Vad gör man när man inte riktigt har fått ordning på sin syhörna efter flytt, och samtidigt går hemma och väntar på att få barn? Förutom att fortsätta med mina pågående stickningar har jag tagit tag i en del mindre syprojekt, mest lagning.
Sonen har slitit ut knäna på ett stort antal byxor i sommar. Några har han dessutom vuxit ur, men det vore ju trevligt om syskonet också kunde använda dem när den dagen kommer, så jag tänkte lappa dem innan jag lägger undan dem. De här jeansen fick knälappar av resterna från en skjorta jag har sytt, och jag tycker det passar riktigt bra. Jag sydde på dem för hand för att det hade varit svårt att klämma in byxorna i symaskinen, det tar en stund men är helt okej att handsy och lyssna på musik eller någon trevlig podd. Nu håller jag på med ett par svarta jeans som ska få röda lappar, och sedan är det två par gröna byxor kvar innan jag måste fundera på hur man bäst lagar hål i en pyjamas av trikå.
En av mina egna pyjamasar behövde förresten också lagas. Tydligen har jag inte använt den här pyjamasjackan på ett tag, för jag hade glömt att den hade en stor reva, men när jag packade upp en flyttkartong upptäckte jag det.
Den fick en lapp av muslin som matchade i färg men inte i mönster. Det gör mig inget att lagningen är ganska synlig, det är inte många som ska se mig i pyjamas. Jag räknar inte med att den här pyjamasen håller för evigt ändå, men om lagningen kan förlänga livet på den lite är jag nöjd.
Jag fortsätter arbeta mig igenom lagningshögen, för en gångs skull känns det ganska roligt. Annars brukar det kännas som en mindre kreativ typ av sömnad som inte lockar särskilt mycket, men nu är det tillfredsställande att med små medel kunna flytta saker från kartonger och kassar med osorterat hantverksmaterial till ordentlig förvaring i garderober.
