Brun finull

Jag spinner sällan och ryckvis. För över ett år sedan skrev jag att jag hade kardat lite ull på balkongen, och nu har denna ull sent omsider blivit till en härva garn.

Själva ullen hade också legat länge innan jag ens kardade den. Jag fick med mig den när jag hade gått på spinnkurs för kanske tre år sedan, och så blev den liggande för att jag inte hade några kardor. Det var också anledningen till att jag inte hade särskilt mycket av ullen, man fick ta för sig av olika sorter i samband med kursen, men jag ville inte ta så mycket eftersom jag inte visste om och när jag skulle kunna använda den.
Det här är alltså 18 gram brun finull, den var otvättad när jag spann den och såg ganska knorvig ut när den var nyspunnen, men nu har den fluffat upp sig och är mjuk och trevlig. Den är spunnen på turkisk slända, precis som det garn jag har spunnit tidigare. Jag har ibland drömt om en spinnrock men tycker inte att jag har plats, så jag fortsätter så här. Härnäst blir det nog något mindre rustikt.

Washi-topp

Nu har jag sytt lite igen. Jag har tidvis varit lite sugen på att prova något mönster från Made by Rae, och bestämde mig till slut för att klänningen Washi var min favorit. Som testversion sydde jag den kortare längden i ett grönt tyg som kanske dykt upp här förr, ett billigt ikea-tyg som tjänstgjort som duk innan det hamnade i min sylåda.

Jag valde att göra den ärmlös, för jag tror att de små ärmarna skulle sticka ut som fåniga små vingar i det här ganska stela tyget. En annan ändring var att jag inte sydde smock i ryggen som det ska vara enligt mönstret, eftersom jag inte hade någon elastisk tråd hemma och inte orkade åka och handla det.  Istället gjorde jag som i det här blogginlägget, sydde fast vanlig resår i ryggen, något sträckt.

Jag borde nog ha sträckt resåren mer, för jag tror att det vore snyggare om toppen satt åt mer i ryggen, men annars är jag ganska nöjd. Nu planerar jag att sy den längre varianten, kanske med ärmar och med knytband i ryggen istället för resår. Jag är ett stort fan av knytband. Jag hoppas kunna visa resultatet om inte alltför länge.

Gör om, gör rätt

Jag har i viss utsträckning hållit mig till min senaste föresats, nämligen att laga lite kläder: en jacka, en kofta och ett par byxor har fått tillbaka sina knappar, i alla fall. Dessutom har jag åtgärdat ett mycket gammalt, misslyckat stickprojekt.

Den här stickade kockmössan, eller vad man ska kalla den, är mössan Riga av Clara Falk, och något blev väldigt fel med min variant. Enligt mina Ravelry-anteckningar var det så här: jag stickade den på något större stickor än de matchande vantar jag redan hade gjort (3mm istället för 2,5mm), eftersom jag trodde att det behövdes för att den inte skulle bli för liten. Resåren stickade jag också på 3mm, eftersom jag inte hade någon mindre rundsticka och var för lat för att sticka på strumpstickor. Följaktligen blev resåren för vid och hela mössan på något vis för hög. Istället för att hänga lite avslappnat i nacken blev den bara som en stor strut som jag aldrig använde.

Nu, två år senare, tog jag tag i problemet. Jag klippte bort resåren och stickade istället en i-cord-kant, så att mössan sitter längre ner på huvudet, så att säga. 

Det här tycker jag blev mycket bättre, och nu får den flytta från sin långvariga plats bland projekt att åtgärda till påsen för mössor, där den hör hemma!

Sommarens produktion

Sådär, jag lyckades fullfölja min plan för sommaren. Bilderna nedan är usla, men här har vi i alla fall mina tre basplagg.

Härom dagen sydde jag alltså färdigt en svart Plantain med halsringning och ärm-kantband i rött med orangea prickar - rester efter den här klänningen. Mönstret innehåller inga kantband på ärmarna, men jag tyckte att de behövdes för att balansera halsringningen. Ärmarna är lite kortare än den trekvartslånga varianten i mönstret, eftersom tyger inte räckte, men jag tycker de är bra så här. Dessutom råkar de vara nästan exakt lika långa som ärmarna på min Hitofude-kofta, och det är väl lämpligt?

Inte fullt lika matchy-matchy, men ändå lyckad, är kombinationen Plantain och grön huvtröja. När vädret blir svalare tror jag att det blir väldigt skönt med t-shirtens halvlånga ärmar och så den varma huvtröjan ovanpå.
Nu har jag inga syprojekt på gång, utan ska försöka ta mig i kragen och laga lite kläder istället: sy i knappar, lappa jeans och annat småtrist men välbehövligt.

FO: svart kofta

Det har varit ganska tyst här ett tag nu. Jag har inte stickat eller sytt så mycket, inte gjort så mycket annat som hör hemma här, och fastän den här koftan har varit färdig flera veckor har jag inte varit på humör (eller haft rätt kläder eller haft tillräckligt nytvättat hår) för att få den fotograferad förrän nu.

Det här är Hitofude, stickad i Rosy Green Wools Cheeky Merino Joy i svart. Ekologisk merino, supermjuk, om än med en liten benägenhet att bli noppig. Jag har stickat samma kofta i samma garn en gång tidigare, till min syster, och ville nu ha en egen.
Den här koftan var ju del av min Summer of Basics-plan, och nu återstår bara en svart Plantan, som också är på gång. Återkommer snart med den!

Tygfynd

Jag har varit ute i Jämtlandsfjällen, och på väg dit stannade vi i Östersund på Woolpowers fabriksbutik. Där finns dels deras varma ullplagg i andrasortering, utgående färger och annat till nedsatt pris, dels tygstyvar av ullfrottén som de syr av. Ur den bingen köpte jag två bitar.

Den gröna är tunnare, 200 g/kvm, och den blå är 400. Båda är ungefär en meter breda och två meter långa. Jag tänker mig att de kan resultera i fler mysiga huvtröjor, eller tröjor utan huva.

Den här ullfrottén är an en helt annan typ än den jag tidigare har sytt en tröja av, mindre kompakt och glesare stickad. På bilden nedan är den nyinköpta överst och den gamla nederst.

Min knallgröna huvtröja användes flitigt på fjällturen, så jag är mycket glad att jag kom mig för med att sy den före sommaren.

WIP: lyxsjal

Sedan vantarna blev färdiga har jag arbetat flitigt på min Hitofude-kofta, men jag har också börjat på en ny stickning. När jag funderade på vad jag skulle ta med för garn till sommarstugan fick jag lust att sticka något lyxigt, så jag tog fram en av mina finhärvor och startade en komplicerad spetssjal.

Garnet köpte jag förra året på A Verb for Keeping Warm i Oakland, det är mjukt, tunt och blekt guldbrunt (men lite mörkare än på den här bilden).

Mönstret heter Golden Orchids, och jag tilltalas av att sjalen inte har något mittlinje, som så många sjalar har, utan ett mer integrerat mönster, så att säga.

Det är en stickning som kräver lite koncentration, men det är bara roligt.