tisdag 25 juli 2017

Tygfynd

Jag har varit ute i Jämtlandsfjällen, och på väg dit stannade vi i Östersund på Woolpowers fabriksbutik. Där finns dels deras varma ullplagg i andrasortering, utgående färger och annat till nedsatt pris, dels tygstyvar av ullfrottén som de syr av. Ur den bingen köpte jag två bitar.
Den gröna är tunnare, 200 g/kvm, och den blå är 400. Båda är ungefär en meter breda och två meter långa. Jag tänker mig att de kan resultera i fler mysiga huvtröjor, eller tröjor utan huva.
Den här ullfrottén är an en helt annan typ än den jag tidigare har sytt en tröja av, mindre kompakt och glesare stickad. På bilden nedan är den nyinköpta överst och den gamla nederst.
Min knallgröna huvtröja användes flitigt på fjällturen, så jag är mycket glad att jag kom mig för med att sy den före sommaren.

tisdag 18 juli 2017

WIP: lyxsjal

Sedan vantarna blev färdiga har jag arbetat flitigt på min Hitofude-kofta, men jag har också börjat på en ny stickning. När jag funderade på vad jag skulle ta med för garn till sommarstugan fick jag lust att sticka något lyxigt, så jag tog fram en av mina finhärvor och startade en komplicerad spetssjal.
Garnet köpte jag förra året på A Verb for Keeping Warm i Oakland, det är mjukt, tunt och blekt guldbrunt (men lite mörkare än på den här bilden).
Mönstret heter Golden Orchids, och jag tilltalas av att sjalen inte har något mittlinje, som så många sjalar har, utan ett mer integrerat mönster, så att säga.
Det är en stickning som kräver lite koncentration, men det är bara roligt.

söndag 9 juli 2017

FO: vårvintervantar

Nu är vante nummer två klar. Den gick fortare än den andra, jag lider uppenbarligen inte alls av second sock syndrome, det som gör att man tycker att det är tråkigt att sticka den andra sockan, vanten och så vidare. Tvärtom gick den här i ett nafs, fast det kan förstås bero på att jag har semester och kan sitta och sticka timmar i sträck om jag vill.
Mudden är stickad över 54 maskor med en lettisk fläta i början och slutet, och i och med tumkilen ökade jag till 64 maskor.
Färgfälten är två till fyra maskor långa och oregelbundna, men tummens mönster är som synes regelbundet.
Mycket nöjd. Nu har jag börjat fundera på  vad jag ska sticka härnäst, och därmed vad jag ska hämta upp för garn nästa gång jag lämnar utomhus för att göra ett besök i min garnlåda.

söndag 2 juli 2017

WIP: efter eget huvud

Jag har haft en idé (eller en kombination av två idéer) till ett vantmönster i bakhuvudet ett tag, men jag kan inte hitta att jag har sagt något om det här, förutom när jag köpte garn till flerfärgsstickning.
Den ena idén var en ranka med blad, som jag någon gång satt och ritade på ett rutat papper. Den andra var ett oregelbundet rutmönster, inspirerat av en gammal femtiotalstapet, eller var det en bordsskiva?
Färgerna får mig att tänka på tidig vår: brunt fjolårsgräs, gulgröna skott, ljusgröna blad och mörkgröna barrträd. Jag är inte helt övertygad om att det där med de oregelbundna rutorna faktiskt blev så bra, på sätt och vis ser det mest slarvigt ut, men annars är jag nöjd.
Det här är vante ett av två, som blev färdig igår. Jag återkommer när den andra också är klar.

lördag 24 juni 2017

Den varmaste av huvtröjor

Bara för att jag sade att det var ett nöje att sy min huvtröja i ullfrotté så stötte jag naturligtvis på problem när jag skulle sy färdigt den. Först krånglade tråden och bildade stora tovor på undersidan av tyget. Först trodde jag att det var för att jag försökte sy genom så många lager, men efter mycket sprättande upptäckte jag att den innersta änden på övertråden, som höll på att ta slut, hade fastnat i trådrullehållaren och ställde till det.
Sedan, när jag var nästan färdig så när som på att sy ihop huvan med tröjan, insåg jag att jag borde ha mätt lite noggrannare (=mätt över huvud taget) när jag vek in huvans kant för dragskon, eftersom det förstås påverkar hur väl huvan och halsringningen stämmer överens. Jag hade bara höftat till något som jag tyckte såg bra ut, och huvan var ett par centimeter för liten på varje sida. Det gick dock att lösa, nästan helt utan svordomar.
Visst ser den ganska proffsig ut? Den är betydligt längre än mina köpta huvtröjor, och till och med jag som sällan klagar på att en tröja är för lång tänker att om jag syr en till kommer jag nog att göra den lite kortare.
Huvan känns också lite väl stor, men annars är jag väldigt nöjd med passformen och utförandet.
Planen är alltså att den här ska funka till exempel vid fjällvandring. "Tunna men varma kläder" hade jag visst i åtanke i höstas. Tunn kan man verkligen inte säga att den här tröjan är, men däremot lär den vara varm så det räcker. Jag vägde den när den blev färdig, eftersom vikten är rätt intressant vid vandring, och den väger 650 gram, vilket är ganska mycket. Kanske måste jag en vacker dag sy en till huvtröja i lite tunnare ulltyg.
Nu låter det kanske som om jag är missnöjd, men det är jag absolut inte. Den här tröjan är snygg, skön och användbar. Jag försöker nog mest hitta en ursäkt att köpa mer mysigt ylletyg och sy en till!

lördag 17 juni 2017

WIP: basplagg

Det går försiktigt framåt med min Summer of Basics-plan. Jag har börjat sticka på min Hitofude, och på grund av koftans konstruktion är varven väldigt långa i början och går följaktligen mycket långsamt framåt, men i gengäld kommer stickningen nog att gå ganska snabbt när ärmarna väl är klara.
Jag har också börjat sy min huvtröja, och idag köpte jag dragkedja och snodd till huvan. Det går så orimligt fort att sy i trikå, även ett lite mer komplicerat plagg som det här, jämfört med mitt senaste projekt, trenchcoat-jackan. Den är för övrigt inte klar, det visade sig att min symaskin inte riktigt vill samarbeta när det kommer till knapphål, så nu väntar den på att jag ska hitta en annan lösning eller lämna in maskinen på service.
I väntan på det håller jag mig i alla fall sysselsatt. Det är ett nöje att sy i det här tyget, det är tjockt och mysigt, lite stretchigt så att det formar sig som det ska, men inte så stretchigt att det töjer ut sig och blir sladdrigt. Jag älskar ju färgen också (bilden gör den inte rättvisa). Det är ingen slump att jag redan hade sytråd hemma i samma grodgröna färg.

måndag 12 juni 2017

FO: grå sockar

Mina grå sockar är färdiga, och riktigt fina tycker jag.
Jag stickade alltså uppifrån och ner med en hällapp med eye-of-partridge-mönster, vilket är som en vanlig häl med lyfta maskor fast man inte lyfter samma maska varje gång, utan förskjuter den lyfta maskan, eller hur man ska säga. Dessutom lät jag framsidans mönster fortsätta ner på tån.
Jag har inte använt dem på riktigt än, för även om det inte direkt är något sommarväder är det för varmt för yllesockar, men när jag har provat dem hemma i soffan är de sköna och sitter bra.