FO: två små mössor

För ett tag sedan nappade jag på en förfrågan på Instagram om att teststicka en baby-/barnmössa. Det var Katarina Linnhagen på Hagenhuset som hade gjort mönstret, som nu har blivit släppt.
Jag stickade först ett exemplar i storlek 2-3 år för att kunna prova på tvååringen direkt, och valde garnet Onion No. 4 Organic Wool + Nettles, som jag hade några nystan kvar av efter tröjan Gretel, och som gav (ungefär) rätt stickfasthet. Resultatet blev bra, och sonen har vid flera tillfällen bett att få ha på sig "den stickade mössan" (man skulle kunna tro att han bara har en, ha!) och tycker att den är mysig.
Lagom till att mönstret släpptes lade jag upp till en mössa i mindre storlek till knodd nummer två. Den kommer ju att vara helt ur fas med storebror vad gäller årstiderna, vilket jag ser som en ursäkt att sticka lite nya saker. Den här gången gjorde jag storlek 2-6 månader, vilket borde bli en lagom stor vintermössa åt detta augustibarn.

Jag tycker om mönstret med dess prydliga i-cordkant, och jag föreställer mig att rätstickningens dragspelseffekt gör att en och samma storlek passar ganska länge. Garnet gillar jag också, det är mjukt och trevligt både att sticka i och att ha på sig, och jag tycker om färgskiftningarna som de ljusare nässelfibrerna ger. Ofta när jag har min Gretel på mig blir jag sugen på att sticka mig någon mer tröja eller kofta i garnet, kanske i grått eller vinrött. Nu har jag kaske ett och ett halvt nystan kvar i den här färgen, så det kan bli ytterligare ett par små saker till barnen inför nästa vinter. Kanske en halskrage?

Me-Made-May del två

Jag har inte lyckats ta någon bild av kjolen jag har sytt, eftersom laddaren till den kamera jag använder när jag behöver stativ och självutlösare var borta, men nu har jag städat skrivbordet och hittat den, så det kanske kommer ett inlägg framöver. Tills dess ska jag försöka komma ihåg vilka kläder jag har använt som kvalar in för Me-Made-May.
Den 5 och 6 maj plockade jag fram lite nya stickade koftor och tröjor: Jackson Creek cardigan (min favorit som tyvärr börjar bli lite sliten) och Gretel. Tröjan jag hade under var inte hemsydd, men jag hade min nya kjol på mig (i alla fall delar av dagarna).

Den 7 och 8 maj använde jag bland annat Washi-toppen som jag sydde under förra graviditeten, och den 9 och 10 maj hade jag också ett av mina alster från den perioden: min lila t-shirt, tillsammans med Braid Hills cardigan (som jag under helgen tyvärr tappade bort en knapp från).

Idag har jag klämt in mig i min turkosa Plantain - snart för liten. Jag ska förskona er från bild på detta.

Me-Made-May och en annan plan

Det är maj och dags för Me-Made-May igen. Tanken är, som vanligt, att man ska se till att använda de kläder man själv har gjort och utmana sig själv lite, men inititivtagaren Zoe Edwards föreslår att man är lite snäll mot sig själv mitt i corona-kaoset och kanske inte sätter ribban så högt.
Jag brukar aldrig orka sätta ribban särskilt högt, självpåtagna deadlines och måsten brukar inte vara vad jag behöver. Jag gör alltså ungefär som vanligt och formulerar min utmaning till mig själv så här:
Jag ska varje dag använda minst ett plagg jag har sytt eller stickat. Dessutom ska jag försöka sy ett par saker - jag återkommer till det.

Den 1 maj kom jag ihåg att föreviga den svarta långärmade t-shirten jag sydde förra året men aldrig visade upp. Mönstret är som vanligt Tonic Tee (men den långärmade varianten verkar inte finnas kvar?), tyget är bomullsribb från Andersson och Hjalmarson. Den 2 maj var vi ute på utflykt i skogen, och då passade min ullfrottétröja bra.

Den 3 maj använde jag två riktiga favoritplagg: randig t-shirt och randig slapparkofta. Idag testar jag en nysydd kjol som ska få ett eget inlägg framöver. Dessutom har det varit ganska kyligt ute alla dessa dagar, så jag har använt stickade sockar, sjal, mössa och vantar regelbundet. Förresten är det kyligt inne också, eftersom vi har fel på elementen i lägenheten.
Jo, angående de här andra planerna och syprojekten. Vi väntar tillökning igen, i slutet av augusti om allt går som det ska. Jag har förstås kvar mammakläder från förra gången, men det är ju roligt att förnya sig, och dessutom infaller ju perioden maxi-mage (mega-mage) under en helt annan årstid den här gången. Del två av min Me-Made-May-plan är alltså att fylla några luckor i mamma-garderoben. För inspiration i planeringen lyssnade jag bland annat på ett podcastavsnitt om att sy mammakläder.
Jag saknade framför allt en kjol för varmt väder; klänningar har jag, men man kanske inte alltid vill gå i klänning. Det är alltså en sådan jag har sytt, och den blev färdig första maj, så jag räknar den till Me-Made-May. Därutöver tänker jag mig att jag ska sy en klänning och kanske något mer. På den punkten är planen kanske inte helt klar. Jag ber att få återkomma!

Förkläde till en liten

Som jag tidigare har nämnt så har mitt sybord blivit skrivbord nu i tider av hemarbete - men på helgerna får datorn maka på sig och ge plats åt symaskinen igen. Det här är förra helgens projekt.

På sistone har vi bakat en del här hemma, nu när vi är hemma mer, och sonen vill gärna titta i alla bunkar och blir glad om han får vara med och röra om. Då tyckte jag att det var dags för honom att få ett förkläde.
Jag gjorde en snabb sökning efter mönster och instruktioner och hittade bland annat det här blogginlägget som jag tyckte var bra att utgå från. Jag letade lite i gömmorna efter lite kraftigare tyger som kunde passa, och det här var det första jag fick tag i som var en lagom stor bit. Det har en gång varit ett sängöverkast som jag köpte second hand och förvandlade till en klänning och en kjol, och det räckte alltså också till ett litet förkläde. Brun snedslå hade jag också hemma, men om man tittar noga ser man att det är två olika nyanser, även snedslå brukar jag nämligen ofta köpa på second hand och då styr man ju inte över hur långa längder man får tag i.
Slutligen kan jag avslöja att anledningen till att bilden visar förklädet upphängt på en stol inte bara är för att jag tyckte att det såg trevligt ut. Det är också så att jag sydde färdigt det en kväll när det började bli mörkt, och tidigt nästa morgon när sonen fick syn på det i köket ville han ha det på sig när han åt frukost, och spillde omedelbart fil på det. Ja ja, det är det förkläden är till för, eller hur?

WIP: Lilla Karlsö

Min Seachange-kofta är nästan färdig, jag behöver bara klippa upp den fram, sy i band för att täcka klippkanterna och sy i knappar. Den låg i dvala ett tag eftersom jag inte trodde att jag hade några passande knappar hemma och inte ville gå i affärer mer än nödvändigt för att handla, men sedan hittade jag en liten påse träknappar, så nu kan jag komma igång igen.
Jag har också stickat ett annat litet projekt på sistone, men det är en teststickning, så det kan jag inte visa upp här.
Däremot har jag ytterligare ett projekt på gång att berätta om. Precis som förra julen fick jag och sonen i julas en gemensam julklapp i form av garn som var öronmärkt för en barntröja. Även i år var det Sandnes tynn alpakka ull, denna gång i beige, brunt och blått. Jag kom att tänka på Erika Åbergs fina tröja Lilla Karlsö och satte igång, efter att ha kompletterat julklappsgarnet med lite rostrött från förra årets tröja.

Det är så mjukt och härligt garn, och mönstret har hittills varit väldigt roligt att sticka. Jag hoppas att tröjan får godkänt av sonen, han börjar bli väldigt bestämd vad gäller kläder. Han gillar i alla fall den förra, så jag håller tummarna för att den här också blir populär när det väl är dags.

Byxor till små personer

Det är konstiga tider nu. Med en rastlös tvååring hemma blir det allt annat än långtråkigt fastän man inte ska ge sig ut så mycket och vara social, men även om mina vanor har påverkats ganska lite jämfört med många andras är det en ganska stor skillnad mentalt.
På ett konkretare plan har mitt sybord förvandlats till skrivbord för att kunna jobba hemma, typiskt nog just när jag har hur många ideer som helst. Jag kan i alla fall visa upp några saker som jag har sytt nyligen.
På Syfestivalen i höstas köpte jag en hel del roligt, bland annat ett sweatshirttyg med katter från Paapii (är jag ganska säker på, fast nu finns inte motivet på deras hemsida). Av det har jag sedan dess sytt dels en tröja som jag visst inte har någon bild på, och dels ett par byxor.

Mönstret är Cuff Pants från Brindille and Twig. Det här är storlek 18-24 månader, som ska motsvara ungefär storlek 90, och de passar fint på nästan-tvååringen som nog är lite drygt 90 cm lång. Jag är glad att de har storleksangivelsen både i ålder och i centimeter, som man ju är mer van vid här i Sverige.
När jag sedan behövde en present till en väntad baby i bekantskapskretsen sydde jag ett till par, denna gång i betydligt mindre storlek (0-3 månader) och i ett Mumin-tyg från Pysselnabon. Hoppas de passar, de ser så orimligt små ut, men barn är visst de när de är helt färska? Man glömmer fort.

WIP: Seachange

Jag håller på att sticka en kofta, jag har faktiskt kommit ganska långt med den till och med.

Planen för den här koftan har legat och mognat i två och ett halvt år, sedan jag kom hem från Estland med en jättehärva färgskiftade ullgarn som gick så fint ihop med två överblivna blå härvor jag hade hemma. Jag fastnade för mönstret Seachange, men stickar alltså en kofta istället för en tröja genom att lägga till maskor mitt fram och sedan klippa upp den. Nu har jag just börjat på flerfärgsstickningen på oket och trivs bra med det här projektet, koftan är trevlig att sticka och jag ser fram emot att ha det färdiga plagget i min garderob. Snart så!