Blå linneklänning, ett år gammal

I januari förra året började jag sy en skjortkläning i blått linne. Jag kände mig så nöjd med att ha börjat i god tid för att kunna ha en färdig klänning till sommaren, och med begränsad sytid såg jag till att kunna göra lite i taget för att ändå komma framåt.

Jag har använt mönstret Bonn, som jag har använt en gång förut för att göra en skjorta som jag tycker väldigt mycket om. Jag kände mig alltså ganska säker på att klänningen skulle passa bra. Tyget är ett linnetyg från Korps som jag köpte på Syfestivalen när det nu var.

Kläningen blev klar till förra sommaren, men det har inte blivit av att ta några vettiga bilder på den. Nu fastnade den i alla fall på en ovettig bild under Me-made-May.

Det är en riktigt härlig klänning, som jag har haft på kalas, på jobbet och på varma dagar.

Jag är inne i lite av en linne-period just nu, jag håller just på att bli färdig med ett par svarta linnebyxor och sneglar lite på mer linnetyg. Det är sommar helt enkelt.

Olika saker med vågor på

Någon gång när jag skulle köpa tyg till barnkläder såg jag också ett tyg som jag inte kunde låta bli att beställa till mig själv. Sedan tog det lång tid innan projektet blev av, men nu har jag i alla fall en Lady Skater i fint tyg med vågor på.

Det här är min femte Lady Skater, och jag använder dem flitigt både som sommarklänningar (förutom den långärmade i ulltrikå) och året om med strumpbyxor. Jag förväntar mig att den här också kommer att bli använd ofta.

Det blev en hel del tyg över, och jag är lite inne på att sy en matchande klänning till lilltjejen, men vi får se om jag hinner före sommaren. Jag har i alla fall hunnit sy ett par snygga Nixie till mig själv.

Vintage Shirtdress och funderingar kring skjortklänningsmönster

Jag har en vurm för skjortklänningar, vilket nog inte alls framgår av min garderob, jag har en eller kanske två, inte mer. Hur många skjortklänningsmönster har jag dreglat över på nätet? Desto fler. Det finns ett helt gäng av lite olika typ.

Det finns några löst sittande klänningar som många gillar, som Alder och Kalle, men jag är inte så intresserad av dem. Eftersom jag är så pass smal har jag känt tillräckligt ofta att jag drunknar i kläder, och vill helst inte själv sy kläder som känns så.

Jag föredrar mönster med lite mer struktur eller vad man ska säga. Jag skulle gärna prova Hawthorn och Sorrel, jag har planer på en Bonn, som jag tidigare har sytt som skjorta, och mitt senaste projekt var en Vintage Shirtdress.

Jag har haft mönstret i några år, men jag är lite långsam med att ta mig an större projekt. Före sommaren tog jag äntligen mod till mig och klippte ut den. Jag använde ett tyg som jag har köpt second hand, det är helt uppenbart bomull. Jag kröp omkring på golvet i gillestugan ett par kvällar och mätte och funderade för att mönsterpassa på de viktigaste ställena (mitt fram och i midjesömmen mitt fram och mitt bak), och jag är nöjd med hur det blev. Jag sydde färdigt det mesta före sommaren, men sedan blev den liggande i väntan på knappar och knapphål, som jag tycker är ganska tråkigt och jobbigt. Synd, eftersom det som bekant ska vara sådana på skjortklänningar.

Hur som helst tycker jag att det här blev en riktigt trevlig klänning, och det ska inte dröja flera år tills jag vågar/orkar sy en skjortklänning igen.

Klänning med plats för magen

I oktober sydde jag en topp efter mönstret Washi, och utlovade då en klänningsvariant med knytband i ryggen "om inte alltför länge". Det dröjde visst lite längre än jag hade tänkt, men strax före jul blev den färdig, så här är den.

Här är även min mage i egen hög person, och den ser rätt rund ut i den här klänningen. Det är nog det ganska styva bomullstyget som ger sådan volym.

Tyget har jag köpt på Myrorna, men det verkar ursprungligen vara från Indonesien. Vissa av blommorna i mönstret är större och tjusigare än andra, så jag flyttade runt mönsterdelarna innan jag klippte i tyget för att använda så fina delar som möjligt (och ändå få plats med allt).
Ärmarna hör inte till mönstret, de är tagna från Tova. Den idén lånade jag från en annan blogg. Längden på ärmarna bestämdes av vad som fick plats på tyget på ett bra sätt.
Jag tror att jag började med det här projektet strax efter att den gröna toppen hade blivit färdig, men flera gånger fastnade jag på något moment och klänningen blev liggande. Jag började bli lite orolig att jag inte längre skulle kunna komma i den när den äntligen blev klar, men jag oroade mig förgäves, den kommer att passa ett tag till.

Jag är mycket nöjd med beslutet att förse den med knytband, jag tycker att det ser snyggare ut än resår, och jag besväras inte av rosetten i ryggen.

Nu ska jag dock koncentrera mig på lite enklare projekt, som de linnen och t-shirts jag funderade på nyligen.

Prickig klänning

Det här är min fjärde Lady Skater och var ett snabbt projekt. Jag köpte tyget på nätet för något år sedan, och efter mitt senaste frustrerande syprojekt behövde jag något lätt och välbekant. Jag har kommit fram till att om jag kombinerar storlek 2 upptill med storlek 3 från midjan och neråt, samt förlänger livet med ett par centimeter, blir det bra.

Det syns kanske inte så bra, men det är ett rött bomullstyg med orange prickar. Det är en mjuk och färgglad klänning som jag kommer att använda mycket.

En krånglig enkel klänning

Mitt syprojekt den senaste tiden har varit en klänning som jag inte riktigt vet om jag ska kalla enkel eller krånglig. Det började med att jag köpte en stuvbit av ett batiktyg i starka färger med glitter, säkert inte i allas smak men oemotståndligt i mina ögon. Jag visste från början att jag ville utnyttja tygets breda bårder och sy en klänning, och till slut bestämde jag mig för mönstret Laurel från Colette, eftersom jag ville ha något med enkla linjer och en rak nederfåll. Jag klurade och pusslade lite för att mönsterpassa i sömmen mitt bak, och så satte jag igång.

Den här klänningen var svårare att sy än vad man kan tro med tanke på hur rak och enkel den ser ut i instruktionerna. Det första problemet var att jag är något smalare än vad som anges för den minsta storleken, så jag var beredd på att behöva ta in den färdiga klänningen lite. Jag bestämde mig för att vänta till sist med att sy insnitten i ryggen, för att kunna justera storleken med hjälp av dem, vilket i sig känns som ett klokt beslut, men jag tänkte inte på att de skulle hamna mitt i mönsterbården, så trots den mönsterpassade mitt-bak-sömmen blev inte ryggen så snygg. Kanske hade klänningen fått bättre proportioner om jag hade tagit in den i sidsömmarna också, men där hade jag sytt i fickor för att slippa mönsterpassa utanpåfickor, så jag struntade i det.

Det andra problemet var att jag hade lite svårt med ärmarna. Jag har aldrig satt i ärmar på något annat än trikåplagg och var inte beredd på momentet att lirka in en större ärm i ett mindre ärmhål. Jag var helt övertygad om att det var något fel på mönstret och var färdig att ta fram saxen och klippa på fri hand, men tack och lov tittade jag först i en syhandbok och på nätet och blev övertygad om att mönstret hade rätt och jag hade fel. Jag är faktiskt riktigt nöjd med hur ärmarna blev till slut.

Manschetterna på ärmarna lade jag till på fri hand, liksom den lilla v-ringningen i ryggen. Det var riktigt roligt att fundera på vilken del av tyget som skulle passa till manschetterna.
Jag är ganska nöjd med slutresultatet, men jag begriper inte att det ska behöva vara så svårt att få en klänning att passa. Jag har verkligen inte standardmått, det är uppenbart. Min dröm är att hitta ett enkelt basmönster att använda när jag får tag i ett lite roligt tyg, som sitter snyggt nästan oavsett tygets kvalitet - just med tanke på stuvbitar och loppisfynd. Jag vet inte om jag ska försöka mixtra med det här mönstret, eller om jag helt enkelt ska fortsätta leta.

Klar för sommarfest

Som jag skrev förra veckan har jag hållit på med en klänning, och nu är den färdig. Mönstret heter Anna och jag har varit sugen på det ett tag, eftersom alla varianter jag har sett på folks bloggar är så snygga, ingen verkar misslyckas med den här klänningen. Inte jag heller, vill jag påstå.

Istället för insnitt har livet två veck under bysten, och upptill sitter klänningen lite löst, vilket gör det ganska lätt att få till en snygg passform. Dock var det inte så enkelt som att välja en storlek och sy den, eftersom jag har en mycket rakare, mindre timglasformad figur än alla standarstorlekar: skulle jag gå på mina faktiska mått skulle jag behöva sy minsta storleken över bysten, fjärde storleken i midjan och andra storleken över höfterna.

Jag funderade en del fram och tillbaka på hur jag skulle fixa till det, och det slutade med att jag valde en genväg: jag sydde näst minsta storleken och gjorde vecken lite mindre, så att midjemåttet passade (och ökade kjoldelarna i motsvarande grad). Det må vara fusk att göra på det här sättet, men jag tyckte att det fungerade alldeles utmärkt. Dessutom förlängde jag livet med kanske fyra centimeter.

Tyget var en gammal gardin köpt på second hand, komplett med tvättrådslapp, så jag vet för en gångs skull vilket material det är: 70% polyester, 30% bomull. Det fransade sig ganska rejält, så jag sydde vändsöm överallt där det gick för att dölja sömmarna. Jag har aldrig lagt ner så stor omsorg på sömmar och detaljer i något annat projekt.

Jag tror att den här klänningen kommer att komma till användning på fester - den är lite för blank för att ha som vanlig sommarklänning - och jag kommer definitivt att sy fler klänningar av samma mönster. Framför allt är jag sugen på att sy en hellång variant (eller flera!). Ni vet det silkiga rutiga tyget jag köpte i vintras? Jag kan helt klart se en rutig balklänning i min framtid.

Skogen och alla träd

Nu har det varit en veckas tystnad här, men det betyder inte att jag inte stickar eller syr. Det är bara det att inget har blivit färdigt på ett tag, och jag har inte haft så mycket annat att säga heller. Ikväll håller jag på med ett syprojekt som jag påbörjade för någon vecka sedan och har drömt om ännu längre: klänningen Anna av By Hand London. Mer om mina visioner och om processen kommer när klänningen är färdig, men för ögonblicket får det räcka med en glimt av tyget:

Detta är en second hand-fyndad gardin i bomull/polyester som jag köpte för ganska länge sedan, jag minns inte ens när, som jag nu till sist ansåg mig mogen att sy något av. Färgen är svårfotograferad, men jag tror att jag lyckades fånga den på ett ungefär. Anyhow, nu vill jag tillbaka till symaskinen!

Ny favoritklänning

Jag tror att jag har nämnt att jag har hållit på med en ny klänning, och jag är så nöjd med den att jag inte vet vart jag ska ta vägen (även om jag mest ser besvärad ut på bilden).

Mönstret är Afternoon Shift Dress, klänningsvarianten av Afternoon Blouse, som jag ju sydde för ett tag sedan och älskade. Liksom blusen dras den över huvudet och är enkel i passformen, det kanske inte är i allas smak, men den sitter fint på mig och är väldigt lätt att sy.
Tyget köpte jag i Oxford för ungefär ett år sedan, det är bomull med röda trådar åt ena hållet och svarta åt det andra (jag vill säga att det är chambray, men Wikipedia talade just om för mig att i chambray är ena uppsättningen trådar alltid vit, så då vet jag inte vad det här kallas). Jag hade ursprungligen tänkt sy en kjol av det, men jag är glad att jag sparade det till den här klänningen.

Det är ett litet sytt veck i ryggen, men jag funderar på att sy fast knytband i sidsömmarna på framtida versioner istället, så att den blir lättare att dra över huvudet.
Eftersom jag inte hade planerat för en klänning när jag köpte tyget blev det lite knappt. Jag fick göra fickorna lite mindre än de skulle vara enligt mönstret, och jag tror inte att alla fickbitarna är klippta helt på trådraken heller. Jag roas av sporten "utnyttja tyget till max".

Jag hade klänningen på mig på en fest i fredags (bildbevis kommer senare) och fick en komplimang för den, vilket förstås var trevligt. Ett riktigt lyckat projekt alltså, och jag har många idéer för fler sådana här klänningar. Den där tanken på en silkig festklänning, som jag fick efter att ha sytt blusen, har jag till exempel inte övergett!

Julklänningen

Det är jul och jag börjar varva ner på ett välbehövligt vis. På julafton och juldagen gick jag runt och myste i min nysydda julklänning.

Den är sydd i ullribb från A&H som jag köpte på syfestivalen, och mönstret är Lady Skater. Den här gången förlängde jag livet med kanske tre centimeter, och lade till några centimeter på kjolen också. Till skillnad från på de två första inkarnationerna använde jag trestegssöm på fållen istället för att fuska med vanlig raksöm, för att få en elastisk söm. På det hela taget är jag väldigt nöjd och kan tänka mig att köpa den svarta varianten av tyget också. Förresten har jag kvar av det här röda, så det blir mer ull i vinter.

Voilà, en klänning!

Jag vet inte hur många veckor jag har haft ambitionen att ta lite bilder när jag är hemma på helgen och får lite dagsljus, men det har inte blivit av. I lördags var det i alla fall solsken och inte så hektiskt, så jag riggade upp kameran i hallen och tog bilder av ett par syprojekt.

Först ut är klänningen Françoise, som jag har hållit på och fixat med, och som blev klar för ett tag sedan, men jag har inte hållit reda på när. Så här blev den:

Tyget är av okänt material, bomulls- och syntetblandning kanske? Köpt för tio kronor på Myrorna för några år sedan, och jag har en bra bit kvar av det, så det dyker nog upp ytterligare en klänning och/eller kjol i det här så småningom. Det är ganska kraftigt och stumt, och jag tyckte att det passade bra för den här typen av sextiotalsinspirerad modell.

Jag hade lite svårt att få klänningen att sitta bra, det dök upp en hel del konstiga veck under resans gång och jag har ingen vana vid att förstå mig på hur man åtgärdar sådant. Dessutom tyckte jag att det var väldigt svårt att prova ut var dragkedjan skulle sitta, hur gör folk? Har alla provdockor? Till slut blev jag ganska nöjd med passformen, men inte hundra procent, vilket är synd eftersom jag har flera tygbitar på lager som jag tror skulle göra sig väldigt väl i den här modellen. Vi får se när jag vågar mig på nästa version.

Mönsterpassning, helt oförtjänt

Jag håller på att sy en klänning, en ärmlös Françoise, i ett småmönstrat tyg. När jag klippte fram- och bakstyckena såg jag till att göra framstycket symmetriskt respektive bakstyckena likadana, men jag hade inte en tanke på att försöka mönsterpassa i raglansömmarna. Och ändå...

Jag vill inte påstå att sömmen snett ner mot ärmhålet är helt osynlig, men nog är det ganska snyggt med tanke på att jag inte ens försökte? Det här är den snyggaste av de fyra, men de andra tre är inte heller så dumma.

Hur det ser ut i sidsömmarna ska vi dock tala tyst om.

Oillustrerat

Jag har egentligen saker jag skulle kunna visa upp, men jag lyckas aldrig ta några vettiga bilder. Bland annat har jag stickat färdigt min Featherweight, men jag behöver assistans för att ta koftbilder och det har inte blivit av. Ett av mina pågående stickprojekt är hemligt och kommer därför inte att få något WIP-inlägg, utan förevisas först när det är färdigt.
Slutligen har jag sytt en provversion av klänningen Francoise i det gröna f.d. duktyget som brukar få ställa upp för första versionen av symönster. (Brukar? Det är väl tredje gången eller så.) Jag har ansträngt mig en del för att få mönstret att passa mig. Jag har lång överkropp, så jag förlängde livet lite, och fick då öva på hemska saker som att rita om insnitt (heter det väl?) på fri hand. På provversionen visade det sig att insnitten satt för högt upp (en del av längden i överkroppen sitter uppenbarligen ovanför bysten), så jag har flyttat ner dem på mönsterdelarna och känner mig nu ganska redo att göra ett nytt försök med ett tyg med högre affektionsvärde. Kanske i helgen.

Äntligen en klänning

Nu när jag är tillbaka i stan har jag passat på att tillbringa lite tid vid symaskinen. I juni förklarade jag ju att jag tänkte haka på en Outfit-along, som gick ut på att sy en klänning (eller motsvarande) och sticka en kofta (eller motsvarande) under juni och juli. Jag insåg rätt snart att jag inte skulle lyckas med detta, men det våndas jag inte över. Nu är i alla fall klänningen färdig!

Det är en kortärmad Lady Skater, en bekväm trikåklänning. Jag har sytt den en gång förut, då med trekvartsärm och i ett lite stabilare trikåtyg - det här rullade ihop sig och drev mig halvt till vansinne när jag klippte ut bitarna, men klänningen är lite mjukare och skönare än den förra, så det var värt det. En vacker dag ska jag sy en långärmad i velour eller något annat varmt och mysigt tyg, för vinterbruk. Just nu verkar det i alla fall som om det kommer att vara säsong för kortärmade klänningar ett litet tag till.