Me-Made-May 2022

Snart är det maj, och vi vet ju vad det betyder: dags för Me-Made-May. Jag har deltagit några år, med varierande framgång. 

2015 hade jag på mig en sak varje dag som jag hade gjort och lyckades nästan sy två nya plagg. 

2016 hade jag också på mig en sak per dag som jag hade gjort, med fokus på att använda så många av mina sydda plagg som möjligt, vilket gick ganska bra.

2017 fortsatte jag med ett plagg per dag, och skulle också se över de plagg jag använde minst för att göra något åt dem. Den delen av föresatsen blev aldrig riktigt av, men jag noterar med tillfredsställelse att av de fyra plagg jag visade som exempel är numera två omgjorda och passar mycket bättre, och ett har jag gett bort.

2018 hoppade jag över, men 2019 var jag med igen, med samma föresats som tidigare att använda ett plagg per dag, men med tillägget att jag skulle laga och fixa en del slitna plagg. Den delen gick det mindre bra med.

2020 fortsatte jag med min vanliga ambition, med tillägget att jag skulle sy några gravidplagg, vilket jag gjorde, så det var ju en framgång.

2021 skulle jag gräva lite i lådorna och använda alla plagg jag stickade under 2013, men jag kom av mig.

Vad ska jag hitta på i år då? Det ska vara en utmaning men görbart, och jag tror att ett bra sätt att höja ribban är att lova att ha på mig minst två av mina egenhändigt gjorda plagg varje dag. Egentligen skulle jag gärna åta mig att laga och fräscha upp mina kläder, men det faller på "görbart" - jag har inte tid.

Jag ska försöka dokumentera om jag kommer på några extra lyckade kombinationer. Önska mig lycka till!

FO: Seachange

Det var ett tag sedan jag stickade den här koftan, närmare bestämt två år sedan, men bättre sent än aldrig.

Jag tror att alltihop började med att jag köpte en jättestor härva melerat garn på en resa till Tallinn för fem år sedan. Jag tänkte att det vore fint att kombinera den i en tröja eller kofta med blått garn som jag visste att jag hade hemma, och så småningom hittade jag det här mönstret, som dock egentligen är till en tröja. Det var inte alltför svårt att göra om det till en kofta, och jag stickade den under vintern 2019-2020. Sedan fastnade projektet på att jag inte hade några passande band och knappar, och när pandemin just hade slagit till ville jag inte gå i några affärer. Så dök det upp passande band, jag minns inte var jag hittade det, och så hittade jag en påse med träknappar som jag hade köpt på samma Tallinnresa, så då kunde jag äntligen göra färdigt koftan.

Sedan blev den knappt använd på ett bra tag, eftersom jag var gravid och inte kunde knäppa den, och sedan hade jag en period när jag mest hade samma saker jämt (helst oömma och maskintvättbara), men på sistone har jag börjat använda och uppskatta den mer. Den är lite hög i halsen fram, så jag föredrar att inte knäppa den ända upp, men jag tycker mycket om den nu när den har legat till sig lite.

FO: halstub

Förutom alla mina stickade sjalar har jag även en halstub från Woolpower, som jag köpte för att ha på vandring och sånt eftersom den väger så lite, men som jag har använt även till vardags för att det är enkelt att dra den över huvudet utan att vira en sjal en massa varv runt halsen. När jag insåg hur praktisk den är kom jag på att jag skulle sticka en av mjuka och lyxiga restgarner. Så här såg den ursprungliga planen ut:

Det blev ett par små modifieringar längs vägen, till exempel tyckte jag inte att det blev så bra med det spräckliga garnet i första försöket.

Den sista färgen, den gråsvarta, hoppade jag också över, för jag var nöjd efter den mörkblå. Till sist blev den så här.

Garnerna är, nerifrån och upp, från Noro, Malabrigo, Moods of Colors, Fru Valborg, Hazel Knits, A Verb for Keeping Warm och Noro igen. Då har jag ändå en hel del fina restgarner kvar som inte platsade i den här. Det är roligt att gräva i restgarnslagret!

Omklädda stolar

Här har det varit tyst ett tag. Jag stickar, men jag stickar inte färdigt saker, och jag syr, men det är mest lagning av byxor.

För omväxlings skull kan jag visa upp något helt annat. Våra köksstolar har länge varit väldigt slitna, och till slut tröttnade jag på att skumgummistoppningen smulades sönder och hamnade på golvet. Den stora tröskeln var att välja vilket tyg de skulle kläs om i, men när det väl var bestämt gick det ganska smidigt.

Det yttre tyget är ett grovt linnetyg från Ohlssons tyger, och eftersom det är lite glest är det ett lager lakansväv i matchande färg under. Det gamla tyget var fastsatt med nubb, men jag körde med häftpistol. Undersidan av sitsarna skvallrar om att de här stolarna har klätts om flera gånger, och jag är glad över att ha kunnat fräscha upp dem lite. Kanske skulle de behöva ett lager färg också, men det är ingen brådska med det.

Före:

Efter:

Randiga rester

För ett tag sedan frågade min mamma om jag ville ha en bit av ett nattlinne i bomullsribb som hade blivit slitet upptill, men där nederdelen var i fint skick. Visst, sade jag, man kan alltid göra t-shirts till barnen eller så. Sen visade det sig att jag nästan fick ut en hel t-shirt till mig själv av tyget, och då tyckte jag att det var ett bättre sätt att använda så mycket som möjligt av det. Jag lade ut mönsterdelarna så att jag kunde använda fållen som redan fanns. Det fanns inte plats för ärmar i samma tyg, men jag visste att jag hade rester av ett annat randigt tyg som jag tyckte skulle passa.

Mönstret är Tonic Tee, som jag tycker så mycket om, och tröjan är mycket mjuk och skön. Kanske är den mest en hemmatröja, men jag är ändå supernöjd över att ha fått ut en tröja av bara resttyger.

Nu har jag så smått börjat på nästa syprojekt: en skjortklänning i blått linne. Det kanske är ett lite konstigt projekt att ta sig an i januari, men jag har inte så mycket sytid, så det är lika bra att börja nu. I helgen gick jag igenom mönsterdelarna och såg till att jag hade rätt delar utskrivna, så nästa gång jag har en stund för mig själv (och lite golvyta) ska jag börja klippa i tyget.

Nixie och Trixie

I maj förkunnade jag att jag skulle sy totalt sju par underbyxor enligt det gratismönster jag tidigare har använt och sedan kosta på mig att köpa ett nytt och testa. Nu blev det istället så att kort efteråt släppte Zoe Edwards en uppdaterad version av sitt mönster, och Jennifer Lauren Handmade hade något slags kampanj, så jag köpte båda hennes mönster på underbyxor, Nixie och Trixie. Sedan blev det inte av att jag testade dem förrän alldeles nyligen.

En finess med Trixie är att det finns en variant med sidostycken eller vad man ska säga, så att mönsterdelarna blir mindre - en fördel om man använder rester från andra projekt. 

Nixie har en fint överlappande detalj i sidan, som dessutom gör att de ligger platt mot kroppen utan någon skavande söm.

Tygerna hade jag på lager, och resåren hittade jag nyligen i en webshop när jag var på jakt efter melerad jeanstråd. Det är vikresår med lite mönster, det känns lite extra fint.

Jag är jättenöjd med båda de här paren, de är bekväma och snygga. Det kommer absolut att bli fler!

2021 och 2022

När jag försökte reflektera över året som gått kändes det som ett ganska trist år på många sätt, men när jag läser vad jag skrev förra året inser jag att jag inte är fullt lika slut som då, i alla fall. Vi blev vaccinerade, jag började jobba igen efter föräldraledigheten och under årets två sista månader jobbade jag till och med på kontoret, inte hemma. Det ledde till lite större variation i vad jag hade på mig, vilket ju var ett problem förra året.

Jag använde ungefär 950 gram garn under 2021 och köpte 1700 gram. Det var ett inköp med anledning av Yll och tylls adventskalender som stod för överskottet, på sätt och vis synd när jag var så nära att gå plus minus noll, men inget jag ångrar.

Jag stickade sex saker till mig själv: två par vantar, två mössor, en tröja och ett par sockar. Jag sydde också sex saker: fyra par underbyxor, en huvtröja och en klänning. Under året köpte jag ett par skor och ett par jeans. Däremot glömde jag helt bort mina föresatser att sticka färdigt de två större pågående projekten, de är fortfarande oavslutade. Ja ja.

De stickade plagg jag har uppskattat mest är mössan Capitol och tröjan Seascale. Mössan har legat i fickan på en av mina jackor och använts dels av mig, dels av treåringen när vi inte har hittat hans mössa. Han gillade den så mycket att vi till slut bestämde att det nu är hans mössa.

Och tröjan blev verkligen lyckad, garnet är väldigt mjukt och skönt och passformen är bra.

Bland det jag har sytt är det klart att de fyra paren underbyxor (två kommer i ett eget inlägg snart) används mycket, men nöjdast är jag ändå med min ultimata huvtröja. Den blev precis så fin, skön och användbar som jag hade tänkt. Ett lätt och mjukt lager ull under jackan (eller inomhus) är aldrig fel.

Jag håller inte lika noga reda på kläder jag har lagat och gjort om, men apropå ullfrottétröjor kan jag meddela att jag äntligen har satt in en ny dragkedja i den gröna tröjan som hade en lite för kort dragkedja och som därför såg lite konstig ut kring kragen. Nu går dragkedjan ända upp och tröjan är ännu bättre.

Har jag några nyårslöften och planer då? Nej, inte direkt. Jag har en liten lista på saker jag vill sy och sticka, men ingen stor plan för året, och det vill jag nog inte heller ha. Kanske är min föresats att inte ta mig vatten över huvudet, det är nog så viktigt.