torsdag 7 december 2017

WIP: koftan Emma

Jag håller på med en ny kofta - jag håller nästan alltid på med en kofta. Mönstret heter Emma, och jag har beundrat det ända sedan jag såg den första varianten som Linnéa Öhman, som har gjort det, stickade, långt innan den blev tillgänglig som mönster.
Det riktigt fina med den här koftan är knappkanterna, som har ett slags stjärnmönster. Det är inte helt lätt att sticka, det innehåller några varianter på maskor som jag inte har träffat på förut och som är lite dunkelt beskrivna, men jag tror att jag har lyckats förstå hur de ska stickas, med ledning av hur resultatet ska se ut. Sedan har jag lyckats göra ett par fel i stickningen, men de beror på mig och inte på mönstret, och jag tror inte att de kommer att märkas.
Garnet är Gotlandsgarn 2 som jag har köpt för ett presentkort jag fick av kollegorna när jag slutade på mitt förra jobb. Det är ulligt och glansigt och finns i så härliga färger att jag blir sugen på att sticka något mer i det väldigt snart.
I huvudet delar jag in mina koftor i tre kategorier efter tjocklek, och beroende på utetemperaturen är det olika koftor som blir aktuella att använda. Den här kommer att falla in i mellankategorin, som sedan tidigare bara innehåller två koftor, en i Kampes tvåtrådiga och en i Ullcentrums tvåtrådiga. Det är en himla användbar kategori av kofta, och när jag tänker efter kan jag absolut motivera att fylla på den ännu mer - men först ska den här bli färdig, förstås.

lördag 2 december 2017

Planer av ett annat slag

När jag planerar mina sy- och stickprojekt inför en ny säsong brukar jag hela tiden vara fullt medveten om att jag egentligen inte behöver mer kläder. Jag utgår från vilka tyger och garner jag har i gömmorna och vad jag känner för att sy eller sticka. Inför den här vintern och början av våren är det ett lite annat läge. Vi väntar nämligen tillökning i mars, så jag behöver fylla på garderoben med plagg med plats för magen.
I min planering har jag haft stor glädje av att läsa om andras planer och erfarenheter, till exempel här och här och andra inlägg på samma blogg. Åsikterna verkar gå isär om huruvida man ska orka sy kläder för en så begränsad period, men på samma sätt kan man fråga sig om man verkligen ska köpa kläder för en så begränsad period. Jag tycker mig se på vänner och bekanta som har eller väntar barn att de plagg som passar under graviditeten används väldigt flitigt, så jag tror att det kommer att vara lika väl investerad tid som att sy vad som helst för normala förhållanden, när jag har fler olika plagg att välja mellan.
Jag har klarat mig längre än jag trodde jag skulle göra med mina vanliga kläder, även om det ena paret byxor efter det andra har blivit förpassade till kassar på vinden. Nu, i sjätte månaden - ett skede som vi kan kalla midi-mage - funkar fortfarande vissa kjolar, många t-shirts och en hel del klänningar. Av mina egensydda plagg är det mina t-shirts - Plantain och Tonic - som jag använder mest, och de stickade koftorna passar förstås fortfarande bra. Tova trodde jag att jag skulle använda en del, men den har hunnit bli lite för trång vid det här laget.
För perioden maxi-mage (eller mega-mage) får jag ta till mönster som faktiskt är avsedda för mammakläder. Till att börja med ska jag sy några Cordelia av Zoe, vars blogg jag länkade till ovan. Maxi-magen kommer att infalla när det antagligen är ganska kallt, så förutom linnen borde jag nog sy något med ärm också. Så här borde jag kunna fixa till exempelvis en Tonic med plats för magen.
Det blir inga bilder på magen idag, men det kommer!

onsdag 15 november 2017

FO: sockar modell mindre

För drygt ett år sedan stickade jag en liten mössa till en kompis barn, som då inte var fött än. Nu fyller barnet snart ett och saknar tydligen varma vantar och sockar i lämplig storlek. Det behöver inte sägas två gånger.
I rester av Drops Fabel från sockar jag har stickat till mig själv gjorde jag det här lilla paret, som enligt beskrivningen ska vara lagom för en ettåring. Det är lite svårt att veta om de verkligen är lagom stora när mottagaren inte är i närheten och man inte har några andra ettåringar till hands att prova på heller. Jag tycker i alla fall att de blev fina, och tänk vad fort det går att sticka i så små storlekar!

måndag 6 november 2017

FO: spetssjal

Någon gång i somras blev jag sugen på att sticka något komplicerat i ett lyxigt garn och startade en sjal. Det dröjde dock inte särskilt länge innan stickningen kändes väldigt seg, och det var sällan jag stickade mer än ett par varv åt gången innan jag tröttnade, fastän varven ju är korta i början. Spetsmönstret är ganska oregelbundet och jag hade svårt att memorera det, och i största allmänhet var jag väldigt oinspirerad.
Långt om länge har sjalen i alla fall blivit färdig, och den kändes roligare på slutet. Garnet - Even Tinier Annapurna, som jag köpte på A Verb for Keeping Warm i Oakland förra året - är onekligen mjukt och lyxigt, och även om det här kanske inte är en sjal som jag kommer att använda särskilt ofta så tror jag att den kommer att kännas riktigt tjusig när jag väl gör det.

tisdag 31 oktober 2017

Brun finull

Jag spinner sällan och ryckvis. För över ett år sedan skrev jag att jag hade kardat lite ull på balkongen, och nu har denna ull sent omsider blivit till en härva garn.
Själva ullen hade också legat länge innan jag ens kardade den. Jag fick med mig den när jag hade gått på spinnkurs för kanske tre år sedan, och så blev den liggande för att jag inte hade några kardor. Det var också anledningen till att jag inte hade särskilt mycket av ullen, man fick ta för sig av olika sorter i samband med kursen, men jag ville inte ta så mycket eftersom jag inte visste om och när jag skulle kunna använda den.
Det här är alltså 18 gram brun finull, den var otvättad när jag spann den och såg ganska knorvig ut när den var nyspunnen, men nu har den fluffat upp sig och är mjuk och trevlig. Den är spunnen på turkisk slända, precis som det garn jag har spunnit tidigare. Jag har ibland drömt om en spinnrock men tycker inte att jag har plats, så jag fortsätter så här. Härnäst blir det nog något mindre rustikt.

onsdag 4 oktober 2017

Washi-topp

Nu har jag sytt lite igen. Jag har tidvis varit lite sugen på att prova något mönster från Made by Rae, och bestämde mig till slut för att klänningen Washi var min favorit. Som testversion sydde jag den kortare längden i ett grönt tyg som kanske dykt upp här förr, ett billigt ikea-tyg som tjänstgjort som duk innan det hamnade i min sylåda.
Jag valde att göra den ärmlös, för jag tror att de små ärmarna skulle sticka ut som fåniga små vingar i det här ganska stela tyget. En annan ändring var att jag inte sydde smock i ryggen som det ska vara enligt mönstret, eftersom jag inte hade någon elastisk tråd hemma och inte orkade åka och handla det.  Istället gjorde jag som i det här blogginlägget, sydde fast vanlig resår i ryggen, något sträckt.
Jag borde nog ha sträckt resåren mer, för jag tror att det vore snyggare om toppen satt åt mer i ryggen, men annars är jag ganska nöjd. Nu planerar jag att sy den längre varianten, kanske med ärmar och med knytband i ryggen istället för resår. Jag är ett stort fan av knytband. Jag hoppas kunna visa resultatet om inte alltför länge.

måndag 11 september 2017

Gör om, gör rätt

Jag har i viss utsträckning hållit mig till min senaste föresats, nämligen att laga lite kläder: en jacka, en kofta och ett par byxor har fått tillbaka sina knappar, i alla fall. Dessutom har jag åtgärdat ett mycket gammalt, misslyckat stickprojekt.
Den här stickade kockmössan, eller vad man ska kalla den, är mössan Riga av Clara Falk, och något blev väldigt fel med min variant. Enligt mina Ravelry-anteckningar var det så här: jag stickade den på något större stickor än de matchande vantar jag redan hade gjort (3mm istället för 2,5mm), eftersom jag trodde att det behövdes för att den inte skulle bli för liten. Resåren stickade jag också på 3mm, eftersom jag inte hade någon mindre rundsticka och var för lat för att sticka på strumpstickor. Följaktligen blev resåren för vid och hela mössan på något vis för hög. Istället för att hänga lite avslappnat i nacken blev den bara som en stor strut som jag aldrig använde.
Nu, två år senare, tog jag tag i problemet. Jag klippte bort resåren och stickade istället en i-cord-kant, så att mössan sitter längre ner på huvudet, så att säga. 
Det här tycker jag blev mycket bättre, och nu får den flytta från sin långvariga plats bland projekt att åtgärda till påsen för mössor, där den hör hemma!