tisdag 9 juni 2015

Ärmar, min nemesis

Jag har mycket på jobbet nu och är ganska slut, men kvällarna rymmer lite tid för tv och stickning, och på så sätt har jag blivit klar med ärmarna på min Siri-kofta och har nu bara knappslåarna och halsringningen kvar. Varsågoda, här är bildbevis.
Ärmar är inte min favoritbit av koftstickning, och jag har flera mindre lyckade ärmpar på mitt samvete. Låt mig förklara.
Jag har ett problem som jag har förstått att jag delar med många, nämligen att mina aviga maskor är lösare än mina räta, så att stickfastheten skiljer sig åt beroende på om jag stickar runt eller fram och tillbaka. Jag gillar att sticka koftor, och eftersom många verkar vilja undvika att sticka koftor i delar och sy ihop dem finns det en massa koftmönster som är skrivna på så vis att ärmarna stickas runt - medan kroppen förstås stickas fram och tillbaka. Det här ställer till det för mig. Jag har en lila kofta som visserligen blev mycket bra till sist, men där ärmarna först höll på att bli löjligt små och jag fick repa upp dem och gå upp en storlek i stickor. Jag har också en grå kofta där jag inte gick upp en storlek, utan försökte sticka lite lösare på ärmarna istället, vilket dessvärre ledde till att jag stickade olika mycket lösare på de två ärmarna, så att de nu är olika vida.
Jag har en röd kofta där inte stickfastheten är boven, utan jag var mest bara inkompetent när jag skulle mäta ärmlängden. Följaktligen skiljer det ungefär en centimeter på ärmarna, och eftersom de har ett flätmönster är det inte bara att repa upp mudden och sticka om, utan jag måste då repa upp hela flätmönstret. Orka.
Förmodligen borde jag lösa det genom att lära mig sticka båda ärmar på samma gång, men tills jag tar itu med det kan jag i alla fall glädja mig åt att Siris ärmar verkar vara i god ordning.

1 kommentar:

  1. Min ärmnemesis är att de är så tråkiga att jag aldrig gör färdigt dem... =) /Ina

    SvaraRadera