Min senaste mössa är färdig, och den var riktigt rolig att sticka. Eftersom den är designad för att efterlikna Kapitoliums kupol innehåller den en del ovanliga element som gjorde stickningen omväxlande.
Jag förlängde den lite för att vara säker på att den skulle gå att dra ner över öronen, och nu passar den perfekt! Den är lite för tunn för den nu rådande kylan, men mjuk och varm på grund av alpackahalten i garnet.
Mitt sticksug har faktiskt kommit tillbaka lite. Jag har stickat lite på spetssjalen jag håller på med, och trots ett par motgångar (eller klantigheter) känns den rolig. Härom dagen startade jag även ett nytt litet projekt.
På instagram såg jag mössan the Capitol, som ska efterlikna kupolen på Kapitolium i Washington. Dels roades jag av idén att göra mössmönster av kupoler, dels tyckte jag att den var snygg och dels kändes det lite symboliskt. Jag hade inget lämpligt vitt garn hemma, men däremot ljusgrå Tynn alpakka ull från Sandnes, som kändes som ett bra alternativ.
Det visar sig att jag kan sticka medan jag läser för sonen, om han håller i boken och bläddrar, så jag får mer sticktid än man skulle kunna tro. Det finns alltså vissa utsikter att omsätta stickpeppen i faktisk stickning.
Yll och tyll brukar ha en adventsstickning, men i år kostade mönstret pengar, och jag var inte så sugen på att betala för ett mysteriemönster, man vet ju inte vad man får. Istället hakade jag på Järbo garns julvantestickning. Man kan visserligen inte säga att det var en adventskalender eftersom delarna släpptes 13, 15 och 17 december, men det fick duga.
Jag använde garn jag hade hemma: grått från Solkustens spinnverkstad och rödsvart från Ullcentrum. De passar bra ihop i tjocklek och luddighet. Vantarna är fluffiga och sköna, det enda jag borde ha gjort annorlunda är att jag borde ha gått ner i stickstorlek för mudden. De här är de vantar jag använder mest just nu, och då har jag ändå åtskilliga par att välja på.
Kring årsskiftet brukar jag (originellt, jag vet) försöka summera det gångna året och planera för det kommande. När jag nyss plockade fram notisblocket där jag skriver upp mina projekt och in- och utflödet av garn blev jag lite ställd. Till skillnad från tidigare år, när jag ofta har stickat 10-12 saker till mig själv och sytt lika många, så har jag under 2020 bara avslutat fyra stickade och fyra sydda projekt till mig själv. Jag brukar också notera hur många plagg jag köper eller får, men i år har jag ingen slutgiltig siffra på det, eftersom jag fick en del kläder under året som jag inte vet om jag ska behålla eller ge vidare.
Kanske tråkigare än det låga antalet är att jag knappt ens har använt mina färdiga stickningar. Det rör sig om ett par sockar, en kofta, en sjal och ett par halvvantar, och jag känner mig bara inte särskilt inspirerad av dem, fastän jag rent objektivt tycker att de blev fina.
Det jag sydde kom till större användning, eftersom det var gravid- respektive amningskläder. Särskilt den blå kjolen använde jag hur mycket som helst.
Sedan ska det sägas att jag har stickat och sytt till barnen också, så det har inte varit fullständig torka.
Planer då, har jag några sådana? Även där är entusiasmen ganska liten. Jag ska försöka avsluta mina två pågående stickprojekt, även långköraren den estniska tröjan. Sedan finns det några saker jag vill sy: en skjortklänning eller två och kanske den ultimata svarta huvtröjan. Det vore dessutom lite spännande att sy ett par byxor. I övrigt har jag svårt att leva mig in i en tillvaro där jag klär mig med något annat syfte än att inte frysa i lekparken, så min fantasi tryter.
Däremot vill jag fortsätta laga mina kläder och sy om sådant som inte används. Nyligen har jag till exempel för första gången nött hål i mina handstickade sockar, så det är dags att komma igång med stoppning. Det finns också ett gäng vantar som väntar på samma behandling.
Vad gäller garnförbrukningen har jag stickat upp ungefär 1100 gram och köpt ungefär 1450 gram, så jag har gått ungefär 350 gram plus. Det vore bra att vända trenden och sticka upp mer än jag köper, men med min brist på inspiration vet jag inte riktigt hur det ska gå till.
Förutom ett par stickade vantar gjorde jag några saker till som jag ville ha färdiga till jul. Det ena var en julklapp till mina föräldrar.
Det som kanske ser ut som en stor tehuva är ett överdrag till en köksmaskin som vi har i sommarstugan. Det ursprungliga överdraget i plast har med åren blivit ganska slitet och ofräscht, så jag fick i uppdrag att sy ett nytt. Tyger är köpt på second hand för länge sedan och var på god väg att bli en trenchcoatjacka, en Robson Coat, innan jag insåg att jag inte skulle använda en tillräckligt mycket för att låta den ta upp plats i garderoben. Det nästan färdiga projektet blev liggande och har nu delvis sprättats upp och fått en ny inkarnation. (Jag vill fortfarande sy en Robson någon gång, fast kanske i svart. Någon gång när jag har utrymme för något annat än praktiska jackor att hänga i lekparken med.)
Jag sydde också julstrumpor till barnen (fast bara den äldre fick presenter i sin). De är just nu likadana, men inför nästa jul tänkte jag brodera namn på dem och kanske dekorera dem lite. Tygerna hittade jag i gömmorna, jag hade svårt att hitta något juligt men är nöjd med det här.
Förra året fick jag i julklapp en stickbok som heter Småstickat, med mönster till en massa vantar, sockar och mössor till barn. Till den här julen när jag skulle sticka vantar till sonen hämtade jag lite inspiration ur den.
Han gillar gult och fascineras av traktorer och liknande, så det blev ett par vantar i gult och grått, där den ena har en traktor och den andra en grävskopa. Traktorn är egentligen hämtad från sockmönstret, och jag fick mixtra lite med maskantalet. Muddarna är inte alls enligt mönstret, utan är inspirerade av Barnehagevotter, som jag har stickat tidigare. Jag gnuggade vantarna lite i vatten så att de drog ihop sig något, men de är ändå lite stora. Mottagandet blev lite svalt eftersom sonen vid det laget var ganska utmattad av allt julståhej, men jag hoppas att han kommer att uppskatta dem så småningom.
Jag har något slags förhoppning om att det ska bli en riktig vinter i år, och fick för mig att jag skulle behöva en amningströja i ull för att så att säga kunna erbjuda uteservering till familjens minsta medlem. Sådana finns att köpa, men de är dyra, och eftersom jag ändå hade ullribb hemma bestämde jag mig för att sy en. Tanken är att jag sedan ska kunna göra om den till en vanlig tröja.
Jag använde mig halvt om halvt av den här guiden, men som grundmönster använde jag mitt beprövade Tonic Tee. Jag försökte först sy fast resåren i tyget enligt instruktionerna, men det blev inte alls bra, så istället sydde jag kanaler och trädde igenom resåren. Överlappet fram är kanske lite litet, jag vet inte om jag tänkte fel eller om kanalerna tog mer tyg än jag hade räknat med. Jag borde nog ha mätt på en befintlig tröja istället för att bara höfta till.
Tröjan funkar dock som den ska, hälsar lillan, så allt är gott och väl.
