Sommarens souvenirer

Under sommarens resor har jag handlat lite tyg och garn. Först var vi i Tänndalen, och på en dagstripp till Röros tittade jag in i en trevlig liten garnbutik som jag har glömt namnet på, men jag tror inte det finns mer än en i den stan. De hade ett stort sortiment av Sandnes-garner, men också garn från Hillesvåg ullvarufabrikk som jag inte hade sett tidigare, fast namnet lät bekant. Jag köpte en fin grön härva som nog kan bli inblandad i flerfärgsstickning så småningom.

Sedan åkte vi till stugan i Örnsköldsvikstrakten via Östersund, och där fanns tillfälle att titta in på Woolpowers fabriksbutik. Jag hade hoppats på att hitta ullfrotté i lite roligare färger än den svarta som jag redan har hemma (som jag har sytt en overall och en huvtröja av), och jag blev inte besviken. Jag slog till på en mörkt blågrön längd av 400-gramsväv och två korta bitar 200-gramsväv i turkos respektive rött.

Jag tror att jag bland annat ska sy en tröja med blixtlås till sonen av det tjockare tyget, han börjar växa ur sin gula huvtröja i ullfrotté som han har haft hittills. I övrigt har jag inga särskilda planer för tygerna, men något kommer jag väl på. Alltid är det väl någon som behöver en tröja eller mössa eller så.

Årets julklappar (till mig själv)

Julen 2016 var en av mina julklappar ett medlemskap i Dandelion Yarns garnklubb, som innebar ett trevligt och mjukt paket per månad under januari, februari och mars. Till den här julen bestämde jag mig för att ge mig själv något liknande i present, men inte någon existerande garnklubb, utan garn från olika färgare som jag har velat prova. Jag har länge spanat in Limmo Design, Moods of Colors och Manduzana, och efter lite funderande kom jag fram till att jag skulle köpa en härva garn från vardera och kombinera dem till en randig kofta. Hittills har jag köpt två härvor, och jag tror att det här kan bli riktigt bra.

Först köpte jag den vänstra härvan från Limmo Design, ett handfärgat sockgarn i färgen Björk. Några veckor senare slog det mig att färgen Golden Olive Moods från Moods of Colors - här på den ekologiska garnbasen Pure Essence of Falklands - förmodligen skulle plocka upp de gröna färgerna i Björk på ett fint sätt, och när härvan kom med posten visade det sig att de matchade väldigt väl. Nu är planen att beställa något grått från Manduzana för att knyta ihop det hela, och sedan kan jag sätta igång med min kofta.

Lite nya inköp

Jag var i Tallinn en sväng i helgen, vilket var mycket trevligt. Vid tidigare besök har jag kommit hem med mysiga mönsterstickade vantar från något av de många stånden längs stadsmuren, men det var innan jag själv började sticka. Den här gången kom jag hem med garn!

Även garnet fanns vid stadsmuren, i en liten butik. Längst till höger är en redig härva (200 gram!) med tvåtrådig Aade lõng, som jag har fått intrycket av är något av ett standardgarn i Estland. Det fanns i en massa fina randningar, och det var svårt att välja, men till sist blev det detta blå-grön-lila garn.
I mitten ligger 100 gram/1400 meter sjalgarn. Visserligen har jag tunt sjalgarn hemma sedan tidigare (ryskt garn av sibirisk get!), och det kommer att dröja länge innan jag stickar två superambitiösa spetssjalar, men jag kunde inte riktigt låta bli.
Sedan köpte jag en bok med vantmönster också. Man kan aldrig få för många vantmönster!
Planen för det blå-grön-lila garnet ser ut ungefär så här.

Jag tänker mig en kofta med flerfärgsstickat ok - det nya garnet tillsammans med vitt från Ullcentrum - och enfärgad blå kropp i Kampes tvåtrådiga. Nu återstår bara att hitta ett passande mönster, men det är ju ett kärt besvär!

Laddad för flerfärgsstickning

Sedan ett tag tillbaka har jag ju funderat mycket på flerfärgsstickning, och nu när Yll och tyll har ett erbjudande på Rauma finullgarn, som passar så väldigt bra för det, passade jag på att köpa lite inför kommande projekt.

Tillsammans med färger jag hade hemma tänker jag mig till exempel de här kombinationerna:

Mest kommer det att bli vantar. Jag har en bok med lettiska vantmönster, boken Vantar för alla årstider, ett häfte med Selbuvantar och en idé om ett eget mönster. Den stora svårigheten nu är bara att bestämma vad jag ska sticka först.

Påfyllning av förråden

Igår var jag med Ina på Syfestivalen, det var en mycket trevlig utflykt. Vi klappade på garner som var mjuka som kattungar, höll upp buketter av olikfärgade härvor (och köpte vissa av dem) och funderade på framtida projekt.
Ibland på mässor och marknader kan jag drabbas av konsumtionströtthet så att det slutar med att jag inte köper något alls. Andra gånger köper jag alldeles för mycket eller fel saker för att passa på. Den här gången hittade jag en bra medelväg.

Här ser vi grön ullfrotté och petrolfärgad ullribb från Andersson och Hjalmarsson, som ska bli mysiga tröjor till vintern. De två översta garnhärvorna kommer från Dandelion Yarns, och ska bli något slags sjal eller så. Jag tänker på kombinationen som skog och stjärnhimmel, det mörkare garnet blir nämligen svart med små vita fläckar när det är uppstickat. De två nedre härvorna köpte jag av Organic Knitters, och båda är Rosy Green Wool: en svart härva av den tunnare varianten, som tillsammans med två härvor jag redan har ska bli en kofta, och en ljuslila härva av den tjockare sorten, som jag aldrig har provat och blev nyfiken på att göra något litet projekt i. Förutom detta köpte jag mönsterhäftet Selbustrikk, så nu kanske det blir fler mönstrade vantar framöver.
Om man jämför med mina inköp förra året håller jag mig till ungefär samma mängd, men mina cravings efter rött har uppenbarligen mättats och årets favoritfärger är kallare. Vad det säger om mig? Ingen aning!

Semesterinköp, del 2

Jag har alltså varit på semester i Californien, och nu när min hjärna fungerar lite bättre, och när garnet har tagits ut ur frysen och blivit fotograferat i nästan-dagsljus, kan jag visa upp resten av mina inköp.

De tre härvorna längst till vänster beställde jag på nätet. Jag har läst mycket bra om Hazel Knits på olika bloggar och på Ravelry, och nu ville jag prova deras garn. Det här är Artisan Sock i färgen Henna, som ska bli en kofta en vacker dag, kanske en Emelie eller en Grace.

Nästa härva kommer från A Verb for Keeping Warm och är inköpt i deras väldigt fina och trevliga lilla butik i Oakland. Garnet heter Even Tinier Annapurna, och färgen är Tumbleweed. Jag trodde inte att jag någonsin skulle komma hem med en härva garn som är så här blek och gulaktig, men det är något glansigt och guldaktigt över den som gör att jag vill sticka en riktigt lyxig sjal, kanske en Golden Orchids.

Den ceriselila härvan längst till höger är en ren souvenir. Jag hamnade i en liten garnaffär i den lilla staden Eureka, North Coast Knittery heter butiken. Sortimentet var väl lite blandat, men det här väldigt lokalproducerade garnet, Lost Coast Yarn, kunde jag inte motstå. Det verkar bara säljas i just den här affären, även om det också verkar finnas på Etsy ibland. De flesta av färgerna var mer dämpade och också väldigt fina, men jag tilltalades ändå mest av den här färgen, Raspberry Sorbet. Vad det ska bli vet jag inte än, det är ett bulky-garn och alltså inte så många meter i denna hundragramshärva, och jag måste fundera på vad det egentligen räcker till.

Sådär, nu har jag fyllt på förråden ordentligt. Och tur är väl det, för det visade sig att våren inte hade hunnit komma medan jag var bortrest.

Hur det går med höstplanerna

Sedan jag började drömma om mina höstplaner för stickningen för precis en månad sedan (argh, jag är så dålig på att uppdatera!) har jag faktiskt avslutat två av mina hemliga projekt och börjat tänka på saker till mig själv. Till att börja med grävde jag fram mina restnystan av sockgarner och började på en socka. En bild på själva det pågående projektet kommer en annan dag, det ligger på jobbet för att jag ska kunna sticka på kafferasterna. Nedan ser ni istället den andra halvan av restgarnshögen, som väntar på att bli socka nummer två.

Det vita nystanet hör dock inte dit. Det är en av de tre härvorna från Amsterdam, som jag har börjat sticka en provlapp av för att se vad för slags kofta de kan bli. Det verkar lovande. Min preliminära plan är att ha både sockar och kofta klara till jul.

Alltid rätt

Den här helgen är det syfestival på Älvsjömässan, och jag var där igår. Jag har bara varit där en gång förut, för två år sedan, när jag hade återupptagit stickning mindre än ett år tidigare och kände att allt var nytt och lockande. Jag vill minnas att jag kom hem med rött garn som blev en kofta och en härva grå-vit-skiftande garn som blev en sjal. Det var nog allt, tror jag.
I år syr jag lite mer, framför allt har jag lärt mig sy i trikå, och det märks på mina inköp. Dessutom märks det en viss färgmässig dominans.

Jag vet inte om det är hösten eller något annat som fick mig att sikta in mig på röda tyger och rött garn, men till efter ett tag gav jag upp försöken att kämpa emot och kom alltså hem med rött tweedgarn, röd ullribb och röd bomullsribb med vita ränder. Den trassliga högen längst ner, den som inte är röd, är vikresår.
Garnet är Donegal Tweed från Magasin Duett. När jag valde det tänkte jag på den här fina koftan och ser alltså framför mig att det ska bli en Audrey in Unst, men jag har inte tänkt börja på den precis nu, så jag hinner kanske ändra mig.
Ulltyget, som är från A&H, ska bli en till Lady Skater, denna gång antingen med trekvartsärm eller lång ärm. Jag siktar på att gå runt och mysa i den helga julhelgen.
Det randiga tyget, från samma försäljare, har jag tänkt ska bli en Bronte Top, troligen långärmad (jag håller på med en kortärmad sådan just nu).
Vikresåren, slutligen, köpte jag för att jag har tänkt försöka mig på att sy linnen enligt ett gratismönster, antingen av rester från andra projekt eller av utslitna eller illasittande t-shirts.
Förutom dessa inköp tog jag med mig en hel del idéer, och jag har klämt och känt på saker som jag kanske så småningom kommer att beställa på nätet. Dessutom fick jag nöjet att träffa på Ina med sällskap, och det muntrar ju alltid upp!

Alpackor

Inte så mycket stickat på sistone alltså, men under de närmaste dagarna kommer jag att vara lite mer stationär och kanske sitta och ta det lugnt lite mer.
Förra veckan var inte särskilt stationär, utan tillbringades i tält på olika håll i södra Sverige. Jag badade, åt stora mängder fisk och hade det allmänt bra. Ett av de ställen jag besökte var Österlen Alpacka strax utanför Simrishamn, där jag köpte en härva garn i en härlig brun färg.

Österlen Alpacka blandar inte ullen från olika djur, utan varje härva man köper är från ett visst djur. Den som hade gett upphov till min garnhärva råkade vara alldeles i närheten när vi kom ut från gårdsbutiken.

Exakt vad jag ska göra av mitt nya garn vet jag inte, men jag funderar på ett par halvvantar. Det dröjer dock innan jag börjar på något nytt projekt - jag håller fortfarande på med samma kofta och sockar som förut. Kanske lyckas jag sticka färdigt något under nästa etapp av semestern.

Sommarsouvenir

Jag, svag för små lokala ullproducenter? Inte då.

I fredags var jag på Skulefestivalen, och det var mycket trevligt att sitta och lyssna på musik i vacker miljö på en av sommarens varmaste kvällar. Dessutom visade det sig att de små försäljningsstånden inte bara erbjöd kaffe, Trocadero och kantarellsmörgåsar (högt uppskattade saker, alla tre), utan även garn. Det tvåtrådiga på bilden fick följa med mig hem. Jag har ingen direkt plan för det än, men det unnar jag mig att inte ha för souvenirgarner som detta.

Fler souvenirer

Strax efter min resa till Amsterdam var jag ute och reste igen, denna gång till England. Vid tidigare Englandsbesök har jag spanat in Loop i London, som är en mycket fin affär där man hittar en massa garner som här i Sverige bara finns att köpa på nätet (om ens det). Under den här resan var jag dock inte i London, däremot i Oxford, där det finns en supermysig liten butik vid namn Darn it and stitch. Jag hade kollat upp den i egenskap av garnbutik, men det visade sig att de hade fina tyger och söta sybehör också. Allt var väldigt fint ordnat, till exempel hade de stuvbitar av tyg som inte låg i ett oordnat trassel, utan som var vikta, ombundna med band och prydligt travade i en låda.
Från detta trevliga ställe köpte jag alltså med mig ett par souvenirer: en härva garn från Oxford Kitchen Yarns, en lokal färgare (vilket ju hörs på namnet) och lite rött bomullstyg. Jag har nämligen insett att jag  nästan bara har gröna och blå tyger hemma, och tänkte försöka variera mig lite. (Tyget är lite mörkare och mindre rosa i verkligheten.)

Apropå tyger och sömnad har jag sytt färdigt min Plantain t-shirt och är riktigt nöjd. Bild kommer nog någon annan gång, just nu ligger den i tvätten. För att hålla mina föresatser för me-made-May behöver jag sy ett plagg till den här veckan, och det är faktiskt på gång. Fortsättning följer!

Souvenirer

Jag har varit i Amsterdam en sväng och lyckades besöka en trevlig garnbutik när jag var där. Den heter Stephen and Penelope och har en massa fina garner, Malabrigo och Madelinetosh och liknande i ett stort utbud av färger. Jag köpte dock något lokalproducerat istället: garn av ull från nederländska får från ön Texel (fårrasen heter likadant). De hade fem olika ofärgade nyanser, och jag köpte tre med avsikten att sticka något slags bredrandig kofta så småningom.

För övrigt håller jag på att läsa A Tale of Two Cities av Dickens, och roas av att stickning spelar en viss roll i historien. När det finns kapitel som heter "Knitting" och "Still knitting" bara måste man ju läsa vidare.

The best laid plans

När Yll och tyll har sänkt priset på Rauma finull just när man går och funderar på att sticka sig en estnisk tröja, då är det inte lätt att vara återhållsam med garninköpen. (Jag räknar med att behöva mer garn än så här, men jag har kompromissat med mig själv lite.)

Regler

Jag tänkte prata lite mer om det där med att jag bara tillåter mig själv två pågående projekt åt gången, och om andra regler som jag sätter upp åt mig själv med stickningen.
Jag stickar för att det är roligt, och jag tänker en hel del på hur jag ska se till att det fortsätter vara roligt. Till exempel ser jag till att nästan aldrig sätta upp några deadlines för mig själv: det händer i och för sig att jag stickar julklappar eller födelsedagspresenter, men i övrigt försöker jag vara snäll mot mig själv. Jobbet bjuder på alldeles tillräckligt med deadlines ändå. En sak jag oroar mig för är att den här bloggen kommer att stressa mig lite, att jag kommer att vilja skynda mig att göra klart saker (eller starta nya saker) för att ha något att skriva om. Om det händer lägger jag ner bloggen med omedelbar verkan; jag har inget som helst behov av en piska, endast av morötter.
Ändå har jag alltså vissa regler för mig själv. I början bestämde jag mig för att bara ha ett projekt på gång i taget, sedan gav jag mig själv klartecken att börja på ett litet projekt även om jag hade ett stort på gång, nu är det ok med två projekt oavsett storlek, och jag har tänkt att om jag får för mig att hitta på ett eget mönster kan jag jobba med det även om jag har två andra projekt på gång. Det är alltså ganska tänjbara regler, men det gör inget. Det jag vill undvika är att påbörja tio saker bara för att jag har köpt nytt garn eller för att jag är rastlös eller för att jag har kört fast i den pågående stickningen eller för att jag vill ha ett visst färdigt plagg - och sedan sitta där med tio pågående stickningar som alla är långt ifrån att bli färdiga och som ger mig dåligt samvete.
Min andra ganska flexibla regel gäller garninköp. Rättare sagt är det ingen regel, utan det är mer så att jag håller reda på hur mycket jag köper och hur mycket jag använder. Många verkar försöka hålla reda på sin garnanvänding på motsvarande vis, men de flesta mäter det i meter, medan jag tittar på antalet hekto garn. Det är till stor del av utrymmesskäl som jag försöker hålla lite koll på garnflödet, och då känns hekto mer meningsfullt. Jag har skaffat ett par lådor där jag förvarar mitt garn, och tanken är helt enkelt att det inte ska växa ur lådorna. Jag tänker inte vara jättesträng mot mig själv med ett hekto hit eller dit så länge denna förvaring funkar, men i den bästa av världar ska jag under ett år inte köpa mer än jag gör av med. Även denna regel är till för att jag inte ska samla på mig saker som sedan stressar mig - jag är något av en hamster och får med jämna mellanrum panik över mängden saker jag har ackumulerat.
Det här är alltså de ramar jag har satt upp för mig själv, som jag hoppas ger mig alldeles lagom med spelrum för att stickning ska fortsätta vara roligt.

WIP: Siri

Jag försöker att inte ha mer än två pågående stickningar samtidigt. Den ena är just nu koftan Siri av Viffla. Jag har varit sugen på en sådan sedan den dök upp på hennes blogg, innan mönstret kom ut, men först nu har det blivit dags. En anledning till att det dröjde så länge var att jag egentligen behöver en mindre storlek än den minsta som erbjuds i mönstret, och jag funderade ett tag på hur jag skulle åstadkomma det. Jag tror att jag - när den tiden kommer - helt enkelt kommer att lägga upp färre maskor under armarna. Vi får se om det funkar. Än ser inte stickningen mycket ut för världen, men jag har stora förhoppningar.

Jag stickar den i fantastiskt mjukt, mossgrönt tvåtrådigt ullgarn från Fjällbete. Jag har en stor vurm för traditionellt, rustikt garn, och eftersom jag inte är särskilt besvärad av sticksig ull kan jag hänge mig åt denna vurm fullt ut. Just det här garnet tycker jag ändå är väldigt mjukt för att vara av den här typen. Det är färgat på grått garn, och det ger så otroligt fina skiftningar. Bilden gör inte riktigt färgen rättvisa, och för att förklara hur mjukt garnet är (i alla fall i mitt tycke) borde jag egentligen lägga in en bild av hur jag sitter och klappar på provlappen när jag ser på tv bara för att den är så mysig. Nåväl, den här koftan ska väl dyka upp på bloggen igen när den är färdig, även om det lär dröja ett tag.

En första burk med ludd

Jag har haft en blogg förut, en modeblogg som existerade under en högst begränsad tid. Jag har velat lite fram och tillbaka angående om jag verkligen skulle dra igång en ny blogg eller inte, jag funderade på om instagram kunde fylla mina behov, men ack, jag är alldeles för förtjust i att lägga ut texten för att kunna nöja mig med det.
Det här blir kanske en stickblogg, kanske en sömnadsblogg, kanske något annat. Kanske slutar det med att jag mest ältar jobbnojor och pratar om kaffe. Det var väl ungefär det som hände med den förra bloggen.
I ett vagt försök att lyckas hålla mig till ämnet i alla fall i detta första inlägg bjuder jag här på en burk med restgarnsnystan.