FO: en riktigt mysig sjal

Jag repade inte upp den där sjalen jag hade tvivel om ändå. Istället stickade jag envetet vidare, och nu är den färdig och ungefär lika lång som jag själv.

Ursäkta att jag ser lite bister ut på bilderna, det var ganska kallt.
Det har varit ett ganska enahanda arbete, men på kafferaster och framför tv:n gör det inget, och resultatet blev fint. Garnet är Verkegårds Fårö tunn, och jag gissar att det är färgerna naturgrå och varmröd. Jag köpte dem just för att använda tillsammans, det är ju en klassiskt vintrig kombination, tycker jag.

Jag har fått lite ny stickpepp och ny inspiration också. Av någon anledning handlar de flesta av mina idéer just nu om flerfärgsstickning, man skulle ju kunna tro att den estniska tröjan fyllde det behovet hos mig, men det verkar finnas utrymme för mer. Ett av mina planerade projekt får skjutas lite på framtiden, eftersom jag just nu inte har två matchande garner i samma tjocklek för det, men de här vantarna har jag börjat på så smått, bildbevis kommer.

Omatchad men varm

Det ger en särskild tillfredsställelse att bylta på sig saker man själv har stickat och ge sig ut i kylan. Förresten är det just nu inte särskilt kallt, men däremot lite fuktigt och ruggigt, så några lager ylle är inte fel. Det här tog jag på mig i morse:

En illgrön mössa, min stora favorit.
Ett par flerfärgsstickade, hundtandsmönstrade vantar, inte de snyggaste jag har åstadkommit kanske, men varma.
Min Ikebana Shawlette från i våras.
Den varma kragen från i höstas.
Inte med på bild: stickad kofta och stickade sockar, som nästan alltid.
Mycket tillfredsställande som sagt, men färgkombinationen illgrönt - rött/grått - gult/brunt/grönt - cerise är kanske inte helt comme il faut.

Stiltje

Här har det varit tyst. Jag stickar ganska flitigt, men har inte avslutat eller påbörjat något sedan årsskiftet, och har därför inget nytt att visa upp. Jag har inte haft någon större lust att sy på sistone och har inte ens köpt något garn eller tyg. Det är till och med så att jag inte riktigt har vetat vad jag vill sticka för något när mina pågående projekt är klara, men de senaste dagarna har jag börjat få lite idéer igen, så kanske kommer det att hända lite mer här framöver.

WIP: en sjal med vissa frågetecken

Under julhelgen började jag på en sjal i riktigt mysigt, ulligt garn som jag köpte på ullmarknad i somras. Jag hade en föreställning redan när jag köpte det om att göra en lång, bred, rektangulär sjal att vira om mig i kylan. Jag valde mönstret Dunes, som jag har stickat en gång förut, eftersom jag visste att det är lätt att göra den randig, och lade upp på stickor 4 mm. Trodde jag.

Jag hade kommit ungefär så här långt innan jag insåg att jag hela tiden har stickat på 3,5 mm, vilket kanske förklarar varför sjalen är ganska kompakt. Jag är inte missnöjd med hur den blir, men jag hade tänkt mig något luftigare. Dessutom är jag rädd att den inte kommer att bli så lång som jag vill, och om jag stickade på större stickor skulle jag komma undan med att göra den en mönsterrapport smalare och därmed skulle garnet räcka lite längre. Frågan är bara: orkar jag repa upp och göra om? Jag lutar åt att det inte är värt besväret. Alla dessa beslut!

Ännu ett år

Liksom i slutet av förra året funderar jag över min garnförbrukning och proportionerna av stickat, sytt och köpt/fått i min garderob.
Jag har gått mer plus i garnlagret det här året jämfört med 2014 och 2015, hela 1200 g. En stor del av förklaringen till det är ett stort och hemligt projekt som borde bli klart ganska snart, så jag tror att jag ändå ligger ganska bra till. Jag ska i alla fall försöka använda en del av mina fina garner och inte köpa så mycket nytt på ett tag, jag har en del bra planer som involverar garn jag redan har.
Jag har stickat 15 saker till mig själv i år, sytt tio och köpt eller fått ungefär tolv. Det känns som ganska bra siffror. Framför allt är det roligt att jag flitigt använder det mesta av det jag syr och stickar, av årets syprojekt är det framför allt den här blusen och den randiga långärmade tröjan som jag har använt om och om igen. Av de stickade projekten är jag nog hittills mest förtjust i den här sjalen från början av året. Undrar vad 2017 års favoriter kommer att bli?

Andras stickning

Jag har inget att visa upp idag, alla pågående stickprojekt är hemliga (förutom den estniska tröjan, och där har inte mycket hänt sedan sist). Däremot var jag på Nordiska museets stickcafé förra veckan och lyssnade på ett föredrag om hönsestrik av Anna Bauer. Jag tog en del bilder av de fina stickade plaggen hon hade med sig, men vill inte lägga upp dem utan att ha frågat om lov, så det här får duga.

Jag tycker att hönsestrik är roligt som koncept, att följa sin fantasi och bryta mot regler och konventioner, men i praktiken är det inget jag tror att jag kommer att ge mig in på. Jag tyckte i och för sig mycket om vantarna som Anna visade, där varje vante är unik så att det inte finns några förutbestämda par utan alla passar ihop med alla. Praktiskt och roligt! Däremot skulle en tröja eller kofta i den stilen bli lite väl mycket för min smak. Flerfärgsstickning går ganska långsamt för mig (vilket framgår av långtidsprojektet med den estniska tröjan), och ska jag sticka en hel tröja i det ska jag vara riktigt säker på min sak.
Jag ska försöka gå på nästa stickcafé med föredrag också, i januari, men vi får se hur det blir. Åka till Stockholm en vardagkväll efter jobbet kan ibland kännas mindre lockande.

Tröja i ullribb

Jag har helt lagt om kurs vad gäller mina syprojekt sedan sist. Det visade sig att min motivation för att sy en ofodrad trenchcoat sjönk i takt med utomhustemperaturen, medan ullens dragningskraft ökade i motsvarande grad. Därför plockade jag fram min relativt nyinköpta ullribb och mönstret till den långärmade Tonic, som jag har sytt en gång förut och blev så himla nöjd med.

Den här gången blev det en lite mer frustrerande upplevelse. Jag är i princip ett stort fan av trestegsraksöm för trikåtyger, så jag tänkte använda det kring halsringningen. Fastän jag tidigare har haft problem med att tyget töjer sig körde jag på och hade hunnit sy runt halva ringningen när undertråden tog slut och jag blev tvungen att göra en paus. Då såg jag att resultatet var alldeles fruktansvärt, tyget hade töjt ut sig och var alldeles fladdrigt. Stygnlängden är väldigt liten i trestegssöm, i alla fall på min maskin, så det fanns inget att få tag i för att sprätta, och även om jag hade kunnat göra det hade nog tyget varit uttöjt bortom räddning. Efter lite tjurande klippte jag bort halsringningen, klippte ut ett nytt band (lite bredare och lite kortare) och sydde dit det. Den här gången tog jag vanlig raksöm för att hålla bandet på plats. Slutresultatet blev bra, men det är frustrerande att inte få denna väldigt användbara söm att funka.

Ullribben är en liten aning kliig, så jag föredrar att ha ett linne under de plagg jag syr av den, men när det är ullväder är det ju också lager-på-lager-väder, så det gör inget. Nu känner jag mig redo för skidåkning, vinterpromenader och dragiga lantställen!