Tröja i ullribb

Jag har helt lagt om kurs vad gäller mina syprojekt sedan sist. Det visade sig att min motivation för att sy en ofodrad trenchcoat sjönk i takt med utomhustemperaturen, medan ullens dragningskraft ökade i motsvarande grad. Därför plockade jag fram min relativt nyinköpta ullribb och mönstret till den långärmade Tonic, som jag har sytt en gång förut och blev så himla nöjd med.

Den här gången blev det en lite mer frustrerande upplevelse. Jag är i princip ett stort fan av trestegsraksöm för trikåtyger, så jag tänkte använda det kring halsringningen. Fastän jag tidigare har haft problem med att tyget töjer sig körde jag på och hade hunnit sy runt halva ringningen när undertråden tog slut och jag blev tvungen att göra en paus. Då såg jag att resultatet var alldeles fruktansvärt, tyget hade töjt ut sig och var alldeles fladdrigt. Stygnlängden är väldigt liten i trestegssöm, i alla fall på min maskin, så det fanns inget att få tag i för att sprätta, och även om jag hade kunnat göra det hade nog tyget varit uttöjt bortom räddning. Efter lite tjurande klippte jag bort halsringningen, klippte ut ett nytt band (lite bredare och lite kortare) och sydde dit det. Den här gången tog jag vanlig raksöm för att hålla bandet på plats. Slutresultatet blev bra, men det är frustrerande att inte få denna väldigt användbara söm att funka.

Ullribben är en liten aning kliig, så jag föredrar att ha ett linne under de plagg jag syr av den, men när det är ullväder är det ju också lager-på-lager-väder, så det gör inget. Nu känner jag mig redo för skidåkning, vinterpromenader och dragiga lantställen!