WIP: randig tröja

Jag hade en gång en tröja som jag hade köpt på second hand. Den var lite för kort i ärmarna och hade konstiga proportioner, men jag använde den jämtjämtjämt och tyckte mycket om den. När jag började sticka gav jag tillbaka den till second hand och lovade mig själv att jag skulle sticka en liknande, men som passade lite bättre. Nu har den tiden kommit.

Den gamla tröjan hade breda ränder i ljusgrått och mörkgrått, rullkant nertill och i ärmsluten och en rullkrage. Mörkgrått garn hade jag kvar från en tidigare kofta, och strax före jul köpte jag till det ljusgrå. Båda är från Solkustens spinnverkstad. Jag följer i stora drag gratismönstret Brick (och nu slår det mig plötsligt att jag inte riktigt vet om ursprungströjan var en raglan eller hade isydda ärmar, men den nya blir i alla fall en raglan, tralala!).
Annars finns inte mycket att säga, mer än att jag har stora förhoppningar om en bättre tröja än originalet.

Sytt i ullfrotté

För ett och ett halvt år sedan besökte jag Woolpowers fabriksbutik i Östersund. Resten av familjen köpte tröjor och långkalsonger, men jag köpte framför allt tygstuvar. Nu har de förvandlats till varma kläder åt mig och lillknodden.

Det gröna tyget, som var ganska tunt med sina 200 gram per kvadratmeter, blev en tröja till mig. Jag har ju redan sytt en huvtröja i tjockare ullfrotté, så nu ville jag göra en betydligt tunnare. Jag använde samma mönster, Halifax Hoodie, men istället för huva sydde jag en krage, som är baserad på mönsterdelen för skorstenskragen i de varianter som har en sådan, fast med öppning och dragkedja fram. Jag trodde ett tag att tyget inte skulle räcka till fickor, men ungdomsårens ihärdiga Tetris-spelande gav resultat och jag lyckades pussla så att tyget räckte ändå.

Tröjan är mjuk och varm och betydligt smidigare än den förra huvtröjan. Den väger drygt 400 gram istället för 650 och kommer nog att på hänga med på en del vandringar och andra resor.

Det tjockare blå tyget blev en overall till den lille. Han har ärvt en fleeceoverall som han håller på att växa ur, så när jag sydde den här tog jag i med storleken så att den förhoppningsvis passar inte bara på sluttampen av den här vintern utan också i höst. Mönstret är från Brindille and Twig, och förutom ullfrottén använde jag ulltrikå till muddar och huvans foder. Här ska inte frysas!

Jag är supernöjd med resultatet, overallen ser riktigt proffsig ut om jag får säga det själv, och viktigast av allt är att den värmer ordentligt.

Nu behöver jag ta en sväng till Östersund snart igen för att fylla på förråden av ullfrottéstuvar. På önskelistan står mer av 200-gramsvarianten, gärna i fler färger, för den är riktigt skön! 

FO: Vintervinge

Min Vintervinge är färdig och jag har till och med lyckats blocka den och börjat använda den. I helgen fick den fånga solljuset på balkongen och såg då ut så här.

Spetsstickning i rustikt garn, mmm!

FO: färdiga mysterievantar

Adventskalendervantarna blev klara till slut. Jag tappade sugen lite när den första vanten var färdig och jag märkte att de var lite för stora för mig och inte riktigt min stil. Sedan tappade jag sugen igen när vante nummer två var nästan färdig så när som på halva tummen, och jag fick slut på det mörkgröna garnet.

Efter en liten efterlysning på nätet fick jag två-tre meter garn skickade till mig av en vänlig själ, så jag kunde sticka de sista centimetrarna på tumme nummer två.

Det var roligt med en mysteriestickning, och jag gillar hur resultatet blev, men jag har så pass många par vantar att jag inte behåller några som inte känns helt rätt för mig. Vi får se vem de här hamnar hos till sist.

WIP: Vintervinge

Min nästa kafferaststickning efter de små alpackavantarna är ett lite större projekt till mig själv. När jag var på Gotland för lite mer än ett år sedan köpte jag en härva garn i en mysig orangebrun färg (orange färgat på grått garn), som jag så småningom kände ville bli en rektangulär spetsstickad sjal. Mönstret jag till slut bestämde mig för heter Vintervinge och gick väldigt lätt att memorera, så det funkar fint att sticka medan man pratar, dricker kaffe eller lyssnar på presentationer.

Jag hade några andra kandidater till mönster också, till exempel No Place Like Home, Something Borrowed och Salix, men Vintervinge verkade passa garnmängden bäst. Jag får väl sticka tre rektangulära sjalar till för att testa de andra mönstren, eller hur?

FO: Fireside pullover

Min Fireside pullover blev färdig i mellandagarna, när släktingar roade sonen och jag fick lite extra sticktid. Det inträffade ett litet bakslag vid ett tillfälle när jag upptäckte att jag hade mätt fel och stickat kroppen alldeles för lång så att jag fick repa upp, men i så här tjockt garn är man snabbt på rätt spår igen.

Den sitter precis som den ska, och jag gillar att kunna knäppa kragen så att den värmer ordentligt. Den är liksom varm på ett så bra sätt, riktigt gosig när man är ute i kylan men inte för varm och svettig när man kommer in.

En riktigt härlig tröja för de kallaste dagarna i en färg som gör mig glad. Jag är redan sugen på att sticka en till!

FO: fuskolle och små vantar

Det börjar vara vinter på riktigt, och vi har upptäckt några luckor i sonens vintergarderob. Tur att han har en mor som kan stå till tjänst med att fylla dem, dessutom en mor som har massor av restgarner att göra av med och som har börjat jobba igen och behöver enkla projekt att sticka på kafferasterna.

Den här stickade jag i och för sig under jullovet. Den lille behövde något varmt runt halsen för att täppa till i öppningen på overallen, så jag stickade den här fuskollen. Tanken var egentligen att kragen skulle vara dubbelvikt, men hittills har han oftast haft den helt uppdragen. Mönstret heter Heartwarmer och garnet är Sandnes lanett som blev över från hans tröja. Jag tror att nästan allt gick åt nu.

Här är årets första kafferaststickning: ett par vantar, improviserade enligt samma modell som de förra jag stickade till honom, men eftersom jag nu använde något tjockare stickor och garn blev de lite större. Det började med att jag ville sticka i alpacka för att han skulle få ett par riktigt varma vantar. Dock tyckte jag att svart, som var den färg jag hade tillräckligt av, var lite tråkigt, så jag letade fram lite rödaktig Drops lace och höll garnerna tillsammans. Ganska fint, tycker jag, och vantarna är mjuka och varma.