Förkläde till en liten

Som jag tidigare har nämnt så har mitt sybord blivit skrivbord nu i tider av hemarbete - men på helgerna får datorn maka på sig och ge plats åt symaskinen igen. Det här är förra helgens projekt.

På sistone har vi bakat en del här hemma, nu när vi är hemma mer, och sonen vill gärna titta i alla bunkar och blir glad om han får vara med och röra om. Då tyckte jag att det var dags för honom att få ett förkläde.
Jag gjorde en snabb sökning efter mönster och instruktioner och hittade bland annat det här blogginlägget som jag tyckte var bra att utgå från. Jag letade lite i gömmorna efter lite kraftigare tyger som kunde passa, och det här var det första jag fick tag i som var en lagom stor bit. Det har en gång varit ett sängöverkast som jag köpte second hand och förvandlade till en klänning och en kjol, och det räckte alltså också till ett litet förkläde. Brun snedslå hade jag också hemma, men om man tittar noga ser man att det är två olika nyanser, även snedslå brukar jag nämligen ofta köpa på second hand och då styr man ju inte över hur långa längder man får tag i.
Slutligen kan jag avslöja att anledningen till att bilden visar förklädet upphängt på en stol inte bara är för att jag tyckte att det såg trevligt ut. Det är också så att jag sydde färdigt det en kväll när det började bli mörkt, och tidigt nästa morgon när sonen fick syn på det i köket ville han ha det på sig när han åt frukost, och spillde omedelbart fil på det. Ja ja, det är det förkläden är till för, eller hur?

WIP: Lilla Karlsö

Min Seachange-kofta är nästan färdig, jag behöver bara klippa upp den fram, sy i band för att täcka klippkanterna och sy i knappar. Den låg i dvala ett tag eftersom jag inte trodde att jag hade några passande knappar hemma och inte ville gå i affärer mer än nödvändigt för att handla, men sedan hittade jag en liten påse träknappar, så nu kan jag komma igång igen.
Jag har också stickat ett annat litet projekt på sistone, men det är en teststickning, så det kan jag inte visa upp här.
Däremot har jag ytterligare ett projekt på gång att berätta om. Precis som förra julen fick jag och sonen i julas en gemensam julklapp i form av garn som var öronmärkt för en barntröja. Även i år var det Sandnes tynn alpakka ull, denna gång i beige, brunt och blått. Jag kom att tänka på Erika Åbergs fina tröja Lilla Karlsö och satte igång, efter att ha kompletterat julklappsgarnet med lite rostrött från förra årets tröja.

Det är så mjukt och härligt garn, och mönstret har hittills varit väldigt roligt att sticka. Jag hoppas att tröjan får godkänt av sonen, han börjar bli väldigt bestämd vad gäller kläder. Han gillar i alla fall den förra, så jag håller tummarna för att den här också blir populär när det väl är dags.

Byxor till små personer

Det är konstiga tider nu. Med en rastlös tvååring hemma blir det allt annat än långtråkigt fastän man inte ska ge sig ut så mycket och vara social, men även om mina vanor har påverkats ganska lite jämfört med många andras är det en ganska stor skillnad mentalt.
På ett konkretare plan har mitt sybord förvandlats till skrivbord för att kunna jobba hemma, typiskt nog just när jag har hur många ideer som helst. Jag kan i alla fall visa upp några saker som jag har sytt nyligen.
På Syfestivalen i höstas köpte jag en hel del roligt, bland annat ett sweatshirttyg med katter från Paapii (är jag ganska säker på, fast nu finns inte motivet på deras hemsida). Av det har jag sedan dess sytt dels en tröja som jag visst inte har någon bild på, och dels ett par byxor.

Mönstret är Cuff Pants från Brindille and Twig. Det här är storlek 18-24 månader, som ska motsvara ungefär storlek 90, och de passar fint på nästan-tvååringen som nog är lite drygt 90 cm lång. Jag är glad att de har storleksangivelsen både i ålder och i centimeter, som man ju är mer van vid här i Sverige.
När jag sedan behövde en present till en väntad baby i bekantskapskretsen sydde jag ett till par, denna gång i betydligt mindre storlek (0-3 månader) och i ett Mumin-tyg från Pysselnabon. Hoppas de passar, de ser så orimligt små ut, men barn är visst de när de är helt färska? Man glömmer fort.

WIP: Seachange

Jag håller på att sticka en kofta, jag har faktiskt kommit ganska långt med den till och med.

Planen för den här koftan har legat och mognat i två och ett halvt år, sedan jag kom hem från Estland med en jättehärva färgskiftade ullgarn som gick så fint ihop med två överblivna blå härvor jag hade hemma. Jag fastnade för mönstret Seachange, men stickar alltså en kofta istället för en tröja genom att lägga till maskor mitt fram och sedan klippa upp den. Nu har jag just börjat på flerfärgsstickningen på oket och trivs bra med det här projektet, koftan är trevlig att sticka och jag ser fram emot att ha det färdiga plagget i min garderob. Snart så!

FO: Mörkgrå sockar

Man kan visst sticka också, har jag hört. Ett par sockar är till exempel aldrig fel.

Det är som bekant helt hopplöst att ta bilder av mörkgrå eller svarta plagg, men de är desto bättre att ha i garderoben. Det här är ett par Petty Harbour i Sandnes Sisu. De har ett enkelt och neutralt strukturmönster, men av någon anledning - garnet eller mönstret? - blev de väldigt tjocka och tunga, de väger betydligt mer än vad mina sockar brukar göra. Jag är inte sådär alldeles förtjust i dem, men det kan också bero på att mörkgrått i februari inte direkt känns som ett lyckopiller.

Året som gick

2019 var ett väldigt måttligt år i termer av garn och kläder. Jag köpte ungefär 1650 gram garn, vilket är den lägsta siffran sedan jag började sticka, och använde ungefär 1500 gram, vilket också är den lägsta siffran hittills, konstigt nog till och med lägre än förra året när en ond handled ställde till det för mig.
Enligt Ravelry stickade jag färdigt 18 saker, varav bara 5 stycken entydigt till mig själv. Av dessa är nog den grårandiga tröjan den jag tycker mest om, och Vintervinge används flitigt.
Jag sydde fem plagg till mig själv, och alla känns som lyckade projekt. Min gröna ullfrottétröja använder jag mycket, de här trosorna är mycket bekväma, och så har jag sytt en svart långärmad t-shirt som inte har dykt upp här på bloggen, men som är ett riktigt bra basplagg.
Enligt mina noteringar köpte jag bara två plagg: ett par jeans och ett par vandringsbyxor. Kan det verkligen stämma? Vem vet, men mycket mer var det nog inte.

FO: finmössa

Jag har improviserat en mössa som jag känner mig riktigt nöjd med. Mössor tycker jag annars är svåra, det funkar inte så bra att prova dem under arbetets gång och det visar sig ofta när de väl är klara att de är lite för korta eller för vida eller något annat tråkigt. Lösningen är förstås att mäta mot en mössa som man vet passar bra, och så gjorde jag den här gången.

Garnet är mjukt och fint Malabrigo Sock som jag köpte för flera år sedan, när jag precis hade börjat sticka, och stickade en sjal av. Sjalen blev dock alldeles för liten och jag använde den knappt. Det var synd på så fint garn, så jag repade upp den i väntan på ett bättre öde. Detta, insåg jag för ett tag sedan, var en mössa.
Jag lade upp 120 maskor och stickade resår i ungefär 9 cm, motsvarande resåren på min tjocka gröna mössa, och övergick sedan till slätstickning med lite strukturmönster, också i ungefär 9 cm. Sedan gjorde jag dubbla minskningar vart tredje varv tills jag bara hade fem maskor kvar. Nu har jag en riktigt mjuk och fin mössa som sitter bra. Enda haken är att jag inte har använt den än eftersom jag drar mig för att trycka in den under en cykelhjälm och nöta på den...