Den ultimata huvtröjan

Nu är det sista dagen i maj, och någonstans mitt i månaden gav jag upp mina ambitioner i samband med Me-Made-May. Jag har varit för trött och slut för att orka ännu ett måste.

Däremot tog jag en dag fram min kamera och det lilla stativet för att ta bilder på några odokumenterade färdiga plagg, så nu ska jag försöka komma ikapp.

Först ut är min ultimata huvtröja, som jag har planerat länge. Historien började med att jag sydde en tjock huvtröja i ullfrotté, som är härlig men ganska tung. Sedan sydde jag en tunnare ullfrottétröja utan huva, men insåg att ett mellanting kanske vore det allra bästa: en tunn huvtröja i ull.

Tyget kommer från Woolpowers fabriksbutik, och i deras eget sortiment används det för tjockare underställ, men jag tycker att det passar för mellanlager också. Dragkedjan köpte jag också där. Jag köpte en påse dragkedjor i olika längder, och den här visade sig vara lagom lång. Sedan slumpade sig så att min mamma hade passande orange bomullsband till sömmen mellan huvan och kroppen, det ser mer genomtänkt ut än det var.

Mönstret är, liksom tidigare, Halifax Hoodie. Huvan är väldigt stor, och jag funderade på att göra den lite mindre, men bestämde mig för att göra den enligt mönstret och kanske ändra den när jag har använt tröjan ett tag.

Jag är supernöjd, och dessutom matchar den mina vandringsbyxor som går i rött och orange. Hoppas att jag kan komma ut på något slags vandring i sommar bara.

Me-made-May, första veckan

Efter sju dagar har jag använt tre av de tretton plaggen som ingår i min Me-made-May-utmaning. Vädret är ganska ruggigt, så det var ingen uppoffring att bylta på mig lite.

Den här gröna mössan är min bästa mössa när det är riktigt kallt, så den hade jag härom dagen när det var kanske tre grader och regn.

Min blå basker använder jag däremot inte alls så mycket numera. Förr hade jag den ofta, när jag inte var lika flitig med att använda cykelhjälm. Jag gillar den dock fortfarande och tänker inte göra mig av med den.

Idag använde jag ett par sockar som jag stickade det där första året, de används flitigt även annars. Tre av tretton hittills, jag funderar fortfarande på hur jag ska använda min tunna spetssjal under den här månaden.

Hel och ren inunder

Jag ligger lite efter med att visa upp mina projekt. Först ut är två par underbyxor som jag sydde nyligen, de var något av en belöning till mig själv efter att ha sytt mycket till barnen.

Jag använde gratismönstret från So Zo, som jag har använt förut och som passar mig bra. Nu har jag totalt fyra par.

Jag har bestämt mig för att när jag har gjort sju par (en veckouppsättning) enligt det här mönstret ska jag testa ett nytt, kanske Nixie eller Trixie från Jennifer Lauren Handmade.

Me-Made-May 2021

Jag har redan nämnt att min stickpepp, och min lust att använda det jag har stickat, har vacklat lite på sistone. Det har varit vinter och pandemi, så knappt någon har sett mig utan ytterkläder, och jag ammar och tillbringar timtal i lekparker, så kraven på mina kläder är rätt specifika. Jag har använt gott om stickade sockar, vantar, sjalar och mössor och mina ullfrottétröjor, men annars har det varit väldigt enahanda.

Nu när det snart är dags för Me-Made-May kände jag inte alls för min vanliga föresats att varje dag ha på mig något jag själv har gjort. I princip gör jag redan så, men vad åstadkommer jag genom att ha på mig min ullfrottétröja 30 dagar i rad till? Istället kom jag på att jag ska gå tillbaka i tiden och använda mina första hemgjorda plagg, och i förekommande fall fixa till dem eller göra mig av med dem.

På Ravelry hittar jag 15 plagg som jag stickade till mig själv (eller som jag stickade och har behållit) 2013, som var året jag började sticka. Av dessa har jag tappat bort ett par halvvantar, och ett par sockar ligger i sommarstugan, men de övriga 13 plaggen ska jag försöka använda under maj månad, om vädret tillåter. Som det ser ut nu kommer det att vara alldeles perfekt väder för stickat och ylle åtminstone i början av maj.

Bland dessa 13 saker vet jag att det finns sådant jag använder flitigt och sådant jag nästan aldrig har på mig. Den största utmaningen blir nog att lista ut vad jag ska göra med den sistnämnda kategorin. Fortsättning följer!

Fokus byxor

Som jag kanske har berättat ärver vi mycket barnkläder efter mina systersöner, så när jag syr något till barnen är det oftast lyxsömnad för att jag känner för det. Nu har det dock börjat bli kris med treåringens byxor. Polarn och pyret har ju en slogan som är ”tre barn i varje plagg”, men då har de aldrig träffat honom, han nöter hål på alla byxknän, ärvda och nya om vartannat. Tur att jag kan både laga och sy nytt.

Just nu gör jag en liten kraftsamling och lappar byxknän, några av paren håller han på att växa ur men det är ju skönt om de är lappade och klara när det är dags att plocka fram dem till lillasyster. Det är lite pilligt att sy för hand (de går inte in i symaskinen), men jag tröstar mig med att jag sparar lite av jordens resurser och ett par hundra kronor för varje gång jag slipper köpa nya byxor (vilket förstås händer ändå ibland, tro inget annat!).

Sedan har jag sytt ett par nya mysbyxor i randig velour som jag hade kvar från en huvtröja jag sydde tidigare. Jag fick precis plats med de två byxbenen och fick bara småbitar kvar, det ger en särskild tillfredsställelse.

Mönstret är från Brindille and Twig, och jag har sytt den här modellen ett antal gånger nu i olika storlekar. Nu funderar jag på om det är dags att testa ett annat mönster nästa gång, kanske ett med fickor ?

WIP: Seascale

För ett par år sedan råkade jag läsa det här blogginlägget om gansey-tröjor, inklusive ett tips om att kunna ladda ner ett mönster gratis. Även om dessa tröjor tydligen traditionellt sett ska vara mörkblå började jag planera för en naturvit variant.

Garnet köpte jag i somras. Jag fick en dag att åka på utflykt och roa mig på egen hand, och jag åkte bland annat till Båvens spinnhus i Sparreholm. Där klämde jag och klappade på garnhärvor och uppstickade plagg, och köpte till sist fem härvor tvåtrådig finull.

Nyligen tyckte jag att det var dags att påbörja det här projektet. Det är behaglig stickning och jag gillar det ganska blygsamma strukturmönstret.

Den här vintern har jag inte alls utnyttjat hela min garderob av stickat, utan mest gått i samma ullfrottétröja hela tiden, för det är ändå ingen som någonsin ser en utan jacka eftersom man inte umgås inom hus, men kanske kommer det en dag när en snygg vit tröja är precis vad jag behöver, och då kommer jag att vara beredd!

Upphittat

På sista tiden har båda barnen börjat somna i rimlig tid, vilket har gett mig mer tid att sy om kvällarna. Dessutom har jag nu äntligen lokaliserat de sista sybehören som jag ännu inte hade packat upp efter flytten (de låg i en flyttlåda märkt ”jox, källaren”).

Sammantaget har det resulterat i en del inspiration att sy och laga. Jag har till exempel fållat ett par vandringsbyxor som jag köpte för snart två år sedan och som har legat i att fixa-högen sedan dess. En skjorta vars ena ärm hade spruckit har fått ärmarna avklippta och ärmhålen fållade för att jag ska kunna använda den som ärmlös ett tag till.

Fler lagnings- och förbättringsprojekt står på tur: jeans ska lagas (mina och sonens) och en dragkedja ska bytas (eller i alla fall sys i snyggare) på en av mina tröjor. Den stora högen med halvdana kläder minskar, och en liten arbetsinsats ger stor förbättring. Hurra!