Omklädda stolar

Här har det varit tyst ett tag. Jag stickar, men jag stickar inte färdigt saker, och jag syr, men det är mest lagning av byxor.

För omväxlings skull kan jag visa upp något helt annat. Våra köksstolar har länge varit väldigt slitna, och till slut tröttnade jag på att skumgummistoppningen smulades sönder och hamnade på golvet. Den stora tröskeln var att välja vilket tyg de skulle kläs om i, men när det väl var bestämt gick det ganska smidigt.

Det yttre tyget är ett grovt linnetyg från Ohlssons tyger, och eftersom det är lite glest är det ett lager lakansväv i matchande färg under. Det gamla tyget var fastsatt med nubb, men jag körde med häftpistol. Undersidan av sitsarna skvallrar om att de här stolarna har klätts om flera gånger, och jag är glad över att ha kunnat fräscha upp dem lite. Kanske skulle de behöva ett lager färg också, men det är ingen brådska med det.

Före:

Efter:

Randiga rester

För ett tag sedan frågade min mamma om jag ville ha en bit av ett nattlinne i bomullsribb som hade blivit slitet upptill, men där nederdelen var i fint skick. Visst, sade jag, man kan alltid göra t-shirts till barnen eller så. Sen visade det sig att jag nästan fick ut en hel t-shirt till mig själv av tyget, och då tyckte jag att det var ett bättre sätt att använda så mycket som möjligt av det. Jag lade ut mönsterdelarna så att jag kunde använda fållen som redan fanns. Det fanns inte plats för ärmar i samma tyg, men jag visste att jag hade rester av ett annat randigt tyg som jag tyckte skulle passa.

Mönstret är Tonic Tee, som jag tycker så mycket om, och tröjan är mycket mjuk och skön. Kanske är den mest en hemmatröja, men jag är ändå supernöjd över att ha fått ut en tröja av bara resttyger.

Nu har jag så smått börjat på nästa syprojekt: en skjortklänning i blått linne. Det kanske är ett lite konstigt projekt att ta sig an i januari, men jag har inte så mycket sytid, så det är lika bra att börja nu. I helgen gick jag igenom mönsterdelarna och såg till att jag hade rätt delar utskrivna, så nästa gång jag har en stund för mig själv (och lite golvyta) ska jag börja klippa i tyget.

Nixie och Trixie

I maj förkunnade jag att jag skulle sy totalt sju par underbyxor enligt det gratismönster jag tidigare har använt och sedan kosta på mig att köpa ett nytt och testa. Nu blev det istället så att kort efteråt släppte Zoe Edwards en uppdaterad version av sitt mönster, och Jennifer Lauren Handmade hade något slags kampanj, så jag köpte båda hennes mönster på underbyxor, Nixie och Trixie. Sedan blev det inte av att jag testade dem förrän alldeles nyligen.

En finess med Trixie är att det finns en variant med sidostycken eller vad man ska säga, så att mönsterdelarna blir mindre - en fördel om man använder rester från andra projekt. 

Nixie har en fint överlappande detalj i sidan, som dessutom gör att de ligger platt mot kroppen utan någon skavande söm.

Tygerna hade jag på lager, och resåren hittade jag nyligen i en webshop när jag var på jakt efter melerad jeanstråd. Det är vikresår med lite mönster, det känns lite extra fint.

Jag är jättenöjd med båda de här paren, de är bekväma och snygga. Det kommer absolut att bli fler!

2021 och 2022

När jag försökte reflektera över året som gått kändes det som ett ganska trist år på många sätt, men när jag läser vad jag skrev förra året inser jag att jag inte är fullt lika slut som då, i alla fall. Vi blev vaccinerade, jag började jobba igen efter föräldraledigheten och under årets två sista månader jobbade jag till och med på kontoret, inte hemma. Det ledde till lite större variation i vad jag hade på mig, vilket ju var ett problem förra året.

Jag använde ungefär 950 gram garn under 2021 och köpte 1700 gram. Det var ett inköp med anledning av Yll och tylls adventskalender som stod för överskottet, på sätt och vis synd när jag var så nära att gå plus minus noll, men inget jag ångrar.

Jag stickade sex saker till mig själv: två par vantar, två mössor, en tröja och ett par sockar. Jag sydde också sex saker: fyra par underbyxor, en huvtröja och en klänning. Under året köpte jag ett par skor och ett par jeans. Däremot glömde jag helt bort mina föresatser att sticka färdigt de två större pågående projekten, de är fortfarande oavslutade. Ja ja.

De stickade plagg jag har uppskattat mest är mössan Capitol och tröjan Seascale. Mössan har legat i fickan på en av mina jackor och använts dels av mig, dels av treåringen när vi inte har hittat hans mössa. Han gillade den så mycket att vi till slut bestämde att det nu är hans mössa.

Och tröjan blev verkligen lyckad, garnet är väldigt mjukt och skönt och passformen är bra.

Bland det jag har sytt är det klart att de fyra paren underbyxor (två kommer i ett eget inlägg snart) används mycket, men nöjdast är jag ändå med min ultimata huvtröja. Den blev precis så fin, skön och användbar som jag hade tänkt. Ett lätt och mjukt lager ull under jackan (eller inomhus) är aldrig fel.

Jag håller inte lika noga reda på kläder jag har lagat och gjort om, men apropå ullfrottétröjor kan jag meddela att jag äntligen har satt in en ny dragkedja i den gröna tröjan som hade en lite för kort dragkedja och som därför såg lite konstig ut kring kragen. Nu går dragkedjan ända upp och tröjan är ännu bättre.

Har jag några nyårslöften och planer då? Nej, inte direkt. Jag har en liten lista på saker jag vill sy och sticka, men ingen stor plan för året, och det vill jag nog inte heller ha. Kanske är min föresats att inte ta mig vatten över huvudet, det är nog så viktigt.

FO: diverse smått till andras barn

Sedan början av november jobbar jag bara på jobbet igen, och i kombination med årstiden betyder det att jag nästan aldrig är hemma i dagsljus. Stickar gör jag på kafferasterna på jobbet (och på vissa möten), men jag har väldigt lite tid att sy. Jag har en lång lista på saker som behöver lagas, men det går långsamt.

Ett och annat lyckas jag ändå färdigställa. Jag har bland annat stickat presenter till nytillskott i släkten och bekantskapskretsen. En liten pojke har fått de här plaggen, stickade i Cheeky Merino Joy från Rosy Green Wool. Det är en Sunshine Bonnet, en Puerperium Cardigan och Första tossan, och jag siktade på något slags nyfödd-storlek för alltihop. Jag är lite osäker på om jag lyckades, men vintern är lång och plaggen passar nog någon gång innan det blir vår.

Ett annat litet barn i bekantskapskretsen skulle ha fötts ungefär nu, men föddes alldeles för tidigt. Jag har väldigt dålig koll på prematurstorlekar men gjorde en Ravelry-sökning och hittade ett mönster på franska på en liten raglankofta. Min franska är rostig, men räcker för att läsa ett enkelt stickmönster, det var ju ändå mest siffrorna jag var ute efter. Garnet är fingarn från Manduzana.

Jag lever under en illusion om att jag har en massa enstaka härvor med lyxigt garn i gömmorna som man kan plocka fram om man behöver sno ihop en present, men när jag letade efter garn till den här koftan var det bara just det här som funkade, så jag kanske måste köpa på mig lite...

FO: Towards North

Ibland blir jag sugen på att sticka något visst projekt (eller får behov av det) och väljer garn sedan, ibland är det garnet som kommer först. I det här fallet var det garnet. Jag skulle göra en annan garnbeställning på nätet och lade med några extra nystan som jag ändå ville prova, för att komma upp i fri frakt. Bland annat löpte jag ett nystan De Rerum Natura Gilliatt, som jag tyckte skulle passa för en mössa.

Jag letade efter mössor med lite strukturmönster och bestämde mig för Towards North, ett gratismönster som använder lyfta maskor. Jag har ännu inte använt mössan, men projektet fyllde sitt syfte: jag har konstaterat att garnet var trevligt att sticka med, och jag kan absolut tänka mig att använda det mer framöver: till mössor, vantar eller tröjor. I mitt bakhuvud puttrar till exempel en tanke på en riktigt varm tröja till treåringen, så det kanske blir av så småningom.

Vintage Shirtdress och funderingar kring skjortklänningsmönster

Jag har en vurm för skjortklänningar, vilket nog inte alls framgår av min garderob, jag har en eller kanske två, inte mer. Hur många skjortklänningsmönster har jag dreglat över på nätet? Desto fler. Det finns ett helt gäng av lite olika typ.

Det finns några löst sittande klänningar som många gillar, som Alder och Kalle, men jag är inte så intresserad av dem. Eftersom jag är så pass smal har jag känt tillräckligt ofta att jag drunknar i kläder, och vill helst inte själv sy kläder som känns så.

Jag föredrar mönster med lite mer struktur eller vad man ska säga. Jag skulle gärna prova Hawthorn och Sorrel, jag har planer på en Bonn, som jag tidigare har sytt som skjorta, och mitt senaste projekt var en Vintage Shirtdress.

Jag har haft mönstret i några år, men jag är lite långsam med att ta mig an större projekt. Före sommaren tog jag äntligen mod till mig och klippte ut den. Jag använde ett tyg som jag har köpt second hand, det är helt uppenbart bomull. Jag kröp omkring på golvet i gillestugan ett par kvällar och mätte och funderade för att mönsterpassa på de viktigaste ställena (mitt fram och i midjesömmen mitt fram och mitt bak), och jag är nöjd med hur det blev. Jag sydde färdigt det mesta före sommaren, men sedan blev den liggande i väntan på knappar och knapphål, som jag tycker är ganska tråkigt och jobbigt. Synd, eftersom det som bekant ska vara sådana på skjortklänningar.

Hur som helst tycker jag att det här blev en riktigt trevlig klänning, och det ska inte dröja flera år tills jag vågar/orkar sy en skjortklänning igen.