Randiga rester

För ett tag sedan frågade min mamma om jag ville ha en bit av ett nattlinne i bomullsribb som hade blivit slitet upptill, men där nederdelen var i fint skick. Visst, sade jag, man kan alltid göra t-shirts till barnen eller så. Sen visade det sig att jag nästan fick ut en hel t-shirt till mig själv av tyget, och då tyckte jag att det var ett bättre sätt att använda så mycket som möjligt av det. Jag lade ut mönsterdelarna så att jag kunde använda fållen som redan fanns. Det fanns inte plats för ärmar i samma tyg, men jag visste att jag hade rester av ett annat randigt tyg som jag tyckte skulle passa.

Mönstret är Tonic Tee, som jag tycker så mycket om, och tröjan är mycket mjuk och skön. Kanske är den mest en hemmatröja, men jag är ändå supernöjd över att ha fått ut en tröja av bara resttyger.

Nu har jag så smått börjat på nästa syprojekt: en skjortklänning i blått linne. Det kanske är ett lite konstigt projekt att ta sig an i januari, men jag har inte så mycket sytid, så det är lika bra att börja nu. I helgen gick jag igenom mönsterdelarna och såg till att jag hade rätt delar utskrivna, så nästa gång jag har en stund för mig själv (och lite golvyta) ska jag börja klippa i tyget.

Hel och ren inunder

Jag ligger lite efter med att visa upp mina projekt. Först ut är två par underbyxor som jag sydde nyligen, de var något av en belöning till mig själv efter att ha sytt mycket till barnen.

Jag använde gratismönstret från So Zo, som jag har använt förut och som passar mig bra. Nu har jag totalt fyra par.

Jag har bestämt mig för att när jag har gjort sju par (en veckouppsättning) enligt det här mönstret ska jag testa ett nytt, kanske Nixie eller Trixie från Jennifer Lauren Handmade.

Fokus byxor

Som jag kanske har berättat ärver vi mycket barnkläder efter mina systersöner, så när jag syr något till barnen är det oftast lyxsömnad för att jag känner för det. Nu har det dock börjat bli kris med treåringens byxor. Polarn och pyret har ju en slogan som är ”tre barn i varje plagg”, men då har de aldrig träffat honom, han nöter hål på alla byxknän, ärvda och nya om vartannat. Tur att jag kan både laga och sy nytt.

Just nu gör jag en liten kraftsamling och lappar byxknän, några av paren håller han på att växa ur men det är ju skönt om de är lappade och klara när det är dags att plocka fram dem till lillasyster. Det är lite pilligt att sy för hand (de går inte in i symaskinen), men jag tröstar mig med att jag sparar lite av jordens resurser och ett par hundra kronor för varje gång jag slipper köpa nya byxor (vilket förstås händer ändå ibland, tro inget annat!).

Sedan har jag sytt ett par nya mysbyxor i randig velour som jag hade kvar från en huvtröja jag sydde tidigare. Jag fick precis plats med de två byxbenen och fick bara småbitar kvar, det ger en särskild tillfredsställelse.

Mönstret är från Brindille and Twig, och jag har sytt den här modellen ett antal gånger nu i olika storlekar. Nu funderar jag på om det är dags att testa ett annat mönster nästa gång, kanske ett med fickor ?

Annat hemgjort till jul

Förutom ett par stickade vantar gjorde jag några saker till som jag ville ha färdiga till jul. Det ena var en julklapp till mina föräldrar.

Det som kanske ser ut som en stor tehuva är ett överdrag till en köksmaskin som vi har i sommarstugan. Det ursprungliga överdraget i plast har med åren blivit ganska slitet och ofräscht, så jag fick i uppdrag att sy ett nytt. Tyger är köpt på second hand för länge sedan och var på god väg att bli en trenchcoatjacka, en Robson Coat, innan jag insåg att jag inte skulle använda en tillräckligt mycket för att låta den ta upp plats i garderoben. Det nästan färdiga projektet blev liggande och har nu delvis sprättats upp och fått en ny inkarnation. (Jag vill fortfarande sy en Robson någon gång, fast kanske i svart. Någon gång när jag har utrymme för något annat än praktiska jackor att hänga i lekparken med.)

Jag sydde också julstrumpor till barnen (fast bara den äldre fick presenter i sin). De är just nu likadana, men inför nästa jul tänkte jag brodera namn på dem och kanske dekorera dem lite. Tygerna hittade jag i gömmorna, jag hade svårt att hitta något juligt men är nöjd med det här.

Förkläde till en liten

Som jag tidigare har nämnt så har mitt sybord blivit skrivbord nu i tider av hemarbete - men på helgerna får datorn maka på sig och ge plats åt symaskinen igen. Det här är förra helgens projekt.

På sistone har vi bakat en del här hemma, nu när vi är hemma mer, och sonen vill gärna titta i alla bunkar och blir glad om han får vara med och röra om. Då tyckte jag att det var dags för honom att få ett förkläde.
Jag gjorde en snabb sökning efter mönster och instruktioner och hittade bland annat det här blogginlägget som jag tyckte var bra att utgå från. Jag letade lite i gömmorna efter lite kraftigare tyger som kunde passa, och det här var det första jag fick tag i som var en lagom stor bit. Det har en gång varit ett sängöverkast som jag köpte second hand och förvandlade till en klänning och en kjol, och det räckte alltså också till ett litet förkläde. Brun snedslå hade jag också hemma, men om man tittar noga ser man att det är två olika nyanser, även snedslå brukar jag nämligen ofta köpa på second hand och då styr man ju inte över hur långa längder man får tag i.
Slutligen kan jag avslöja att anledningen till att bilden visar förklädet upphängt på en stol inte bara är för att jag tyckte att det såg trevligt ut. Det är också så att jag sydde färdigt det en kväll när det började bli mörkt, och tidigt nästa morgon när sonen fick syn på det i köket ville han ha det på sig när han åt frukost, och spillde omedelbart fil på det. Ja ja, det är det förkläden är till för, eller hur?

Sytt på sistone

Jag har sytt lite mer till lillkillen. Jag syr i och för sig till mig själv också, men det är ont om tillfällen när jag är ostörd hemma i dagsljus (i ärlighetens namn är det ont om dagsljus över huvud taget), så de kläderna fastnar liksom inte på bild. Istället kan jag presentera en liten tröja med rävar på.

Mönstret är återigen Ringer Tee i storlek 18-24 månader, men den här gången utan midjemudd. Tyget med rävar kommer från Elvelyckan design och följde med mig hem från Syfestivalen för några veckor sedan, och tyget till hals- och ärmmuddarna hittade jag bland mina rester.
Sedan har jag sytt en till öronlappsmössa i ullfrotté och ullribb, och den är riktigt, riktigt bra.

Jag har ju sytt en overall i ullfrotté, som nog är ett av sonens mest använda plagg och som fortfarande passar alldeles utmärkt. När jag rotade lite bland mina tygrester upptäckte jag att jag hade en bit kvar som var större än vad jag mindes, så jag sydde en öronlappsmössa av den, med kant och öronlappar i ullribb. Den har också redan använts flitigt, och jag litar på att den kommer att stå pall för ganska mycket vinterväder.





Smått sytt

Nu har det visst varit tyst här ett tag. Jag har haft ganska lite inspiration, tid och ork. Jag har i alla fall sytt några småsaker med mycket låg ambitionsnivå.

Jag sydde ett par underbyxor för ungefär ett år sedan, och nu gav jag mig på det igen. Mönstret är samma gratismönster som jag använde då, och jag blev ännu nöjdare med resultatet den här gången. Jag fick mycket bättre resultat med vikresåren, den försökte inte smita lika mycket som den gjorde på det första paret. Jag börjar undra om jag använde fel pressarfot förra gången, eller också var det något med tygvalet. Mycket bekväma och riktigt prydliga är de i alla fall.

Sedan har det ju blivit höst och lite kyligt i luften. Sonen har växt ur förra årets mössor, och när barnets far erkände att han inte tycker att den ärvda mössan som har rätt storlek är särskilt fin (och dessutom har den tofs, vilket är opraktiskt under cykelhjälm) bestämde jag mig för att sy en. Jag satte mig i sinnet att sy en öronlappsmössa med knytband, något som mönsterutbudet på internet inte direkt vimlar av, men jag hittade den här beskrivningen. Jag har egentligen köpt tyg till den, men jag ville först sy en provversion i restbitar (okej, jag erkänner, jag hade inte förtvättat de nya tygerna och kunde inte hålla mig), så nu använder sonen den och jag har förstås inte sytt den version jag egentligen hade tänkt.

Jag lägger inte gärna ut bilder på sonen, så det blir bara den här lite intetsägande bilden, men jag kan intyga att den passar. Möjligen kan man invända att själva mössan täcker huvudet så bra att öronlapparna snarast blir kindlappar, men kinder kan väl också behöva värmas.