FO: silversjal

Jag har stickat ett antal sjalar de senaste åren, varav vissa är varma och ulliga och avsedda att hålla halsen varm, medan andra är tänkta som tillbehör till festklädsel. Sjalar är ett roligt sätt att använda lyxiga garnhärvor i vackra färger, men av den anledningen har jag flera sjalar som sällan används, för att de inte passar till några kläder. Jag brukar rättfärdiga dessa projekt med "jag kan använda den till en svart klänning", men i ärlighetens namn har jag klänningar i många andra färger än svart och vill kunna använda sjalar tillsammans med dem också. Därför började jag vid något tillfälle drömma om sjalar i mer neutrala färger, i synnerhet silvergrått.
I något skede av detta drömmande, för säkert ett par år sedan, blev jag helt besatt av Madelinetoshs färg Silver Fox, som jag tyckte (och fortfarande tycker) var den perfekta färgen. Jag ville köpa den på studs, för jag ville ju ha den där silvergrå sjalen. Det slutade med att jag beställde en härva från en tysk webshop, efter att ha letat på flera ställen som inte hade just den färgen. Och sedan... ja, sedan dröjde det alltså ganska länge innan jag kom så långt som till att sticka den här sjalen. Behöver jag säga att jag sedan dess har haft flera tillfällen att köpa just det här garnet på enklare vis?

Mönstret heter Glam Shells och är gratis, och jag har stickat det en gång förut och gillade att det är så enkelt och neutralt. Neutral färg, neutrala linjer.

Jag har i alla fall dragit lärdom av historien med garnet: när jag nu får en sådan här fix idé håller jag utkik efter garnet och köper det om det dyker upp i min närhet eller till ett bra pris, men finkammar inte internet på det här viset förrän jag är helt säker på att projektet jag behöver garnet till helt säkert är nästa i kön.
Hur som helst, jag är mycket nöjd med den färdiga sjalen, och den kommer att passa till större delen av min garderob (och till mina silversandaletter).

Ganska okej shorts

Nyligen ägnade jag ett par kvällar åt att göra om ett par shorts från gräsliga till ganska okej. Jag hade ursprungligen sytt dem i syslöjden för tusen år sedan, och tyget - något slags tunt jeanstyg, ungefär - var värt ett bättre öde. Jag tänker inte visa några bilder på hur de såg ut innan jag tog itu med dem, men de hade resår i midjan, som satt åt alldeles för hårt, benen var vida och fladdriga och de var alldeles pösiga framtill.
Min ursprungliga tanke var att helt sprätta isär shortsen i sina beståndsdelar och klippa ut nya delar av tyget efter någon befintligt mönster, till exempel det här gratismönstret. De hade dock fickor i sidsömmarna som jag ville behålla, så istället sprättade jag bara fram- och baksömmarna, trädde ett shortsben på varje ben och nålade ihop halvorna så att de skulle sitta lite bättre. Inte direkt enligt konstens alla regler, men det funkade rätt bra. Här syns sömmarna; jag klippte förstås bort det överflödiga tyget sedan.

Det slutade med att jag sydde den nya baksömmen på samma ställe som den gamla, men tog in varje ben med kanske fem centimeter och tog in ungefär lika mycket fram. Midjeresåren var ju för kort, och jag hade ingen ny hemma, så jag trädde in ett band i hällan istället och gjorde en dragsko. (Säg det inte till någon, men det är faktiskt ett skosnöre.)

Slutresultatet är som sagt ganska okej. Jag är inte direkt en shortsperson, jag föredrar kjol när det är tillräckligt varmt för bara ben, så de här kommer nog inte att användas mycket ute bland folk, och jag tycker helt klart att de duger för sitt ändamål (ända! ha!).

Behovssömnad, för ovanlighetens skull

Jag har egentligen nästan allt jag behöver. När jag syr eller stickar är det för att det är roligt, eller för att jag vill ha något nytt, för att jag har hittat ett fint garn eller tyg. Det är väldigt sällan jag har några riktiga luckor i garderoben som jag kan fylla med något jag själv har gjort, utan oftast rör det sig om träningskläder, jeans eller skor, som jag måste köpa. Det jag själv gör är kjolar, klänningar, koftor, vantar och annat som jag, i ärlighetens namn, har gott om redan.
Just nu finns det dock en del saker som jag skulle behöva sy. Först ut är inte ett plagg, utan en påse till ett stormkök.

Stekpannan med non-stick-beläggning har fått ett separat fodral för att inte repas av metallen i de andra delarna när man spänner ihop dem, och det yttre fodralet, till vänster på bilden, har ett litet fack inuti för tändaren. Tyget är ett gammalt påslakan, och jag har utnyttjat de existerande sömmarna på så många ställen som möjligt.
Nästa sak på listan är shorts. Jag håller på att slakta ett par gamla illasittande shorts för att sy ihop dem igen på ett lite mer smickrande vis. Dessutom behöver jag nattlinnen och/eller korta pyjamasbyxor, så om shortsen blir bra ska jag försöka sy ett par till, men i trikå. Det kanske inte är världens mest spännande projekt, men tanken på hur mycket de här sakerna kommer att komma till användning höjer motivationen.

FO: Audrey i tweed

Långt om länge har min röda tweedkofta blivit klar, den som jag började på i april. Det har varit ett lite frustrerande projekt, men jag är väldigt nöjd med resultatet.

Den är inte fullt så hallonröd i verkligheten, utan mera roströd, precis den färg jag har saknat. Den sitter bra och garnet har fluffat upp sig och mjuknat efter sköljning.
Varför var då processen så frustrerande? Det hade framför allt att göra med det där att stickningen drar ihop sig lite efter sköljning. Jag hade ju stickat en provlapp, tvättat den och räknat ut exakt hur mycket den krympte. Därefter räknade jag noga på hur lång jag måste sticka koftkroppen för att den skulle krympa till rätt mått, och det kändes som en evighet. Jag tvättade kroppen innan jag plockade upp för ärmarna, för att se hur den blev, och gissa vad? Koftan krympte inte alls lika mycket som provlappen hade gjort. Jag antar att dess tyngd gjorde att den inte drog ihop sig lika lätt. Nu är inte jag den som klagar över en lite längre kofta, men det var jobbigt att den betedde sig så oförutsägbart.

I övrigt gick det väl bra men långsamt, och jag kommer att använda koftan mycket. Jag kommer dock att fortsätta min jakt på det perfekta tweedgarnet - ett som inte kräver så mycket räknande och tillit till slumpen - för det är verkligen jättefint med tweed.

WIP: silversjal

Min röda tweedkofta är färdig och ligger på tork, och jag har börjat på en ny stickning. Det är en sjal i det fina silvergrå garnet som ingår i mina sommarplaner. För att få en så stor sjal som möjligt av en enda härva har jag valt en modell med hålmönster i hela sjalen, Glam Shells. Det är dessutom en ganska enkel och stilren sjal som jag tror kommer att passa till mycket.

Ett lämpligt projekt denna kylslagna sommardag.

Sommarplaner

Det börjar dra ihop sig till ledighet, och en viktig post på packlistan när jag ska fly stan och hänga i olika sommarstugor är material till sommarens stickprojekt. Jag är nästan klar med min röda tweedkofta, det saknas bara knappslåar och halsringning. Vad står då näst på tur?
För det första ska min estniska tröja få följa med som sommarstickning. Jag har börjat på ärm nummer två och tror att jag kan komma en bit på den när jag får lite ledigt.

För det andra vore det roligt med ett lite mindre projekt än en tröja eller kofta, gärna något som kan komma till användning innan det blir höst. En sjal passar bra in på de här kriterierna. Jag har ett par fina härvor hemma som är tänkta att bli sjalar, och jag tror att jag ska börja med en fint silvergrå härva.
För det tredje har jag två härvor lingarn hemma som jag är sugen på att göra något av. Jag har funderat ett tag på om ett stickat linne (ett linnelinne!) är något för mig, men jag tror att jag först måste göra en provlapp för att se om den masktäthet som krävs för det jag har i åtanke är uthärdlig att jobba med.

Jag kommer att vara borta från min symaskin en stor del av sommaren, och egentligen hade jag velat sy ett par shorts innan jag lämnar den, men jag tror inte att det blir av. Jag kanske klarar mig ändå.

Klar för sommarfest

Som jag skrev förra veckan har jag hållit på med en klänning, och nu är den färdig. Mönstret heter Anna och jag har varit sugen på det ett tag, eftersom alla varianter jag har sett på folks bloggar är så snygga, ingen verkar misslyckas med den här klänningen. Inte jag heller, vill jag påstå.

Istället för insnitt har livet två veck under bysten, och upptill sitter klänningen lite löst, vilket gör det ganska lätt att få till en snygg passform. Dock var det inte så enkelt som att välja en storlek och sy den, eftersom jag har en mycket rakare, mindre timglasformad figur än alla standarstorlekar: skulle jag gå på mina faktiska mått skulle jag behöva sy minsta storleken över bysten, fjärde storleken i midjan och andra storleken över höfterna.

Jag funderade en del fram och tillbaka på hur jag skulle fixa till det, och det slutade med att jag valde en genväg: jag sydde näst minsta storleken och gjorde vecken lite mindre, så att midjemåttet passade (och ökade kjoldelarna i motsvarande grad). Det må vara fusk att göra på det här sättet, men jag tyckte att det fungerade alldeles utmärkt. Dessutom förlängde jag livet med kanske fyra centimeter.

Tyget var en gammal gardin köpt på second hand, komplett med tvättrådslapp, så jag vet för en gångs skull vilket material det är: 70% polyester, 30% bomull. Det fransade sig ganska rejält, så jag sydde vändsöm överallt där det gick för att dölja sömmarna. Jag har aldrig lagt ner så stor omsorg på sömmar och detaljer i något annat projekt.

Jag tror att den här klänningen kommer att komma till användning på fester - den är lite för blank för att ha som vanlig sommarklänning - och jag kommer definitivt att sy fler klänningar av samma mönster. Framför allt är jag sugen på att sy en hellång variant (eller flera!). Ni vet det silkiga rutiga tyget jag köpte i vintras? Jag kan helt klart se en rutig balklänning i min framtid.