Sonens nya huvtröja

Min fyraåring har växt ur den gula huvtröjan i ullfrotté som jag sydde åt honom för ett och ett halvt år sedan. (Jag var visst inte så nöjd med den när den just hade blivit färdig, men oj vad den har blivit flitigt använd.) Som tur är köpte jag ju en massa nya ylletyger på Woolpowers fabriksbutik i somras, däribland deras 400-gramskvalitet i en fin skogsgrön färg.

Till den gula tröjan använde jag ett gratismönster på en huvtröja utan dragkedja som jag gjorde om och satte dragkedja i. Nu köpte jag ett mönster som stämde lite bättre överens med det jag ville sy, och jag blev verkligen nöjd. Muddarna är sydda i grå ullribb som fanns i gömmorna. Den räckte inte till att fodra huvan med, så den fållade jag bara, jag tycker inte att det gör något att den inte är fodrad. Jag tror att det här kommer att bli ett av höstens och vinterns stapelplagg.

FO: kofta till den lilla

Redan i våras började jag på en kofta till dottern i Sandnes Tynn Alpakka Ull. Jag hade för lite at det grå garnet, men lyckades till slut hitta mer i en dansk nätbutik som skickade till Sverige till samma pris som inom Danmark. När garnet sedan kom var det till och med samma färgbad som de nystan jag redan hade, så där hade jag tur. Jag lade till några extra ränder i grönt längst ner och längst ut på ärmarna, de finns inte i mönstret men jag tyckte det såg trevligt ut med lite mer färg.

Hon har inte riktigt vuxit i koftan än, men den blir nog mysig senare i höst och vinter.

Sommarens souvenirer

Under sommarens resor har jag handlat lite tyg och garn. Först var vi i Tänndalen, och på en dagstripp till Röros tittade jag in i en trevlig liten garnbutik som jag har glömt namnet på, men jag tror inte det finns mer än en i den stan. De hade ett stort sortiment av Sandnes-garner, men också garn från Hillesvåg ullvarufabrikk som jag inte hade sett tidigare, fast namnet lät bekant. Jag köpte en fin grön härva som nog kan bli inblandad i flerfärgsstickning så småningom.

Sedan åkte vi till stugan i Örnsköldsvikstrakten via Östersund, och där fanns tillfälle att titta in på Woolpowers fabriksbutik. Jag hade hoppats på att hitta ullfrotté i lite roligare färger än den svarta som jag redan har hemma (som jag har sytt en overall och en huvtröja av), och jag blev inte besviken. Jag slog till på en mörkt blågrön längd av 400-gramsväv och två korta bitar 200-gramsväv i turkos respektive rött.

Jag tror att jag bland annat ska sy en tröja med blixtlås till sonen av det tjockare tyget, han börjar växa ur sin gula huvtröja i ullfrotté som han har haft hittills. I övrigt har jag inga särskilda planer för tygerna, men något kommer jag väl på. Alltid är det väl någon som behöver en tröja eller mössa eller så.

WIP: liten kofta

Idag är sista dagen av Me-made-May, och jag lyckades hålla min föresats att använda två plagg per dag som jag själv har gjort, så när som på en dag, tror jag. Jag har inte dokumenterat det i skrift eller bilder och har inte känt något behov av det, det räcker att jag har märkt att det är fullt görbart. Jag har dock kunnat konstatera ett par saker. Dels visar det sig att min slapparkofta passar till mer än jag trodde, dels är det väldigt många av mina koftor som behöver lagas: knappar har trillat av och muddar fransar sig. Särskilt min svarta alpackakofta ser bedrövlig ut, jag måste nog sticka en ny svart kofta snart.

Det här stickar jag på just nu: en kofta till lilltjejen, som jag hoppas kommer att bli lagom till hösten.

Mönstret heter Rice Crispies, och jag har stickat det en gång förut, men den gången gjorde jag om det till en tröja. Nu tyckte jag att det vore fint med en kofta. Jag stickar storleken 18 månader men med lite lösare stickfasthet, så jag hoppas att den passar i höst.

Garnet är Tynn Alpakka Ull från Sandnes, som inte säljs längre. Jag köpte ett gäng nystan när det var utförsäljning, men jag har för lite av det ljusgrå som är huvudfärg, så jag måste antingen hitta mer någonstans eller bli lite kreativ.

Mina barn uppskattar sina stickade plagg, vilket gör mig glad. Idag när jag tog fram en stickad tröja till lilltjejen ropade hon glatt "Ja! Den!", och när sonen såg mig sticka på en kofta till mig själv för ett tag sedan blev han lite besviken över att den inte var till honom. Jag frågade vilken färg han skulle vilja ha om jag stickade en tröja till honom, och då funderade han lite och sade sen "Regnbågsfärgad", så det kanske får bli nästa projekt då, att hitta ett bra regnbågsfärgat garn och sticka en ny tröja till honom.

Me-Made-May 2022

Snart är det maj, och vi vet ju vad det betyder: dags för Me-Made-May. Jag har deltagit några år, med varierande framgång. 

2015 hade jag på mig en sak varje dag som jag hade gjort och lyckades nästan sy två nya plagg. 

2016 hade jag också på mig en sak per dag som jag hade gjort, med fokus på att använda så många av mina sydda plagg som möjligt, vilket gick ganska bra.

2017 fortsatte jag med ett plagg per dag, och skulle också se över de plagg jag använde minst för att göra något åt dem. Den delen av föresatsen blev aldrig riktigt av, men jag noterar med tillfredsställelse att av de fyra plagg jag visade som exempel är numera två omgjorda och passar mycket bättre, och ett har jag gett bort.

2018 hoppade jag över, men 2019 var jag med igen, med samma föresats som tidigare att använda ett plagg per dag, men med tillägget att jag skulle laga och fixa en del slitna plagg. Den delen gick det mindre bra med.

2020 fortsatte jag med min vanliga ambition, med tillägget att jag skulle sy några gravidplagg, vilket jag gjorde, så det var ju en framgång.

2021 skulle jag gräva lite i lådorna och använda alla plagg jag stickade under 2013, men jag kom av mig.

Vad ska jag hitta på i år då? Det ska vara en utmaning men görbart, och jag tror att ett bra sätt att höja ribban är att lova att ha på mig minst två av mina egenhändigt gjorda plagg varje dag. Egentligen skulle jag gärna åta mig att laga och fräscha upp mina kläder, men det faller på "görbart" - jag har inte tid.

Jag ska försöka dokumentera om jag kommer på några extra lyckade kombinationer. Önska mig lycka till!

FO: Seachange

Det var ett tag sedan jag stickade den här koftan, närmare bestämt två år sedan, men bättre sent än aldrig.

Jag tror att alltihop började med att jag köpte en jättestor härva melerat garn på en resa till Tallinn för fem år sedan. Jag tänkte att det vore fint att kombinera den i en tröja eller kofta med blått garn som jag visste att jag hade hemma, och så småningom hittade jag det här mönstret, som dock egentligen är till en tröja. Det var inte alltför svårt att göra om det till en kofta, och jag stickade den under vintern 2019-2020. Sedan fastnade projektet på att jag inte hade några passande band och knappar, och när pandemin just hade slagit till ville jag inte gå i några affärer. Så dök det upp passande band, jag minns inte var jag hittade det, och så hittade jag en påse med träknappar som jag hade köpt på samma Tallinnresa, så då kunde jag äntligen göra färdigt koftan.

Sedan blev den knappt använd på ett bra tag, eftersom jag var gravid och inte kunde knäppa den, och sedan hade jag en period när jag mest hade samma saker jämt (helst oömma och maskintvättbara), men på sistone har jag börjat använda och uppskatta den mer. Den är lite hög i halsen fram, så jag föredrar att inte knäppa den ända upp, men jag tycker mycket om den nu när den har legat till sig lite.

FO: halstub

Förutom alla mina stickade sjalar har jag även en halstub från Woolpower, som jag köpte för att ha på vandring och sånt eftersom den väger så lite, men som jag har använt även till vardags för att det är enkelt att dra den över huvudet utan att vira en sjal en massa varv runt halsen. När jag insåg hur praktisk den är kom jag på att jag skulle sticka en av mjuka och lyxiga restgarner. Så här såg den ursprungliga planen ut:

Det blev ett par små modifieringar längs vägen, till exempel tyckte jag inte att det blev så bra med det spräckliga garnet i första försöket.

Den sista färgen, den gråsvarta, hoppade jag också över, för jag var nöjd efter den mörkblå. Till sist blev den så här.

Garnerna är, nerifrån och upp, från Noro, Malabrigo, Moods of Colors, Fru Valborg, Hazel Knits, A Verb for Keeping Warm och Noro igen. Då har jag ändå en hel del fina restgarner kvar som inte platsade i den här. Det är roligt att gräva i restgarnslagret!