Sommarens bästa (och enda) kjol

Jag har gett upp tanken på att visa en bild på mig i kjolen jag sydde i maj, det blir liksom aldrig av att ta bilder med stativ och det går inte att få till någon bra vinkel med mobilkameran. För att inte detta fantastiska plagg ska gå helt obemärkt förbi kommer här i alla fall en bild av kjolen, utan mig och magen i.

När jag väntade första barnet köpte jag denna interlock från Andersson och Hjalmarson just för att sy en kjol, men det blev aldrig av, bland annat för att jag då var höggravid under vintern och använde ett par mammakjolar i ylle väldigt mycket. Sedan har jag funderat på att sy en kofta av tyget, men inte kommit till skott med det heller. Nu återvände jag till den ursprungliga planen, och det är jag glad för.
Jag hade tänkt köpa mönstret till kjolen Erin från Megan Nielsen, men kom mig inte för innan corona gjorde att jag inte längre kom iväg till ställen med tillgång till skrivare, och hemma har vi ingen, så jag kunde inte skriva ut något mönster. Istället bestämde jag mig för att rita upp ett eget.
Mina utgångspunkter var en grå trikåkjol jag redan ägde (ej mammamodell), mina egna mått och lite tumregler från när jag har sytt mammatröjor. Om jag minns rätt har bakstycket samma mått som den grå kjolens, men framstycket gjorde jag ungefär tio centimeter längre som jag har gjort med tröjorna, och försökte gissa mig fram till en bredd som skulle räcka till över magen men inte bli alltför överdimensionerad kring midjan. Sedan rynkade jag sidorna som på tröjorna.
Jag tycker att jag lyckades ganska bra, och jag har använt den här kjolen hur mycket som helst. Färgen passar till det mesta och den är väldigt bekväm. Jag hade gärna sytt en till och drömde länge om att hitta en bredrandig interlock, för det tror jag hade varit snyggt, men det verkar inte finnas, och jag var rädd att vanlig trikå inte skulle vara tillräckligt stadig, så det blev ingen mer sådan här kjol. Nog för att jag har klarat mig bra ändå, delvis för att vi har åkt runt mycket till sommarstugor, och då är det onödig lyx att ha med sig mer än en kjol.
Inte många veckor kvar nu med mammakläder.

Ny sommarkjol

Sömnadsdelen av min Summer of basics-plan har gått rätt långsamt eftersom jag inte har tillbringat så mycket tid hemma med symaskinen i sommar, och när jag har varit hemma har jag sällan haft mycket tid åt gången att ägna åt den. Det här enkla projektet har jag sytt i många små portioner medan sonen har sovit eller tuggat på sina händer eller liknande.

Mönstret har jag själv en gång konstruerat utifrån en kjol jag hade som blev utsliten. Det var en jeanskjol, och den här modellen funkar därför bra i lite kraftigare tyger, som de gamla gardiner den här varianten är sydd av, som jag köpte på loppis för ett par somrar sedan. Jag tror att det här är femte gången jag syr efter det här mönstret, och jag vet att jag trivs i modellen. En av de tidigare kjolarna (den brunorangerosa) har jag använt väldigt mycket i sommar (så mycket att den nyligen behövde lagas).
Det här kan vara det billigaste plagg jag har sytt, och allt utom tråden och snedslån kommer från loppisar och second hand-butiker. Tyget kostade fem kronor, knappen likaså, och dragkedjan var troligen det dyraste - jag minns inte var jag köpte den och för hur mycket, men jag gissar på en tia. Ungefär tjugo kronor för en sommarkjol med fickor, det är väl inte dumt?

Rutig kjol

Jo alltså, jag har sytt något igen. Jag orkar inte vänta på dagsljus för bättre foton, så här kommer ett par gräsliga bilder i lampsken.

En rutig kjol, här med den röda tröjan jag sydde nyligen.

Tyget har jag köpt second hand, och vet därför inte vad det är för material, men en ylleblandning av något slag kanske kan vara en gissning. Det kändes mjukt när jag arbetade med det, men det visar sig att det inte känns lika mjukt när jag har på mig kjolen. Jag tror helt enkelt att magen är min allra känsligaste del. Jag klarar stickigare saker än många andra mot halsen, handlederna eller pannan utan att det bekommer mig, men inte runt magen eller midjan. Med andra ord ska man inte låta sig luras av bilderna ovan: den här kjolen använder jag inte utan strumpbyxor.
Modellen är min vanliga, som jag har baserat på en kjol jag hade och slet ut. Jag har fyra stycken hittills.

Jag hade tänkt klippa ut hela kjolen på snedden (heter det så?), men då hade inte tyget räckt, så jag gjorde bara fickorna och linningen på det viset. Tygbiten var inte särskilt stor, och det blev inte mycket över.

På det hela taget är jag mycket nöjd, fast jag tror att jag borde rita om mönsterbitarna på ett mer uppstyrt vis - de är ritade mer eller mindre på fri hand och är lite krokiga och konstiga. Då kanske kjol nummer fem blir ännu bättre.

Mission accomplished, nästan

Maj är över, och vän av ordning frågar sig förstås om jag lyckades med mina föresatser för me-made-May. Svaret är nästan. Jag lyckades varje dag använda något jag hade gjort själv, men jag blev inte riktigt klar med de två plagg jag hade tänkt sy: det andra i ordningen blev klart först ikväll. Låt mig presentera: Kjolen!

Ursäkta att jag ser så bister ut på bilden, jag är jätteglad, jag lovar!
Den här kjolen är huvudsakligen sydd efter samma egenhändigt konstruerade mönster som min illgröna kjol och min brunorangerosa kjol. Det är en rak modell med ett veck fram och ett bak, och jag trivs mycket bra med formen: jag tycker att den passar min kroppsbyggnad (också ganska rak) och mina vanor (jag cyklar mycket, vilket gör att snäva kjolar blir obekväma och vida kjolar blåser upp eller fastnar i ekrarna).
Tyget är en före detta gardinkappa av okänt material, jag gissar på Läskig Syntet. Det fransar sig till förbannelse och är lite kliigt, så jag fodrade linningen med bitar av ett gammalt örngott.

Samma örngott fick bli fickor - jag har tidigare bara gjort utanpåfickor, men nu provade jag isydda fickpåsar eller vad det nu heter på fackspråk. Det ser mycket proprare ut (fast kanske inte på insidan). Det kombinerade helhetsintrycket av den här raka modellen och den grågröna färgen blir att det ser lite ut som en uniformskjol som skulle platsa på en gränsvakt någonstans i östeuropa, men det behöver väl inte vara en dålig sak?

Kjoltyg

Jag fortsätter klä mig i egenhändigt gjorda kläder för me-made-May, oftast samma gamla stickade koftor (den svarta noppiga alpackakoftan har varit mycket i bruk på sistone), men även annat. Idag kan jag återigen visa upp en kjol. Precis som den gröna härom sistens är den sydd efter eget huvud, och ni har sett den förr, men då utan mig i den.

Så här avslappnad och naturlig ser jag ut när jag poserar framför en kamera med självutlösare på morgonen innan jag går till jobbet. Ursäkta att bilden är sned och att det dessutom ser ut som om jag slår huvudet i taket, jag har ingen vidare precision i stativanvändningen. Håll till godo, jag ska försöka bättra mig.
Jag är rätt förtjust i den här kjolen, men den är lite svår att färgmatcha, för brunt, orange och rosa sticker ut lite i min garderob. Idag fick den i alla fall komma fram.

Syhörnan

Jag fortsätter använda mina egenhändigt gjorda kläder, mest koftor, sockar och de ständigt aktuella halvvantarna. Jag har också en klänning som jag har sytt, som jag brukar gå runt i hemma, men som är ganska anskrämlig och som jag därför inte tänker visa upp.
Härom dagen hade jag i alla fall en av mina hemsydda kjolar på jobbet, och fick komplimanger av två kollegor för den. Till den hade jag dessutom en kofta jag har stickat, detaljerna syns inte på bilden, men det är en Audrey in Unst i alpacka. Supermjuk, supervarm men tyvärr supernoppig. Mer om den en annan gång, kanske.

Jag har ännu inte kommit så långt med mina föresatser att sy, men jag har i alla fall fått hem ett litet bord som har fått bli sybord. Att ha symaskinen uppställd jämt kommer kanske att främja mina ambitioner lite grann i alla fall.

På stickfronten är jag nästan färdig med kroppen på Siri-koftan och ska övergå till ärmarna så snart jag inte försöker sticka och se på ishockey samtidigt.

Stickning vs sömnad, 1-1?

Fastän stickning har seglat upp bland de saker jag helst gör på fritiden har jag inte helt övergett det där med sömnad. En stor fördel är den uppenbara: att det går mycket snabbare att sy ett plagg än att sticka ett. (I alla fall när man väl tar sig i kragen och kommer igång.) Det är mer quick fix över det.
En annan fördel är möjligheten att fynda roliga tyger. Jag försöker vara miljömedveten i det mesta jag gör, och eftersom jag råkar gilla retrotyger och oftast inte letar efter ett specifikt tyg att sy i, utan börjar med att hitta tyget och låter det bestämma, har jag en hel del gamla gardiner och sängöverkast från Myrorna som väntar på att bli kläder. Det gör också att jag kan komma väldigt billigt undan, vilket man väl sällan gör i stickning: bra garn kostar. Hurra för återbruk alltså!
Med detta sagt måste jag ändå säga att jag dels inte är så bra på att sy, dels sällan får saker färdiga. Jag kan i alla fall presentera två kjolar sydda enligt en standardmodell jag har knåpat ihop själv med utgångspunkt från en kjol jag hade som började falla i bitar. Den gröna är sydd av metervara från Ikea som tjänstgjorde som duk innan den blev kjol, den mönstrade är gjord av ett sängöverkast som jag köpte på Myrorna för länge sedan. Ursäkta skrynklorna!

Jag har en ordentlig trave med tyger av liknande ursprung på lager, så det kommer nog fler sådana här kjolar. Om jag sedan hittade ett klänningsmönster som passade mig lika väl och var lika lätt att sy skulle min lycka vara gjord. Några tips?