FO: hundtandshalsduk

Min härliga hundtandsmönstrade halsduk är färdig. Jag stickade helt enkelt tills härvorna tog slut och gjorde en någotsånär elastisk avmaskning. Halsduken blev lagom lång att vira ett par varv runt halsen, och strukturmönstret borde göra den varm och skön eftersom det nog håller kvar lite luft mellan maskorna. 

Vädret har börjat bli kyligare nu, men det är inte riktigt dags för tjocka merinohalsdukar än, så jag får vänta med att använda den på riktigt. Däremot har det varit premiär för stickade sockar de senaste dagarna, det känns hemtamt och bra. Fritt fram att fortsätta sticka alltså!

Lagningsbonanza

Vad gör man när man inte riktigt har fått ordning på sin syhörna efter flytt, och samtidigt går hemma och väntar på att få barn? Förutom att fortsätta med mina pågående stickningar har jag tagit tag i en del mindre syprojekt, mest lagning.

Sonen har slitit ut knäna på ett stort antal byxor i sommar. Några har han dessutom vuxit ur, men det vore ju trevligt om syskonet också kunde använda dem när den dagen kommer, så jag tänkte lappa dem innan jag lägger undan dem. De här jeansen fick knälappar av resterna från en skjorta jag har sytt, och jag tycker det passar riktigt bra. Jag sydde på dem för hand för att det hade varit svårt att klämma in byxorna i symaskinen, det tar en stund men är helt okej att handsy och lyssna på musik eller någon trevlig podd. Nu håller jag på med ett par svarta jeans som ska få röda lappar, och sedan är det två par gröna byxor kvar innan jag måste fundera på hur man bäst lagar hål i en pyjamas av trikå.

En av mina egna pyjamasar behövde förresten också lagas. Tydligen har jag inte använt den här pyjamasjackan på ett tag, för jag hade glömt att den hade en stor reva, men när jag packade upp en flyttkartong upptäckte jag det.

Den fick en lapp av muslin som matchade i färg men inte i mönster. Det gör mig inget att lagningen är ganska synlig, det är inte många som ska se mig i pyjamas. Jag räknar inte med att den här pyjamasen håller för evigt ändå, men om lagningen kan förlänga livet på den lite är jag nöjd.

Jag fortsätter arbeta mig igenom lagningshögen, för en gångs skull känns det ganska roligt. Annars brukar det kännas som en mindre kreativ typ av sömnad som inte lockar särskilt mycket, men nu är det tillfredsställande att med små medel kunna flytta saker från kartonger och kassar med osorterat hantverksmaterial till ordentlig förvaring i garderober.

Sonens sommargarderob

WIP: hundtandshalsduk

På garnmarknad för två år sedan köpte jag två härvor av ett vackert handfärgat garn från Flora Yarns, och har sedan dess funderat på att kombinera det med något mer neutralt och sticka en sjal. För ett år sedan köpte jag en vit härva på Syfestivalen, och nu har jag äntligen börjat på min sjal.

Jag utgick från kvasi-hundtandsmönstret i Snow Day Shawl, som jag stickade för några år sedan, men stickar nu bara det utan att varva med enfärgade partier, och ökar i ena kanten och minskar i andra så att det blir en lång halsduk med sneda ändar. Jag hoppas att en härva av vardera garnet ger en tillräckligt lång halsduk, så har jag en härva kvar av det handfärgade till något annat sedan. En babykofta kanske?

Sommarens bästa (och enda) kjol

Jag har gett upp tanken på att visa en bild på mig i kjolen jag sydde i maj, det blir liksom aldrig av att ta bilder med stativ och det går inte att få till någon bra vinkel med mobilkameran. För att inte detta fantastiska plagg ska gå helt obemärkt förbi kommer här i alla fall en bild av kjolen, utan mig och magen i.

När jag väntade första barnet köpte jag denna interlock från Andersson och Hjalmarson just för att sy en kjol, men det blev aldrig av, bland annat för att jag då var höggravid under vintern och använde ett par mammakjolar i ylle väldigt mycket. Sedan har jag funderat på att sy en kofta av tyget, men inte kommit till skott med det heller. Nu återvände jag till den ursprungliga planen, och det är jag glad för.
Jag hade tänkt köpa mönstret till kjolen Erin från Megan Nielsen, men kom mig inte för innan corona gjorde att jag inte längre kom iväg till ställen med tillgång till skrivare, och hemma har vi ingen, så jag kunde inte skriva ut något mönster. Istället bestämde jag mig för att rita upp ett eget.
Mina utgångspunkter var en grå trikåkjol jag redan ägde (ej mammamodell), mina egna mått och lite tumregler från när jag har sytt mammatröjor. Om jag minns rätt har bakstycket samma mått som den grå kjolens, men framstycket gjorde jag ungefär tio centimeter längre som jag har gjort med tröjorna, och försökte gissa mig fram till en bredd som skulle räcka till över magen men inte bli alltför överdimensionerad kring midjan. Sedan rynkade jag sidorna som på tröjorna.
Jag tycker att jag lyckades ganska bra, och jag har använt den här kjolen hur mycket som helst. Färgen passar till det mesta och den är väldigt bekväm. Jag hade gärna sytt en till och drömde länge om att hitta en bredrandig interlock, för det tror jag hade varit snyggt, men det verkar inte finnas, och jag var rädd att vanlig trikå inte skulle vara tillräckligt stadig, så det blev ingen mer sådan här kjol. Nog för att jag har klarat mig bra ändå, delvis för att vi har åkt runt mycket till sommarstugor, och då är det onödig lyx att ha med sig mer än en kjol.
Inte många veckor kvar nu med mammakläder.

FO: matchande tröjor

Lilla Karlsö, som jag höll på med förut, har varit färdig ett tag men inte visats upp här. Sedan har jag dessutom stickat en liten kofta i samma garn, så syskonen kan matcha varandra till vintern (om jag nu har lyckats med storlekarna så att de passar samtidigt).

Den större tröjan är alltså Lilla Karlsö i storlek 3-4 år, garnet är betydligt tunnare än det rekommenderade men jag fick ändå rätt stickfasthet och tänker mig att det blir en lätt men ändå varm tröja.
Till den lilla koftan har jag använt maskantalet från gratismönstret Sunnyside i storlek 3-6 månader, men stickat den i slätstickning för att jag tyckte det passade bäst med ränderna.
Jag har ingen aning om ifall storlekarna blev rätt, den randiga blev nog större än vad jag hade trott, men de växer ju fort i början, de små liven, så den kanske blir lagom.

Summering av Me-Made-May till slut

Jag kom visst av mig lite i min dokumentation av Me-Made-May. De sista veckorna i den månaden var väldigt stressiga och jobbiga eftersom vi har jobbat med att sälja vår lägenhet, och vi lever fortfarande lite i kappsäck. Nu ser jag fram emot att ta fram symaskinen ur förrådet igen och ha det lite normalt.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag hade på mig. Vädret blev varmt, och min blå kjol användes flitigt. Det enda jag tänkte på att dokumentera i bild var den 18/5, när jag använde min randiga kofta som jag tycker så mycket om men som är så svår att matcha med andra färger.

Någon gång i mitten av maj växte jag ur det mesta utom rena mammakläder, så nu är det en ganska liten samling plagg som är i ständig rotation. Jag har dock inte helt gett upp hoppet om att kunna sy ytterligare något medan det fortfarande är någon mening med det.