FO: sockar, inte till mig

Nu är sockarna till sambon klara, jag lyckades få garnet att räcka nästan precis (socka nummer två fick två varv kortare mudd, bara), och dessutom matchar de varandra ganska väl.

Jag har tre olika sockmodeller (närmare bestämt hälar) som jag växlar mellan. När jag är osäker på om garnet kommer att räcka, antingen för att jag som i det här fallet stickar i en större storlek än vanligt, eller för att jag använder restgarner, brukar jag sticka från tån och upp. Ibland gör jag en variant med hällapp utifrån det här mönstret, fast oftast inte med något av de föreslagna maskantalen. Andra gånger använder jag en modell med en Fleegle heel, mer eller mindre.
Annars gillar jag att sticka sockar uppifrån och ner med hällapp. Det här mönstret var nog det första jag använde, men det finns ju många.
Jag köpte nyligen lite nytt grått sockgarn och är sugen på att så småningom sticka ett par strukturmönstrade sockar till mig själv, som de här till exempel, men först är jag nog sugen på någon annan typ av projekt. En vårsjal kanske?

WIP: sockar för större fötter

Saker jag stickar till andra tenderar att inte dyka upp här. Medan jag håller på med dem vill jag inte riskera att mottagaren får nys om dem, och när de är färdiga ger jag ofta bort dem innan jag hinner dokumentera dem. Just nu stickar jag dock ett par sockar som inte är hemliga, så dem kan jag visa upp.

Före jul köpte jag två nystan Järbo Mellanraggi, som är lite grövre än det sockgarn jag brukar använda till mig själv, med tanken att sticka sockar att ge bort. Det ena nystanet blev en julklapp, och nu stickar jag ett par ohemliga sockar till sambon av det andra. Jag kan för mitt liv inte ögonmåtta ett par sockar i storlek 45, utan måste prova dem på mottagaren hela tiden, det är därför de är ohemliga.
Jag stickar dem från tån och upp för att kunna avsluta socka nummer ett när hälften av garnet återstår. Det visade sig att skaftet blir ganska kort, så proportionerna blir lite märkliga, men det är väl huvudsaken att de håller fötterna varma, antar jag.

Inte längre WIP

Nämen det här blev ju inte så bra. Nu kommer jag att bjuda på en före- och efter-bild. Det här är före:

Och det här är efter:

När kroppen på min kofta var nästan klar upptäckte jag att jag hade tio maskor för mycket på bakstycket, och hade haft det hela tiden. Man ser ju tydligt på översta bilden att framstyckena inte möts i mitten, det var inte riktigt lika uppenbart under arbetets gång, och i den mån det märktes trodde jag att det berodde på att kolumnerna med hålmönster drar ihop sig lite. Men nej, alldeles i början när jag räknade om lite för att anpassa koftan efter mina mått hade jag räknat fel och lagt upp tio maskor för mycket. Det var inget annat att göra än att repa upp alltihop.

Nystanen på den undre bilden ligger nu i en påse och får tänka över sina synder. När jag har kommit över min irritation över denna snöpliga miss ska jag plocka fram dem och börja om, med rätt antal maskor den här gången, men jag känner mig inte redo för det riktigt än.

FO: blåvita vantar

Mina flerfärgsstickade vantar är färdiga, och till min glädje kan jag meddela att de inte blev för stora utan sitter väldigt bra. Muddarna är i och för sig ganska vida, men inte så att det stör. Det är inte så dumt att kunna dra dem utanpå tröjans muddar utan problem.

Mönstret var logiskt och lätt att läsa av, och det förekommer nästan inga långa flotteringar, så det här skulle nog vara ett bra mönster om man är nybörjare på flerfärgsstickning (nu låter det som om jag anser mig vara expert, vilket jag absolut inte är).

Färgvalet är i linje med mina preferenser på sistone, så jag hoppas att de här kommer att bli flitigt använda. Det enda som står i vägen är som vanligt att jag är rädd att slita för mycket på mina finvantar, eftersom jag cyklar hela vintern igenom och mina vantar brukar få stå ut med en del. Men de är ju till för att användas, eller hur?

De här bilderna är förresten tagna en helt vanlig vardag efter att jag kom hem från jobbet. I dagsljus!

WIP: kofta för att matcha håret

Mmm, koftor! Nu har jag en ny på gång, den söta koftan Emelie som jag har haft ögonen på länge. Garnet köpte jag för snart ett år sedan med bland annat just Emelie i åtanke, och nu tyckte jag att det var dags att plocka fram det.

Det är Hazel Knits Artisan Sock, som jag inte vet om det går att få tag i i Europa, så jag beställde det när jag var i USA förra våren. De har mängder med fantastiska färger, och beroende på humör kan jag försjunka långa stunder i den blå, röda, gröna eller bruna sektionen av deras hemsida. När jag hade chansen att beställa från dem valde jag färgen Henna, eftersom jag tycker att den här delen av färgskalan kan vara svår att hitta annars. Färgen på bilden är kanske lite ljusare och mer orange än i verkligheten, bilderna på företagets hemsida är bättre. Jag är i alla fall väldigt förtjust i garnet och kan intyga dess likhet med hennafärgat hår.
Och nu känner jag hur jag håller på att fastna i deras hemsida. Tur för min plånbok att jag inte har någon ny USA-resa inplanerad, annars vet man aldrig hur mycket garn jag hade fått för mig att beställa.

Tetris-Tova

Jag har sytt lite. Ett ganska avancerat projekt, till och med, för att vara jag.

Det här är tunikan (blusen?) Tova, som jag först såg på någon syblogg och som när man börjar bildgoogla den ser supersnygg ut på alla som har lagt upp bilder på den. Det tog ett tag innan jag riktigt kände för att ge mig på den, men vem har bråttom?
Tyget hittade jag på Myrorna för 45 kronor. Mönstret och färgerna är kanske inte helt och hållet min stil, men jag slog ändå till, dels för att det är i en tunn och fin kvalitet som jag tyckte passade plagget och som man inte ofta hittar på second hand, dels för att det märkligt nog visade sig vara ett Liberty-tyg, och då kunde jag inte låta bli. Sedan får det mig att tänka på Tetris, och det är ju lite roligt.

Jag har inte direkt mönsterpassat, men försökt tänka efter hur färgfälten hamnade i alla fall. Tunikan var inte så svår att sy, men innebar förstås en del pilliga moment. Av någon anledning är fotona i instruktionerna svartvita, så jag tog en del hjälp av en sew-along där en del saker syntes lite bättre. Jag gjorde inga särskilda ändringar och tycker att den sitter bra.

På det stora hela är jag väldigt nöjd och har fått lite ökat självförtroende att ge mig på mer invecklade projekt, så nu hoppas jag på fler tygfynd som lämpar sig för sådana här plagg. Nu är frågan om jag ska återuppta trenchcoatprojektet när jag ändå är igång, eller sticka emellan med något enklare. Alla dessa beslut!

WIP: flerfärgsstickade vantar

Jag sade ju att jag har drabbats av flerfärgsstickningssug och börjat på ett par vantar. Så här såg de ut för någon dag sedan (jag har kommit lite längre sedan dess):

Ett litet problem är att de är mitt enda portabla projekt, och därför tar jag med dem till jobbet som kafferaststickning, men uppenbarligen behöver jag vara mer koncentrerad för att klara av flerfärgsstickning, för jag har gjort fel och varit tvungen att repa upp delar tre gånger.
Mönstret är Martjärn, ett gratismönster av Dödergök. Det vita garnet är Ullcentrums tvåtrådiga och det blå är Kampes tvåtrådiga. Det verkar som att de här kan bli lite stora, men kanske valkar jag dem lite så att de blir något mindre och tätare. Vi får se.