigt tyg som jag tyckte skulle passa.

Mönstret är Tonic Tee, som jag tycker så mycket om, och tröjan är mycket mjuk och skön. Kanske är den mest en hemmatröja, men jag är ändå supernöjd över att ha fått ut en tröja av bara resttyger.

Nu har jag så smått börjat på nästa syprojekt: en skjortklänning i blått linne. Det kanske är ett lite konstigt projekt att ta sig an i januari, men jag har inte så mycket sytid, så det är lika bra att börja nu. I helgen gick jag igenom mönsterdelarna och såg till att jag hade rätt delar utskrivna, så nästa gång jag har en stund för mig själv (och lite golvyta) ska jag börja klippa i tyget.

Nixie och Trixie

I maj förkunnade jag att jag skulle sy totalt sju par underbyxor enligt det gratismönster jag tidigare har använt och sedan kosta på mig att köpa ett nytt och testa. Nu blev det istället så att kort efteråt släppte Zoe Edwards en uppdaterad version av sitt mönster, och Jennifer Lauren Handmade hade något slags kampanj, så jag köpte båda hennes mönster på underbyxor, Nixie och Trixie. Sedan blev det inte av att jag testade dem förrän alldeles nyligen.

En finess med Trixie är att det finns en variant med sidostycken eller vad man ska säga, så att mönsterdelarna blir mindre - en fördel om man använder rester från andra projekt. 

Nixie har en fint överlappande detalj i sidan, som dessutom gör att de ligger platt mot kroppen utan någon skavande söm.

Tygerna hade jag på lager, och resåren hittade jag nyligen i en webshop när jag var på jakt efter melerad jeanstråd. Det är vikresår med lite mönster, det känns lite extra fint.

Jag är jättenöjd med båda de här paren, de är bekväma och snygga. Det kommer absolut att bli fler!

Vintage Shirtdress och funderingar kring skjortklänningsmönster

Jag har en vurm för skjortklänningar, vilket nog inte alls framgår av min garderob, jag har en eller kanske två, inte mer. Hur många skjortklänningsmönster har jag dreglat över på nätet? Desto fler. Det finns ett helt gäng av lite olika typ.

Det finns några löst sittande klänningar som många gillar, som Alder och Kalle, men jag är inte så intresserad av dem. Eftersom jag är så pass smal har jag känt tillräckligt ofta att jag drunknar i kläder, och vill helst inte själv sy kläder som känns så.

Jag föredrar mönster med lite mer struktur eller vad man ska säga. Jag skulle gärna prova Hawthorn och Sorrel, jag har planer på en Bonn, som jag tidigare har sytt som skjorta, och mitt senaste projekt var en Vintage Shirtdress.

Jag har haft mönstret i några år, men jag är lite långsam med att ta mig an större projekt. Före sommaren tog jag äntligen mod till mig och klippte ut den. Jag använde ett tyg som jag har köpt second hand, det är helt uppenbart bomull. Jag kröp omkring på golvet i gillestugan ett par kvällar och mätte och funderade för att mönsterpassa på de viktigaste ställena (mitt fram och i midjesömmen mitt fram och mitt bak), och jag är nöjd med hur det blev. Jag sydde färdigt det mesta före sommaren, men sedan blev den liggande i väntan på knappar och knapphål, som jag tycker är ganska tråkigt och jobbigt. Synd, eftersom det som bekant ska vara sådana på skjortklänningar.

Hur som helst tycker jag att det här blev en riktigt trevlig klänning, och det ska inte dröja flera år tills jag vågar/orkar sy en skjortklänning igen.

Den ultimata huvtröjan

Nu är det sista dagen i maj, och någonstans mitt i månaden gav jag upp mina ambitioner i samband med Me-Made-May. Jag har varit för trött och slut för att orka ännu ett måste.

Däremot tog jag en dag fram min kamera och det lilla stativet för att ta bilder på några odokumenterade färdiga plagg, så nu ska jag försöka komma ikapp.

Först ut är min ultimata huvtröja, som jag har planerat länge. Historien började med att jag sydde en tjock huvtröja i ullfrotté, som är härlig men ganska tung. Sedan sydde jag en tunnare ullfrottétröja utan huva, men insåg att ett mellanting kanske vore det allra bästa: en tunn huvtröja i ull.

Tyget kommer från Woolpowers fabriksbutik, och i deras eget sortiment används det för tjockare underställ, men jag tycker att det passar för mellanlager också. Dragkedjan köpte jag också där. Jag köpte en påse dragkedjor i olika längder, och den här visade sig vara lagom lång. Sedan slumpade sig så att min mamma hade passande orange bomullsband till sömmen mellan huvan och kroppen, det ser mer genomtänkt ut än det var.

Mönstret är, liksom tidigare, Halifax Hoodie. Huvan är väldigt stor, och jag funderade på att göra den lite mindre, men bestämde mig för att göra den enligt mönstret och kanske ändra den när jag har använt tröjan ett tag.

Jag är supernöjd, och dessutom matchar den mina vandringsbyxor som går i rött och orange. Hoppas att jag kan komma ut på något slags vandring i sommar bara.

Hel och ren inunder

Jag ligger lite efter med att visa upp mina projekt. Först ut är två par underbyxor som jag sydde nyligen, de var något av en belöning till mig själv efter att ha sytt mycket till barnen.

Jag använde gratismönstret från So Zo, som jag har använt förut och som passar mig bra. Nu har jag totalt fyra par.

Jag har bestämt mig för att när jag har gjort sju par (en veckouppsättning) enligt det här mönstret ska jag testa ett nytt, kanske Nixie eller Trixie från Jennifer Lauren Handmade.

Fokus byxor

Som jag kanske har berättat ärver vi mycket barnkläder efter mina systersöner, så när jag syr något till barnen är det oftast lyxsömnad för att jag känner för det. Nu har det dock börjat bli kris med treåringens byxor. Polarn och pyret har ju en slogan som är ”tre barn i varje plagg”, men då har de aldrig träffat honom, han nöter hål på alla byxknän, ärvda och nya om vartannat. Tur att jag kan både laga och sy nytt.

Just nu gör jag en liten kraftsamling och lappar byxknän, några av paren håller han på att växa ur men det är ju skönt om de är lappade och klara när det är dags att plocka fram dem till lillasyster. Det är lite pilligt att sy för hand (de går inte in i symaskinen), men jag tröstar mig med att jag sparar lite av jordens resurser och ett par hundra kronor för varje gång jag slipper köpa nya byxor (vilket förstås händer ändå ibland, tro inget annat!).

Sedan har jag sytt ett par nya mysbyxor i randig velour som jag hade kvar från en huvtröja jag sydde tidigare. Jag fick precis plats med de två byxbenen och fick bara småbitar kvar, det ger en särskild tillfredsställelse.

Mönstret är från Brindille and Twig, och jag har sytt den här modellen ett antal gånger nu i olika storlekar. Nu funderar jag på om det är dags att testa ett annat mönster nästa gång, kanske ett med fickor ?

Ulloverall

Nu har jag sytt mer i ullfrotté, det gäller att passa på innan vintern är över. Lillasyster har fått en overall i tyg från Woolpowers fabriksbutik, det är deras 200-gramskvalitet. Till storebror sydde jag en sådan här i det tjockare 400-gramstyget som han vara det mest använda plagg jag någonsin har sytt. Han använde den i mer än ett år i vagn, bil och sele. I väntan på att lillasyster växer i detta fantastiska plagg har hon alltså nu fått en egen overall i lite mindre storlek.

Mönstret är från Brindille & Twig och jag sydde storlek 74, som är lite större än vad hon använder just nu, men det gör inget att overallen är lite stor, det är bara bra att ärmar och ben är lite långa och värmer lite extra.

Samtidigt som jag klippte ut delarna till den här började jag också klippa ut delar till en huvtröja till mig i samma tyg för att kunna pussla med bitarna och få så lite spill som möjligt. Om jag bara kunde hitta mitt förråd med dragkedjor så kunde jag sy tröjan också.

Gul huvtröja

Den här tröjan till sonen har jag planerat länge. Tyget köpte jag någon gång i höstas, det är ullfrotté från Andersson och Hjalmarson med muddar och huv-foder i deras ullribb. Mönstret är gratismönstret Hooded Raglan från Brindille and Twig, fast jag har alltså lagt till en dragkedja mitt fram.

Det tog evigheter att sy den, bland annat för att jag sydde fel flera gånger och blev tvungen att sprätta. Jag har så lite tid att sy att jag ibland stressar igenom något och inte läser instruktioner så noga eller tänker efter, och då kan det lätt bli tokigt.

Det blev tyvärr ganska snett och vint med dragkedjan också, det är en klen tröst att snart-treåringen knappast bryr sig. Jag önskar att den här tröjan hade blivit snyggare, jag har funderat så mycket på den att den förtjänade att bli bättre. Ja ja, så kan det gå.

Annat hemgjort till jul

Förutom ett par stickade vantar gjorde jag några saker till som jag ville ha färdiga till jul. Det ena var en julklapp till mina föräldrar.

Det som kanske ser ut som en stor tehuva är ett överdrag till en köksmaskin som vi har i sommarstugan. Det ursprungliga överdraget i plast har med åren blivit ganska slitet och ofräscht, så jag fick i uppdrag att sy ett nytt. Tyger är köpt på second hand för länge sedan och var på god väg att bli en trenchcoatjacka, en Robson Coat, innan jag insåg att jag inte skulle använda en tillräckligt mycket för att låta den ta upp plats i garderoben. Det nästan färdiga projektet blev liggande och har nu delvis sprättats upp och fått en ny inkarnation. (Jag vill fortfarande sy en Robson någon gång, fast kanske i svart. Någon gång när jag har utrymme för något annat än praktiska jackor att hänga i lekparken med.)

Jag sydde också julstrumpor till barnen (fast bara den äldre fick presenter i sin). De är just nu likadana, men inför nästa jul tänkte jag brodera namn på dem och kanske dekorera dem lite. Tygerna hittade jag i gömmorna, jag hade svårt att hitta något juligt men är nöjd med det här.

Amningströja för vintern

Jag har något slags förhoppning om att det ska bli en riktig vinter i år, och fick för mig att jag skulle behöva en amningströja i ull för att så att säga kunna erbjuda uteservering till familjens minsta medlem. Sådana finns att köpa, men de är dyra, och eftersom jag ändå hade ullribb hemma bestämde jag mig för att sy en. Tanken är att jag sedan ska kunna göra om den till en vanlig tröja.

Jag använde mig halvt om halvt av den här guiden, men som grundmönster använde jag mitt beprövade Tonic Tee. Jag försökte först sy fast resåren i tyget enligt instruktionerna, men det blev inte alls bra, så istället sydde jag kanaler och trädde igenom resåren. Överlappet fram är kanske lite litet, jag vet inte om jag tänkte fel eller om kanalerna tog mer tyg än jag hade räknat med. Jag borde nog ha mätt på en befintlig tröja istället för att bara höfta till.

Tröjan funkar dock som den ska, hälsar lillan, så allt är gott och väl.

Nysytt halvsmått

Jag vet inte om det bara känns så vid jämförelsen med en liten tvåmånaders baby, men jag får för mig att tvååringen plötsligt har växt en decimeter. Rent objektivt har faktiskt en hel del kläder blivit för små på sistone, så det är kanske inte bara min inbillning.

Därför har han fått lite nya kläder: först en långärmad t-shirt i ett tyg som jag köpte på syfestivalen förra hösten. Nu är väl inte de brokiga störst bland hans idoler för tillfället, men han tycker ändå att tröjan är fin, han brukar vara positiv när jag har stickat eller sytt något.

Sedan har jag sytt ett par byxor av en gammal kjol som jag hade slitit ut. Det var en lång kjol i tjock bomullsribb, som kändes lite som sweatshirttyg men utan öglor på baksidan, och bakstycket var tunnslitet men framstycket var i gott skick. Det är mjukt och skönt efter många tvättar. Hurra för återbruk!

Lagningsbonanza

Vad gör man när man inte riktigt har fått ordning på sin syhörna efter flytt, och samtidigt går hemma och väntar på att få barn? Förutom att fortsätta med mina pågående stickningar har jag tagit tag i en del mindre syprojekt, mest lagning.

Sonen har slitit ut knäna på ett stort antal byxor i sommar. Några har han dessutom vuxit ur, men det vore ju trevligt om syskonet också kunde använda dem när den dagen kommer, så jag tänkte lappa dem innan jag lägger undan dem. De här jeansen fick knälappar av resterna från en skjorta jag har sytt, och jag tycker det passar riktigt bra. Jag sydde på dem för hand för att det hade varit svårt att klämma in byxorna i symaskinen, det tar en stund men är helt okej att handsy och lyssna på musik eller någon trevlig podd. Nu håller jag på med ett par svarta jeans som ska få röda lappar, och sedan är det två par gröna byxor kvar innan jag måste fundera på hur man bäst lagar hål i en pyjamas av trikå.

En av mina egna pyjamasar behövde förresten också lagas. Tydligen har jag inte använt den här pyjamasjackan på ett tag, för jag hade glömt att den hade en stor reva, men när jag packade upp en flyttkartong upptäckte jag det.

Den fick en lapp av muslin som matchade i färg men inte i mönster. Det gör mig inget att lagningen är ganska synlig, det är inte många som ska se mig i pyjamas. Jag räknar inte med att den här pyjamasen håller för evigt ändå, men om lagningen kan förlänga livet på den lite är jag nöjd.

Jag fortsätter arbeta mig igenom lagningshögen, för en gångs skull känns det ganska roligt. Annars brukar det kännas som en mindre kreativ typ av sömnad som inte lockar särskilt mycket, men nu är det tillfredsställande att med små medel kunna flytta saker från kartonger och kassar med osorterat hantverksmaterial till ordentlig förvaring i garderober.

Sonens sommargarderob

Sommarens bästa (och enda) kjol

Jag har gett upp tanken på att visa en bild på mig i kjolen jag sydde i maj, det blir liksom aldrig av att ta bilder med stativ och det går inte att få till någon bra vinkel med mobilkameran. För att inte detta fantastiska plagg ska gå helt obemärkt förbi kommer här i alla fall en bild av kjolen, utan mig och magen i.

När jag väntade första barnet köpte jag denna interlock från Andersson och Hjalmarson just för att sy en kjol, men det blev aldrig av, bland annat för att jag då var höggravid under vintern och använde ett par mammakjolar i ylle väldigt mycket. Sedan har jag funderat på att sy en kofta av tyget, men inte kommit till skott med det heller. Nu återvände jag till den ursprungliga planen, och det är jag glad för.
Jag hade tänkt köpa mönstret till kjolen Erin från Megan Nielsen, men kom mig inte för innan corona gjorde att jag inte längre kom iväg till ställen med tillgång till skrivare, och hemma har vi ingen, så jag kunde inte skriva ut något mönster. Istället bestämde jag mig för att rita upp ett eget.
Mina utgångspunkter var en grå trikåkjol jag redan ägde (ej mammamodell), mina egna mått och lite tumregler från när jag har sytt mammatröjor. Om jag minns rätt har bakstycket samma mått som den grå kjolens, men framstycket gjorde jag ungefär tio centimeter längre som jag har gjort med tröjorna, och försökte gissa mig fram till en bredd som skulle räcka till över magen men inte bli alltför överdimensionerad kring midjan. Sedan rynkade jag sidorna som på tröjorna.
Jag tycker att jag lyckades ganska bra, och jag har använt den här kjolen hur mycket som helst. Färgen passar till det mesta och den är väldigt bekväm. Jag hade gärna sytt en till och drömde länge om att hitta en bredrandig interlock, för det tror jag hade varit snyggt, men det verkar inte finnas, och jag var rädd att vanlig trikå inte skulle vara tillräckligt stadig, så det blev ingen mer sådan här kjol. Nog för att jag har klarat mig bra ändå, delvis för att vi har åkt runt mycket till sommarstugor, och då är det onödig lyx att ha med sig mer än en kjol.
Inte många veckor kvar nu med mammakläder.

Förkläde till en liten

Som jag tidigare har nämnt så har mitt sybord blivit skrivbord nu i tider av hemarbete - men på helgerna får datorn maka på sig och ge plats åt symaskinen igen. Det här är förra helgens projekt.

På sistone har vi bakat en del här hemma, nu när vi är hemma mer, och sonen vill gärna titta i alla bunkar och blir glad om han får vara med och röra om. Då tyckte jag att det var dags för honom att få ett förkläde.
Jag gjorde en snabb sökning efter mönster och instruktioner och hittade bland annat det här blogginlägget som jag tyckte var bra att utgå från. Jag letade lite i gömmorna efter lite kraftigare tyger som kunde passa, och det här var det första jag fick tag i som var en lagom stor bit. Det har en gång varit ett sängöverkast som jag köpte second hand och förvandlade till en klänning och en kjol, och det räckte alltså också till ett litet förkläde. Brun snedslå hade jag också hemma, men om man tittar noga ser man att det är två olika nyanser, även snedslå brukar jag nämligen ofta köpa på second hand och då styr man ju inte över hur långa längder man får tag i.
Slutligen kan jag avslöja att anledningen till att bilden visar förklädet upphängt på en stol inte bara är för att jag tyckte att det såg trevligt ut. Det är också så att jag sydde färdigt det en kväll när det började bli mörkt, och tidigt nästa morgon när sonen fick syn på det i köket ville han ha det på sig när han åt frukost, och spillde omedelbart fil på det. Ja ja, det är det förkläden är till för, eller hur?

Byxor till små personer

Det är konstiga tider nu. Med en rastlös tvååring hemma blir det allt annat än långtråkigt fastän man inte ska ge sig ut så mycket och vara social, men även om mina vanor har påverkats ganska lite jämfört med många andras är det en ganska stor skillnad mentalt.
På ett konkretare plan har mitt sybord förvandlats till skrivbord för att kunna jobba hemma, typiskt nog just när jag har hur många ideer som helst. Jag kan i alla fall visa upp några saker som jag har sytt nyligen.
På Syfestivalen i höstas köpte jag en hel del roligt, bland annat ett sweatshirttyg med katter från Paapii (är jag ganska säker på, fast nu finns inte motivet på deras hemsida). Av det har jag sedan dess sytt dels en tröja som jag visst inte har någon bild på, och dels ett par byxor.

Mönstret är Cuff Pants från Brindille and Twig. Det här är storlek 18-24 månader, som ska motsvara ungefär storlek 90, och de passar fint på nästan-tvååringen som nog är lite drygt 90 cm lång. Jag är glad att de har storleksangivelsen både i ålder och i centimeter, som man ju är mer van vid här i Sverige.
När jag sedan behövde en present till en väntad baby i bekantskapskretsen sydde jag ett till par, denna gång i betydligt mindre storlek (0-3 månader) och i ett Mumin-tyg från Pysselnabon. Hoppas de passar, de ser så orimligt små ut, men barn är visst de när de är helt färska? Man glömmer fort.