WIP: julvanten 2022

Två år i rad jag har deltagit i Järbos julvantestickning, där de släpper ett vantmönster i tre delar under veckorna före jul. Jag har alltså stickat 2020 års vante och 2021 års vante, som jag visst inte har bloggat om, men som jag har använt en del under hösten.

Nu håller jag på med årets vante, som jag stickar i Järbos Svensk ull. De blir väldigt täta och kommer nog att värma gott när de blir färdiga.

Jag har blivit väldigt förtjust i det här garnet. Jag stickar ju också en tröja i det (snart färdig), och jag fantiserar redan om fler tröjor. Garnet finns i så fina färger som passar så bra ihop. Jag tänker mig en Riddari med Wasa Crisp som huvudfärg och mönster i Lingonberry Jam, Bergslagen Dark Blue och Arctic Fox, kanske? Jaja, jag ska väl bli färdig med tröjan jag håller på med först.

Jag vill också så småningom sticka julvantarna från 2018 och 2019. Man kan aldrig få för många vantar!

FO: julvanten 2020

Inför julen hade jag stor lust att tröstkonsumera. Den eländiga pandemin och det utmattande i att numera ha två barn gjorde att jag ville skämma bort mig själv. Det fanns flera olika garnadventskalendrar som lockade mig, men jag stålsatte mig och bestämde mig för att använda upp garn istället för att skaffa mer.

Yll och tyll brukar ha en adventsstickning, men i år kostade mönstret pengar, och jag var inte så sugen på att betala för ett mysteriemönster, man vet ju inte vad man får. Istället hakade jag på Järbo garns julvantestickning. Man kan visserligen inte säga att det var en adventskalender eftersom delarna släpptes 13, 15 och 17 december, men det fick duga.

Jag använde garn jag hade hemma: grått från Solkustens spinnverkstad och rödsvart från Ullcentrum. De passar bra ihop i tjocklek och luddighet. Vantarna är fluffiga och sköna, det enda jag borde ha gjort annorlunda är att jag borde ha gått ner i stickstorlek för mudden. De här är de vantar jag använder mest just nu, och då har jag ändå åtskilliga par att välja på.

FO: julklappsvantar

Förra året fick jag i julklapp en stickbok som heter Småstickat, med mönster till en massa vantar, sockar och mössor till barn. Till den här julen när jag skulle sticka vantar till sonen hämtade jag lite inspiration ur den.

Han gillar gult och fascineras av traktorer och liknande, så det blev ett par vantar i gult och grått, där den ena har en traktor och den andra en grävskopa. Traktorn är egentligen hämtad från sockmönstret, och jag fick mixtra lite med maskantalet. Muddarna är inte alls enligt mönstret, utan är inspirerade av Barnehagevotter, som jag har stickat tidigare. Jag gnuggade vantarna lite i vatten så att de drog ihop sig något, men de är ändå lite stora. Mottagandet blev lite svalt eftersom sonen vid det laget var ganska utmattad av allt julståhej, men jag hoppas att han kommer att uppskatta dem så småningom.

FO: rost och ärg

Titta, man kan sticka klart något fast man har två barn! Visserligen bara ett par halvvantar som tog nästan en månad, och så tar det en månad till innan de hamnar på bloggen, men ändå.

Jag fick ändra lite i mönstret för att de här skulle sitta bra - ta bort två mönsterrapporter på huvuddelen, lägga till ett par maskor på tummen - men nu är jag väldigt nöjd. Med tanke på att mina halvvantar och vantar ibland får rycka in som benvärmare på barn i sele har jag inte heller dåligt samvete för att jag har stickat ytterligare ett par, fast jag har så många.

Det är en tydlig dominans av kalla färger i den senaste tidens stickningar, men det kommer att bli ändring på det framöver. Sonen har önskat sig ett par gula vantar, och jag som själv aldrig använder gult låter hans ord vara lag och planerar inköp av gult garn.

FO: Selbuvantar

Så har mina Selbuinspirerade vantar blivit klara, och jag tycker att de blev superfina.

Som sagt var det turkosa garnet (Yllet Gotlandsgarn 2) tunnare än det grå (Solkustens spinnverkstad gotlandsgarn 2-trådigt), men jag tycker att mönsterstickningen ändå är ganska balanserad.

Vantarna är både varma och mjuka, och jag tror att de här kan bli nya favoriter när vinterkylan kommer!

WIP: typ Selbuvantar

Jag har inte så mycket stickpepp just nu, och inte så mycket sticktid heller, fast det hjälper lite att jag har börjat jobba igen och kan räkna med kafferasterna varje för- och eftermiddag. Jag tragglar vidare med ärmarna på min kofta och är ganska oinspirerad (ärmar har den effekten på mig), och jag har en liten lista på saker jag tänker sticka framöver, men mer av pliktkänsla än av lust. Mitt andra pågående stickprojekt påbörjade jag också mest för att jag hade planerat det för ett bra tag sedan och lagt fram garn och stickor. Sedan visade det sig i och för sig vara riktigt kul.

Jag har ett häfte med Selbumönster, och jag har funderat ett tag på att använda något av mönstren för att sticka ett par vantar i tjockare garn. När jag räknade och funderade lite kom jag fram till att jag skulle kunna använda ett av barnmönstren för att få lagom många maskor. Huvudmotivet är alltså taget därifrån, och sedan har jag plockat detaljer från andra mönster.

Det grå garnet är märkbart tjockare än det turkosa, men det verkar funka ändå. Trots min måttliga entusiasm (särskilt nu när det plötsligt är 26 grader ute) tror jag att jag kommer att vara väldigt nöjd med de här vantarna när de blir klara.

FO: ett par snabba små vantar

Det har varit lite tyst här medan jag har varit i stugan och i fjällen, men nu mellanlandar jag i stan och kan visa ett mycket litet och mycket snabbt stickprojekt.

Det ordnade sig så att vi på väg hem från stugan skulle träffa vänner som har en liten tremånaders baby som vi inte hade sett förut. Inget tillfälle fanns att köpa present, men kunde jag lite snabbt sticka något av garn som jag ändå hade med mig till stugan? Det kunde jag.
Vantmönstret är till största delen efter mitt eget huvud och är samma som jag använt till vår lillkille två gånger, garnet är Sandens Alpacka Silke som jag hade tagit med för att sticka kofta i. Sambon undrade när vantarna var klara om de inte var väldigt små, men när vi träffade barnet i fråga visade det sig att man är rätt liten när man är tre månader, så de här skulle ha nått honom nästan till armbågen om det hade varit aktuellt att prova dem nu (vilket det verkligen inte var i den trettiogradiga värmen).

FO: Prickiga linjer

De här vantarna började jag på för länge sedan, men olika saker har kommit emellan. Först hade jag ont i handen, och när jag började kunna sticka igen hängde jag på mysteriestickningen, som tillfredsställde mitt behov av flerfärgsstickning rätt länge.

Efter första vanten tog det ett tag innan jag kände mig sugen på att börja på vante nummer två, men när jag väl lade upp till den blev jag lite fast och stickade färdigt den utan att sega mig alltför mycket.

Jag som först inte tyckte att de här var något för mig har nu blivit ganska förtjust i de färdiga vantarna, men jag behöver inte direkt fler par, så jag är osäker på om jag ska behålla dem. Vantsäsongen börjar lida mot sitt slut, så de får ligga i presentlådan tills vidare, och om de inte har blivit bortskänkta till hösten kanske de får flytta över till mitt eget vantförråd.

FO: färdiga mysterievantar

Adventskalendervantarna blev klara till slut. Jag tappade sugen lite när den första vanten var färdig och jag märkte att de var lite för stora för mig och inte riktigt min stil. Sedan tappade jag sugen igen när vante nummer två var nästan färdig så när som på halva tummen, och jag fick slut på det mörkgröna garnet.

Efter en liten efterlysning på nätet fick jag två-tre meter garn skickade till mig av en vänlig själ, så jag kunde sticka de sista centimetrarna på tumme nummer två.

Det var roligt med en mysteriestickning, och jag gillar hur resultatet blev, men jag har så pass många par vantar att jag inte behåller några som inte känns helt rätt för mig. Vi får se vem de här hamnar hos till sist.

FO: fuskolle och små vantar

Det börjar vara vinter på riktigt, och vi har upptäckt några luckor i sonens vintergarderob. Tur att han har en mor som kan stå till tjänst med att fylla dem, dessutom en mor som har massor av restgarner att göra av med och som har börjat jobba igen och behöver enkla projekt att sticka på kafferasterna.

Den här stickade jag i och för sig under jullovet. Den lille behövde något varmt runt halsen för att täppa till i öppningen på overallen, så jag stickade den här fuskollen. Tanken var egentligen att kragen skulle vara dubbelvikt, men hittills har han oftast haft den helt uppdragen. Mönstret heter Heartwarmer och garnet är Sandnes lanett som blev över från hans tröja. Jag tror att nästan allt gick åt nu.

Här är årets första kafferaststickning: ett par vantar, improviserade enligt samma modell som de förra jag stickade till honom, men eftersom jag nu använde något tjockare stickor och garn blev de lite större. Det började med att jag ville sticka i alpacka för att han skulle få ett par riktigt varma vantar. Dock tyckte jag att svart, som var den färg jag hade tillräckligt av, var lite tråkigt, så jag letade fram lite rödaktig Drops lace och höll garnerna tillsammans. Ganska fint, tycker jag, och vantarna är mjuka och varma.

WIP: adventskalendervantar

För ett tag sedan gick jag med i Yll och tylls knit-along-grupp på Facebook, där de med jämna mellanrum lägger upp ett mönster som man sticka tillsammans med de andra i gruppen. Inför december aviserade de att de skulle dra igång en mysteriestickning, en adventskalender där en del av mönstret till en vante skulle släppas varje söndag i advent. Jag hade aldrig tidigare deltagit i en mysteriestickning, men nu tyckte jag att det här var precis vad jag behövde för att pigga upp mig lite i vintermörkret. Jag rotade fram en julig färgkombination av Rauma finullgarn ur mitt förråd och hakade på.

Jag lyckades inte riktigt hålla jämna steg med ledtrådarna, så min första vante blev färdig ungefär till trettondagen och jag håller på med vante nummer två, men det gör inget. Jag är väldigt nöjd med färgerna, men vantarna blir för stora för mig, så antingen valkar jag dem så de blir mindre, eller också hamnar de i presentlådan.

Jag föredrar egentligen abstrakta mönster för flerfärgsstickning, där man kan komma in i mer repetitiv stickning och inte behöver läsa mönstret hela tiden, det är nog därför det går lite långsamt för mig att komma vidare med de här, men någon gång ibland kan man väl frångå sina preferenser!

WIP: prickiga linjer

Det här är det ena av mina två pågående stickprojekt just nu, och det lär dröja innan något av dem blir färdigt, för jag har fått ont i tummen i vänster hand (en sena, kanske?) och försöker skona den så mycket som möjligt.

Det här är mönstret Prickiga linjer från projektet Dela vantar som Hemslöjden i Skåne ordnade, och där finns väldigt många andra fina vantar också. Framför allt gillar jag de lite geometriska, grafiska mönstren, som Regnbågsvantar och Annikas hit o dit. De här ville jag gärna göra i två näraliggande färger, jag tycker att det kan vara snyggt med låg färgkontrast ibland.
Av de två pågående projekten (det andra är en tröja som jag inte har några bilder av ännu) är det här lägst prioriterat de få gånger jag vågar utsätta min tumme för belastningen att sticka, eftersom jag inte har tänkt behålla de här vantarna själv och inte heller vet vem som ska få dem, jag stickar dem bara för att de är fina. Tröjan är jag mycket mer sugen på att färdigställa och använda.
Istället för att sticka försöker jag sy lite mer, men det är ju som bekant en mindre portabel hobby, och mindre kompatibel med tv-tittande. Min ambition (delvis föranledd av omorganisationen i somras) är att använda en del fintyger som jag har sparat på och inväntat rätt projekt för, respektive att sy projekt jag har planerat och köpt tyg till, men dragit mig för av någon anledning. Jag tror inte att det här kommer att gå fort, men trägen vinner.

FO: små vantar

Det som egentligen borde stå på tur att visas upp är min färdiga randiga kofta, men den väntar dels på knappar och dels på ordentliga foton, jag tycker att den förtjänar foton som gör den rättvisa.

Istället har vi här mitt senaste lilla projekt, ett par restgarnsvantar till knodden.

Jag plockade fram lite lyxiga rester av tunna garner och improviserade något som jag hoppas är lagom stort i vinter. Av de två blå garnerna hade jag bara små nystan kvar och ville använda upp allt, så jag försökte ta hälften till första vanten och lämna hälften till andra, men de blev betydligt mer omaka än jag hade för avsikt. Inte för att det gör mig något.

Jag funderar på att sticka ett par till i alpacka, som borde bli ännu varmare. Hurra för babystickning, det går så snabbt och man får använda sina mysiga restgarner!

FO: Doris

Nu var det ett tag sedan jag skrev något, och jag har inte stickat eller sytt så mycket heller, för vårt lilla nytillskott har anlänt och tagit mycket tid i anspråk. Även om jag sitter stilla mycket när den lille ska matas eller har somnat på mig har det inte känts som en bra idé att hålla på med vassa stickor och slingrande garnändar i närheten av barnet.

Till slut har jag dock ändå lyckats bli färdig med vantarna Doris. Vädret har blivit alldeles för varmt för vantar, så jag får fundera till nästa vinter på om jag ska behålla dem själv eller ge dem till någon annan.

WIP: vantarna Doris

Förutom sjalen håller jag också på att sticka ett par vantar ur boken Vantar för alla årstider, som jag fick i present när den kom ut men inte har stickat något ur förrän nu. Det här är vantarna Doris, som är mina favoriter, och som synes har jag just blivit färdig med den första vanten.

Färgåtergivningen i bilden är inte helt korrekt, den gröna färgen är mörkare i verkligheten, mer olivgrön än limegrön.

Jag behöver verkligen inga fler vantar, och även om jag behövde det skulle det här kanske inte riktigt vara mina färger, så det här är ett projekt som jag startade för att jag kände för att sticka det snarare än för att jag vill ha de färdiga vantarna. Det är alltså troligt att de här hamnar på presentlagret när de är färdiga. Sådana projekt måste man väl också få ha ibland?

Smått och gott, framför allt smått

Jag har roat mig med att sticka och sy lite babykläder på sistone, och det kan mycket väl vara mer på gång. Det är roligt att man kan använda restgarner och överblivna tygbitar och snabbt förvandla dem till något trevligt.
För det första har jag stickat en liten kofta av rester av Cheeky Merino Joy och Dandelion Rosy Sport, som är samma garnbas men färgat av olika färgare. Garnet är väldigt mjukt och ska gå att tvätta i maskin om man gör det försiktigt (även om jag aldrig har provat), vilket jag tänker mig är bra när det gäller barnkläder.

För det andra har jag sytt vantar i ullribb enligt det här mönstret, det finns många liknande beskrivningar på nätet, men den här var den första jag hittade som erbjöd färdiga mått, de andra skrev bara att man skulle utgå från måtten på barnets hand, och barnet är ju inte här än.

För det tredje har jag sytt en mössa, även för sådana finns det gott om beskrivningar att hitta, men jag följde den här. Tyget är samma ullribb. Vantarna och mössan är lite sydda på en höft och därför kanske inte helt symmetriska och så, men att sy i trikå till någon som snabbt kommer att växa ur sakerna känns inte som att det måste vara en särskilt exakt vetenskap.
Jag har insett flera fördelar med att sticka och sy till spädisar: det går fort, man kan använda upp rester, och barn byter storlek hela tiden, så det gör inget om man inte får till den passform eller masktäthet man hade tänkt (bara sakerna inte blir för små för att någonsin passa). Skoj skoj!

Årets julklappar (till andra)

Då och då stickar jag presenter till andra, och de senaste jularna har väl i snitt två personer fått stickade julklappar, så även i år.
För det första skickades ett par vantar med posten till samma lilla barn som nyligen fick ett par sockar. Även vantar hade ju efterfrågats, och när jag tittade på vantmönster för små barn på Ravelry insåg jag att det redan fanns ett lämpligt mönster i mitt mönsterbibliotek, nämligen baby-Selbuvantarna från mönsterhäftet Selbustrikk.

Jag stickade dem i Rauma finullgarn, och de gick fort att sticka och blev grymt söta, om jag får säga det själv. Jag vet inte om de är lagom stora, och kanske är de i stickigaste laget för en liten knodd, men de var i alla fall ett nöje att göra.
För det andra har sambon haft ett par såna där kombinerade torgvantar/tumvantar (köpta) som har sett bättre dagar, så jag bestämde mig för att det var på tiden att han fick ett par nya. Jag använde gratismönstret Chilly Podsters och garn som var kvar efter tröjan jag stickade till honom förra året (som jag tydligen aldrig skrev om på bloggen).

Jag sydde i tryckknappar på handryggen så att inte vantdelen ska flaxa runt när den är uppfälld.

De passar tydligen bra. Så får familj och vänner hålla sig varma om händerna under året som kommer!

FO: vårvintervantar

Nu är vante nummer två klar. Den gick fortare än den andra, jag lider uppenbarligen inte alls av second sock syndrome, det som gör att man tycker att det är tråkigt att sticka den andra sockan, vanten och så vidare. Tvärtom gick den här i ett nafs, fast det kan förstås bero på att jag har semester och kan sitta och sticka timmar i sträck om jag vill.

Mudden är stickad över 54 maskor med en lettisk fläta i början och slutet, och i och med tumkilen ökade jag till 64 maskor.

Färgfälten är två till fyra maskor långa och oregelbundna, men tummens mönster är som synes regelbundet.

Mycket nöjd. Nu har jag börjat fundera på  vad jag ska sticka härnäst, och därmed vad jag ska hämta upp för garn nästa gång jag lämnar utomhus för att göra ett besök i min garnlåda.

WIP: efter eget huvud

Jag har haft en idé (eller en kombination av två idéer) till ett vantmönster i bakhuvudet ett tag, men jag kan inte hitta att jag har sagt något om det här, förutom när jag köpte garn till flerfärgsstickning.
Den ena idén var en ranka med blad, som jag någon gång satt och ritade på ett rutat papper. Den andra var ett oregelbundet rutmönster, inspirerat av en gammal femtiotalstapet, eller var det en bordsskiva?

Färgerna får mig att tänka på tidig vår: brunt fjolårsgräs, gulgröna skott, ljusgröna blad och mörkgröna barrträd. Jag är inte helt övertygad om att det där med de oregelbundna rutorna faktiskt blev så bra, på sätt och vis ser det mest slarvigt ut, men annars är jag nöjd.

Det här är vante ett av två, som blev färdig igår. Jag återkommer när den andra också är klar.

Laddad för flerfärgsstickning

Sedan ett tag tillbaka har jag ju funderat mycket på flerfärgsstickning, och nu när Yll och tyll har ett erbjudande på Rauma finullgarn, som passar så väldigt bra för det, passade jag på att köpa lite inför kommande projekt.

Tillsammans med färger jag hade hemma tänker jag mig till exempel de här kombinationerna:

Mest kommer det att bli vantar. Jag har en bok med lettiska vantmönster, boken Vantar för alla årstider, ett häfte med Selbuvantar och en idé om ett eget mönster. Den stora svårigheten nu är bara att bestämma vad jag ska sticka först.