Året som gick

2019 var ett väldigt måttligt år i termer av garn och kläder. Jag köpte ungefär 1650 gram garn, vilket är den lägsta siffran sedan jag började sticka, och använde ungefär 1500 gram, vilket också är den lägsta siffran hittills, konstigt nog till och med lägre än förra året när en ond handled ställde till det för mig.
Enligt Ravelry stickade jag färdigt 18 saker, varav bara 5 stycken entydigt till mig själv. Av dessa är nog den grårandiga tröjan den jag tycker mest om, och Vintervinge används flitigt.
Jag sydde fem plagg till mig själv, och alla känns som lyckade projekt. Min gröna ullfrottétröja använder jag mycket, de här trosorna är mycket bekväma, och så har jag sytt en svart långärmad t-shirt som inte har dykt upp här på bloggen, men som är ett riktigt bra basplagg.
Enligt mina noteringar köpte jag bara två plagg: ett par jeans och ett par vandringsbyxor. Kan det verkligen stämma? Vem vet, men mycket mer var det nog inte.

FO: finmössa

Jag har improviserat en mössa som jag känner mig riktigt nöjd med. Mössor tycker jag annars är svåra, det funkar inte så bra att prova dem under arbetets gång och det visar sig ofta när de väl är klara att de är lite för korta eller för vida eller något annat tråkigt. Lösningen är förstås att mäta mot en mössa som man vet passar bra, och så gjorde jag den här gången.

Garnet är mjukt och fint Malabrigo Sock som jag köpte för flera år sedan, när jag precis hade börjat sticka, och stickade en sjal av. Sjalen blev dock alldeles för liten och jag använde den knappt. Det var synd på så fint garn, så jag repade upp den i väntan på ett bättre öde. Detta, insåg jag för ett tag sedan, var en mössa.
Jag lade upp 120 maskor och stickade resår i ungefär 9 cm, motsvarande resåren på min tjocka gröna mössa, och övergick sedan till slätstickning med lite strukturmönster, också i ungefär 9 cm. Sedan gjorde jag dubbla minskningar vart tredje varv tills jag bara hade fem maskor kvar. Nu har jag en riktigt mjuk och fin mössa som sitter bra. Enda haken är att jag inte har använt den än eftersom jag drar mig för att trycka in den under en cykelhjälm och nöta på den...

Sytt på sistone

Jag har sytt lite mer till lillkillen. Jag syr i och för sig till mig själv också, men det är ont om tillfällen när jag är ostörd hemma i dagsljus (i ärlighetens namn är det ont om dagsljus över huvud taget), så de kläderna fastnar liksom inte på bild. Istället kan jag presentera en liten tröja med rävar på.

Mönstret är återigen Ringer Tee i storlek 18-24 månader, men den här gången utan midjemudd. Tyget med rävar kommer från Elvelyckan design och följde med mig hem från Syfestivalen för några veckor sedan, och tyget till hals- och ärmmuddarna hittade jag bland mina rester.
Sedan har jag sytt en till öronlappsmössa i ullfrotté och ullribb, och den är riktigt, riktigt bra.

Jag har ju sytt en overall i ullfrotté, som nog är ett av sonens mest använda plagg och som fortfarande passar alldeles utmärkt. När jag rotade lite bland mina tygrester upptäckte jag att jag hade en bit kvar som var större än vad jag mindes, så jag sydde en öronlappsmössa av den, med kant och öronlappar i ullribb. Den har också redan använts flitigt, och jag litar på att den kommer att stå pall för ganska mycket vinterväder.





FO: mössa och sockar till liten person

Jag har en liten lista på saker som lillkillen kan tänkas behöva nu när det blir kallare, och sakta men säkert bockar jag av det ena efter det andra på den. Till att börja med stickade jag en mössa för att matcha tröjan jag stickade i somras.

Det blev en Garter Ear Flap hat med tvåfärgsmönstret från tröjan. Jag kände att det var lite av en hederssak att sticka en mössa till den här vintern också, men hittills har han mest använt öronlappsmössan jag sydde för ett tag sedan, samt en i samma modell men i ull - den ska få ett eget inlägg, för den är så bra!

Sedan plockade jag fram ett par restgarnsnystan, ett rött och ett flerfärgat, och stickade ett par sockar. Det är det tredje paret jag har stickat åt honom, det första paret har lite för korta skaft för min smak, sedan dess har jag stickat ett par till som visst aldrig hamnade på bloggen. Det händer ganska ofta att något av paren är på vift när man behöver dem, så ett par till kändes som en bra idé.
Nu har jag börjat på ett par små vantar, och så har jag ju utlovat bild på den sydda ullmössan, så jag återkommer!

Tröja med fiskar

Jag skrev för ett tag sedan att jag hade köpt tyg med en öronlappsmössa i åtanke. Det kändes inte riktigt rätt att hugga in på ett nyköpt tyg med ett så litet projekt, som går att göra av överblivna snuttar och hörn, så allra först har jag sytt en tröja av de nya tygerna.

De små prickarna på ärmarna är fiskar, fast det inte riktigt syns. Tygerna är från Ohlssons tyger, jag hade lite svårt att hitta något som inte var alldeles för pastelligt, men de här små fiskarna blev jag lite förtjust i.
Mönstret är Ringer Tee från Brindille and Twig i storlek 18-24 månader. Den funkar fint, och jag lär sy fler, både kortärmade och långärmade, kanske med vanlig fåll istället för midjemudd ibland. Jag ska försöka åka på Syfestivalen i helgen och ser fram emot att köpa på mig lite roliga trikåtyger.

FO: Selbuvantar

Så har mina Selbuinspirerade vantar blivit klara, och jag tycker att de blev superfina.

Som sagt var det turkosa garnet (Yllet Gotlandsgarn 2) tunnare än det grå (Solkustens spinnverkstad gotlandsgarn 2-trådigt), men jag tycker att mönsterstickningen ändå är ganska balanserad.

Vantarna är både varma och mjuka, och jag tror att de här kan bli nya favoriter när vinterkylan kommer!

Smått sytt

Nu har det visst varit tyst här ett tag. Jag har haft ganska lite inspiration, tid och ork. Jag har i alla fall sytt några småsaker med mycket låg ambitionsnivå.

Jag sydde ett par underbyxor för ungefär ett år sedan, och nu gav jag mig på det igen. Mönstret är samma gratismönster som jag använde då, och jag blev ännu nöjdare med resultatet den här gången. Jag fick mycket bättre resultat med vikresåren, den försökte inte smita lika mycket som den gjorde på det första paret. Jag börjar undra om jag använde fel pressarfot förra gången, eller också var det något med tygvalet. Mycket bekväma och riktigt prydliga är de i alla fall.

Sedan har det ju blivit höst och lite kyligt i luften. Sonen har växt ur förra årets mössor, och när barnets far erkände att han inte tycker att den ärvda mössan som har rätt storlek är särskilt fin (och dessutom har den tofs, vilket är opraktiskt under cykelhjälm) bestämde jag mig för att sy en. Jag satte mig i sinnet att sy en öronlappsmössa med knytband, något som mönsterutbudet på internet inte direkt vimlar av, men jag hittade den här beskrivningen. Jag har egentligen köpt tyg till den, men jag ville först sy en provversion i restbitar (okej, jag erkänner, jag hade inte förtvättat de nya tygerna och kunde inte hålla mig), så nu använder sonen den och jag har förstås inte sytt den version jag egentligen hade tänkt.

Jag lägger inte gärna ut bilder på sonen, så det blir bara den här lite intetsägande bilden, men jag kan intyga att den passar. Möjligen kan man invända att själva mössan täcker huvudet så bra att öronlapparna snarast blir kindlappar, men kinder kan väl också behöva värmas.