söndag 21 januari 2018

WIP: en mössa med vissa frågetecken

Något av det svåraste att sticka, enligt mig, är mössor. Jag saknar helt förmågan att avgöra medan en mössa fortfarande sitter på stickorna om den kommer att passa och hur den kommer att se ut.
Jag har flera exempel på misslyckade mössor, en räddade jag i höstas från ett liv som kockmössa, en annan, som jag stickade uppifrån och ner, blev alldeles för vid så att den blev ett vindfång och höll på att blåsa bort med jämna mellanrum, så jag fick repa upp stora delar och sticka om den med färre ökningar.
Nu har jag en sån där svår mössa på stickorna igen. Den här vintern har jag använt mina Anundsjövantar ganska mycket, och en vacker dag fick jag för mig att jag skulle sticka en mössa som passade till dem, med mönstrad mudd och enfärgad - jag vill säga skult, heter det så? Jag mätte mina vantar och räknade lite på vad som skulle bli lagom antal maskor (168), och så lade jag upp. Jag stickade mudden med samma mönster som vantarnas mudd, men när jag gick över till enfärgat började problemen. Flerfärgsstickning är ju ofta lite tätare än vanlig stickning, så plötsligt började mössan pösa ut, fast jag inte hade ökat antalet maskor. Nu är den stora frågan: kommer det här att bli en lite skönt avslappnad, hängig mössa, eller kommer det att bli en konstig bagarmössa?
Som sagt, jag kan inte över huvud taget föreställa mig vad det här kommer att leda till. Jag har kommit tillräckligt långt för att kunna prova mössan, men kan inte tyda det jag ser. Jag har ingen aning om ifall jag borde repa upp det enfärgade stycket och sticka om det med färre maskor, jag vet inte när det är dags att börja minska, jag vet ingenting. Fortsättning följer. Tur i alla fall att mössor inte är så stora, så det är inte hela världen om det slutar med att jag stickar den två gånger, eller i alla fall en och en halv.

tisdag 16 januari 2018

Prickigt linne

Som planerat har jag fortsatt sy mammakläder, närmare bestämt linnet Cordelia. Tyget hade jag kvar från en Lady skater-klänning jag sydde för ett tag sedan. Det var lite pilligt att lära mig applicera vikresår och få den lagom spänd, men i övrigt var det ett enkelt projekt.
Linnet är väldigt bekvämt och ordentligt långt så att det täcker magen och varje skymt av de praktiska men inte särskilt snygga maggördlarna på de byxor och kjolar jag för tillfället är hänvisad till. Nu när det är ganska kallt ute är det också skönt att mudden längst ner stänger ute all vinterkyla som annars kan smyga sig in.
Nu slits jag mellan att sy fler sådana här linnen och att sy t-shirts med samma typ av rynkning för att göra plats för magen. Oavsett vad det blir härnäst är jag ganska sugen på lite nya kläder, garderoben börjar kännas lite enformig.

torsdag 4 januari 2018

Klänning med plats för magen

I oktober sydde jag en topp efter mönstret Washi, och utlovade då en klänningsvariant med knytband i ryggen "om inte alltför länge". Det dröjde visst lite längre än jag hade tänkt, men strax före jul blev den färdig, så här är den.
Här är även min mage i egen hög person, och den ser rätt rund ut i den här klänningen. Det är nog det ganska styva bomullstyget som ger sådan volym.
Tyget har jag köpt på Myrorna, men det verkar ursprungligen vara från Indonesien. Vissa av blommorna i mönstret är större och tjusigare än andra, så jag flyttade runt mönsterdelarna innan jag klippte i tyget för att använda så fina delar som möjligt (och ändå få plats med allt).
Ärmarna hör inte till mönstret, de är tagna från Tova. Den idén lånade jag från en annan blogg. Längden på ärmarna bestämdes av vad som fick plats på tyget på ett bra sätt.
Jag tror att jag började med det här projektet strax efter att den gröna toppen hade blivit färdig, men flera gånger fastnade jag på något moment och klänningen blev liggande. Jag började bli lite orolig att jag inte längre skulle kunna komma i den när den äntligen blev klar, men jag oroade mig förgäves, den kommer att passa ett tag till.
Jag är mycket nöjd med beslutet att förse den med knytband, jag tycker att det ser snyggare ut än resår, och jag besväras inte av rosetten i ryggen.
Nu ska jag dock koncentrera mig på lite enklare projekt, som de linnen och t-shirts jag funderade på nyligen.

måndag 1 januari 2018

Det senaste året

Liksom tidigare år har jag sett över mina sydda och stickade projekt, min garnkonsumtion och mina garninköp. Resultatet är lägre på alla fronter än de senaste åren.
Ravelry talar om för mig att jag under 2016 har stickat färdigt 16 saker, varav 8 till mig själv. De senaste åren har jag snarare hamnat på ungefär 12-15 saker till mig själv. Jag har inte heller sytt så mycket, bara fem plagg, mot tio året innan. Dock har jag även köpt ganska lite kläder, så proportionerna mellan de tre kategorierna är ungefär som vanligt.
För första gången sedan jag började sticka har jag under året använt mer garn än jag har köpt, förrådet minskade med ungefär 400 gram garn. Det var inte direkt ett medvetet val, tvärtom har jag till exempel köpt en del souvenirgarner och reagarner, men på något vis har jag kanske uppnått en balans och en insikt om att jag faktiskt inte måste köpa alla fina garner jag ser.
De plagg jag har gjort som har använts mest är nog årets två varma sjalar, den röd-grå-randiga och den grönsvarta. Även min svarta Plantain har jag använt mycket, särskilt på sistone.
Mest stolt är jag nog över vantarna jag komponerade ihop (även om jag konstigt nog inte har använt dem sedan det blev kallt, det måste jag ändra på!) och min huvtröja i ullfrotté.
Planerna för framtiden är framför allt att fortsätta göra väl genomtänkta projekt som kommer till användning. Både flerfärgsstickning och diverse varma tröjor står på önskelistan.

torsdag 28 december 2017

Årets julklappar (till andra)

Då och då stickar jag presenter till andra, och de senaste jularna har väl i snitt två personer fått stickade julklappar, så även i år.
För det första skickades ett par vantar med posten till samma lilla barn som nyligen fick ett par sockar. Även vantar hade ju efterfrågats, och när jag tittade på vantmönster för små barn på Ravelry insåg jag att det redan fanns ett lämpligt mönster i mitt mönsterbibliotek, nämligen baby-Selbuvantarna från mönsterhäftet Selbustrikk.
Jag stickade dem i Rauma finullgarn, och de gick fort att sticka och blev grymt söta, om jag får säga det själv. Jag vet inte om de är lagom stora, och kanske är de i stickigaste laget för en liten knodd, men de var i alla fall ett nöje att göra.
För det andra har sambon haft ett par såna där kombinerade torgvantar/tumvantar (köpta) som har sett bättre dagar, så jag bestämde mig för att det var på tiden att han fick ett par nya. Jag använde gratismönstret Chilly Podsters och garn som var kvar efter tröjan jag stickade till honom förra året (som jag tydligen aldrig skrev om på bloggen).
Jag sydde i tryckknappar på handryggen så att inte vantdelen ska flaxa runt när den är uppfälld.
De passar tydligen bra. Så får familj och vänner hålla sig varma om händerna under året som kommer!

torsdag 7 december 2017

WIP: koftan Emma

Jag håller på med en ny kofta - jag håller nästan alltid på med en kofta. Mönstret heter Emma, och jag har beundrat det ända sedan jag såg den första varianten som Linnéa Öhman, som har gjort det, stickade, långt innan den blev tillgänglig som mönster.
Det riktigt fina med den här koftan är knappkanterna, som har ett slags stjärnmönster. Det är inte helt lätt att sticka, det innehåller några varianter på maskor som jag inte har träffat på förut och som är lite dunkelt beskrivna, men jag tror att jag har lyckats förstå hur de ska stickas, med ledning av hur resultatet ska se ut. Sedan har jag lyckats göra ett par fel i stickningen, men de beror på mig och inte på mönstret, och jag tror inte att de kommer att märkas.
Garnet är Gotlandsgarn 2 som jag har köpt för ett presentkort jag fick av kollegorna när jag slutade på mitt förra jobb. Det är ulligt och glansigt och finns i så härliga färger att jag blir sugen på att sticka något mer i det väldigt snart.
I huvudet delar jag in mina koftor i tre kategorier efter tjocklek, och beroende på utetemperaturen är det olika koftor som blir aktuella att använda. Den här kommer att falla in i mellankategorin, som sedan tidigare bara innehåller två koftor, en i Kampes tvåtrådiga och en i Ullcentrums tvåtrådiga. Det är en himla användbar kategori av kofta, och när jag tänker efter kan jag absolut motivera att fylla på den ännu mer - men först ska den här bli färdig, förstås.

lördag 2 december 2017

Planer av ett annat slag

När jag planerar mina sy- och stickprojekt inför en ny säsong brukar jag hela tiden vara fullt medveten om att jag egentligen inte behöver mer kläder. Jag utgår från vilka tyger och garner jag har i gömmorna och vad jag känner för att sy eller sticka. Inför den här vintern och början av våren är det ett lite annat läge. Vi väntar nämligen tillökning i mars, så jag behöver fylla på garderoben med plagg med plats för magen.
I min planering har jag haft stor glädje av att läsa om andras planer och erfarenheter, till exempel här och här och andra inlägg på samma blogg. Åsikterna verkar gå isär om huruvida man ska orka sy kläder för en så begränsad period, men på samma sätt kan man fråga sig om man verkligen ska köpa kläder för en så begränsad period. Jag tycker mig se på vänner och bekanta som har eller väntar barn att de plagg som passar under graviditeten används väldigt flitigt, så jag tror att det kommer att vara lika väl investerad tid som att sy vad som helst för normala förhållanden, när jag har fler olika plagg att välja mellan.
Jag har klarat mig längre än jag trodde jag skulle göra med mina vanliga kläder, även om det ena paret byxor efter det andra har blivit förpassade till kassar på vinden. Nu, i sjätte månaden - ett skede som vi kan kalla midi-mage - funkar fortfarande vissa kjolar, många t-shirts och en hel del klänningar. Av mina egensydda plagg är det mina t-shirts - Plantain och Tonic - som jag använder mest, och de stickade koftorna passar förstås fortfarande bra. Tova trodde jag att jag skulle använda en del, men den har hunnit bli lite för trång vid det här laget.
För perioden maxi-mage (eller mega-mage) får jag ta till mönster som faktiskt är avsedda för mammakläder. Till att börja med ska jag sy några Cordelia av Zoe, vars blogg jag länkade till ovan. Maxi-magen kommer att infalla när det antagligen är ganska kallt, så förutom linnen borde jag nog sy något med ärm också. Så här borde jag kunna fixa till exempelvis en Tonic med plats för magen.
Det blir inga bilder på magen idag, men det kommer!