fredag 22 mars 2019

WIP: randig tröja

Jag hade en gång en tröja som jag hade köpt på second hand. Den var lite för kort i ärmarna och hade konstiga proportioner, men jag använde den jämtjämtjämt och tyckte mycket om den. När jag började sticka gav jag tillbaka den till second hand och lovade mig själv att jag skulle sticka en liknande, men som passade lite bättre. Nu har den tiden kommit.
Den gamla tröjan hade breda ränder i ljusgrått och mörkgrått, rullkant nertill och i ärmsluten och en rullkrage. Mörkgrått garn hade jag kvar från en tidigare kofta, och strax före jul köpte jag till det ljusgrå. Båda är från Solkustens spinnverkstad. Jag följer i stora drag gratismönstret Brick (och nu slår det mig plötsligt att jag inte riktigt vet om ursprungströjan var en raglan eller hade isydda ärmar, men den nya blir i alla fall en raglan, tralala!).
Annars finns inte mycket att säga, mer än att jag har stora förhoppningar om en bättre tröja än originalet.

fredag 1 mars 2019

Sytt i ullfrotté

För ett och ett halvt år sedan besökte jag Woolpowers fabriksbutik i Östersund. Resten av familjen köpte tröjor och långkalsonger, men jag köpte framför allt tygstuvar. Nu har de förvandlats till varma kläder åt mig och lillknodden.
Det gröna tyget, som var ganska tunt med sina 200 gram per kvadratmeter, blev en tröja till mig. Jag har ju redan sytt en huvtröja i tjockare ullfrotté, så nu ville jag göra en betydligt tunnare. Jag använde samma mönster, Halifax Hoodie, men istället för huva sydde jag en krage, som är baserad på mönsterdelen för skorstenskragen i de varianter som har en sådan, fast med öppning och dragkedja fram. Jag trodde ett tag att tyget inte skulle räcka till fickor, men ungdomsårens ihärdiga Tetris-spelande gav resultat och jag lyckades pussla så att tyget räckte ändå.
Tröjan är mjuk och varm och betydligt smidigare än den förra huvtröjan. Den väger drygt 400 gram istället för 650 och kommer nog att på hänga med på en del vandringar och andra resor.
Det tjockare blå tyget blev en overall till den lille. Han har ärvt en fleeceoverall som han håller på att växa ur, så när jag sydde den här tog jag i med storleken så att den förhoppningsvis passar inte bara på sluttampen av den här vintern utan också i höst. Mönstret är från Brindille and Twig, och förutom ullfrottén använde jag ulltrikå till muddar och huvans foder. Här ska inte frysas!
Jag är supernöjd med resultatet, overallen ser riktigt proffsig ut om jag får säga det själv, och viktigast av allt är att den värmer ordentligt.
Nu behöver jag ta en sväng till Östersund snart igen för att fylla på förråden av ullfrottéstuvar. På önskelistan står mer av 200-gramsvarianten, gärna i fler färger, för den är riktigt skön!