WIP: julvanten 2022

Två år i rad jag har deltagit i Järbos julvantestickning, där de släpper ett vantmönster i tre delar under veckorna före jul. Jag har alltså stickat 2020 års vante och 2021 års vante, som jag visst inte har bloggat om, men som jag har använt en del under hösten.

Nu håller jag på med årets vante, som jag stickar i Järbos Svensk ull. De blir väldigt täta och kommer nog att värma gott när de blir färdiga.

Jag har blivit väldigt förtjust i det här garnet. Jag stickar ju också en tröja i det (snart färdig), och jag fantiserar redan om fler tröjor. Garnet finns i så fina färger som passar så bra ihop. Jag tänker mig en Riddari med Wasa Crisp som huvudfärg och mönster i Lingonberry Jam, Bergslagen Dark Blue och Arctic Fox, kanske? Jaja, jag ska väl bli färdig med tröjan jag håller på med först.

Jag vill också så småningom sticka julvantarna från 2018 och 2019. Man kan aldrig få för många vantar!

FO: karantänsockar

Efter att ha klarat oss undan covid ända sedan pandemins början åkte vi till sist på det för någon månad sedan. Jag hade lämnat min stickning på jobbet när jag gick hem en måndag eftermiddag, på kvällen kände jag mig hängig och på tisdagen var jag sjuk. Där satt jag alltså fast hemma utan stickning och blev tvungen att lägga upp något nytt. Ett par sockar kändes lagom.

Garnet köpte jag på syfestivalen i oktober, det är från Regia och kändes bra att sticka med. Jag har lite svårt att hitta ett sockgarn som jag riktigt trivs med och som inte är alltför dyrt, men det här kanske kan vara det jag letar efter.

Mönstret är A Nice Ribbed Sock, eller jag utgick från det mönstret i alla fall. Många av mina stickade sockar börjar bli lite slitna, så det var bra att få ett nytt par nu när det börjar bli kallt.

FO: The Capitol, igen

För snart två år sedan stickade jag mössan The Capitol, som var både snygg och rolig att sticka, tyckte jag. Någon gång förra vintern lånade jag ut den till sonen när vi inte kunde hitta hans mössa - och nu tror säkert någon att historien kommer att sluta med att han tappade bort den, men så var det inte alls. Tvärtom blev han förtjust i den och ville använda den igen, och uppskattning för stickat är ju något jag vill uppmuntra, så den fick helt enkelt övergå till att bli hans mössa.

Nu fick jag lust att sticka den igen så att jag också skulle få ett exemplar. Jag använde finullgarn från Båvens spinnhus som blev kvar från den här tröjan, det räckte inte riktigt till hela mössan, men det var inte svårt att hitta lite vitt tvåtrådigt garn att skarva med. 

En lätt och skön mössa som går att ha under cykelhjälmen. Jag är nöjd!