Me-Made-May 2021

Jag har redan nämnt att min stickpepp, och min lust att använda det jag har stickat, har vacklat lite på sistone. Det har varit vinter och pandemi, så knappt någon har sett mig utan ytterkläder, och jag ammar och tillbringar timtal i lekparker, så kraven på mina kläder är rätt specifika. Jag har använt gott om stickade sockar, vantar, sjalar och mössor och mina ullfrottétröjor, men annars har det varit väldigt enahanda.

Nu när det snart är dags för Me-Made-May kände jag inte alls för min vanliga föresats att varje dag ha på mig något jag själv har gjort. I princip gör jag redan så, men vad åstadkommer jag genom att ha på mig min ullfrottétröja 30 dagar i rad till? Istället kom jag på att jag ska gå tillbaka i tiden och använda mina första hemgjorda plagg, och i förekommande fall fixa till dem eller göra mig av med dem.

På Ravelry hittar jag 15 plagg som jag stickade till mig själv (eller som jag stickade och har behållit) 2013, som var året jag började sticka. Av dessa har jag tappat bort ett par halvvantar, och ett par sockar ligger i sommarstugan, men de övriga 13 plaggen ska jag försöka använda under maj månad, om vädret tillåter. Som det ser ut nu kommer det att vara alldeles perfekt väder för stickat och ylle åtminstone i början av maj.

Bland dessa 13 saker vet jag att det finns sådant jag använder flitigt och sådant jag nästan aldrig har på mig. Den största utmaningen blir nog att lista ut vad jag ska göra med den sistnämnda kategorin. Fortsättning följer!

Fokus byxor

Som jag kanske har berättat ärver vi mycket barnkläder efter mina systersöner, så när jag syr något till barnen är det oftast lyxsömnad för att jag känner för det. Nu har det dock börjat bli kris med treåringens byxor. Polarn och pyret har ju en slogan som är ”tre barn i varje plagg”, men då har de aldrig träffat honom, han nöter hål på alla byxknän, ärvda och nya om vartannat. Tur att jag kan både laga och sy nytt.

Just nu gör jag en liten kraftsamling och lappar byxknän, några av paren håller han på att växa ur men det är ju skönt om de är lappade och klara när det är dags att plocka fram dem till lillasyster. Det är lite pilligt att sy för hand (de går inte in i symaskinen), men jag tröstar mig med att jag sparar lite av jordens resurser och ett par hundra kronor för varje gång jag slipper köpa nya byxor (vilket förstås händer ändå ibland, tro inget annat!).

Sedan har jag sytt ett par nya mysbyxor i randig velour som jag hade kvar från en huvtröja jag sydde tidigare. Jag fick precis plats med de två byxbenen och fick bara småbitar kvar, det ger en särskild tillfredsställelse.

Mönstret är från Brindille and Twig, och jag har sytt den här modellen ett antal gånger nu i olika storlekar. Nu funderar jag på om det är dags att testa ett annat mönster nästa gång, kanske ett med fickor ?

WIP: Seascale

För ett par år sedan råkade jag läsa det här blogginlägget om gansey-tröjor, inklusive ett tips om att kunna ladda ner ett mönster gratis. Även om dessa tröjor tydligen traditionellt sett ska vara mörkblå började jag planera för en naturvit variant.

Garnet köpte jag i somras. Jag fick en dag att åka på utflykt och roa mig på egen hand, och jag åkte bland annat till Båvens spinnhus i Sparreholm. Där klämde jag och klappade på garnhärvor och uppstickade plagg, och köpte till sist fem härvor tvåtrådig finull.

Nyligen tyckte jag att det var dags att påbörja det här projektet. Det är behaglig stickning och jag gillar det ganska blygsamma strukturmönstret.

Den här vintern har jag inte alls utnyttjat hela min garderob av stickat, utan mest gått i samma ullfrottétröja hela tiden, för det är ändå ingen som någonsin ser en utan jacka eftersom man inte umgås inom hus, men kanske kommer det en dag när en snygg vit tröja är precis vad jag behöver, och då kommer jag att vara beredd!

Upphittat

På sista tiden har båda barnen börjat somna i rimlig tid, vilket har gett mig mer tid att sy om kvällarna. Dessutom har jag nu äntligen lokaliserat de sista sybehören som jag ännu inte hade packat upp efter flytten (de låg i en flyttlåda märkt ”jox, källaren”).

Sammantaget har det resulterat i en del inspiration att sy och laga. Jag har till exempel fållat ett par vandringsbyxor som jag köpte för snart två år sedan och som har legat i att fixa-högen sedan dess. En skjorta vars ena ärm hade spruckit har fått ärmarna avklippta och ärmhålen fållade för att jag ska kunna använda den som ärmlös ett tag till.

Fler lagnings- och förbättringsprojekt står på tur: jeans ska lagas (mina och sonens) och en dragkedja ska bytas (eller i alla fall sys i snyggare) på en av mina tröjor. Den stora högen med halvdana kläder minskar, och en liten arbetsinsats ger stor förbättring. Hurra!

Ulloverall

Nu har jag sytt mer i ullfrotté, det gäller att passa på innan vintern är över. Lillasyster har fått en overall i tyg från Woolpowers fabriksbutik, det är deras 200-gramskvalitet. Till storebror sydde jag en sådan här i det tjockare 400-gramstyget som han vara det mest använda plagg jag någonsin har sytt. Han använde den i mer än ett år i vagn, bil och sele. I väntan på att lillasyster växer i detta fantastiska plagg har hon alltså nu fått en egen overall i lite mindre storlek.

Mönstret är från Brindille & Twig och jag sydde storlek 74, som är lite större än vad hon använder just nu, men det gör inget att overallen är lite stor, det är bara bra att ärmar och ben är lite långa och värmer lite extra.

Samtidigt som jag klippte ut delarna till den här började jag också klippa ut delar till en huvtröja till mig i samma tyg för att kunna pussla med bitarna och få så lite spill som möjligt. Om jag bara kunde hitta mitt förråd med dragkedjor så kunde jag sy tröjan också.

Gul huvtröja

Den här tröjan till sonen har jag planerat länge. Tyget köpte jag någon gång i höstas, det är ullfrotté från Andersson och Hjalmarson med muddar och huv-foder i deras ullribb. Mönstret är gratismönstret Hooded Raglan från Brindille and Twig, fast jag har alltså lagt till en dragkedja mitt fram.

Det tog evigheter att sy den, bland annat för att jag sydde fel flera gånger och blev tvungen att sprätta. Jag har så lite tid att sy att jag ibland stressar igenom något och inte läser instruktioner så noga eller tänker efter, och då kan det lätt bli tokigt.

Det blev tyvärr ganska snett och vint med dragkedjan också, det är en klen tröst att snart-treåringen knappast bryr sig. Jag önskar att den här tröjan hade blivit snyggare, jag har funderat så mycket på den att den förtjänade att bli bättre. Ja ja, så kan det gå.

FO: the Capitol

Min senaste mössa är färdig, och den var riktigt rolig att sticka. Eftersom den är designad för att efterlikna Kapitoliums kupol innehåller den en del ovanliga element som gjorde stickningen omväxlande.

Jag förlängde den lite för att vara säker på att den skulle gå att dra ner över öronen, och nu passar den perfekt! Den är lite för tunn för den nu rådande kylan, men mjuk och varm på grund av alpackahalten i garnet.