WIP: julvanten 2022

Två år i rad jag har deltagit i Järbos julvantestickning, där de släpper ett vantmönster i tre delar under veckorna före jul. Jag har alltså stickat 2020 års vante och 2021 års vante, som jag visst inte har bloggat om, men som jag har använt en del under hösten.

Nu håller jag på med årets vante, som jag stickar i Järbos Svensk ull. De blir väldigt täta och kommer nog att värma gott när de blir färdiga.

Jag har blivit väldigt förtjust i det här garnet. Jag stickar ju också en tröja i det (snart färdig), och jag fantiserar redan om fler tröjor. Garnet finns i så fina färger som passar så bra ihop. Jag tänker mig en Riddari med Wasa Crisp som huvudfärg och mönster i Lingonberry Jam, Bergslagen Dark Blue och Arctic Fox, kanske? Jaja, jag ska väl bli färdig med tröjan jag håller på med först.

Jag vill också så småningom sticka julvantarna från 2018 och 2019. Man kan aldrig få för många vantar!

FO: karantänsockar

Efter att ha klarat oss undan covid ända sedan pandemins början åkte vi till sist på det för någon månad sedan. Jag hade lämnat min stickning på jobbet när jag gick hem en måndag eftermiddag, på kvällen kände jag mig hängig och på tisdagen var jag sjuk. Där satt jag alltså fast hemma utan stickning och blev tvungen att lägga upp något nytt. Ett par sockar kändes lagom.

Garnet köpte jag på syfestivalen i oktober, det är från Regia och kändes bra att sticka med. Jag har lite svårt att hitta ett sockgarn som jag riktigt trivs med och som inte är alltför dyrt, men det här kanske kan vara det jag letar efter.

Mönstret är A Nice Ribbed Sock, eller jag utgick från det mönstret i alla fall. Många av mina stickade sockar börjar bli lite slitna, så det var bra att få ett nytt par nu när det börjar bli kallt.

FO: The Capitol, igen

För snart två år sedan stickade jag mössan The Capitol, som var både snygg och rolig att sticka, tyckte jag. Någon gång förra vintern lånade jag ut den till sonen när vi inte kunde hitta hans mössa - och nu tror säkert någon att historien kommer att sluta med att han tappade bort den, men så var det inte alls. Tvärtom blev han förtjust i den och ville använda den igen, och uppskattning för stickat är ju något jag vill uppmuntra, så den fick helt enkelt övergå till att bli hans mössa.

Nu fick jag lust att sticka den igen så att jag också skulle få ett exemplar. Jag använde finullgarn från Båvens spinnhus som blev kvar från den här tröjan, det räckte inte riktigt till hela mössan, men det var inte svårt att hitta lite vitt tvåtrådigt garn att skarva med. 

En lätt och skön mössa som går att ha under cykelhjälmen. Jag är nöjd!

WIP: Dreyma

I slutet av förra året köpte jag ett gäng härvor av Järbo Svensk ull att sticka en mönstrad tröja i. Valet föll på Dreyma. Oket är färdigt och nu matar jag på med slätstickning för kroppen. Länge transporterade jag projektet fram och tillbaka till jobbet, men nu tar det upp hela ryggsäcken, så jag har lämnat tröjan på jobbet för stickning på kafferaster och (ibland) möten.

Jag hoppas den blir klar innan kylan sätter in, för den här kommer att bli riktigt varm!

Sonens nya huvtröja

Min fyraåring har växt ur den gula huvtröjan i ullfrotté som jag sydde åt honom för ett och ett halvt år sedan. (Jag var visst inte så nöjd med den när den just hade blivit färdig, men oj vad den har blivit flitigt använd.) Som tur är köpte jag ju en massa nya ylletyger på Woolpowers fabriksbutik i somras, däribland deras 400-gramskvalitet i en fin skogsgrön färg.

Till den gula tröjan använde jag ett gratismönster på en huvtröja utan dragkedja som jag gjorde om och satte dragkedja i. Nu köpte jag ett mönster som stämde lite bättre överens med det jag ville sy, och jag blev verkligen nöjd. Muddarna är sydda i grå ullribb som fanns i gömmorna. Den räckte inte till att fodra huvan med, så den fållade jag bara, jag tycker inte att det gör något att den inte är fodrad. Jag tror att det här kommer att bli ett av höstens och vinterns stapelplagg.

FO: kofta till den lilla

Redan i våras började jag på en kofta till dottern i Sandnes Tynn Alpakka Ull. Jag hade för lite at det grå garnet, men lyckades till slut hitta mer i en dansk nätbutik som skickade till Sverige till samma pris som inom Danmark. När garnet sedan kom var det till och med samma färgbad som de nystan jag redan hade, så där hade jag tur. Jag lade till några extra ränder i grönt längst ner och längst ut på ärmarna, de finns inte i mönstret men jag tyckte det såg trevligt ut med lite mer färg.

Hon har inte riktigt vuxit i koftan än, men den blir nog mysig senare i höst och vinter.

Sommarens souvenirer

Under sommarens resor har jag handlat lite tyg och garn. Först var vi i Tänndalen, och på en dagstripp till Röros tittade jag in i en trevlig liten garnbutik som jag har glömt namnet på, men jag tror inte det finns mer än en i den stan. De hade ett stort sortiment av Sandnes-garner, men också garn från Hillesvåg ullvarufabrikk som jag inte hade sett tidigare, fast namnet lät bekant. Jag köpte en fin grön härva som nog kan bli inblandad i flerfärgsstickning så småningom.

Sedan åkte vi till stugan i Örnsköldsvikstrakten via Östersund, och där fanns tillfälle att titta in på Woolpowers fabriksbutik. Jag hade hoppats på att hitta ullfrotté i lite roligare färger än den svarta som jag redan har hemma (som jag har sytt en overall och en huvtröja av), och jag blev inte besviken. Jag slog till på en mörkt blågrön längd av 400-gramsväv och två korta bitar 200-gramsväv i turkos respektive rött.

Jag tror att jag bland annat ska sy en tröja med blixtlås till sonen av det tjockare tyget, han börjar växa ur sin gula huvtröja i ullfrotté som han har haft hittills. I övrigt har jag inga särskilda planer för tygerna, men något kommer jag väl på. Alltid är det väl någon som behöver en tröja eller mössa eller så.