FO: Fireside pullover

Min Fireside pullover blev färdig i mellandagarna, när släktingar roade sonen och jag fick lite extra sticktid. Det inträffade ett litet bakslag vid ett tillfälle när jag upptäckte att jag hade mätt fel och stickat kroppen alldeles för lång så att jag fick repa upp, men i så här tjockt garn är man snabbt på rätt spår igen.

Den sitter precis som den ska, och jag gillar att kunna knäppa kragen så att den värmer ordentligt. Den är liksom varm på ett så bra sätt, riktigt gosig när man är ute i kylan men inte för varm och svettig när man kommer in.

En riktigt härlig tröja för de kallaste dagarna i en färg som gör mig glad. Jag är redan sugen på att sticka en till!

FO: fuskolle och små vantar

Det börjar vara vinter på riktigt, och vi har upptäckt några luckor i sonens vintergarderob. Tur att han har en mor som kan stå till tjänst med att fylla dem, dessutom en mor som har massor av restgarner att göra av med och som har börjat jobba igen och behöver enkla projekt att sticka på kafferasterna.

Den här stickade jag i och för sig under jullovet. Den lille behövde något varmt runt halsen för att täppa till i öppningen på overallen, så jag stickade den här fuskollen. Tanken var egentligen att kragen skulle vara dubbelvikt, men hittills har han oftast haft den helt uppdragen. Mönstret heter Heartwarmer och garnet är Sandnes lanett som blev över från hans tröja. Jag tror att nästan allt gick åt nu.

Här är årets första kafferaststickning: ett par vantar, improviserade enligt samma modell som de förra jag stickade till honom, men eftersom jag nu använde något tjockare stickor och garn blev de lite större. Det började med att jag ville sticka i alpacka för att han skulle få ett par riktigt varma vantar. Dock tyckte jag att svart, som var den färg jag hade tillräckligt av, var lite tråkigt, så jag letade fram lite rödaktig Drops lace och höll garnerna tillsammans. Ganska fint, tycker jag, och vantarna är mjuka och varma.

WIP: adventskalendervantar

För ett tag sedan gick jag med i Yll och tylls knit-along-grupp på Facebook, där de med jämna mellanrum lägger upp ett mönster som man sticka tillsammans med de andra i gruppen. Inför december aviserade de att de skulle dra igång en mysteriestickning, en adventskalender där en del av mönstret till en vante skulle släppas varje söndag i advent. Jag hade aldrig tidigare deltagit i en mysteriestickning, men nu tyckte jag att det här var precis vad jag behövde för att pigga upp mig lite i vintermörkret. Jag rotade fram en julig färgkombination av Rauma finullgarn ur mitt förråd och hakade på.

Jag lyckades inte riktigt hålla jämna steg med ledtrådarna, så min första vante blev färdig ungefär till trettondagen och jag håller på med vante nummer två, men det gör inget. Jag är väldigt nöjd med färgerna, men vantarna blir för stora för mig, så antingen valkar jag dem så de blir mindre, eller också hamnar de i presentlådan.

Jag föredrar egentligen abstrakta mönster för flerfärgsstickning, där man kan komma in i mer repetitiv stickning och inte behöver läsa mönstret hela tiden, det är nog därför det går lite långsamt för mig att komma vidare med de här, men någon gång ibland kan man väl frångå sina preferenser!

Bokslut för 2018

Det gångna året var ju väldigt speciellt för min del, vilket påverkade hur mycket jag stickade och sydde. Jag började året med att sy lite mammakläder, och fram till mars stickade jag en hel del, men sedan saktade allt in rejält och jag fick helt andra prioriteringar.

Under året stickade jag sju plagg till mig själv (ungefär som förra året), sydde lika många (något fler än förra året) men köpte eller fick betydligt fler, uppåt femton. Till stor del berodde det på att jag med kort varsel behövde vissa typer av kläder och inte hade möjlighet att sy dem.
Jag har köpt betydligt mer garn än vad jag har använt. Garnförbrukningen var bara 1800 gram, mot 2200 gram år 2017 och hela 2600 gram år 2016. Minskad sticktid och problem med handen är förstås de stora orsakerna till det. Jag köpte 2500 gram garn och gick alltså 700 gram plus. Ändå har jag varit ganska bra på att köpa "rätt" garner: det mesta av det jag köpte fram till september har jag redan använt.
De mest använda plaggen bland dem jag har gjort i år återfinns bland dem jag har sytt. Dels diverse mammakläder, dels t-shirten jag sydde nyligen. Mössan jag stickade i början av året använde jag en hel del under resten av den vintern, men den här vintern har jag föredragit andra mössor.
Mest stolt är jag över att jag sydde en skjorta. Riktigt, riktigt stolt.
Under det kommande året ska jag fortsätta använda mina fintyger, och jag ska (som vanligt) försöka använda garn ur mitt garnförråd också. Jag har börjat ta mig en titt på min Ravelry-kö och prioritera sådant som jag redan har passande garn till framför sådant som bara är fint och roligt, till exempel. Det blir nog ett bra år!

Återbruk och restprojekt

Till min stora glädje känns min hand bra igen, så jag kan börja sticka så smått (och "så smått" är ungefär vad jag har tid med för det mesta). Det finns så mycket jag vill sticka, och det gör mig gott att kunna ägna mig åt det igen, jag har känt mig ganska frustrerad under de här veckorna.
Jag har i alla fall inte varit helt syssolös. Förutom min ambition att sy lite finprojekt har jag hållit på med lite sömnad av rakt motsatt typ: återbruk och restprojekt.

Här har vi sängkläder till spjälsängen, sydda av påslakan som har blivit slitna i hörnen. För några år sedan blev tre av våra påslakan utslitna nästan samtidigt, och sedan dess har de använts till toiler, trasor och nu alltså sängkläder i lite mindre format.

Nästa restprojekt var ett par underbyxor i småbitar av trikå.

Jag fick kombinera ett blommigt och ett enfärgat tyg för att få ihop dem, men det blev snyggt, tycker jag. Mönstret är detta gratismönster.

Jag kan intyga att de är bekväma, men de har några små skönhetsfel: vikresåren och jag är inte riktigt kompisar. Jag kanske borde öva genom att sy fler par, det finns garanterat fler trikåbitar som skulle passa.
Slutligen har jag använt en julklapp jag fick förra året, nämligen en snedslåvikare/snedslåveckare, till att göra snedslå av ryggstycket på en utsliten skjorta. Det finns fler sådana, och andra lämpliga tygbitar, på lager, så det kommer nog att hända igen. Jag använde den här instruktionen.
Så pysslas det här hemma!

En skjorta!

Nu ska vi inte låtss om att jag hade tänkt bli klar med den här skjortan i augusti inom ramen för Summer of basics, utan vi ska glädjas åt att jag har sytt mitt livs första skjorta! Visserligen en kraglös sådan, men ändå.

Mönstret är Bonn Shirt från Itch to Stitch, och tyget köpte jag hos Stonemountain and Daughter på en resa till Califormien för ett par år sedan. Det syns inte så bra på de här bilderna hur det ser ut, men det är mörkblått med ett japanskt solfjädermönster ton i ton. Skjortmönstret låter en välja kupstorlek, och det var första gången jag sydde ett sådant mönster, men jag tror att det var en bra sak.

Det tog ganska lång tid för mig att sy skjortan, lite för att jag var lite småfeg inför ett så pass komplicerat projekt. Framför allt på slutet, när jag kom till knapparna och knapphålen, gick det väldigt långsamt. Min symaskin vill inte samarbeta när det kommer till knapphål, så de här är sydda med helt vanlig sicksack, och det krävde lite koncentration.

Jag är rätt stolt över att ha sytt en skjorta, och kan absolut tänka mig att sy en till i den här modellen. Sedan vore det ju roligt att sy en med krage också en vacker dag, och med ok och andra finesser. Jag använder skjortor ganska mycket på jobbet och har nyligen gjort mig av med ett par som jag har slitit ut, så det finns utrymme i garderoben för ett par nya.

WIP: Fireside pullover

Min andra pågående stickning, som alltså har lite högre prioritet när min hand känns bättre, är Fireside pullover av Jane Richmond. Jag blev lite kär i den bruna versionen på Ravelrysidan när jag läste om den på hennes blogg här, och bestämde mig för att göra antingen en tegelröd eller en vinröd tröja med knäppt krage. Nu blir den vinröd, eftersom det var den färgen på garn som jag först fick tag i, och jag tror att den kommer att bli jättefin.

Förra vintern använde jag knappt mina varmaste koftor och tröjor eftersom jag var alldeles gravidvarm, men nu känner jag mig peppad på tjock och gosig ull. Hoppas att min hand skärper sig så att jag kan sticka klart den här snart!